"Slokhattarna" stoppar alla ledningsystem

MUST har enligt IS/IT ackrediteringsprocessen i DIT-04 uppgift att granska alla nyanskaffade system ur säkerhetssynpunkt. Denna granskning ligger som grund för att HKV sedan kan ta ett BOA - Beslut Om Användning.

Detta är oftast inget problem där det gäller fristående system, vi tar bara med en stor RÖS (RÖjande Signaler) skyddad container att stoppa in vår lilla bärbara planeringsdator i så är alla problemen lösta! Att det sedan blir en mycket ohanterlig lösning gör ju inget.

Värre blir det när vi pratar om nätverkade ledningssystem. I FV 2000 fanns det en underbar idé att koppla ihop alla PLA - planeringsdatorer på flygdivisionerna så att när ett flygföretag utvärderades kom automatiskt det senaste underrättelseläget upp på alla andra planeringsdatorer, så att nya företag kunde planeras mot ett så aktuellt läge som möjligt. Dessutom skulle radarinformationen från stridsledningscentralerna skickas till dessa planeringsdatorer. Alla skulle ha samma omvärldsbild och den skulle vara så aktuell som möjligt. FV 2000 blev aldrig ackrediterat. Det var helt enkelt inte designat med alla säkerhetskrav som krävdes. Ackrediteringsprocessen "uppfanns" efter systemet beställts och anskaffats.

Under våren har det varit heta diskussioner kring stridsledning för Gripen, där det stått mellan mellan den gamla strildatalänken som fanns på JAS39A/B och den internationella Länk 16 som finns i JAS39C/D. Många tror att detta bara är för Gripen, men Länk 16 är mer än bara en flygplanslänk. Den medger kommunikation mellan stridsfordon, fartyg och flygplan. Att få upp alla andra enheters sensordata ökar omvärldsuppfattningen, s.k. "Situational Awareness". Annars är vi lika blinda som motståndaren.

Att vara internationellt kompatibel har sina stora fördelar om vi ska ut på gemensamma uppdrag i t.ex. Afghanistan. Det har också fördelar om vi i ett eventuellt skymningsläge skulle vilja ropa på hjälp här hemma i Sverige. De fordon, fartyg och flygplan som skulle komma och stötta oss kan då direkt kommunicera med våra ledningscentraler och enheter.

Men vad är det som hindrar oss? Länk 16 använder internationella krypton som MUST inte kan granska. Dessutom deltar det en massa andra länder på Länk 16 som då automatiskt får ta del av våra systems prestanda. MUST är mycket måna om sitt rykte som säkerhetsorganisation. Så måna att man hellre fäller än friar. Tyvärr så är det sällan militära chefer går emot MUST rekommendation. Skulle det läcka data så är deras karriär förstörd. Sunt förnuft finns inte definierat som en del av ackrediteringsprocessen.

Slutsats: MUST rykte bibehålls och Försvarsmakten kan aldrig skaffa ledningssystem.

Här finns ett stort logiskt fel i politikers och säkerhetsfolks resonemang. Om vi nu inriktar Försvarsmakten mot internationella operationer, så måste vi kunna nyttja de internationella ledningssystem som finns tillgängliga. Detta för att ge våra soldater och piloter största möjlighet att klara av och överleva sitt uppdrag. Då kan vi inte samtidigt skaffa unika svenska lösningar som inte går att använda internationellt? Sedan kan inte MUST sätta så stora säkerhetskrav att systemen inte går att använda. En mer verklighetsanpassad ackrediteringsprocess krävs.

MUST lever fortfarande kvar i det kalla kriget. Nu ska vi samarbeta internationellt, det innebär faktiskt att vi medvetet läcker data. Vinsten av internationella samarbeten överväger förlusten av vissa hemligheter. Bara det att vi flyger omkring i övningar med våra Gripen flygplan innebär att vi läcker data som IR och Rr signatur, frekvenser på radar, effekt av motmedelssystem samt givetvis hur bra tränade våra förband är.

Är det för övrigt någon som tror att MUST kommer att godkänna PRIO? Och även om så vore fallet, hur får vi med PRIO på internationella insatser?