måndag 7 mars 2011

"Svenskt" stöd till frihetskampen? (uppdaterad)

Jag uppmärksammades av en läsare på det här reportaget i norska Aftenposten. Det handlar om USA:s eventuella stöd till att beväpna rebellgrupperna i Libyen. Det som är en smula anmärkningsvärt är att rebellen i förgrunden håller i ett svenskt granatgevär m/48 eller "Carl-Gustav" som den är känd som på exportmarknaden.

Frågan är var just denna individ kommer ifrån. Enligt engelska Wipikedia så har m/48 exporterats till Libyen och det är nog mest naturligt att anta att rebellerna har kommit över statliga vapen. USA och Storbritannien har bevisligen köpt svenska granatgevär, men jag antar att ISP har försett dem med ett krav på att berätta för Sverige om de skickas vidare till någon tredje part.

Den svenska fredsrörelsen brukar kritisera svensk vapenexport för att den används för att slå ner på den egna befolkningen. Nu kanske svenska vapen tvärtom bidrar till att göra världen en diktator fattigare!

Frågan är vad diverse NATO-länders specialstyrkor gör just nu i Libyen? Ett par holländska kommandosolater blev tillfångatagna för en vecka sedan och nu senast ett par brittiska. Är det operationer för att ta hem EU-medborgare, underrättelsetjänst inför en eventuell NATO-insats eller kontakter med rebellerna liknande de som USA hade med Mujahedin under det sovjetiska kriget i Afghanistan?

Uppdaterad 11-03-08, 06:54
De brittiska soldaterna var i Libyen för att kontakta motståndsrörelsen.

Gruppen uppges ha varit sammansatt av sex soldater ur den brittiska specialstyrkan SAS och två diplomater; de senare antas dock ha tillhört säkerhetstjänsten MI6.

20 kommentarer:

  1. Du tror inte att de flesta grg:n i Libyen finns hos regimens styrkor? De bombade ju vapenlager i de upproriska delarna av landet.

    SvaraRadera
  2. @Profanum: Majoriteten av de tunga vapnen är säkert fortfarande i regimens händer. Men då delar av armén tydligt visar att de har dåligt förtroende för Khadaffi, så är det nog gott om överlöpare som tagit lätta och medeltunga vapen med sig till rebellerna, inkluderat svenska Grg.

    http://uk.ibtimes.com/articles/114900/20110222/libya-protests-gaddafi-regime-soldiers-officials-diplomats-ambassador.htm

    http://wn.com/Libyans_deflect_to_Malta

    SvaraRadera
  3. Magnus Redin7 mars 2011 20:31

    Stackars befolkning. Kan vi inte skicka tio tusen ton mat, mediciner, förbandsmateriel och bränsle till den stora befolkning som nu är avskuren från försörjning från Tripoli? Det borde vara ett perfekt humanitärt och historiskt tillfälle för nödhjälp.

    SvaraRadera
  4. ..eller skicka dit ett par åklagare, ett team från TV och en haverikommision. Då jävlar blir det ordning och reda.

    SvaraRadera
  5. Magnus Redin:

    Du har i annan tråd för att skydda svenska arbetstillfällen förespåkat svensk vapenexport nu. Resultatet av gårdagens export går här att iakta på bilden ovan.

    Svensk personal under tjänstgöring exempelvis i NBG kan bli utsatta för eldgivning från Bill, Robot 70, GRG, PBV 301, JAS, osv. under kommande insatser.

    Frågan handlar INTE bara om jobb till folk i till exempel Karskoga.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  6. Nä, det handlar också om export och skatteintäkter som gör att Sverige har råd med ett välfärdssystem för sina medborgare. Men det är klart vi är ju duktiga på tulpaner här i Sverige och skulle med framgång kunna ge oss in i en mindre kontroversiell bransch istället.

    Alla soldater som hamnar i en väpnad konflikt möter beväpnade motståndare. Att bli beskjuten med ett svenskt vapen är inte värre än att bli beskjuten av ett amerikanskt, israeliskt, ryskt eller för delen franskt. Det är lika illa.

    Vilka konflikter som blir väpnade och vem man möter är inte en industrifråga, det är politik. Politik är också rätten för nationer att ytterst skydda sitt oberoende, sina medborgare, deras säkerhet och friheter med väpnad makt. Det är politiken och politiker som ytterst förvaltar och garanterar denna makt. Ibland misslyckas politiken och konflikter eskalerar till väpnat våld. Oftast löses konflikter med andra medel, därför att priset för att låta konflikten eskalera till våld är alltför högt. Om priset var lägre skulle viljan att ta till våld vara högre. I de flesta fall syftar den väpnade makten till att skapa stabilitet och säkerhet. Människor är tyvärr fortfarande genetiskt präglade för stenåldersliv. När väpnat våld används har 99% av politikens verktyg misslyckats.

    Vapen säljs inte för att skapa krig. Vapen köps inte för att skapa krig. Vapen skapar inte krig. Det gör människor och deras politiker. Halkan dödar heller inte människor, det är människor som gör missbedömningar och väljer fel körstrategi med hänsyn till väglaget som dödar andra människor.

    I en imperfekt värld befolkad av en våldsbenägen mänsklighet som konkurrerar i konflikter, så skapar vapen (tyvärr) den stabilitet och säkerhet som krävs för att bygga långsiktigt hållbara relationer och politiska lösningar som minskar konflikter mellan grupper av människor. Sveriges vapenexport är dessutom mycket tydligt styrd och kontrollerad för att stödja en fredsfrämjande nationell agenda.

    Vi är, tack vare det tidigare invasionsförsvarets beredsskapskrav, världsledande inom bland annat försvarsmaterielområdet. Som skattebetalare har jag svårt att acceptera att denna fördel för vårt samhälle ska kastas bort i ett läge när skola, vård- och omsorg, rättssamhället med mera förfaller med stadigt minskande resurstilldelning. Vi blir fattigare och fattigare. Varför skulle vi inte exploatera våra möjligheter inom de områden där vi är starka, framförallt som det faktiskt inte är ett dugg kontroversiellt om man har utvecklats bortom 6-åringens förståelse för människans natur och för vad som skapar väpnade konflikter.

    SvaraRadera
  7. Anonym:
    Vi sålde väl ganska många vapen även när vi följde reglerna för vapenexport?

    Det där med att om inte vi gör det så gör någon annan det kan ju ampliceras på massor av områden. T.ex. kriminella som vill köpa vapen, om inte jag säljer det till dem så gör någon annan det lika bra att jag cashar in det. Ungar som vill köpa knark, osv.

    SvaraRadera
  8. @Magnus Redin: Givetvis så är nackdelen med vapenexport att man förr eller senare riskerar att mötas av egna vapentyper. Det praktiska i den situationen är dock att vi vet allt om dessa vapens egenskaper och kan anpassa taktik och teknik för att möta hoten.

    Motsatsen till detta kan man t.ex. se vid Storbritanniens anfall på Falklandsöarna då man var mycket orolig över franskt luftvärn.

    http://www.britains-smallwars.com/Falklands/argentine-airdefences.html

    Som tur väl var så lyckades britterna få data från Frankrike som innebar att man kunde neutralisera hotet från framför allt Roland luftvärnet.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Roland_missile

    Som synes av denna sammanställning så berodde de flesta brittiska förluster på olyckor.

    http://en.wikipedia.org/wiki/British_air_services_in_the_Falklands_War

    Ryktet säger att USN fick en del stöttning från Sverige för att avgöra hotet från ex-juugoslaviska fartyg beväpnade med svenska Rb-15 under insatserna i samband med krigen i Bosnien och Kosovo.

    SvaraRadera
  9. Magnus Redin8 mars 2011 09:48

    Tobias, du har missförstått det jag har skrivit tidigare i olika forum. Jag har inte förespråkat vapenexport för att rädda arbetstillfällen och skatteinkomster, när det gäller sådant är det bara en industri bland alla andra.

    Vapenexport är en speciell verksamhet som inte bör avfärdas med att det bara är pengar och att det inte spelar någon roll vem som tillverkar bössorna eftersom varje affär alltid är en säkerhetspolitisk gest. Säljer man vad som helst till vem som helst skiter man även i vad andra gör emot en själv.

    Jag förespråkar vapenexport för att andra länder behöver vapen för att försvara sig mot aggressioner, för att stärka våra säkerhetspolitiska relationer med våra vänner i världen och för att det är en handelsvara som är gångbar även under extrema kriser och då även är till extremt stor nytta för våra vänner.

    Den bästa vapenexporten som jag kan tänka mig är vapen som hjälper Sydkorea att stå emot ett anfall från Nordkorea. Under ett sådant brinnande krig där en diktatur angriper en demokrati håller jag på att vi bör låna ut eller skänka vapen när de behövs akut för sitt yttersta syfte. Självklart är det ännu bättre om Nordkorea aldrig angriper men när sådant sker har allt annat redan misslyckats.

    Som konflikten i Libyen är just nu tror jag att det finns ett stort behov mat, mediciner och bränsle och det borde även vara säkerhetspolitiskt hyfsat ofarligt för oss och ge en god möjlighet till anseendevinst.

    Att skicka containrar med nya Carl-Gustav granater och AT4 CS för försvar av städer mot pansar eller ännu ambitiösare RBS-70 med medföljande frivilliga instruktörer borde vara för politiskt riskabelt för oss.

    Om Egypten eller hela eller halva Libyen, osv genomför en hyfsad demokratisering och får en god utveckling ser jag fram emot att vi förhoppningsvis exporterar vapen till dem på 2020 talet, framförallt om de fortfarande har grannar som är hårda diktaturer.

    Eftersom vapenindustrin i Sverige är så pass stor och kompetent kan det även vara så att den är en viktigare säkerhetspolitisk faktor än våra militära utlandsmissioner. Hundra Gripen till Indien kan vara något mycket större än soldater i Afghanistan då det gör en gigantisk demokrati märkbart säkrare och ger ett par decenniers nära kontakt och utbyte mellan oss och en blivande stormakt med ca 120 ggr större befolkning än lilla Sverige.

    Nu försvinner jag iväg på en tangent men att skicka "Chefsingenjören" till Afghanistan var kanske inte den bästa idén när han var en uppövad del av vad jag tror har varit ett mycket bra luftförsvarskoncept som borde säljas till fler länder än Thailand.

    SvaraRadera
  10. Magnus Redin:
    Hur definierar du demokrati till skillnad från diktatur?

    SvaraRadera
  11. @Anonym 23:20

    ???

    Vi följer väl fortfarande reglerna för vapenexport? Ingen har väl förespråkat att vi ska sluta följa reglerna för vapenexport?

    SvaraRadera
  12. Anonym:
    Så vi exporterar inga vapen till länder i krig eller länder som begår grova brott mot mänskliga rättigheter?

    SvaraRadera
  13. Magnus Redin8 mars 2011 10:32

    Profanum, mina viktigaste principer för att mäta kvaliteten på demokratin i ett land är hur minoriteter har det och om makten skiftar efter en valförlust.

    Utöver detta är det viktigt hur olika samhällsinstitutioner fungerar, framförallt om alla är lika inför lagen.

    Demokrati är en process som ger samhällen där konflikter blir lösta på milda och konstruktiva sätt.

    T.ex. räknar jag Sydafrika som en oprövad demokrati, jag väntar på examensprovet att ANC förlorar ett val och lämnar över makten till någon ny konstellation. En sådan väntan kan bli lång, det tog många år för Japan.

    SvaraRadera
  14. Magnus Redin:
    Hur kan du då kalla Sydkorea för en demokrati?
    http://www.youtube.com/results?search_query=south+korean+police+brutality&aq=1

    SvaraRadera
  15. Holländarna var ute på ett "consular pick-up" uppdrag (en minut på marken och sen iväg igen) och de två personer de skulle hämta är redan utflugna via holländska ambassaden (varav en av dessa är svensk medborgare) dvs. Kadaffi hade inget intresse av att kvarhålla dem.

    Libysk tv har filmat "krigsbytena", notera intresset för kamerorna. De tre i helikopterbesättningen sitter nu anhållna på spionageanklagelser pga. kamerorna som beslagtogs från dem.

    http://nos.nl/video/223040-libie-verspreidt-beelden-nederlandse-militairen.html

    //JG

    SvaraRadera
  16. Argumenten för vapenexporten tänker jag inte bemöta. Däremot vet jag att de mest av all fungerar, och fungerat, som dimridåer. Svenskt näringsliv är dominerat av ett militärindustriellt komplex som genom sin tyngd och blotta existens effektivt förhindrat den egentligen helt nödvändiga strukturomvandling som aldrig blir av.

    Att Svensk vapenexport exempelvis till dåvarande Jugoslavien ökade under 70-talet är säkert mycket enkelt att belägga. Skälet var att strukturomvandlingen bort från mogna, övermogna (?) industrisektorer inte skulle behöva genomföras när OPEC-krisen kom.

    Vem som helst som läser den här och andra liknande bloggar vet att energiproblematiken finns kvar och att den nu är akut. Katastrofen ligger runt hörnet.

    Det blir därför egentligen löjligt att se de där argumenten för att Svensk industri fortfarande ska vara dominerat av en bilhandlarfamilj som säljer svårsålda bilar och flyg som endast går att sälja med hjälp av mutor.

    När Sverige har förlorat några flygkontrakt ytterligare och finanskrisen tar fart igen, vad händer då? Exporten viker, garanterat.

    Ingen löser Peak Oil problem och annat lika allvarligt med hjälp av 1946 års arbetsmarknadspolitik och fortsatt korporativistisk struts-mentalitet.

    Det är dags att komma med något nytt eller gå under, inget annat.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  17. Tobias, min lösning på dessa problem skrev jag till stora delar ner i en liten bok om, kanske är den inte ny nog då den är ett år gammal.

    Att jag sitter här och tuggar mentalt tuggummi med den mera perifera frågan försvaret är bra dumt när jag egentligen borde sälja på dig och andra en bok och utveckla olika investeringstankar för det som kan ta oss igenom den kommande krisen.

    Men det är ändå nödvändigt att försvaret fungerar och det måste som alla andra verksamheter vara effektivt.

    När det gäller det Svenska försvarsindustriella komplexet ser jag det som gulligt jämfört med de som stormakterna har och framförallt USA. Gulligt då de mestadels levererar produkter som funkar och inte är orimligt dyra. Den politiska påverkan har kanske gått för långt när materielinköp har skett på bekostnad av förmåga, eller så var den bara klumpig och jag vet heller inte hur fördelningen av skulden ser ut. Om försvaret försvinner, försvinner därefter försvarsindustrins roll så försvarsindustrin borde ha ett intresse av att försvarsmakten fungerar och är effektiv.

    Vad är det för strukturomvandlingar som du saknar? Jag kommer inte på något mera som borde ha dött. Det jag saknar är bättre villkor för små och mellanstora företag och deras tillväxt.

    SvaraRadera
  18. Bra skrivet herr Redin.

    Det "svenska" försvarsindustriella komplexet är ehuru inte lika svenskt längre. En hel del utveckling och produktion görs fortfarande i Sverige, men det blir mindre och mindre. Det är nog inte osannolikt att mången (ytterligare) verksamhet snart flyttas till länder med billigare arbetskraft och bättre möjligheter att skapa konkurrenskraftiga affärer.

    Kanske sker flytten som en offset på en större (engångs-)affär. Kommer de jobben tillbaka till Sverige sedan? Såklart inte. Men det gör inget, ingenjörerna borde inte pyssla med gammaldags industri längre. Verkstadspersonalen kan väl gå upp i den personalintensiva forskningen och vindkraftsproduktionen istället.

    Branscherna och konkurrensen hårdnar. När nationerna inte längre anser sig ha råd att hålla sig med inhemsk produktion utan skall gå ihop och handla, så har vi t.ex. alltför många flygindustrier i Europa. Vi har för många stridsfordonstillverkare. Med flera. Hur många tror att övriga Europa tycker det är viktigt att utveckling och produktion ligger i Sverige? Wallin har också en poäng - industrieran är på dekis i Svedala.

    Ägarna kräver det som är bäst för ägarna, inte det som är bäst för svenskarna. Ägarna är inte svenskar eller bundna av nationsgränser längre. Men, finns det idag något bara vi i Sverige kan riktigt bra, eller väldigt resurseffektivt, eller bara är bäst på? Kan det ge oss åtminstone en liten bit av kakan när smulorna ska fördelas inom EU?

    Säkert, bara det inte är den giriga, omoraliska, oetiska, krigshetsande och profiterande svenska försvarsindustrin som bara försöker parasitera på Försvarsmakten, lura staten och skattebetalarna, så att den kan profitera, mångla vapen till krigshärdar i hela världen och betala ut mutor i ondskans tjänst. Nä, lägg ner den "svenska" försvarsindustrin, ge Försvarsmakten mindre materielanslag och låt dem köpa billigare vapen av "utländska" (mer etiska och mindre giriga) försvarsindustrier, ta överskottet och lägg på forskning inom alternativa bränslen. De svenska ingenjörerna kan då forska mot framtida behov istället för att ägna sig åt otäck vapenutveckling. Ja, varför inte, det låter som en bra och genomtänkt idé!

    Den "svenska" försvarsindustrins intresse av den svenska kunden har mer eller mindre reducerats till behovet av en referenskund. Ingen väntar sig längre att utveckling kan finansieras av den svenska kunden med minimal organisation och finansiering. Sverige är dessutom väldig tydliga på denna punkt. Alltså söker man nya vägar, nya utvecklingspartners utomlands. Industrin blir allt mindre svensk, svenskarna bidrar med allt mindre know-how och kompetens i kravställning och utveckling. Produkterna blir inte längre särskilt "svenska". Snart är det utvecklingspartnerns kund som blir referenskund istället. Det är viktigare att vårda relationerna med dem som svarar för de intressanta affärerna. Lokala underleverantörer upphandlas först i den stora kundens land. Därefter tekniköverföring. Företaget kanske köps upp. Utvecklingen flyttas. Ledningen flyttas. Sedan kan Sverige ställa sig i kö för sina 12 fordon. Eller 40, eftersom vi fick med oss norrmännen i utbyte mot att vi köpte någon materiel från dem som vi egentligen inte behövde. I samma kö står kunder från andra, lite större länder, som vill köpa 500, 1000 och 2000 fordon. Men nu har vi en mer lyhörd industri, mindre girig med enbart FM bästa för ögonen. Ledtiderna har blivit kortare och allt har blivit billigare! Fantastiskt!

    När vi sedan har uppfunnit lösningen på världens energiproblem så kan vi ju bygga en industri kring det och återupprätta självbilden som världens räddare och samvete. Världen borde ju kretsa kring oss nio miljoner i Europas nordligaste periferi.

    Jag är numera frälst! Halleluja!

    SvaraRadera
  19. Anonym 10:39:

    Klartecken från mig för Ditt resonemang.

    Men lägg till hungersnöd som motivationsfaktor vad gäller nödvändigheten att uppfinna något attraktivt eftersom för många producerar det Svensk industri gör idag.

    Självöverskattning är farligt. Ens egna barna kan få rakitis och andra problem relaterade till undernäring.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  20. Det är i grunden samma problem som för all annan industri.

    Vad motiverar till investeringar i Sverige?

    Vad gör det intressantare att producera här än någon annan stans? Varför anställa folk här?

    För försvarsindustri tillkommer det en extra broms i att det inte är ok att sälja vad som helst till vem som helst men även en fördel genom att verksamheten har en säkerhetspolitisk roll och även en lokal kund om än med ett rörigt kontor. Det finns fortfarande även anledningar för försvaret att hålla på med långsiktig teknikutveckling och underhåll av kompetens utöver att köpa från hyllan.

    För all industri gäller det att ha bra och snabb myndighetsservice, bra infrastruktur, ett tryggt samhälle med lite brott, bra utbildning, god tillgång till arbetskraft och helst även låga skatter. För en del industrier finns det även god tillgång på lokala råvaror.

    Om industrierna dessutom ägs lokalt ökar intresset för att investera lokalt och mer av vinsterna stannar kvar i Sverige. Tyvärr har vi haft flera generationer av fientlig politik gentemot entreprenörer som har skrämt bort framgångsrika företagare och fått många att tappa sugen. Jag tvivlar på att det har haft någon större betydelse för just försvarsindustrin men även att folk i allmänhet inte har haft den förmögenhetsutveckling som de borde ha kunnat ha har gjort att även aktieägandet försvinner iväg. Den förmögenhetsutveckling som vi har i dag är mestadels övervärdering av våra hus.

    Försvarets roll för företagandet tror jag mest är att god funktion ger en ökande trygghet gentemot allvarliga och ovanliga risker och när försvaret fungerar bra är det och industrin en kunskapskälla. I övrigt är det ekonomiskt tärande, precis som brandkår och polis.

    Funkar inte försvaret blir det enbart tärande.

    SvaraRadera