torsdag 17 mars 2011

Recension: Midvintermörker

Jag har tillbringat kvällarna i förra veckan med att läsa Lars Widerängs (a.k.a Cornucopia) bok "Midvintermörker". Jag måste säga att det var en trevlig bekantskap, som jag hade mycket svårt att släppa ifrån mig innan jag släckte sänglampan. Känslan finns hela tiden av att vilja "bara läsa ett kapitel till".

Boken handlar om ett ryskt s.k. strategiskt överfall på Sverige under julhelgen 2012.

Lars beskriver i sitt efterord att han fick idén till boken efter att skrivit ett inlägg på sin blogg kallad just "strategiskt överfall på Sverige".

Berättelsen byggs upp genom att följa ett antal karaktärer i strid, dels på Gotland mot reguljära ryska enheter och dels på fastlandet mot ryska sabotageförband som försöker slå ut svensk infrastruktur och ledning.

Konflikten har klara paralleller till kriget i Georgien 2008. Den ryska gasledningen genom Östersjön utsätts för sabotage, vilket resulterar i att ryssarna anklagar Sverige för att man inte tillåtits patrullera längs med ledningen med sina fartyg. Ryssarna bygger sedan inför anfallet upp en militär närvaro i Östersjön maskerad som övning.

Är scenariot realistiskt? Ja, jag måste säga att Lars har följt med i den den svenska försvarsdebatten de senaste åren. De svenska förband som används har tyvärr realistisk utgångsgruppering och förmåga. Framryckningen på Gotland är mycket detaljerad. Kommandospråken som används och den taktiska användningen är mycket övertygande. Det är heller ingen överdrift av den ryska förmågan. De ryska marinförbanden har t.ex. ännu inte fått de Mistralkryssare som är under anskaffning. De ryska flygstridskrafterna har heller inte genomgått den modernisering som är planerad.

En hel del elaka pikar ges åt Försvarsmaktens oförmåga att prioritera det nationella försvaret. Flygvapnet får ta mycket stryk då man saknar skyddade hangarer och då lätt slås ut på backen redan i inledningen av anfallet. Avsaknaden av skyddade ledningscentraler får stora konsekvenser.

"Svar ja, det ser ut som vi är i krig. Svar nej, du skall inte till Vargkulan utanför Nora. Den anläggningen lades ner för ungefär tio år sedan och fylldes igen med sand och cement, liksom de flesta av det hundratal bergrum totalförsvaret hade förr i tiden..Undantagsvis har några bergsrum sålts till privata aktörer och numera huserar datorhallar eller fabriker där. Den operativa insatsstaben INS sitter, eller skall jag säga satt, i en kontorsbyggnad i Stockholm. Det är bara flygstridsledningen som fortfarande sitter i bergrummet Grizzly i Bålsta, Cobra i Hästveda lades i praktiken ner tidigare i höst. INS tappade vi kontakten med tillsammans med resten av Stockholm och Bålsta försvann strax därefter...Antagligen är deras master bortsprängda och med det är kommunikationen bruten tills man får upp reservmaster, men det finns ingen personal i beredskap för sådant."

Arménförbanden på Gotland märker också att man saknar en massa viktiga resurser förutom det i Afghanistan i dagsläget eftersökta "boots on the ground".

"Luftvärn? Flygunderstöd? Artilleri? Allt det där som amerikanarna fixade åt oss i Afghanistan... Håller de här killarna? Det är ju inte som den frivilligt utvalda gräddan när vi åkte till Tchad eller Afghanistan."

Jag skrattade gott åt ett antal kommentarer som visar på att tips kommit från personer med god insyn i Försvarsmaktens aktuella problem.

"Romeo från Alpha, vi har genomfört en värdegrundsövning med fången och efter att ha tvingat honom att läsa introduktionen till försvarets värdegrundsbok, så har han öppnat upp att han är korpral, ryss och spetnaz."

Finns det några svagheter i Lars upplägg? Nja, smådetaljer finns det givetvis. Men dessa skillnader från verkligheten är, som Lars skriver i sitt efterord, till stor del beroende på att han helt enkelt ville ge de svenska styrkorna en chans att besvara anfallet. Hade boken haft en realistisk beredskap och skyddsnivå på de svenska förbanden, så hade den fått ett betyldigt svartare slut. Möjligtvis så borde de svenska styrkorna ha större problem med logistik. Tillförsel av bränsle och ammunition till stridsfordon under rörelse och flygförband spridda på baser är något som vi knappast kan hantera längre och som skulle få stora konsekvenser om ett strategiskt anfall skulle bli verklighet.

Det viktigaste budskapet i boken är dock det aktuella faktumet att Sverige trots EU-medlemsskap, Lissabonfördrag och Solidaritetsförklaring saknar de internationella bundsförvanter som krävs för att man ska våga dra ner på sin försvarsmakt. Om anfallet kommer så tar det likt i fallet Libyen mycket lång tid för omvärlden att reagera och stötta. Jag rekommenderar därför alla med försvarsintresse att läsa denna bok.

Tack Lars för en trevlig läsning och ditt budskap är "j*vligt uppfattat!"

Ett par smakbitar ur boken finns att läsa här och här.

Se Cornucopias recension på min recension... :-)

13 kommentarer:

  1. Rysk gasledning utanför Gotland? Vad säger de tyska, franska och holländska ägarna om det? Och vem vill sabotera den?

    SvaraRadera
  2. @Anonym 12.37: Gasen som transporteras i ledningen kommer från ryska källor och de europeiska köparna är givetvis intresserade av att affären kommer till stånd. Precis som Frankrike är intresserad av att sälja sina Mistralkryssare.

    Sabotage skulle kunna utföras av vem som hellst med ekonomiska intressen i sammanhanget. Tjetjenien som del i det pågående terrorkriget mot Ryssland, Gotländska frihetsgrupper eller helt enkelt ryssarna själva om de som i boken skulle vara intresserade av att få en fast bas på Gotland.

    SvaraRadera
  3. Läser din blogg då dina betraktelser från FM är intressanta och många av dina analyser är korrekta. Men sakta i backarna nu. Att det skrivs en bok à la "Operation Greta Garbo" år 2011 är, precis vad en fictionbok har för syfte, underhållning och fantasi. Att den även kan bringa en eventuell debatt, hos försvarsälskarna med rysskräck, kring den svenska försvarspolitiken är väl också positivt. Men att börja resonera kring att detta är ett troligt scenario? Knappast. EU skulle inte stå passiva. Sverige är inte Libyen. Vilket syftet skulle ett strategiskt anfall mot Sverige tjäna Ryssland? Hur skulle övriga EU
    ställa sig till det? Eller NATO, i och med de säkerhetspolitiska konsekvenser
    ett sådant angrepp skulle ha? Har inte Ryssland fungerade diplomatiska
    medel? Eller ekonomiska medel att använda vid ett eventuellt försämrat
    säkerhetsläge kring oljeledningarna? Hur skulle deras relation med övriga
    Europa bli? Garanterat läsvärd bok som kan få en och annan försvarspolitiker
    sömnlös om natten, andra inte.

    Mvh och lycka till i framtiden CI!
    VR student säkerhetspolitik & strategi

    SvaraRadera
  4. @VR: Du misstolkade min skrivning. Att anfallet skulle inträffa är inte troligt. OM det skulle inträffa så är det dock ett troligt scenario. Och ja, jag tror att EU skulle stå passivt tillräckligt länge för att utgången skulle kunna bli i boken. Vi pratar om en bok som sträcker sig över en helg.

    SvaraRadera
  5. @CI 14 :33 . Bra att vi är överens om att gasledningen i Östersjön ägs av ett ryskttysktfransktholländskt konsortium som naturligtvis inte vore glada om någon saboterade ledningen. Att det skulle leda till ett ryskt militärt anfall på Sverige är ju ... ja, intellektuellt efterblivet i sann militär anda. BTW – vad är det för nytt arbete du tilldelats av FM där arbetsbrist råder? Är det militär hemlighet?

    SvaraRadera
  6. @Anonym 23.42: Att kalla militärer för intellektuellt efterblivna är en smula intellektuellt efterblivet, eller hur?

    Märk väl att anfallet mot Sverige i boken inte är ett resultat av den sprängda gasledningen. gasledningen sprängs för att motivera en militär närvaro.

    Tittar man på Nordstreams uppbyggnad så är det Gazprom som är ledande.

    http://www.nord-stream.com/en/our-company.html

    Det fransktyskholländska deltagandet i bolaget är givetvis för att ha någon som hanterar kundsidan av ledningen...

    SvaraRadera
  7. Läste lite av utdragen, skyttegrupp och lufttankning. Du nämner StriC är det mer sådant i boken? Lite nyfiken då jag var sambandet mellan berget och planet(är krigsplacerad att ersätta dessa master och torn).

    //Limpan

    SvaraRadera
  8. @Limpan: STRIC är inte särskilt aktiva i boken, då kommunikationen slogs ut. Det dyker dock upp komplement (hur tänker jag inte avslöja, då det förtar en smula av läsningen).

    SvaraRadera
  9. Hmm, att sitta på Gotland med en massa rejäl hårdvara skulle skära av hela Baltikum och Finland från övriga Europa, intressanta möjligheter .....

    För övrigt, finnarna är flitigt sysselsatta som möss i ett ysteri med att dra en ny kabel, Estlink2 till Estland som skall vara klar 2014. Då förändras energibilden för Estland och övriga Baltikum, speciellt när Olkiluoto 3 blir klart ...

    Som en intressant poäng, inför ryssarnas storövningar Ladoga och Zapad nyligen, så hade finnarna i praktiken mobiliserat sin mobiliseringsoranisation och testade denna ....

    SvaraRadera
  10. re VR student.
    Om vi ser hur pass bra vi varit på att förutse nya konflikter så har vi misslyckas i stort sett varenda gång de senaste 100 åren.
    Att vi har diplomatiska förbindelser med Ryssland är inte värt ett skit den dagen Ryssland anser att man behöver göra något drastiskt för att stärka sin ställning.
    Att EU/NATO ingriper per automatik, javisst det vill man nog, men det kräver både trupp och vapen. Både Tyskland och Storbritanninen skär ned sina styrkor kraftigt.
    Sverige har idag ingen armé utan mer en milis i form av Hemvärn.
    Om scenariot inträffar måste en makt som skyndar toll vår hjälp sätta in tillräckligt med vapenmakt för att lyckas, annars låter man bli.
    Ett litet och försvarslöst land som Sverige går väldigt fort att erövra/betvinga.
    Så vill man ha Gotland så tar man det väldigt snabbt.
    Sitter samtidigt USA/Nato fast i trippla åtaganden i Asien och Afrika så är resurserna att ingripa begränsade och Ryssland har kärnvapen.
    USA riskerar knappast ett kärnvapenkrig för Gotlands skull.

    I en framtida energikris kan mycket väl spänningarna stiga kraftigt och tidigare vänner bli fiender.

    Trots allt var Tyskland en demokrati och en förebild runt 1930/31, 8 år senare var det en aggresiv stormakt som hoppade på granne efter granne.

    Att du dömer ut "otäcka" scenarion som löjliga säger det mesta om din ungdoms oförstånd och begränsade intellektuella kapcitet.

    I Japan så var tre härdsmältor efter en jordbävning osannolikt, men så kom det tre jorbävningar på en gång och extrema vågor, då var det ett faktum.

    Problemet är att det osannolika händer gång på gång och vår skyldighet är att gardera oss mot det om vi kan.

    SvaraRadera
  11. Scenariot blir ett annat om det är Gazproms egna säkerhetsstyrkor som genomför "skyddandet" av gasledningen. Om jag förstått det rätt blir det polis, KBV och Tullen som får möta dem då...


    http://www.nytimes.com/2007/07/05/business/worldbusiness/05gazprom.html

    http://usacac.army.mil/CAC2/MilitaryReview/Archives/English/MilitaryReview_20101031_art010.pdf

    SvaraRadera
  12. VR student säkerhetspolitik och strategi18 mars 2011 22:13

    re anonym 06.19:
    Trots min ungdoms oförstånd och bristande intellektuella kapacitet vet jag att mina argument delas av många forskare och experter inom säkerhetspolitik anno 2011. Det är trots allt dem, pga min bristande praktiska erfarenhet kring dessa frågor, som format min syn på dagens svenska säkerhetspolitik. Jag upplevde aldrig Tyskland 1931, vilket du kanske gjorde. Felet med din analys är att du bortser från det paradigmskifte som inträffat gällande säkerhet som började i och med Berlinmurens fall (jorå jag vet vad det var). Hotet mot staten kommer inte längre utifrån för majoriteten av världens nationer, utan snarare inifrån. Hot mot statens suveränitet och territorium kan analytiker och strateger hos exempelvis Nordkorea, Sydkorea och Israel göra på ett motiverat sätt. Där finns en tydlig hotbild mot just nationens överlevnad. Men Sverige? Att Ryssland skulle falla sönder inifrån, pga politisk instabilitet, korruption och auktoritärt styre, är ett mer sannolikt scenario än att de i sann realistisk anda skulle "stärka sin ställning" genom erövring av territorium från Sverige. Ett sådant sönderfall eller instabilitet skulle vara mycket allvarligt för svensk säkerhetspolitik. Jag säger inte att man kan utesluta något, vem vet om 10 år när energi-, och miljöaspekten börjar visa sitt sanna ansikte för säkerhetspolitiken så är vi kanske tillbaka i den realistiska synen på säkerhet som präglade kalla kriget. Men samtidigt måste man utgå från dagens situation och försöka tänka sig in i hur situationen är om 10 år, en situation som jag, och många "experter" inte ser ut som ovan nämnt. Att sia om hur den utrikes- och säkerhetspolitiska situationen ser ut om 5, 10 eller 20 år är ofattbart svårt för att inte säga omöjligt. Ta exemplet med nord Afrika och situationen i Mellanöstern som pågår just nu. Men att motivera ett svenskt försvar á la 1962, utifrån att säkerhetsläget kan försämras om 20, 30 eller 10 år, trots att strategerna för långtidsplanering och analytikerna inte ser ett sådant tecken, det är inte adekvat! Satsa då istället på ekonomiska och diplomatiska medel med integrerad handel, samarbete och närmare relationer istället för militära medel. Vi lever inte i en säkerhetspolitisk värld som kräver att vi med stor militär kapacitet skall avskräcka en eventuell angripare. Snabba, rörliga och tillgängliga förband (som det Ryssland använde mot Georgien 2008)och gärna med fokus på att kunna lösa uppgifter i subarktisk miljö är mer relevant än ett invasionsförsvar. Jag tycker även att Gotland, trots den kanske mest symboliska gesten i innebörden, bör militariseras pga det geo- och strategiska läget. Att göra analyser kring de säkerhetspolitiska konsekvenserna rörande energiaspekten är ytterst viktigt, vilket exempelvis FOI arbetar med, och där håller jag med dig. Men jag förespråkare ett närmare europeiskt försvarssamarbete framför nationellt försvar då det senare inte är kostnadseffektivt. Det osannolika händer gång på gång, vilket jag håller med om till fullo. Däremot skiljer sig vår syn på hur man skall förbereda sig inför det osannolika. Kanske beror det på min ungdoms oförstånd, men vad vet jag. Trevlig helg!

    // VR student säkerhetspolitik & strategi

    SvaraRadera
  13. @CI: Ok då vet jag.

    @VR student säkerhetspolitik och strategi:

    Din argumentation är knappast skottsäker. Att mången forskare håller med dig är oväsentligt. Att större delen av Sveriges befolkning håller med mig om att värnplikt är bäst. Är inte heller ett argument eller stärker min åsikt på något sätt. Likaså Tyskland blev som det blev på demokratisk väg. Visar tydligt att åberopa en stor massa till sitt stöd inte har någon som helst betydelse om åsiktens "rätt". Det finns inget rätt eller fel, bara mindre bra sätt att göra det på. Demokrati är värdelöst men det är ändå det bästa vi har.
    I dina rader med text förekommer en del vad jag vill kalla felaktiga antaganden. Så som "realism". Vad är det? Ska vi vara realistiska kommer det nya försvaret inte vara till någon som helst nytta. Vi kan inte anpassa framtidens försvar efter nuet. Ett försvar kräver en långsiktigt planering med utstakade målsättningar inte skall klara av nuet, utan framtiden. Vad som finns i framtiden vet ingen, därför är det dumt av mig att uttrycka mig så. Därför får vi således räkna med allt. Vi får lära av historien att sällan blir saker som man tänkt sig. Detta görs i rad verksamheter. Bilar du ser på gatan utanför ditt fönster är byggda efter att stå emot mer eller mindre otänkbara olyckor man tagit lärdom av genom tiderna och kanske sådant som eventuellt kan uppstå. Även om det kanske finns en rad forskare som säger att det är onödigt då dessa samtliga säkerhetsdetaljer statistiskt sett aldrig kommer till användning.
    Nu läser jag varken säkerhetspolitik eller trafiksäkerhet och därmed lär mig sitta och hålla med folk. Utan jag tänker själv.
    Många talar om EU och NATO. USA har inga pengar och har slagit i lånetaket. Hur ska NATO då klara av sina åtaganden om samtliga NATO-länder förlitat sig på USA? EU tror jag inte kommer finnas om ett par år. Det kommer enligt mig att kollapsa, implodera likt en ubåt på djupa vatten. Detta verkar vara något man inte "får" tycka eller tro. Men vem bestämmer det? Vi vet inte hur framtiden ser ut, varför utesluta något?
    Så sätt dig ner, drick något kallt och fundera. Använd aldrig "argument" som "de flesta", "många", "7 av 10, kan inte ha fel" eller vad det nu må vara. Det fungersar säkert bra vid marknadsföring av tvättmedel men skall inte få finnas i säkerhetspolitik.

    //Limpan

    SvaraRadera