Trängd mot väggen

Många analytiker anser att anfallet mot Libyen kan öka risken för internationella terrordåd. Ett svenskt deltagande kan också innebära att Sverige hamnar på Khadaffis lista över potentiella mål.

Hur skall vi minimera denna risk?

Många fältherrar har genom historien försökt efterlikna Hannibals seger vid slaget vid Cannae år 216 f.kr.. Att omringa sin fiende och sedan utplåna hans armé till sista man var det slutgitliga beviset på att man var en stor strateg.

Men snart började man inse att det inte var särskilt smart att skära av reträttvägarna. En fientlig armé som insåg att den inte hade några andra utvägar än segra eller dö valde ofta att slåss till sista man och det innebar även stora förluster på den egna sidan. Det var i stället klokare att ge motståndaren en lucka och en chans att fly. När fiendens soldater under striden insåg att de inte skulle vinna så brast modet och först sprang en, sedan några och till sist alla. Givetvis så användes denna taktik inte med några humanitära omtankar om motståndarens väl och ve. En fiende som flydde var snarare ett enkelt mål då han vände den oskyddade ryggen mot den egna arméns spjut och pilar. T.ex. så var svenska karolinerarmén inte bättre än andra länder och har en och annan svart händelse som döljs bakom segernamnen i regementenas fanor.

Vi bör ha detta i åtanke när vi planerar utvecklingen i Libyen. Får regeringsarmén inga valmöjligheter så kommer de och Khadaffis legoknektar att slåss till sista man. Det bästa vore därför om legoknektarna insåg att de inte kan vinna och lämnade Khadaffi åt hans öde, eller att någon av hans generaler snabbt byter till rebellernas sida genom att lämna ut Khadaffi till vargarna. Jag blir därför en smula orolig när jag läser uttalanden som att ICC anser att han mer eller mindre redan är dömd för krigsförbrytelser.

The chief prosecutor of the International Criminal Court (ICC) has its own words "one hundred percent sure" that his investigation into the violence in Libya will lead to an indictment against Muammar GaddafiMuammar Gaddafi's regime for crimes against humanity. That said chief prosecutor Luis Moreno-Ocampo Thursday against news agency AP.

Om Khadaffi inser att han inte har något att förlora så finns risken att han tar till medel som han använt sig av förr, d.v.s. terrorism. STRATFOR har en bra genomgång av de attentat som man har hittat kopplingar till Khadaffi. Lockerbie är kanske det mest kända, men långt ifrån det enda.

Det finns numera gott om "verktyg" för Khadaffi att använda mot omvärlden. Att t.ex. Al Qaida skulle stötta Khadaffi av ideologiska orsaker är osannolikt (Khadaffi har i många år gjort sitt bästa för att stoppa deras verksamhet i Libyen), men frågan är vilken typ av lojalitet som kan köpas av de pengar som Khadaffi gömt på utländska konton? Går det t.ex. att övertala galningar som den svenska bombmannen som sedan utför uppdrag i religionens namn? Med rätt "sponsor" kan kanske gränsen mellan religiös fanatism och vanlig extrimism suddas ut. Den obligatoriska lappen som lämnas efter ett bombattentat kan få en text i stil med "denna bomb sponsras av ..."

Det enda som de senaste åren har stoppat Khadaffi är vetskapen om att tidigare sponsring av terrorister har gett kraftiga reaktioner. Men å andra sidan, vilka reaktioner kan bli värre än dagens strider? I och med anfallet kan västvärlden ha förlorat det enda verktyg man haft för att hålla Khadaffi på mattan. Därför så är det nu bråttom att få bort honom från makten, eller att säkerställa att han isoleras från omvärlden. Om rebellerna misslyckas och Khadaffi blir kvar som Libyens ledare, så har västvärlden en "intressant" framtid att se fram emot. Då har Khadaffi dessutom fått ett bevis på att västvärldens anfall inte kan stoppa honom.

I Irak 2003 gjorde USA misstaget att göra sig av med hela Báath-regimens apparatur. Militärer, poliser, tjänstemän m.m. fick sparken. Resultatet blev kaos och innebar bara att det fanns gott om rekryter till motståndsrörelserna. I Libyen bör i stället så stora delar av ledningen som möjligt erbjudas fortsatt tjänst, fast under ny ledning. Detta på samma sätt som många nazister efter VK2 arbetade inom det nya Tysklands ledning och japanska krigsförbrytare var med och bygga upp det japanska undret. Genom att ge Khadaffis medarbetare samma möjlighet så ökar chansen för att de byter sida och att Khadaffi störtas. Inte av rebellerna, men av sina före detta kompanjoner.