Utlandstjänst påverkar familjen

Försvarsmakten har äntligen börjat inse att en av de viktigaste faktorerna för att en soldat ska känna sig trygg när han åker ut på utlandstjänst är att familjen är trygg. Ekonomiska ersättningar och pansarterrängbilar i all ära, men det är ändå kända faktorer. Det okända som händer där hemma och hjälplösheten om någonting skulle hända kan psykiskt bryta ner en soldat och få honom att tappa motivationen för tjänstgöringen.

“You can train your crew as much as you want, but what do you expect that will happen if there is war and these men and women walk around with the idea that there is nobody who takes care of their family? They won’t fight, I can assure you!”, Norman Schwarzkopf, 1992

Min syster är gift med en f.d. engelsk sergeant i RAF. När han tjänstgjorde i Bl.a. Irak och Afghanistan så fanns det ett gott stöd på hemmaplan.
- Hustruföreningar
- Helpdesk på flottiljen, inte bara centralt. Dom ställer upp på det mesta, inklusive bära in och montera den nya tvättmaskinen.

Det som kritiseras i England är det ekonomiska stödet och framför allt vid eventuella dödsfall, men även här i Sverige har detta brustit.

Louise Weibull har för FHS gjort en studie om stöd till militära familjer under utlandstjänstgöring. Hon bygger sin studie på dels en Kanadensisk studie och dels att intervjua tre familjer före, under och efter en mission. Den viktigaste faktorn som många familjer nämnde var behovet av stöd för att kunna förklara för barnen vad det var som skulle hända.

"Vissa lokala initiativ har också tagits på svenska förband, som exempelvis hjälp med snöskottning och utförande av andra mindre tjänster. Denna verksamhet tvingades man dock avbryta, då den betraktades som en tjänsteförmån av Skatteverket och därmed beskattningsbar."

Detta är typiskt svenskt idiotiskt regeltolkande. Tyvärr så är det oklart om det är vi militärer som tolkar regelverket så pass dumt att vi inte vågar ställa upp för familjerna, eller om det helt enkelt finns små byråkrater utan empati som sätter stopp för denna verksamhet.

En intressant iaktagelse som Louse gör är att förr i tiden var det lättare för officerare att ta med sig familjen på alla flyttar, då frun var hemmafru och därmed lättflyttad. Dagens samhälle där kvinnor i större grad arbetar och där det ställs sociala krav på att mannen ska vara hemma och sköta barnen krockar med det militära yrket. Dessutom har det för många militärer kraftigt förvärrats på senare år då utlandstjänst inte längre bara är frivilligt utan ett krav för karriär.

De krångliga familjesituationer som många har med barn i tidigare förhållande ställer också till problem, då före detta fruar/män nog inte har samma förståelse för utlandsuppdraget som den nuvarande familjen.

Internet är en faktor som både underlättar och ställer till besvär. E-mail och SMS gör att kontakten med dom där hemma är enklare, men när barnen surfar runt på Internet kan det hända att dom stöter på information som kan göra dom oroliga för vad det är som händer. Här ställer givetvis spekulerande journalister och (ähum) bloggare till det en hel del...

Ett stort problem med att ta fram lösningar för att stötta familerna är att deras familjesituationer är så olika från fall till fall. I stället för en färdig lösning för alla måste det i stället finnas en anpassningsbar organisation som kan ta hand om olika typer av behov.

Jämförelsen mellan Kanada och Sverige blir mer intressant i framtiden med tanke på att vi gör oss av med värnplikt och går mot mer av ett yrkesförsvar.

Officersförbundet har också gjort en undersökning av hur familjer påverkas av utlandstjänstgöring. Detta är en mer kvantitativ undersökning med intervju av 900 personer som under de senaste åren haft en anhörig i utlandsstyrkan.

"Familjerna är i grunden positivt inställda till sina anhörigas tjänstgöring i Utlandsstyrkan. 54 procent hade innan utlandstjänsten genomfördes varit positiva eller mycket positiva till detta. Men denna siffra sjunker betänkligt efter att utlandstjänsten är genomförd, och framför allt familjerna med små barn är negativt inställda till fler utlandstjänster. 40 procent av dem är negativt inställda till fler utlandstjänster."

"Bland barnfamiljerna finns också ett stort behov av både psykosociala stödåtgärder och praktisk handräckning, till exempel hjälp med barnpassning, snöskottning, däckbyte och skötsel av hus... Rent generellt finns en stor efterfrågan av mer och bättre information till de anhöriga... Officersförbundets undersökning visar också att utlandstjänsten innebär både fysiska och mentala påfrestningar för de anhöriga här hemma."

Svenska soldathemsförbundet har i sitt första nummer av tidningen Kornet ett tema om Anhöriga. Här finns sammanfattningar av de bägge studierna ovan.

En faktor som ofta missas är sekretessen. Vi måste tänka på att det kan finnas personer i Sverige med kopplingar mot de länder eller organisationer som våra soldater befinner sig i konflikt med. Om de får reda på adressen till familjemedlemmar så finns det risk för hot och utpressning.

Det finns ett antal organisationer som har erfarenhet av utlandstjänst:
- Svenska Soldathemsförbundet.
- Fredsbaskrarna
- Individzonen. Mycket läsvärt! Här finns en hel del länkar till Bloggande familjemedlemmar. I och för sig trevligt, men man får tänka sig lite vad som läggs ut för att inte i onödan dra på sig ögonen. OPSEC!

Vår ÖB, Sverker Göransson uttalade sig på ledarsidan i senaste numret av Försvarets Forum.

"Det är en självklarhet att de (soldaterna i Afghanistan) och soldaterna och sjömännen i andra insatser ska ha det stöd och den uppbackning vi i Försvarsmakten kan ge dem... Återigen - våra trupper behöver vårt stöd."