fredag 18 mars 2011

"Here we go again..." (uppdaterad)

FN har gett OK till att etablera en NFZ - No FLy Zone över Libyen. Jag är lite förvånad, då jag trodde att Ryssland och Kina skulle sätta sig emot, men de valde att lägga ner sina röster.

Enligt resolutionen ska "alla nödvändiga åtgärder" vidtas för att skydda civila mot Muammar Gaddafis styrkor men den utesluter att sända utländska soldater till Libyen.

Tio länder röstade för resolutionen och fem avstod, bland dem Ryssland, Kina och Tyskland.

I Benghazi firade Gaddafis motståndare FN-beslutet med att skjuta i luften och skicka upp luftvärnsgranater. De gamla libyska flaggorna från kungatiden vajade från tak och fönster.


Frågan är nu bara vad Sverige kommer att göra? Som jag har tagit upp tidigare har Sverige flygstridskrafter stående i beredskap som del av EAW i NBG11. Svenska politiker har varit mycket morska.

- Vi socialdemokrater välkomnar säkerhetsrådets resolution om att skydda civila libyer, säger Urban Ahlin till TT.

Ahlin hänvisar till FN-stadgan och säger att Sverige är skyldigt att bidra till att upprätthålla flygförbudszonen.


Även vår utrikesminister har uttryckt sig mycket aggressivt på sin blogg.

Jag gjorde klart att vi hoppas på ett beslut i FN:s säkerhetsråd som ger möjlighet till mer effektiva åtgärder än bara en flygförbudszon.

En sådan räcker inte. Jag vill ha mer.

Vi hade en flygförbudszon över Srebrenica. Högt över. Det hjälpte föga.

Det är stridsvagnar och artilleri och massakrer på marken som vi måste stoppa.


Det är helt rätt att en NFZ inte löser allt. Samma analys gör Wired.

Libya’s rebels have shown remarkable tenacity and courage in the face of relentless violence by Gadhafi’s forces, especially after nearly a week’s worth of drastic setbacks. They’ve called for international support to prevent Gadhafi’s copters and jets from attacking them, and now they’ve gotten it. But most Gadhafi loyalists are confronting the rebels on the ground, not from the air. Blake Hounshell of Foreign Policy writes, “What needs to happen now is swift military action against Qaddafi’s heavy weapons — call it a ‘no-drive zone,’ and perhaps even the bombing of his compound in Tripoli.” Do those who’d enforce the no-fly zone have the stomach for that? How far are they actually willing to go to support the rebels.

Frågan är egentligen hur långt vi ska sträcka vår hjälp? Om inte rebellerna klarar av kriget på egen hand, ska vi föra det åt dem?

Resurserna finns. Den svenska politiska viljan finns. FN-resolutionen finns. Vad mer kan krävas?

P.S: Slutscenerna i Top Gun handlar om just USA:s förra konfrontation med Libyen. I Hollywood spelar man just nu in Top Gun 2. Storyn borde med andra ord vara klar...



Uppdaterad 11-03-18, 10:37
NATO kommer under dagen att diskutera en insats i Libyen. NATO har tidigare sagt att man enbart kommer att agera om det finns klara mandat från FN. Nu finns detta mandat. Men även inom NATO så finns det motsättningar. Tyskland och Turkiet är emot en insats och Tyskland lade ner sin röst i omröstningen i FN säkerhetsråd.

Detta skulle kunna resultera i en insats med en lead-nation i form av Storbritannien eller Frankrike. Sveriges deltagande i Afghanistan började ursprungligen under just brittisk flagg.

I Frankrike går man nu ut i pressen med att insatser kan ske inom ett par timmar. Norge och Danmark flaggar för att man kan tänka sig att ställa upp. Jag misstänker dock att det i första hand handlar om underrättelseinhämtning i form av AWACS, UAV och spaningsflyg. Först därefter kan det bli fråga om någon typ av offensiva insatser.

Personligen så är jag mycket tveksam till en insats. Inte ens humanitärt så kan man egentligen motivera en insats. Se t.ex. i Irak 2003 där man visserligen fick bort Saddam som bevisligen behandlat sin befolkning illa. Men fler irakier har dött efter USA:s anfall än under Saddams regim (om man undantar krigen mot Iran och Kuwait).

Ska vi göra en insats så bör vi gå in på samma sätt som USA i Afghanistan 2001.

- NFZ för att hålla nere stridsflyg och helikoptrar.

- Punktinsatser för att slå ut vissa lednings- och luftvärnsställningar.

- Förse rebeller med vapen, ammunition och mat.

- Skicka in specialstyrkor för att utbilda rebeller och leda insatser med precisionsvapen och ta ner underrättelseinformation från UAV. Detta ska vara mycket små grupper så att inte Khadaffi kan utnyttja en västerländsk närvaro i landet för att väcka sympati.

- Sedan när rebellerna har tagit över så ska vi dra oss ur helt och hållet militärt, så att vi undviker det afghanska misstaget. Låt rebellerna tillsammans med övriga arabvärlden styra upp landet.

- Hela tiden stötta med humanitära operationer.

Det vi får vara beredda på är terroristattentat i västeuropa och USA. Lockerbie är bara ett exempel på vad Khadaffi är i stånd att göra.

Se även Wiseman, Cornucopia och Tokmoderaten.

DN, Expressen1, Expressen2, Aftonbladet

Uppdaterad 11-03-18, 14:03
Ska vi göra en insats i Libyen så är det allt eller inget. Annars så finns det risk att det slutar som i Bosnien och Srebrenica 1995 där vi hade marktrupper på plats, med stöd av stridsflyg, men vi lyckades ändå inte förhindra folkmorden. Alternativt slutar det som Somalia 1993, där USA drog sig ur.

Life must be lived forward but can only be understood backward, as Kierkegaard noted. He might have added: “And if not, you’re in trouble.” Iraq and Afghanistan have provided powerful lessons in the cost of facile planning (or none), the ease of going in, the agony of getting out, and the limits of Western firepower.

But there’s another historical lesson. Rwanda paid the price for the botched U.S. intervention in Somalia. The 1994 Rwandan genocide took place as America did nothing in part because the fiasco of Somalia disinclined the United States to intervene. Can we then allow the fiasco of Iraq to prevent a Western intervention in Libya as the Qaddafi clan delivers “rivers of blood”?


Egypten sägs nu vara i full fart med att beväpna rebellgrupperna. Men med tanke på tidigare krig mot Libyen 1977 så har Egypten valt att hålla en mycket låg profil. Samtidigt eftersom man är granne med Libyen så är det nog svårt att inte göra något, då man riskerar att få ta konsekvensen av ett instabilt Libyen.

The shipments—mostly small arms such as assault rifles and ammunition—appear to be the first confirmed case of an outside government arming the rebel fighters. Those fighters have been losing ground for days in the face of a steady westward advance by forces loyal to Libyan leader Moammar Gadhafi.

The Egyptian shipments are the strongest indication to date that some Arab countries are heeding Western calls to take a lead in efforts to intervene on behalf of pro-democracy rebels in their fight against Mr. Gadhafi in Libya. Washington and other Western countries have long voiced frustration with Arab states' unwillingness to help resolve crises in their own region, even as they criticized Western powers for attempting to do so.

The U.S. official said Egypt wanted to keep the shipments covert. In public, Egypt has sought to maintain a neutral stance toward the rebel uprising in Libya. Egypt abstained during the Arab League's vote calling for the U.N. to impose a no-fly zone on Mr. Gadhafi, according to people familiar with the internal Arab League deliberations.


Washington Post, New York Times

Uppdaterad 11-03-18, 16:56
Wiseman kommenterar i ett inlägg på Newsmill det faktum att Flygvapnet står i internationell beredskap med JAS39 Gripen och att om den politiska viljan finns kan förbandet mycket snabbt vara på plats nere i Medelhavet för insatser i Libyen.

Sedan 2007 har JAS 39C-förbandet med sina 8 flygplan med tillhörande markdelar, idag under benämningen Expeditionary Air Wing (EAW), varit på tapeten för flera internationella insatser på begäran av olika internationella samfund, i bl a Tchad, Afghanistan och Somalia. Alla har dock avslagits av framförallt politiska skäl. Skälen har varit skiftande, men det tydligaste och mest genomgående har varit att man ansett att de internationella mandaten varit för svaga för den politiska situationen i Sverige.

Stefan Ring poängterar i ett inlägg på SvD det faktum att flygstridskrafter inte kan stoppa folkmord. För det krävs att det sätts in markstridskrafter, eller att rebellerna själva lyckas slå ner Khadaffis trupper. Han pekar också på den lösning som jag själv tar upp på Newsmill, d.v.s. att utnyttja specialstyrkor i samarbete med rebellerna som kan leda insatser med precisionvapen.

En möjligt metod är enligt Stefan Ring att låta utländska specialtrupper arbeta tillsammans med rebellerna för att identifiera viktiga mål och minimera de civila förlusterna.

Det är en metod som framgånsrikt användes under Afghanistanskrigets första skede då amerikanska specialstyrkor på så sätt kunde ge understöd i Norra alliansens kamp mot talibanerna.

Metoden faller dock inte inom det mandat som FN gett.

– Nej. Men i så fall berättar man inte det. Man gör det under cover och skickar in förband som inte uppträder i uniform men håller kommunikation från marken upp till flygförbanden.


Uppdaterad 11-03-19, 17:51
Franska Mirage och Rafale ska redan ha påbörjat uppdrag över Libyen stöttade av franska AWACS.

Jag misstänker att det är fotoversionen av Mirage F1 som används skyddade av Rafale som jakteskort. Precis som för Gripen så är spaningsförmågan den som är sämst utvecklad på Rafale, medan Mirage F1 är en utmärkt spaningskärra att jämföra med våra gamla SF37 Viggen.

BBC har ett bra reportage om striderna i Benghazi med film på det flygplan som skjut ner (troligtvis Mig-23 som tillhörde rebellerna).

Se även Wiseman.

28 kommentarer:

  1. Att vilja och att våga är två olika saker...... They don´t have the balls....

    SvaraRadera
  2. Undrar vad som krävts för att få Kina och Ryssland att inte utnyttja sin vetorätt? Någon form av kompensation från USA/Väst eller löfte om uppbackning i annan fråga?

    Ju mer spelet som pågår på den internationella arenan studeras, desto mer övertygad blir jag av att inget görs utan baktanke eller alternativ agenda. Men jag kanske är cynisk..?

    SvaraRadera
  3. @Anonym 01.29: Givetvis finns det något politiskt spel bakom kulisserna. Kina har intressen i Afrika och länderna i omgivningen vill nog inte att revolutionerna ska spridas mer. Ryssland har gas- och fartygsaffärer med Frankrike.

    SvaraRadera
  4. Läser FM-bloggarna med stort intresse men är inte mer insatt än någon som aktivt läser DN... men:

    Är det inte i sådana här situationer man vill se att Sverige faktiskt ställer upp med vårt mirakelplan JAS. Samla lite Goodwill för nationen och för produkten vi så gärna vill sälja.

    SvaraRadera
  5. "Undrar vad som krävts för att få Kina och Ryssland att inte utnyttja sin vetorätt?"

    Kina har alltid varit restriktiva med att använda sitt veto, och Ryssland är bra mycket restriktivare än vad Sovjet var. Den stora veto-nationen är USA.

    SvaraRadera
  6. Förvisso använder USA sitt veto flest gånger, oftast i samband med frågor som rör Isreal dock, om man studerar antalet resolutioner som varit uppe i Säkerhetsrådet och som fallit på att veto använts.

    Hur fungerar det inom NATO om ett antal medlemsländer inte stödjer en NFZ och allt det för med sig? Finns det möjligheter att motarbeta eller blockera beslut inom NATO för dem?

    SvaraRadera
  7. Det var de nya ekonomiska uppstickarna BRIC-länderna och Tyskland som la ner sina röster i Säkerhetsrådet. Finns säkert anledning att analysera detta förhållande senare.

    SvaraRadera
  8. "Personligen så är jag mycket tveksam till en insats. Inte ens humanitärt så kan man egentligen motivera en insats. Se t.ex. i Irak 2003 där man visserligen fick bort Saddam som bevisligen behandlat sin befolkning illa."

    Jag är både tveksam och kluven.

    Det som kan vara en avgörande skillnad jämfört med Irak är att resningen mot diktatorn startats inom landet och av det libyska folket, och att skumma exilfigurer som Chalabi därför inte får inflytade.

    SvaraRadera
  9. @Per A: Det måste även fortsättningsvis vara folket som driver striden. Möjligtvis med hjälp från grannländer. Om värstvärdlen lägger sig i för mycket så kommer vi bara få skulden av radikala grupper med motivering att vi är ute efter oljan eller i värsta fall så tas religionsaspekterna upp.

    SvaraRadera
  10. Har gripen kapacitet för markattack? I ett hypotetiskt scenario att vi skulle behöva ställa upp imorgon, har vi ens kapaciteten?

    Vad blir det för insats? F18 från hangarfartyg? AH64? Va har NATO för resurser i detta fall?

    SvaraRadera
  11. Resolutionen i sin helhet.

    http://www.guardian.co.uk/world/2011/mar/17/un-security-council-resolution

    Nu hoppas jag att Sverige tillämpar lite positiv rapportering och anmäler lämpligt antal stridsflyg till NATO:s förfogande - redan innan en sådan begäran ställs.

    SvaraRadera
  12. Appropå Lockerbie, så kom ju utredningen att fokusera på Libyen ganska sent, och det var inte så där alldeles självklart att det var rätt skyldiga till just DET bombdådet som utpekades, snarare att de med säkerhet var skyldiga till mord någon gång någonstans, eller mins jag fel nu?

    Men för övrigt, om man drar en paralell till oviljan att alls intervenera i ex Jugoslavien mer än symboliskt så verkar det ju ha skett en utveckling.

    Då tilläts Serberna begå en hel del ganska uppenbara brott mot Genevekonventionerna mm under lång tid utan skarpa insatser från FN eller andra.

    Michael Rose OC, begärde 50 000 man för att hålla territoriet (lika många som Nazityskland behövde F.ö.) men fick vad, 9 000? 13 000?

    Det var först när det inte längre kunde bli värre vid ett fullbordat Genocide, folkmord, som den resoluta insatsen kom.

    Om man nu från EU:s sida väljer intervention på ett så här tidigt stadium så finns det andra än humanitära skäl till detta. Kanske behovet av att legitimera hela den överstatliga EU-konstruktionen spelar in?

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  13. @ Anonym 05:18

    "U.S. firepower has been growing in Gaddafi's neighborhood in recent days. The attack submarine USS Providence has transited the Suez Canal and is now in the Mediterranean Sea, Navy officers said, as a part of the carrier USS Enterprise strike group (which can carry up to 300 Tomahawks). The carrier remains in the Arabian Sea, but its 45 F-18s could reach Libya with aerial refueling. The Providence lobbed cruise missiles at targets in both Afghanistan and Iraq in the opening years of those wars".

    "...the U.S. and its allies are declaring a "no-drive zone" as well as a no-fly zone in contested areas of the country".

    http://swampland.blogs.time.com/2011/03/17/war-with-libya-looms/

    SvaraRadera
  14. Ser just på CNN att Kadaffi förklarat sig villig att gå med på ett eldupphör.

    Förmodligen tt sista halmstrå att gripa efter för att behålla makten. FN-resolutionen säger väl inget om att målet skall vara att byta ut honom? Mycket listigt och "Mellan Östern-mässigt" agerande!

    Hur ställer sig nu legitimiteten i ett ev anfall, när ett eldupphör räcker för att skydda civilbefolkningen?

    SvaraRadera
  15. Det blev onekligen helt plötsligt svårare att genomföra ett anfall. Möjligen kan någon lagvridare hitta något i resolutionen som grund för att ta ut Kadaffi. Min tolkning är att man nu måste avvakta.

    SvaraRadera
  16. Målet är att Khadaffi ska lämna ifrån sig makten och ställas inför krigsförbrytartribunalen i Haag. Allt annat vore otänkbart i detta läge.

    SvaraRadera
  17. Gick inte USS Enterprise genom Suez redan för ett par veckor sedan och ligger nu positionerad utanför Libyens kust?

    SvaraRadera
  18. Möjliga orsaker?

    Man skulle kanske kunna tänka sig att Ryssland vill rusta sig själv i lugn och ro medan USA får dra dynglasset, med medföljande kostnader, och medförande badwill i världen. Icke att förglömma egna ryska intressen i regionen.
    Tysklands bidrag får väl ses som en anpassning till det “nya” gasdrivna Europa och en titt i plånboken?
    Kina som till stor del finansierar USA idag ser väl en möjlighet till nya låneansökningar. De har också, som på så många andra håll i världen, intressen i regionen.
    Oavsett vilka åtgärder man kommer att vidta i Libyen är det avgörande hur dessa uppfattas av den övriga arabvärlden. Får man det till att väst lägger sig i o.s.v….
    kan det bli en riktigt farlig rekyleffekt av både reformer och demokratiseringsprocesser i hela regionen. Här gäller det att vara övertydlig och retorisk på arabiskt vis.
    Redan ser man skillnader i vad regering och folket vill ha ut av NFZ i en del länder.
    Silkesvantar och filttofflor är min rekommendation.
    Vissa verkar tyvärr ha prioriterat nattmössan?

    De flesta och det mesta verkar redan vara på plats? Var är vi? Sitter med stormössan på och letar rader i PRIO?
    Annars är väl motståndet, lite moderniserat 60-talsstuk, precis sådant vi är bra på och har en möjlighet att hantera?
    Skulle vara bra om vi någon gång kom på plats innan de andra är på väg hem och våra resurser fortfarande efterfrågas. Tyvärr är vi bättre på pressmeddelanden än beslut så jag antar att det dröjer?

    Även om det i det stora hela kanske inte ens märks så tycker jag att vi skall gå “all in” eller enbart stödja röda halvmånen, inget svenskt “lagom“ den här gången.

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  19. @Anonym 05.18: Det är för just denna typ av insatser som Gripen har fått markmålsbeväpning de senaste åren. Det finns kapacitet att bära både laserstyrda och GPS-styrda bober av olika storlek.

    En smula värre är det med insatser mot markmål i ett nationellt scenario, där vi lagt ner BK-90, Rb-75 Maverick och de gamla Rb-15 sjunger på sista versen.

    SvaraRadera
  20. Vilken stridserfarenhet har svenska piloter om man jämför med tex amerikanska? Hur skiljer sig övning och flygtid etc?

    Vi får ju inte ens ha med våran leksak i Afghanistan? Flygvapnet måste vara den vapengren som har minst erfarenhet av skarp strid?

    Vi borde iaf haft ett par AH64 att vaka över våra trupper där borta. Har vi det eller kallas det in vid behov?

    SvaraRadera
  21. Sverige har inga egna AH-64 om det är det du menar. Däremot går det att vid behov få understöd av AH-64 från de nationer som har. Se det som ett militärt knytkalas. Alla bidrar med något och den som behöver får ta del av de gemensamma resurserna.

    SvaraRadera
  22. Angående mitt senaste inlägg. Det rapporteras redan om att vapenvilan brutits så därmed borde det inte finnas några hinder från att anfallet inleds inom kort.

    SvaraRadera
  23. Borde inte Sverige köpa AH64 just som CAS om vi nu ska agera utomlands? Saab lär kunna bygga dessa på licens och flygförare saknas väl inte?

    Vi skulle säkert kunna svensk-anpassa dessa mördarmaskiner om vi ville? 5-6 st? Ta nån miljard från SIDA så har vi råd..

    SvaraRadera
  24. @Anonym 09.01: I samband med anskaffningen av Stridsvagn 121/122 Leopard (som numera mest står i svenska förråd), så tittade man faktiskt på att i stället för stridsvagnar köpa in attackhelikoptrar.

    Jag var själv nere på Malmen och tittade på Mi-28 Havoc och AH-64 Apache. Men stridsvagnar var det som gällde...då...

    Att låta Saab licenstillverka Apacehelikoptrar är knappast ekonomiskt försvarbart, då det kostar en hel del bara att sätta upp en produktionslina.

    Då är det bättre att köpa begagnat från USA eller så kanske Holland/Storbritannien i dagens usla ekonomiska läge inte längre har råd att ha kvar sina?

    Men varför Apache? Varför inte upphottade AH-1Z Supercobra?

    http://www.army-technology.com/projects/supcobra/

    Eller kanske Roovialk som sydafrikanarna har svårt att hitta en utländsk köpare för? De borde vara lyckliga och dessutom får vi en smula tekniskt utbyte med våra Gripenkunder.

    http://www.army-technology.com/projects/rooivalk/

    SvaraRadera
  25. Flygbombningen av Jugoslavien var ytterst kontroversiell!
    Det bombades civila mål, förgiftade vattendrag och bevisat giftiga metaller som påverkat folks hälsa. Hur rättfärdigas detta luftkrig?
    Var endast kosovoalbanerna drabbade? Kosovos status har ju knappast blivit bättre efter allt detta!

    SvaraRadera
  26. @Anonym 09.15: Det finns flera aspekter på kriget i Kosovo och bombkampanjen mot Serbien.

    Var den OK att genomföra? Tja, det fanns ingen FN-resolution och man hade aldrig fått igenom någon sådan då Ryssland hade lagt sitt veto.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Legitimacy_of_NATO_bombing_of_Yugoslavia

    Var det OK att använda de vapen man använde sig av? Klusterbomber har sedan dess förbjudits av många länder (dock inte bl.a. Ryssland och USA). I den nuvarande krisen så har NATO enligt folkrättsexperter mycket fritt mandat från FN.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/folkrattsexpert-krigets-lagar-accepterar-civila-offer_6020999.svd

    http://www.fokus.se/2011/03/nya-vindar-i-sakerhetsradet/

    FN har dessutom med sin första resolution mot Libyen nyttjat den s.k. R2P principen, "Responsibility to protect".

    http://www.fokus.se/2011/03/sista-striden-for-khadaffi/

    Det är möjligt att hade Kosovokriget inträffat idag och inte 1999 och med Srebrenica i färskt minne så hade FN antagit en resolution mot Serbien mycket lik den som man nu tagit mot Libyen.

    SvaraRadera
  27. Mycket möjligt, dock fördes bombkrig mot en europeisk huvudstad 1999, senast det inträffade var 1945. Det "vanliga" serbiska folket fick ta ansvaret för deras politikers beslut! Det är möjligt att situationen under 1990-talet var så infekterad efter Bosnien mm att detta var den enda lösningen, men nu i efterhand har det ju knappast blivit så mycket ljusare på Balkan med sönderslagna ekonomi, flyktingströmmar, försenade (kanske omöjliga) EU-drömmar?

    SvaraRadera
  28. @Anonym 10.49: Krig är aldrig lösningen på problem, de skapar bara många nya.

    Men frågan är hur Serbien hade sett ut om ingen hade lagt sig i Kosovokriget? En europeisk paria med en Milosevic vid rodret på samma sätt som Alexandr Lukasjenko i Vitryssland? EU-drömmarna hade nog varit ännu längre borta än vad de är idag.

    Nu fick tyvärr inte ICC i Haag få ett domslut i frågan.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=465595

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article360386.ab

    Kanske man lyckas bättre med Khadaffi?

    SvaraRadera