Normerande hotbild

Jag sitter just nu och läser Lars Wilderängs (a.k.a. Cornucopia) bok "Midvintermörker" och glädjer mig åt hans analys av hur Försvarsmakten ser ut för tillfället och hur vi 2012 skulle kunna hantera ett ryskt anfall enligt den modell ryssarna använde i Georgien 2008. Denna bok rekommenderar jag varmt som kvällsliteratur för många svenska politiker och inte minst en och annan hög militär.

Men hur ser egentligen hotet mot Sverige ut? Är det Ryssland som traditionsenligt är vår motståndare?

På gårdagens Gripenseminarie så redogjorde Odd Werin för hur man i Försvarsmakten nu försöker analysera hur en framtida uppgradering av Gripen bör se ut för att möta en potentiell fiende. Detta brukar kallas för en normerande hotbild, d.v.s. det som en försvarsmakt är anpassad för att möta. Odd ville dock inte gå in djupare på hur denna hotbild ser ut, då det givetvis är mycket sekretessbelagt.

Tyvärr så finns det många som förlöjligar Försvarsmakten när man tar upp rysk teknik och taktik som en eventuell hotbild.

Men man måste skilja på Försvarsmaktens bedömning av risken att något ska inträffa samt att använda ett visst scenario som målbild. Det vore mycket oprofessionellt att inte träna taktik för att bemöta ett potentiellt hot, bara för att hotet inte är så troligt eller att det anses som politiskt inkorrekt att peka ut en potentiell motståndare.

Hur kan Försvarsmakten påstå att JSF, J-20 eller PAK-FA är en rimlig hotbild efter 2025? Det är ju bara supermakterna USA, Ryssland och Kina som har tillgång till dessa maskiner. Ja, idag så är det så. Men om 15 år kan det mycket väl se anorlunda ut.

Tittar man internationellt så är den normerande hotbilden idag på bredden Mig-23/27, Mirage III och F-16A/B. I t.ex. Libyen så är det Mig-25, Mirage 5, Tu-22 och Su-24. D.v.s. av samma generation som våra AJ37 Viggen från 70- till 80-talet. De potentiella motståndare som ligger längst fram har tillgång till Mig-29, Su-27 och F-16C/D av samma teknikgeneration som JA37 Viggen från tidigt 90-tal. Skulle det börja mullra i Saudiarabien eller UAE så finns det mycket kvalificerat flyg i den delen av världen (F15S, F-16E/F Block 60 m.m.). D.v.s. de potentiella motståndarna ligger på en tekniknivå som ligger ca 10-20 år efter stormakterna, de inte allt för sannolika motståndarna ligger på samma nivå som Sverige och stormakterna ett snäpp före oss i form av bl.a. F-22 och B2 som vi inte har råd att anskaffa. Detta är det sannolika motståndet vid en internationell insats som Flygvapnet skulle kunna bli del av i dagsläget.

Om 15 år så finns det på samma sätt motståndare som har derivat av dagens JSF, J-20 och PAK-FA. Kanske inte alla finesser, men åtminstonde exportversionen av dessa flygplan. Vårt eget flyg bör därför designas för att möta denna nivå. Stormakterna har då givetvis kommit ett snäpp längre. Där har vi fortfarande inte riktigt råd att hänga med.

I dagens omvärld så ser dock hotbilden mycket annorlunda ut än för bara 20 år sedan. Det har dykt upp en hel del icks-statliga aktörer. Om 15 år kan det ha dykt upp nya falanger i form av militanta djurrättsvänner eller personer som försöker skydda världen från global uppvärmning m.m. med samma radikala metoder som Al Qaida. Dessa hot är dock i första hand Polisens, SÄPO:s, Kustbevakningens, Tullmyndighetens och FRA:s arbete att upptäcka och bekämpa. Men för en heltäckande hotbildsanalys så skall givetvis även dessa hot samt andra aktörer än bara Försvarsmakten tas med.

En del människor brukar fråga mig hur jag kan påstå att "det finns risk för oroligheter i vårt närområde där Sverige är inblandad", den sannolikheten borde ju vara i stort sett noll. Mitt svar brukar då vara hur de kan påstå att "risken inte finns", ty sannolikheten är inte noll! Bevisbördan borde därför inte ligga på Försvarsmakten att motivera sin existens, utan på de som vill lägga ner Försvarsmakten att bevisa att den inte längre behövs.