lördag 5 februari 2011

Framtiden för Saab?

Lite grand i skymundan så har Saab nu färdigställt sin del av Neuronprojektet. Skrovet kommer nu att levereras till Frankrike och Dassault för att förses med bl.a. vingar och motor. I kampen om den brasilianska affären så är Dassault och Saab konkurrenter, men i detta fall så samarbetar man fullt ut.

The Saab fuselage section will be transported from Linköping to Istres where it will meet the rear fuselage section already delivered in mid-January by HAI (Greece). The structural elements built by the other partners will rapidly converge towards Istres (France): the ordnance release pantograph by RUAG (Switzerland) will arrive end of February; the two half wings by EADS-CASA (Spain) will arrive beginning of March; the two weapon bay doors by Alenia (Italy) will arrive end of March; and the three landing gear doors by Saab will arrive in April. In addition, several stealthiness-related parts will be delivered by Dassault Aviation between January and March
...
Then, during the last quarter of 2011, the Dassault Aviation team will perform the ground tests of the nEUROn, followed by the first engine run-up by end 2011, aiming at a maiden flight in mid-2012.


Är detta kanske framtiden? Om europeisk flygindustri ska kunna överleva i konkurrensen mot bl.a. JSF (USA), T-50 (Ryssland) och J-20 (Kina) så krävs det stora satsningar, något som enskilda europeiska länder med stor sannolikhet inte kommer att ha råd till. Att Indien (HAL) och Brasilien (Embraer) velar med sin anskaffning av nya stridsflygplan beror inte på tekniken i de konkurrerande flygplanen i sig själv, utan hur man på bästa sätt får till ett samarbete med en internationell flygplanstillverkare för att säkerställa att deras egen flygindustri överlever.

Internationella samarbetsprojekt inom flygindustrin har dock inte alltid varit en succe. Både Eurofighter och Tornado har haft sin beskärda del av revirpinkande, kulturkrockar och rena misstag som begåtts för att man inte haft en effektiv styrning av projektet. Förhoppningsvis så innebär den dåliga ekonomin inom europeiska försvarsmakter att man måste lära sig samarbeta både vid utveckling och insatser. Kanske just detta är det viktigaste som Saab nu fått lära sig i Neuronprojektet?

– En av de stora utmaningarna vi har haft är att faktiskt ha samma underlag i Linköping som i Paris. Vi synkar våra cadmodeller med jämna mellanrum, men det är inte alltid som det har fungerat, vilket har inneburit att konstruktörer i Sverige har uppdaterat konstruktionen samtidigt som man har tittat på en äldre utgåva i Paris och infört ändringar där. Detta har skapat en del onödiga problem och missförstånd, säger Mats Ohlson.

Fokus på Saab har i Sverige legat på Gripen och affärerna i Indien och Brasilien samt om och när svenska Flygvapnet ska uppgradera sin C/D-flotta till E/F. Men eftersom besluten lär dröja i dessa fall så måste Saab hitta nya vägar. Detta är inget nytt. Efter VK2 så tvingade Regeringen Saab att utöka sin verksamhet för att säkerställa flygplansproduktionen. Lösningen blev biltillverkning som sedan avknoppades (vilket egentligen var emot själva grundtanken, men i slutändan kanske var tur för flygproduktionen). Sedan gav man sig in i den civila marknaden med egenproduktion av Skandia (misslyckande) samt Saab 340/2000 (viss framgång). I dagsläget så har man liksom Volvo fokuserat den civila produktionen till att bli underleverantör till de stora drakarna Airbus och Boeing. Tyvärr så har tekniska problem med både Airbus 380 och Boeing Dreamliner inneburit att vinsterna från denna verksamhet fortfarande lyser med sin frånvaro.

Men, även om Neuron och samarbetet med tillverkning av delar till Airbus och Boeing just nu inte är de mest ekonomiskt framgångsrika avdelningarna på Saab så är det med stor sannolikhet med liknande verksamhet som framtiden finns för Saab. Kanske inte som flygplanstillverkare, men som en flygindustri med mycket know-how och en kompetens att ta fram egna unika lösningar. Blir det en affär med Indien eller Brasilien så kommer ett stort steg att tas mot denna utveckling, då stora delar av produktionen flyttas från Liköping till Embraer eller HAL. Kanske Saab i framtiden blir en motsvarighet till bilindustrins designbyråer och tar fram lösningar som sedan tillverkas i andra länder?

1 kommentar:

  1. Inte kanske Brasilien i relativt lugna Sydamerika, men väl Indien i sin mer turbulenta asiatiska omgivning räknar nog kallt med att flygindustrin därstädes om två decennier årligen slutmonterar fler nytillverkade stridsflygplan än hela EU?

    Tidpunkten för när Indien går om EU kan möjligen förskjutas något av om Turkiet blir medlem av EU, men långsiktigt kan den indiska statsledning lugnt utgå från att de förr eller senare exporterar fler färdiga bilar, lastbilar och flygplan till EU än vad de importerar från oss.

    Alla indiska svårigheter med att komma till beslut om anskaffning av MMRCA är inte strategiskt underbyggda och medvetet kalkylerade. Likväl talar tiden för dem.

    Idag finns i huvudsak två utvecklare och slutleverantörer av stora civila passagerarflygplan. Det är ett resultat av skalfördelar. Större är inte den samlade världsmarknaden och framväxten av lågprisflygbolag runtomkring i hela världen accelerar snarast med sina ensade flottor utvecklingen mot allt färre flygplanstyper i samtidig produktion.

    För varje år som MMRCA-beslutet i Indien dröjer, så förbättras det indiska förhandlingsläget gentemot Dassault, EADS och Saab. Självklart är det för en spirande indisk flygindustri ett strategiskt mål i sig att så många gamla flygindustrier som möjligt förblöder och lämnar in.

    SvaraRadera