Det är för väl att lögnen finns– för tänk om allt man hörde var sant.
Albert Engström*
Den bitterhet och tidvis uppgivenhet inför utvecklingen i Försvarsmakten som slår emot en på försvarsbloggarna kan tolkas på ett av två sätt. Vilket sätt att tolka man väljer, beror nog mest på vilka motiv man har för sin tolkning.
Själv föredrar jag det språkligt sett neutrala ordet förändring framför utveckling. Ordet förändring anger ingen riktning ”framåt” eller ”bakåt”, utan anger bara att man övergår från ett tillstånd till ett annat.
Vad är det för förändringar som Försvarsmakten gått igenom, säg de senaste tjugo åren? Varför ser det ut som det gör med nuvarande tillstånd i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken?
Intuitivt har vi en uppfattning om läget och alla som varit med ett tag har egna erfarenheter ur egen fatabur**. Kondenserar man allt som sägs i kafferum och allt som skrivs på försvarsbloggarna, analyserar, kategoriserar problemställningarna och sammanfattar så landar man i något som liknar det tal som professor Willhelm Agrell höll under Folk och Försvars rikskonferens i år.
En av orsakerna till Försvarsmaktens förfall som Agrell pekar på är det nyspråk som vi alla vant oss vid von oben. Att döpa om våra fåtaliga bataljoner till numrerade manöverbataljoner, vilka problem löser det och vilken fråga är det svaret på?
Tiden för att stå mitt i uniformen, med ett pekfinger i varje ÖRA är förbi. Tiden för diversionsmanövrer, som att sysselsätta personalen med en Gemensam värdegrund, är förbi. Tiden för The Mushroom Treatment (keep them in the dark and treat them with horseshit) är förbi. Tiden för The Top Brass att ta rygg på civila direktörer är förbi.
Kliv fram, tala klarspråk, peka ut en väg ut ur problemen, så lyssnar vi och hjälper till, var och en efter sin förmåga och position. Det finns en stor vilja till förändringar i organisationen. Att läget är som det är och hur vi hamnade här har Agrell förklarat och det förstår vi alla. Frågan nu är om vi kan vaska fram en Gemensam Lägesbild att utgå ifrån och därifrån finna en väg ut. Att skicka fram en direktör, med taleregler i vanten, är inte efterfrågat.
Så två frågor till de militära delarna av Försvarsmaktens ledning.
#1. Hur ser ledningen på Agrells analys i talet i Sälen? Är det rätt eller fel, sant eller falskt, väl eller illa skrivet? Det förtjänar mer än tystnad. Tystnad säger mer än tusen ord men använd då tvåtusen.
#2. Informationsdirektören efterfrågar att personalen vågar uppträda i debatten med eget namn. Var inte själva vinsten med övergreppen på ”major Björn” att just visa alla vad som händer den som följer uppmaningen? I just detta fall, avsked ur både FM och US. Sensmoral: Kan någon med ”major Björns” bakgrund - och dessutom på väg till Afghanistan - bli avskedad på grund av ”arbetsbrist”, så kan vem som helst drabbas. Det duger inte att hänvisa till att fallet skall avgöras i AD, för vi har väl inte kommit så lå(n)gt att ledningen kommunicerar med personalen via domstolsväsendet? Förklara gärna varför det var viktigt att statuera ett exempel på en individ, som efterfrågat delaktighet från de anställdas fackföreningar. Är fackligt medlemskap inte längre förenligt med den Gemensamma Värdegrunden och därmed numera saklig grund för avsked? Moralen efterfrågas. Inte heller i detta fall är tystnad - och att låta tiden gå - en bra lösning. Jag skulle kunna dra paralleller till Mubarak i Egypten, men det avstår jag från.
Handlingsfrihet är ett nyckelord i allt militärt tänkande. Agrell har visat på hur varje ny ÖB har haft allt färre optioner och därmed blivit historiens fånge. Näste ÖB kommer att ha ännu färre utvecklingsmöjligheter att välja på, än vad den nuvarande har. Som en åktur, allt längre in i en kon. Ärftlighet varar längst, brukar man säga.
Själv har jag kvar ett - visserligen tynande – hopp om förändringar som även är förbättringar. Just nu verkar vi alla ha blivit orörliga av den centrifugalkraft som håller oss fast vid väggarna på karusellen.
Stoppa karusellen, vi börjar nog alla att bli åksjuka. Jag har i inlägget vinnlagt mig om att inte framstå som bitter och uppgiven.
It`s always darkest, before it gets pitch black.
Fritt är sjömannens liv,
och med trotsande kraft
går han fram på det stormande hav.
Trogen är han sin plikt
emot konung och land:
Aldrig sjöman blir suckande slav.
Och när vindarna gny
uti tackel och tåg.
Då är livet så lustigt och gott.
Törnar skutan på grund,
Halen i, alle man,
Halen i, så blir skutan nog flott.
Kommer kapare där,
sätt då lapparna till!
Efter honom som jagande fox!
Snart vi ta honom fatt.
Vid kanonerna klart!
Fyren av!
Klart till äntring och box!
Blågul flagga i topp
Livar hjärta och arm.
Snart vi segrande ankrar i hamn.
Nu blir jublande fröjd
på den fredliga strand.
Vänner vila nu famn emot famn.
Så skrev en A. Blanche i början av förra seklet och så skriver jag. Hoppas att sista raden inte bryter mot värdegrunden.
/Sumatra
* citatet är funnet i hplflj nätpublikation Briefing #4.
** Fatabur eller Fatbur är ett hus eller rum, där man i äldre tider förvarade kläder och annan dyrbar egendom, ett förrådsrum, magasin, eller skattkammare. Namnet kommer av fornsvenskans fat, kläder, persedlar, och bur, bod.
Inlägg
Eller så är det så att Björn med sina kommunikativa förmågor behövs i en annan samhällssfär än den militära. På min sida i politiken finns det ett stort parti med makt och ett stolt men försummat arv av försvarsvänlighet och tre små partier med makt och förnyelsebehov. Engagerade människor behövs och har chans att göra skillnad.
SvaraRaderaMagnus, vad lärde fallet med den ekonomisk-politiske talesmannen oss?
SvaraRaderaJ.K Nilsson
Magnus, vad sägs om ett jobb som Försvarsminister för CI?
SvaraRaderaDet försummade och, skulle jag vilja säga, rent förskingrade arvet av försvarsvänligheten tar sig märkliga uttryck, som när ni utser en ny Försvarsminister. Hur gammal skulle Tolgfors bli i ett amerikanskt senatsförhör inför utnämningen? Han torde leda tävlingen om mest kreativa nysvenskan. Ingen kan som han sätta käcka och kamouflerande etiketter på den misär Agrell beskriver. CI på posten vore en kontrast (understatement).
Fråga mig inte om vilka som är lämpliga eller olämpliga som ministrar, jag är hundra gånger bättre på att värdera tekniska idéer. Dock är det ibland uppenbart att vissa människor är väldigt duktiga och då håller jag tummarna för att de gör något av sin förmåga.
SvaraRaderaJag vet inte varför sunt ekonomiskt tänkande men inte försvarspolitik blomstrade i och med nya moderaterna.
En svaghet som jag är ganska säker på har funnits och fortfarande finns är att både professionellt försvarsfolk och politiskt engagerade har arbetat inom väldigt smala stuprör. Det har varit en sak i taget, stor eller liten, medan helheten har gått ifrån totalförsvar med förljugen säkerhetspolitik till förljugen gegga.
Själv önskar jag helt enkelt att försvaret skall fungera för att ge en grundtrygghet inför en synnerligen osäker framtid. Sak samma vilken nivå det är på bara den verkligen finns och att det sedan rör sig i en positiv riktning på ett sätt som håller i ur och skur eftersom det är just när det är riktigt dåligt i ekonomin och världen som försvaret behövs som mest.
Skall det funka måste folk som begriper sig på dessa saker göra något åt dem, en av mekanismerna för detta är bloggande, en annan är engagemang inom de existerande politiska partierna. Här finns det en guldgruva av duktiga människor som borde kunna få något att hända, jag är inte så duktig men någon här är det kanske?
@ Magnus Redin
SvaraRaderaDet känns bra att du är med i samtalet. Nu tror jag inte att de som bloggar på något sätt skiljer sig från andra vad det gäller "duktighet", även om det ibland förvånat mig hur duktigt folk Försvarsmakten genom åren lyckats attrahera. De skulle kunnat tjäna mer någon annanstans, men har trots det valt att stanna. Detta arv borde förvaltas bättre än vad som nu sker.
Mitt gästinlägg handlar om just det som mina två frågor ger uttryck för; Hur kunde det bli så här med FM där det ena leder till det andra i en nedåtgående spiral och frågan om FM syn på den egna personalen.
Förr eller senare måste båda frågorna upp på bordet, om vi skall komma ur fällan och vidare framåt. Agrell satte fingret just på vad som skett och varför. Det kommer att bli väldigt svårt att komma runt hans argumentation. Just nu pågår förändringar inom Försvarsmakten, som kommer att leda oss vidare på samma, allt smalare, stig.
Jag tror att den tystnad som råder, förklaras av att problemen nog erkänns, men att det inte finns något hållbart och genomtänkt att säga. Förmodligen mer taktiskt med tystnad, kombinerat med nya begrepp och uttryck som skjuter problemen vidare till någon annans vakt.
Ett problem är just personalens "utförsgåvor, vilket gör det omöjligt att komma med intellektuellt ohållbara argument. De blir nämligen omedelbart söndersmulade här på bloggarna.
Den gamla och bortglömda visa jag avslutade inlägget med är vald med omsorg.
Trogen är han sin plikt
emot konung och land:
Aldrig sjöman blir suckande slav.
Det är lätt att bli uppgiven och börja sucka. Resten av visan får symbolisera den inställning som trots allt håller allt flytande trots allt.
Törnar skutan på grund,
Halen i, alle man,
Halen i, så blir skutan nog flott.
Ingen av oss kan allt om allt. Själv passar jag mig för att ha synpunkter kring läget i armén och FV, men följer med inlägg och kommentarer. Vad vet väl jag om skyttet i Afghanistan och vad skulle väl jag kunna tillföra. En sjöman till häst, är en styggelse för Gud.
Det speciella med bloggare är dels det triviala att man över huvud taget märker att de finns och dels att det är en utåtriktad aktivitet som är relevant för politikerrollen.
SvaraRaderaJag är helt säker på att det finns massor med duktiga människor som jag aldrig har hört talas om och aldrig kommer att träffa. Vill man att de skall kunna göra något extra skall man önska sig bra skolor för alla, ett diversifierat näringsliv med många olika företag i stället för få stora och att stora organisationer består av många tämligen oberoende delar i stället för hårt centralstyrda hierarkier.
@ Ett sätt att märkas och som jag använder är att ta rygg på Wiseman och Chefsingenjören. Den fiktiva bloggen Sumatra Spekulerar skulle nog få en begränsad skara läsare ;-).
SvaraRaderaSom du ser är det bara du och jag och J.K Nilsson som deltar i kommentarsfältet till detta gästinlägg och J.K:s kommentar begrepp jag inte. Kanske bättre ändå att själv hålla sig till kommentarsfältet till andras inlägg.
Dock har jag några inlägg som jag fortfarande kan känna en viss stolthet över.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/03/gastinlagg-historiska-omstandigheter.html
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/07/gastinlagg-from-grateful-nation.html
Rollen som gräsrot i ett politiskt parti lockar mig inte. Mitt behov av makt och mitt förhållande till makt är tämligen tillbakalutat.
När vetenskapen visade att hela tillvaron var en slumpens verk, utan mål och mening, och Nietzsches tes lanserades att denna meningslöshet kan ersättas med en strävan efter makt hos den nya människan, som accepterat att Gud är död, ändrades något grundläggande i vårt sätt att vara och tänka. Till detta måste man förhålla sig.
Vi upptäckte mer och mer
och jorden blev större och större.
Upptäckte ändå mer
och jorden blev bara en prick,
en liten leksaksballong
i oändligheten.
Ferlin
"Samma ensamhet oss väntar alla. Samma sorgsna sus på gravens gräs" skrev Heidenstam, vilket ju pekar på det tragiska i våra existenser. Här gäller det att prioritera medan man kan ;-)
Kanske har du rätt i din avslutning. Kanske bättre då att tillbringa sitt liv i en organisation där man får sparken när man slutar att spruta idéer och uppslag, än att harva i en organisation där man blir nertystad eller avskedad för att man sprutar idéer och uppslag och tänker själv.
I sakfrågor verkar vi själsfränder medan intresset att delta politiskt skiljer.
Att vara anonym bloggare får man inga kompisar av, har jag upptäckt, "but someone has to do it"
Sumatra, jag gjorde bekantskap med Moderaternas ekonomiske talesman Mikael Odenberg genom riksdagsdebatterna där de "Nya moderaterna" positionerade sig. Mycket försvar av traditionella socialdemokratiska kärnvärden var det där.
SvaraRaderaNär regeringen Reinfeldt presenterades och försvarsministern presenterade sig så tänkte jag: "Nu är det kört". Man satte en ekonom som Försvarsminister, jag såg framför mig Borg - Odenberg som Bill och Bull. Men ack vad jag bedrog mig efter Alemdalen 2007.
Jag ifrågasatte Magnus påstående att Björn var välkommen in att driva försvarspolitik i "Nya Moderaterna". Om en f.d. ekonomisk talesman inte är tillräckligt ekonomiskt fokuserad på Försvarsmakten enligt de "Nya Moderaterna" så är nog en aktiv försvarsbloggare knappast en lösning.
J.K Nilsson
@ J.K Nilsson
SvaraRaderaNu förstår jag och jag skrattade gott när jag läste din förklaring.
Om CI skulle fått jobbet, så hade han nog lämnat sin tredje befattning på kort tid (FM + US + (m))fortare än kvickt.
Det diskuteras mycket om sport och politik hör ihop. Dock verkar det inte vara ifrågasatt att försvar och ekonomi är för evigt förenade i en gastkramande omfamning.
Hur politik skapas är en intressant fråga, jag har själv varit med och tagit fram lite saker inom nya moderaterna men störst effekt tror jag att jag har haft tidigare och kanske även senare genom att hitta konstruktiva idéer och sprida dem inom olika forum och mellan engagerade människor.
SvaraRaderaDet går att göra sådant mycket effektivare men jag orkar inte vara så effektiv och jag är inte tillräckligt intresserad av min egen framgång, jag är mest intresserad av att förstå hur 17 saker hänger ihop och kan bli bättre.
Jag har inget mandat att plocka in någon i någon roll i nya moderaterna eller något annat parti men jag är säker på att nya människors utmaningar av gamla engagerade, förändringar och engagemang är bra för politiken. Det finns vad jag vet ingen taktik som garanterar framgång men det finns en mängd sätt att agera som ökar chansen.
@ Magnus Redin
SvaraRaderaSjälv är jag intresserad av hur man kommunicerar och då är Försvarsmakten ett bra ställe att lära sig hur man inte bör göra. Att sälja konserverad gröt går bra. Ett tag. Det man kommunicerar bör ha täckning i sinnevärlden.
Grunden för all kommunikation är att man har något att kommunicera, ett budskap som går att sälja in. Har man då, som FM, mottagare av sitt budskap som, till sinnelaget och av födsel och ohejdad vana, är väldigt analytiskt lagda, då har man problem om budskapet inte bär eller är sammanhängande.
Detta är ju lite av den vånda som vi ser hos våra vänner (s). Vad ville dessa egentligen under valrörelsen kommunicera för budskap? I alla fall inget som bildade någon form av helhet eller system av tankar som hängde ihop. Då får man problem.
Just nu pågår en diskussion hos Wiseman om Glastnos i FM, där jag driver tesen att ett väl underbyggt underlag, rätt presenterat har en inneboende kraft som det är väldigt svårt att komma runt. Saken gäller Agrells tal i Sälen och den bok han skrivit i samma ärende. Signifikant är den kompakta tystnad som följde, trots att det gäller hanteringen av försvarsfrågorna de senaste årtiondena och många inblandades eftermälen och som kommer att vara styrande för lång tid framöver i debatten. Mycket framtida "bull" kommer att falla platt till marken, nu då en oemotsagd analys är ute för alla att ta del av. Min förhoppning är att det blir en sorts vattendelare, med ett tydligt före och efter. Ibland kan en samling ord ha den effekten.
Det enda jag sett hittills av motargument är en djuping som försöker få debatten över från sakfrågan, till handla om Agrells person. Det kommer inte att lyckas.
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2011/02/glasnost-i-forsvaret.html?showComment=1297534310790
Paradexemplet på sammanhängande tankesystem är väl Immanuel Kants kunskapsteori (vad är det möjligt att ha kunskap om, lite förenklat uttryckt)som presenterades i slutet av 1700-talet och som ingen riktigt lyckats ta sig runt och förbi sedan dess. Filosofi i sig självt är ett paradexempel på sammanhängande tankar i ett sammanhållet system.
Här finns det gott om exempel på hur tankesystem har styrt utvecklingen eller låst fast tänkandet. Aristoteles tankevärld styrde "tänket" under 2000 år. Även katolska kyrkan är 2000 år och får väl sägas ha någon form av västvärldens rekord vad gäller långlivade organisationer. Det är inte alltid som det gäller att hänga med i modets alla svängningar.
http://www.filosofi.gotland.se/kant_kun.htm
Kan man lära sig att kommunicera och presentera ett budskap? En intressant föreläsare som jag haft nöjet att lyssna på är en David Philips. Bifogar en länk till hans företag. Ta gärna del av hans Inspirationsinjektioner i vänsterkanten. Jag rekommenderar varmt (som det heter numera) honom, om man tänker ha en föreläsare till någon större samling eller tillställning. Tankar och uppslag som verkligen fastnar och gör skillnad.
http://presentationsteknik.com/