Nedanstående inlägg skickas på måndag som ett öppet brev till Erik Lagersten, FML och Försvarsdepartementet.
/CI
Det är glädjande att notera att Försvarsmaktsledningen, i form av ett blogginlägg på Wisemans Wisdoms av informationsdirektör Erik Lagersten, uttrycker vikten av en öppen och engagerad diskussion rörande Försvaret.
Jag delar i allt väsentligt Erik Lagerstens synpunkter i artikeln men skulle gärna vilja kommentera en del punkter.
Under de drygt två år jag valt har debatterat försvarspolitik i form av tidningsartiklar, gästbloggar, mail till försvarspolitiker och försvarsmaktsledningen har jag endast erhållit svar på två inlägg, av C Insats Gen Anders Lindström och FV Inspektören Gen Anders Silwer.
Svaren har i liten utsträckning berört sakfrågorna som jag fört fram, bristerna i ledningssystemsutvecklingen och interoperabilitetsanpassning. Istället har Försvarsmaktens företrädare hellre valt att påpeka synpunkter på debattinläggens form, dvs att information om försvarsmakten hanteras i dess kommandokedja, kan vara sekretessbelagd osv.
Självklart kan Försvarsmakten knappast ha resurser för att svara på alla mail, bloggar och debattinlägg men genom att konsekvent undvika att ta debatten i de svåra frågorna, både externt mot allmänheten och internt inom Försvarsmakten, så tappar man initiativet i debatten och lämnar fältet fritt för allehanda tyckare, seriösa som oseriösa. Vikten av att skapa utrymme för diskussion och kommentarer i debatten, precis som Erik Lagersten skriver, kan inte underskattas och därför välkomnar jag denna nya hållning från Försvarsmakten.
Erik Lagersten påpekar att inslagen av näthat, insinuationer och ringaktning är ett problem och att detta gör honom både bestört och bekymrad och vidare att förakt och misstro är destruktivt. Som jag förstår det, avser Erik Lagersten kommentarer på bloggar och sociala medier och här delar jag fullständigt informationsdirektörens uppfattning att när det s.k. ”fikarumssnacket” publiceras onyanserat skadar det mer än det tillför debatten.
Jag skulle vilja påstå att samma kritik kan riktas mot innehållet i vissa officiella Försvarsmaktsdokument. I en HKV-skrivelse* rörande GLC/NOC ansågs de slutsatser förbandspersonal hade kommit fram till i en remiss vara prematura (enl Wikipedia Ordet prematur betyder före mognaden, för tidigt, omogen). Ett annat sätt att skapa misstro på är att sekretessbelägga dokument som tidigare varit öppna men som i samband med utlämning sekretessbelagts, där skälen knappast kan vara annat än att dölja ofullständigt eller illa berett stabsarbete. Arbetet med ledningssystemutvecklingen på HKV har upplevts innehålla inslag av charlatan- och sekterism som allvarligt skadat FM anseende i dessa frågor inte bara mot den egna personalen på förband utan även gentemot Försvarsdepartement och Försvarsutskottet.
Informationsdirektören berör även frågan om anonymitet på bloggar och att risken för de som uttalar sig i eget namn inte är något problem, i form av repressalier, hot och efterverkningar. Jag önskar verkligen att Erik Lagerstens påstående vore sant, men det tror jag inte.
Två viktiga incitament för den enskilde försvarsmaktsanställde är löneutveckling och vitsord. Det sista är avgörande för t ex vidareutbildning och karriär. Vitsord sätts normalt av sektion/kompanichef, enhets/bataljons och fastställs slutligen av regements/flottiljchef.
För vitsordsåret 2009-10 sänktes mitt befordringsomdöme av flottiljchefen jämfört med det sektions- och enhetschefen givit mig. Det skulle kunna bero på tillkortakommanden i mitt chefs- och ledarskap, att jag saknar annan relevant kompetens eller helt enkelt står mig slätt i jämförelse med mina kollegor på förbandet. Tyvärr kan jag inte med säkerhet veta skälet till sänkningen eftersom den inte motiverats.
Att min flottiljchef och jag inte är överens om t ex utlandsobligatoriet eller har intagit olika positioner i frågor där jag offentligt tagit ställning har väl knappast haft någon betydelse för mitt vitsord, eller?
För mig personligen spelar detta inte så stor roll. Jag har nått så långt jag önskat i min karriär och är nöjd med det. För flera av mina yngre kollegor, som har en längre framtid i Försvarsmakten, är dock frågan av avgörande betydelse. Att förbli anonym är förmodligen det säkraste sättet för flertalet anställda att fortsättningsvis kunna framföra sin åsikt.
Vänligen
Peter Neppelberg
* H/S 09 100:82316 , REMISS, 2009-10-19
Remiss för att komplettera beslutsunderlag för utredning inom ramen för GLC och NOC
Bilaga 2 Fördjupad text ur sjö- och luftarenans underlag
I syfte att ge så stor transperans som möjligt i utredningen omfattar detta dokumet fakta och slutsatser som arbetsgrupperna anser vara viktiga för den fortsatta beredningen. Vissa slutsatser anser dock ansvarig utredare, C PROD LED, vara prematura eller baseras på ett för litet antal urvalskriterier. De slutsatser som nu kan anses mogna är omhändertagna i övriga dokument. Efter remissarbete, ekonomiska beräkningar och FMV fördjupade beredning kommer denna bilaga åter att analyseras.
Se även Väpnaren och Commander i samma ämne.
söndag 6 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Återigen, det är inte personalens fel att det inte kan föras öppna diskussioner.
SvaraRaderaI eMil har det funnits diskussionsforum i flera år. "Embryon" borde de betraktas som, eftersom ytterst få ville skylta med sina riktiga namn där. Enda undantaget var just tråden om anonymitet (vilket är svårt på FMLAN).
Det existerar inget "näthat" mot FML, däremot finns det många som ställer viktiga frågor. Det saknas inte exempel på sådana personer som gått obehagliga eller oväntade karriärslut/växlingar till mötes.
Var ligger roten till det onda, _egentligen_?