Den senaste tiden har det förekommit diskussioner om att implementera delar av de metoder som framgångsrikt användes under "The Surge" i Afghanistan. Men var det verkligen USA:s metoder för Counter Insurgency som var nyckeln till framgång i Irak? Militära trupper kan bekämpa symptomen, men inte grundorsaken. Med tanke på vad som har hänt på senare tid i Irak så var "The Surge" inte heller den slutgiltiga lösningen.
Det här mycket intressanta BBC reportaget pekar i stället på en annan nyckel till framgång, nämligen de civila hjälpoperationerna. Genom att framför allt lägga ut arbete på de lokala afghanerna så kan man "köpa" deras välvilja på samma sätt som talibanerna betalar för att få motståndsmän. $25 är talibanernas belöning för att beskjuta amerikanska soldater med en granatkastare. Lägg motsvarande summa per månad på afghanska män som arbetar inom uppbyggnad av landet så tjänar dom på att inte stödja talibanerna. Samma lösning borde användas för opiumodlingen. Betala bönderna att odla någonting annat i stället. Givetvis kommer talibanerna att försöka erbjuda mer, men då gäller det bara att höja ersättningen en smula till. På så sätt kommer vi att införa marknadsekonomi i Afghanistan.
SvD hade ett intressant reportage om den afghanskfödde författaren Atiq Rahimi (har försvunnit i SvD serverbyte). Han tyckte att man skulle betala afghanska mödrar att se till att deras barn skötte sig och att deras män inte brukade opium. Lite som ett avancerat barnbidrag med andra ord.
För en bråkdel av vad de militära styrkorna kostar går det att med investeringar se till att talibanerna inte längre har några rekryter. Men för att kunna få civila hjälporganisationer att påbörja sitt arbete i Afghanistan så måste det finnas en viss nivå av säkerhet.
"You can't wait for the security problem to be solved before you work on reconstruction," he said. "If you wait to solve the security problem before you improve the infrastructure, you may never solve the security problem."
Lösningen på problemen i Afghanistan är alltså som ägget och hönan, vilken del kommer först?
Uppdaterad 09-09-30, 22:18
McChrystal driver alternativa lösningar för Afghanistan. Han nämner själv liknelsen med hammaren och spiken. Tyvärr så tar han inte upp några andra resurser än hammaren i artikeln. Risken är att han har för bråttom. Det är som Wiseman säger: I öst har dom inte lika bråttom och kan därför vänta ut oss västerlänningar.
Jag sitter själv just nu och läsar boken "The Forever War" av Dexter Filkins, rekommenderas skarp. Sidan 51-53 tänkte jag kommentera här senare då den verkligen pekar på att pengar är en drivande faktor i Afghanistan, snarare än politisk fanatism som många i Sverige verkar tro.
söndag 27 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När det gäller frågan om huruvida Irak är en framgång eller inte beror svaret på hur man definierar framgång. Situationen är väsentligt mycket bättre än 2006 och det finns ingenting någon utanför Irak kan göra för att göra den bättre.
SvaraRaderaEn eventuell framgång i Afghanstan kommer inte att se mycket bättre ut - ett misslyckande kommer att likna dagens Somalia.
McChrystals COIN-strategi för Afghanistan är inte på något sätt en enbart militär strategi.
Vad Afghanistans ekonomi behöver är ett ambitiöst jordbruksstöd som når ända ut i byarna; det skulle även lösa heroinproblemet. Tråkigt nog var Bushregeringen ideologiskt låst vid rena marknadslösningar och motarbetade subventioner med näbbar och klor. Så även på det här området är det fråga om åtta bortkastade år.
Tick tack...