Jag fick av en kollega förslaget att ta upp ämnet BFT - Begränsad Flyg Träning (heter något annat mycket bättre nu för tiden). Det här är en flygtidstilldelning för äldre lätt grånade piloter som jag själv. Tyvärr så har den på grund av dålig ekonomi i Försvarsmakten på de senare åren sjunkit ner till nästan obefintlig nivå.Många har en lätt föraktfull attityd till företeelsen och menar att det är bortkastade timmar bara för att gamla gubbar ska få komma ut och ha roligt en stund. Det dom glömmer bort är att det här är ett gammalt beprövat system för chefer i höga nivåer att få komma ut och se verkligheten. Verksamhetsrapporter och officiella besök i all ära, men att som stabsofficer få möjlighet att sätta sig, lätt svettig efter ett flygpass, ner i soffan med en mugg kaffe och prata med fänrikarna är att få en chans att få höra sanningar om vad som händer ute på förbanden.
Jag kommer ihåg när jag en gång i början av 1990-talet landade på Visby basen. Där satt blivande ÖB, generalmajor Owe Wiktorin incidentberedskap. Som rotechef hade han en ung löjtnant. (Bara det är nog en nyttig sak, att som chef få inse att yngre officerare faktiskt är bättre än en själv på något). Eftersom det inte var någon incidentstart på gång så tog Owe sig tid att sätta sig ner på trappan utanför incidentbaracken och med en kopp kaffe i handen byta ett par ord för att få höra vad vi unga fänrikar tyckte om tjänsten i Flygvapnet. Själv så berättade han på gammal flygarmaner ett par barnförbjudna historier om vad han själv råkat ut för under åren. Vi fänrikar tyckte givetvis att detta var mycket spännande och kände oss en smula hedrade över att han ägnade tid åt oss.
I min bokhylla har jag Alise Weibulls bägge rapporter om Flygvapnet, "Yrkeskunnande i beredskap" och "Fyra yrkesgrupper i beredskap". Hon pekar på en viktig egenskap i utbildningen av framför allt piloter, men även övriga yrkesfack. Det är rollen mellan lärare och elev, eller mentor - adept. Utbildningen av officerare i Flygvapnet bygger på en tradition som löpt från lärare till elev för att sedan gå vidare till nästa generation. Det är inte Flygvapnet som utbildar en elev, utan hans lärare. Jag kan bland mina kullare fortfarande se drag i deras personlighet baserat på vilken lärare dom hade under GFU - Grund Flyg Utbildningen i Ljungbyhed. Raseras denna tradition så kommer det att kosta många år och med stor sannolikhet många liv att bygga upp den igen. F21 hade för ett 30-tal år sedan ett stort tapp (beroende på SAS rekryteringar under 80-talet) där en division helt plötsligt bestod av nästan bara fänrikar. Resultatet? Ett antal haverier, varav något med dödlig utgång.
Det man idag kan fråga sig är: Beror den katastrofala neddragningen på Flygvapnets förmågor på just det faktum att cheferna inte längre har tid eller råd att åka ut på förbanden och tillbringa några timmar i luften med sina yngre officerare? Tillhör dom inte längre verklighetens folk?
Uppdaterad 09-10-18, 10:57
Wiseman har tagit upp den här tråden på sin blogg. Jag rekommenderar att läsa de kommentarer som lagts där.
Tyvärr så speglar en del kommentarer både här och hos Wiseman flygning som någonting "glassigt". Jag vill inte förneka att det är kul en vacker vinterdag när det är bra dragkraft och vingarna biter bra i luften. Men en mulen oktoberdag med regn och drivis kräver sin man.
Att det sedan bara ska vara förare som åker ut i verkligheten är också fel. BFT är ett gammalt arv som inte borde förstöras, men även övriga yrkesfack skulle må bra av att inte sitta instängda på sina små kontor på L24 eller Tre Vapen.
Visst BFT kostar pengar och kanske i dagens läge med begränsad tillgänglig flygtid "stjäl" från fänrikarna. Det är länge sedan en ff som Bosse kommenterade fick 170 fh/år. Men jag är helt övertygad om att det ger systemet effekt värt varje investerad krona. Förbanden får se sina chefer och kanske t.o.m. ge lite feedback och cheferna får själva uppleva vardagen.
Jag kan ta ett litet exempel: Haveriet i Vidsel 2007 berodde på ett felaktigt konstruerad handtag till katapultstolen. FMV läser det mesta som skrivs från förband och hade inte sett en enda signal om att det fanns ett problem. Efter haveriet framkom det att det var ett bland förarna välkänt problem, men eftersom man beroende på vissa skrivningar i förarmanualerna (AOM) trodde att detta var ett "godkänt" problem så hade ingen rapporterat detta. Jag vill inte påstå att haveriet hade kunnat undvikas, men viss chans hade det i varje fall varit om någon förare från FMV hade haft förbandstjänst och kunnat höra detta inofficiella "fikasnack".
Det var detta jag menade med min kommentar "Pink i Nilen" som någon tog sig illa vid av. Uttrycket är för att ställa två saker i storleksmässig relation till varandra och inte för att visa förakt för pengar. En liten investering i form av BFT flygtid kan medföra uteblivna stora kostnader i ett senare skede på grund av okunskap om systemet.
Inlägg
