Gult kort

Nu har Försvarsmakten äntligen släppt på utredningen om G4 haveriet i Afghanistan.

Utredningen konstaterar att den grundläggande orsaken till olyckan varit att Försvarsmakten använt ett förband på ett sätt som det inte var avsett eller utbildat för och att det funnits brister i samverkan mellan olika delar av Försvarsmakten. Till detta tillkommer ett antal bidragande faktorer som i varierande grad bidragit till händelseutvecklingen.

Anledningen till att rapporten dröjt var att man först ville ta fram en åtgärdsplan som finns redovisad i bilaga 2, samt kommentarer från Ansvarig Företrädare i bilaga 3. I och för sig bra, men risken är att viktiga kunskaper inte kommer ut snabbt till de som behöver dem.

I bilaga 2 kan man notera denna självkritik.

Organisationsutveckling inom Försvarsmakten genomförs inte alltid med traditionella ledarskapskrav i fokus. Viktiga parametrar såsom enkel organisation med tydliga chefer med ett tydligt ansvar och som finns nåbara (t.ex. geografiskt nära) är inte de grundfaktorer som alltid varit i centrum vid organisationsutveckling, utan det är ofta andra faktorer som väger tyngre såsom möjligheten till ekonomisk uppföljning och effektiviseringar. Kravet på lik-formighet mellan försvarsgrenarna som i grunden har olika ledningsfilosofi försvårar frågan ytterligare.

Det här är en av mina käpphästar för tillfället. Försvarsmakten får inte driva som ett företag med med huvudsaklig fokus på ekonomisk styrning. Försvarsmakten är inte till för att i första hand vara billig, utan för att få så mycket effekt som möjligt av en viss budget. Om man sparar pengar och samtidigt sänker effekten är detta mycket olyckligt.

En smula intressant är att Ansvarig Företrädare Anders Silwer i bilaga 3 kommenterar haveriet 10-04-27 i ett särskilt avsnitt, men inte flygningen 10-05-16. Den kommenteras dock i bilaga 2.

Analysgruppen har ingen åsikt i sakfrågan (d.v.s. om det var rätt eller inte att genomföra flygningen) men konstaterar att hanteringen av den uppkomna situationen är ett trendbrott och inte i linje med den grundsyn på ledarskap och flygsäkerhet som traditionellt tidigare funnits i flygvapnet.

Försvarsmakten befinner sig just nu mitt i en insatsverksamhet samtidigt som man håller på att arbeta fram rutiner för hur verksamheten skall bedrivas.

FM befinner sig i en omvandling till ett insatt insatsförsvar. Huvuddelen av omställningen är gjord avseende koncept och uppgiftsställningar men arbetet avseende kultur, regelverk och anvisningar för verksamhetens genomförande har bara börjat. Det går också att uttrycka att det är just så det är beställt av statsmakterna. En inriktning mot ett insatt insatsförsvar 2014 där målsättningar och bestämmelser utarbetas efterhand.

Det här är något som borde sända en varningssigal inom Högkvartert! Risken för misstag är stor om det inte finns tydliga dirketiv för hur verksamheten skall genomföras. Det normala brukar vara att ställa verksamheten när man upptäcker fel i rutinerna.

Jag håller inte med om analysgruppens åsikt att det skall vara den som är mest rutinerad som alltid skall vara befälhavare. Hur utbildar man då nya befälhavare? Jag tycker att det är nyttigt att någon gång då och då få flyga med någon som är mer erfaren som styrman.

Det är bra att man trycker på det faktum att flygtjänst är en mycket särskilda verksamhet som kräver tydliga rutiner. Bara för att man har högre grad så innebär det inte att man vet mer.

I Sverige är överbefälhavaren likställd med generaldirektörerna för de andra myndigheterna och därmed ansvarig för all verksamhet inom Försvarsmakten. Det är därför självklart att det ska finnas rutiner och beskrivningar för hur överbefälhavaren, och andra befattningshavare, delegerar respektive övertar ansvar och befogenheter i alla verksamheter.

Luftfartsområdet ställer särskilda krav eftersom FM är egen luftfartsmyndighet. FM behöver därför lägga särskild vikt vid hur ansvar och delegeringar regleras mellan chefer inom luftfartsområdet. Det finns härvid två principer som behöver balanseras mot varandra. Den ena är nödvändigheten av en kommandolinje i Försvarsmakten för att lösa uppgifterna inom väpnad strid och den andra principen är att rätt kunskap finns tillgänglig för att bereda och råda vid beslut.

Jag kommer ihåg när jag för en massa år sedan träffade på dåvarande ÖB Owe Wiktorin som satt i incidentberedskap med en JA37 på Gotland. Trots att han var general så var det en löjtnant som var rotechef, då löjtnanten hade större aktuell kunskap om systemet. Som general har man koll på de stora skeendena och bör överlåta detaljplanerandet till de lägre nivåerna som har sakkunskaper.

Tyvärr så delar jag inte analysgruppens åsikt om att divisionschefen är den mest erfarna piloten på en division. Tyvärr är det så med dagens utbildnings- och karriärsystem att han mycket väl kan vara den pilot som är i sämst flygtrim och har minst koll på personalen. För att inte tala om att en hoper nya "hjälpmedel" som t.ex. PRIO resulterar i att divisionschefen lägger mer tid på administration än på själva verksamheten. Försvarsmaktens chefer riskerar att allt mer bli fredsförbandsadministratörer snarare än krigsförbandschefer.

En viss självinsikt finns hos analysgruppen...

I samband med hantering av denna utredning har analysgruppen förstått att det i FV finns ett stort intresse för utredningen samtidigt som det finns en misstänksamhet mot Högkvarteret vad gäller hanteringen av utredningen och mot Högkvarterets öppenhet.

Flygvapnet har en historik med många haverier och på tok för många dödsfall. Detta har genom ett kontinuerligt säkerhetsarbete förbättrats oerhört. Vi går nu mot ett insatsförsvar, men detta betyder inte att vi skall släppa på säkerhetsarbetet. Medvetna val där man balanserar uppdragets vikt mot risk måste givetvis finnas. Att skjutsa en utrikesminister är givetvis viktigt, men det är inte ett stridsuppdrag där man är beredd att ta ökade risker. Snarare tvärtom så är utrikesministern en person som inte ska utsättas för risker i onödan.

Jag hoppas att man nu tar tag i att styra upp ledningsorganisationen så att det är tydligt vem som bestämmer i olika lägen och att de som tar beslut också är ansvariga för sina beslut! HKV får i utredningen ett gult kort av utredningsgruppen. Nu har man en åtgärdsplan. Tyvärr så har man ännu ingen lösning på ledningsförhållandena av flygstridskrafter, men det måste lösas snart. Annars riskerar någon rött kort (vad det nu innebär med de ansvarsförhållanden som finns i dagens Försvarsmakt).