Det finns alltid en vinnare

Den ökade rädslan för nya försök att spränga flygplan i luften leder nu till att Schiphol på order av USA installerar s.k. kroppsscanrar. Det man kan fråga sig är varför just Schiphol? I och för sig måste man börja någonstans och Schiphol är en av de största knytpunkterna i Europa med trafik till USA, Afrika och mellanöstern. Men terroristerna lär inte använda samma metod eller rutt nästa gång. Eftersom en vätskebomb trots allt ser ut som en flaska med munvatten så är det fortfarande fritt fram att ta in den i handbagaget.



Som jag skrev i mitt förra inlägg är mycket av detta bara ett spel för galleriet för att göra passagerarna tryggare. Man skulle kunna förbjuda att ta med sig all vätska inklusive sprit ombord, men då skulle nog passagerarna vägra flyga. Alltså så står ekonomiska intressen mot säkerhet. Lösningen på detta hot heter inte ökad säkerhet på flygplatserna, utan bättre politik avseende mellanöstern och muslimska länder. Vi kan inte för att fortsätta skydda oljan och Israel blanda oss i hur som helst i dessa länders inrikespolitik. De islamistiska terroristerna har hittat en metod som fungerar och kommer att fortsätta använda den.

Liksom paniken runt svininfluensan fick tillverkare av influensavaccin att skära guld med täljkniv så kommer den stora vinnaren i denna nya hysteri att vara tillverkarna av säkerhetsutrustning. Jag skulle inte bli helt förvånad om Al Qaida eller saudiarabiska intressenter äger en stor del av den marknaden.

Rätt i avstånd, fel i sida

Guantanamo och Ubu Ghraib fängelserna har fått stå som exempel på USA:s misslyckanden i Afghanistan och Irak. Människorättorganisationer som Amnesty har med rätta ifrågasatt metoderna som användes och att inte fångarna kunde dömas av amerikansk eller internationell domstol.

Men hur lätt är det egentligen att döma en terrorist om han inte ska tas till fånga mitt i akten och därmed antigen redan har lyckats med sitt dåd, eller åtminsone varit mycket nära? I Adenviken så har det varit mycket svårt att fälla pirater. En båtlast med välbeväpnade somalier utan fiskeutrustning hävdar bara att dom måste kunna skydda sig själva eftersom Somalia är ett tufft land att bo i. Samma sak i Afghanistan. Hur skiljer man en taliban från en vanlig Pashtun då alla män i Afghanistan som kan går beväpnade? Enligt krigets lagar ska en kombattant ha någon typ av tecken som utmärker att han är stridande. Annars gäller inte Haagkonventionens definition av vilka som har rätt till Genevekonventionens skydd.

Abdulmatullab är nog ganska så enkel att döma i USA då han satt i ett amerikanskt flygplan inom amerikanskt luftrum när han försökte utlösa bomben. För den somalier som greps innan julen är det en smula knivigare. Han kan dömas för brott mot luftfartsbestämmelser för att försökt att ta med sig förbjudna ämnen ombord. Möjligtvis kan han fällas för anstiftan till terrorbrott, men inte mer.

Jag ser fram emot hur domstolarna i Kenya kommer att döma de pirater som trots allt tagits till fånga i Adenviken av bl.a. svenska fartyg. Jag ser även fram emot hur USA kommer att döma de resterande fångarna från Guantanamo som flyttas till det nya fängelset i Illinois. Dom måste trots av USA anses som mer skyldiga än de Al Qaida medlemmar som redan släppts.

Bevisligen har ett flertal av de fångar som suttit inspärrade på Guantanamo och sedan i brist på bevis släppts fria varit djupt inslyltade i terrorism och efter frisläppandet återgått till Al Qaida. Vår "egen" Mehdi Ghezali som var oskyldig i alla svenskars ögon och släpptes från Guantanamo dröjde inte särskilt länge innan han begav sig tillbaka till Pakistan.

Guantanamo var inte rätt lösning på problemet med att skydda världen från terrorister, men hur ser lösningen ut? När får allmänhetens rätt till säkerhet överstiga den enskildes? Det är en fråga som knappast ens Spock kunde svara på.

Erfarenheter från kriget i Afghanistan (uppdaterad)

USA:s anfall på Afghanistan som svar på 9-11 har fått positiva följdeffekter. Omvärlden vet numera att skyddar dom terrorister så kan dom själva råka illa ut. USA:s uttalanden är som många andra länders inte bara retorik utan det finns både möjlighet och vilja att sätta handling bakom orden.

Nigeria går nu till anfall mot anhängare till Al Qaida som man misstänker varit delaktiga i terrordådet mot Northwest Airlines flyg mellan Amsterdam och Detroit på juldagen. Nigeria vet att om dom inte själva städar upp på sin bakgård så kommer USA att införa kanonbåtsdiplomati.

I Jemen så strider den lokala regimen mot Al Qaida anhängare med mer eller mindre lyckat resultat. Liksom Afghanistan är Jemen ett typiskt stamsamhälle med många små lokala kungar som styr över sina egna regioner.

Jemens regering samarbetar med USA men centralmakten är svag och har inte kontroll över hela landet. Lokala stamledare har ibland egna lagar och traditioner, och opinionen är ofta USA-kritisk.

De amerikanska medierna riktar nu sitt största intresse mot två personer i Jemen: den amerikanskfödde imamen Anwar Awlaki och före detta Guantanamofången Said Shihri. Enligt Washington Post försöker utredare nu ta reda på om Abdulmutallab har haft kontakt med dessa.



Läs mer om Al Qaida i Jemen på Al Jazeeras hemsida.

Ali al-Ahmed, director of the Institute for Gulf Affairs based in Washington, said Yemen had become the third-largest haven for al-Qaeda, and the group there is perhaps the most stable when compared to units operating in Iraq, North Africa and South Asia.

"The one in Yemen now is really the most comfortable ... its probably the best funded," he told Al Jazeera.

"Its not the best trained [and] it doesn't have the best talent - that's why it hasn't been able to mount successful attacks. But it will come around in the coming years, and it will become a major threat."

USA har lärt sig av de inledande misstagen i Afghanistan att försöka förlita sig på att de lokala regimerna gör sitt bästa för att hålla nere Al Qaidas möjligheter att opererera. Att sända in marktrupper annat än små specialförband och CIA är otänkbart. Däremot så kommer en ökad användning av UAV i samma roll som i Pakistan med stor sannolikhet att ske.

Säga vad man vill om USA:s metoder, men det är annat än den "tysta" svenska diplomatin som vi använder utan framgång i Eritrea.

Uppdaterad 09-12-31, 01:24
USA ökar nu sitt militära stöd till Jemen. Givetvis är det militärt för att slå ut det direkta hotet från Al Qaida, men även pengar till skolor m.m. för att långsiktigt bygga bort rekryteringsmöjligheterna.

Uppdaterad 09-12-31, 11:43
Att CIA fortfarande är en stor del av operationerna i Afghanistan visar den senaste attacken mot amerikanska förläggningar där åtta "civila" dog.

På torsdagen meddelade en talesman för talibanrörelsen att en av deras män låg bakom dådet. Självmordsbombaren, som bar sprängmedlet i en väst intill kroppen, ska ha varit en officer i den afghanska armén. Han lyckades smyga sig in på basens gym där han detonerade bomben.

CIA var djupt inblandade i den inledande attacken mot Afghanistan och leder nu en hel del av operationerna i Pakistan. När USA vill vid behov kunna hävda "deniability" så används i stället för uniformerade soldater, CIA och "civila" bolag som Xe/Blackwater.

Oroväckande är den talibanska infiltrationen av den afghanska armén. Vem kan du lita på i Afghanistan?

Uppdaterad 10-01-02, 17:49
Även BBC har en sammanställning om Al Qaida i Jemen. Jag kan även rekommendera TNR sammanställning. Fler och fler islamistiska terrororganisationer ansluter sig nu till Al Qaida.

Hmm. Det är inte för inte som jag börjar dra lite paralleller mellan Al Qaidas spridning och motorcykelgäng som Hell´s Angels och Bandidos. Det Al Qida står för är inte längre bara en ideologi utan även ett varumärke. Alla vet vem pratar om när namnet Al Qaida nämns. En obskyr muslimsk grupp kallad "Guds svärd" eller något liknande skulle ingen bry sig om. Undrar om begreppen Hangaround och Prospect finns med i Al Qaida världen?

Uppdaterad 10-01-03, 20:47
USA och England tar gemensamt initiativ till att förbättra säkerhetsläget i Jemen.

Jemens militär genomförde under december flera flygräder mot misstänkta al-Qaidamål, och dödade över 60 islamister. Den amerikanska tv-kanalen CBS rapporterade på lördagen att räderna leddes av USA. Uppgifterna kommer från en amerikansk officer som utbildar Jemens militär.

Samtidigt så stänger både USA och England sina ambassader i Jemen. Detta är en smula oroväckande då det kan vara en signal på att det i första hand är militära metoder som kommer att användas.

The U.S. has stepped up intelligence, surveillance and training aid to Yemeni forces during the past year, and provided some firepower, a senior U.S. defense official has said. Some of that assistance may be through the expanded use of unmanned drones, and the U.S. is providing funding to Yemen for helicopters and other equipment. Officials, however, say there are no U.S. ground forces or fighter aircraft in Yemen.

Detta motsägs dock av andra källor.

"It was cruise missile strikes in combination with military units on the ground,” Sebastian Gorka, an instructor at the U.S. Special Operation’s Command’s Joint Special Operations University, told CBS News Correspondent Kimberly Dozier."It was a very distinct signal from the Obama administration that they are serious in assisting Yemen to remove these al Qaeda facilities from its soil.

"That was very much something executed by the United States, but with heavy support by the Yemeni government," Gorka told Dozier.

Det man kan tänka sig är att markstyrkorna är liksom i den inledande fasen av kriget i Afghanistan mycket små och inte är till för direkta stridsinsatser, utan för att lokalisera mål och med hjälp av beväpnade UAV och kryssningsrobotar slå ut dessa mål.

Den 28 januari hålls en konferens i England där man ska diskutera hur läget i Jemen ska hanteras i framtiden.

Uppdaterad 10-01-04, 10:19
SvD skriver i ett inlägg om stängningen av USA:s och Englands ambassad i Jemen.

USA:s ambassad i Sanaa hålls stängd i dag, den 3 januari 2010, till följd av pågående hot från al-Qaida på den Arabiska halvön om att attackera amerikanska intressen i Jemen" meddelade ambassaden på sin hemsida på söndagen.

Enligt vad jemenitiska lokalanställda uppger för Reuters har ambassadpersonalen instruerats att hålla sig borta från ambassadbyggnaden under dagen.

Även Storbritanniens ambassad i Jemen har stängt under söndagen, enligt det brittiska utrikesdepartementet av säkerhetsskäl, rapporterar Reuters.

Trots att Jemen verkar ha brister i kontrollen över Al Qaidas aktiviteter inom landet och trots att bevisligen tidigare fångar från Gauntanamo återgått till terrorverksamhet så avser USA att skicka hem ytterligare Guantanamofångar till Jemen. Detta visar med tydlighet att vikten för Obama att visa omvärlden att Guantanamo är ett avslutat kapitel överstiger eventuella ökade risker med att släppa loss potentiella terrorister.

- Vi har inte avslutat processen om hur de ska behandlas, sade John Brennan, som är president Barack Obamas rådgivare i terrorbekämpning, till CNN.

- Flera av dem kommer att ställas inför domstol. Men vissa av individerna kommer att sändas tillbaka till Jemen vid rätt tidpunkt och i väl vald takt samt på rätt sätt, sade Brennan om de omkring 90 jemeniter som sitter i Guantanamolägret.

En av de "civila" som dödades i attacken mot CIA anställda i Afghanistan var jordanier. Det visar att USA gör stora ansträngningar att infiltrera Al Qaida och få bättre förståelse för den muslimska världen. Att USA har ett särskilt förhållande med Jordanien visar även det frihandelsavtal som tecknades år 2000 där Jordanien kom strax efter Israel, Kanada och Mexico. 2001-2003 ökade USA:s militära stöd till Jordanien med 525 miljoner dollar, som en del av satsningen på krigen i Irak och Afghanistan. En stor del av dessa pengar går sedan tillbaka till USA i form av vapeninköp.

USA ökar nu också säkerhetskontrollerna för passagerare från 14 utpekade länder. Visst, ökade kontroller är bra. Men det lär inte stoppa Al Qaida med t.ex. engelska eller amerikanska pass. Resultatet bli att vardagen för oss som reser mycket bara kommer att bli svårare. Därmed så har Al Qaida vunnit en delseger. När allmänheten tröttnar på säkerhetshysterin kommer dom att kräva att trupper dras ur Afghanistan och Irak och då har Al Qaida kommit en bra bit på vägen mot sitt slutmål, d.v.s. islamistiskt styre i Afghanistan, Jemen, Somalia m.m.

Uppdaterad 10-01-04, 22:33
Mer detaljer kommer nu ut avseende underrättelsesamarbetet mellan USA och Jordanien.

The slain officer, identified in Jordanian press accounts as Sharif Ali bin Zeid, was on one of the CIA's most sensitive listening posts in eastern Afghanistan, Forward Operating Base Chapman, when a suicide attacker exploded a bomb in the middle of a group of CIA officers and contractors. The blast killed seven Americans, including the base chief

The base, in Afghanistan's eastern province, is at the heart of the CIA's operations along the Afghan-Pakistan border. It provides critical intelligence for strikes against al-Qaeda and Taliban positions, including targeting information for CIA unmanned aircraft, which carried out more than 50 strikes in Pakistan's autonomous tribal region in the past year. The base also is frequently a setting for debriefing of informants, current and former officials said.

Det är synd att inte Jordanien går ut mer officiellt med samarbetet. Det skulle öka ISAF anseende i arabvärlden. Men å andra sidan sänka Jordaniens...

Critics of the country's pro-U.S. policy say the closeness stems in part from Jordan's receipt of about $500 million worth of economic and military aid from the United States each year and from Jordan's status as one of only two Arab states to have signed a peace agreement with Israel. But Jordanian officials say the cooperation with the CIA is motivated by a mutual understanding of the danger posed by al-Qaeda and the religious extremism and violence it espouses.

"If al-Qaeda targets America, it also targets our stability and the peace of this region," a Jordanian intelligence said in a recent interview. "Based on this stance, we have had many successes countering terrorism."

Uppdaterad 10-01-05, 01:03
Hårda strider pågår nu mellan regeringsstyrkor och Al Qaida anhängare i Nigeria.

Minst nio rebeller, sju soldater från Nigers armé och en civil ska ha dödats vid sammandrabbningarna i slutet av förra veckan vid gränstrakterna mellan Niger och Mali.

Enligt säkerhetstjänsten i Niger dödades två misstänkta rebeller på lördagen i ökenregionen, där al-Qaidaceller och rebeller från nomadfolket tuareger är aktiva.

Bombmannen som dödade CIA agenterna och den jordanske officeren rapporteras ha varit en dubbelagent som jordanien trodde sig ha rekryterat från Al Qaida. Hmm, det visar återigen att man ska inte lite på en "omvänd" Al Qaida medlem...

"Positiv" utveckling i Iran (uppdaterad)

USA förlorade kriget i Vietnam, men 30 år senare säljs Coca-Cola på Hanois caféer. USA fick även dra sig tillbaka från Iran 1980 efter ett misslyckat fritagningsförsök av gisslan på den amerikanska ambassaden i Teheran. Nu har en demokratiseringsprocess startat i Iran som inte går att vända, annat än att regimen likt Kina på Himmelska Fridens torg 1989 slår ner oppositionen med kraft.

Att åtta demonstranter dödades och 60 skadades i söndags måste ses i en kontext. Det är följden av en säkerhetsapparat som slår till mot demonstranter som sörjer en vördad storayatolla – Montazeri, en prästerlig dissident – på den sjunde dagen efter hans död. Samma dag högtidlighölls Ashura, shiamuslimernas sorgedag. Den dagen symboliserar uppoffringsvilja, frihetslängtan och kamp mot förtryck. Den som skjuter ihjäl sörjande på Ashura blir som förtryckaren själv, som härskaren Yazid som dödade profetens barnbarn Imam Hussein i Karbala år 680.

Situationen kommer att leda till nya sorgetåg och nya dödsoffer. Den påminner om de cykler av demonstrationer och död som banade väg för shahregimens fall 1979, fast med en tydlig skillnad: det finns ingen tydlig ideologisk ledning för dagens proteströrelse. Den rymmer etniska minoriteter, feminister, studenter, fackligt aktiva och bloggare liksom religiösa traditionalister som vill att religionen ska vara skild från staten och att prästerskapet ska återvända till Qom. Dessa oskarpa konturer gör proteströrelsen svår att bekämpa.

Är detta början på en demokratiseringsprocess av det forna Persien likt Warsawapaktens fall 1989? Pendeln har som vanligt två ytterlägen. Shahens regim som stöttades av USA var inte omtyckt av den iranska befolkningen. Ayatollah Khomeini protester byggde först på att mullornas rikedom togs av staten, men han gick mer och mer över på den religiösa anspelningen av västs dekadens då det slog an mot en djupare känsla hos Irans befolkning.

Det ironiska är att Shahen föll på grund av att han började tillåta en politisk medvetenhet hos befolkningen. Samma sak kan nu leda till att den religiösa styrningen av Iran kan falla.

Det som kommer att bli resultatet av en demokratisering av Iran är knappast ett västanpassat land, men kanske det är en nystart på Mohammed Mossadeqs regim från 1951? Den störtades med hjälp av CIA 1953 då Iran förstatligade engelska oljebolags tillgångar.

Den här gången kanske vi i väst har lärt oss vår läxa? Varje gång vi har försökt att tillsätta en västanpassad regim i den muslimska världen så har pendeln slagit över åt andra hållet och en odemokratisk ofta religiöst driven regim har tagit makten. Låt Iran välja sin egen väg, det är bäst för omvärlden. Kanske det kan uppstå en regim som kan bli en modell för Irak och i framtiden även Afghanistan? Vi i västvärlden kommer kanske få betala högre pris för oljan (som ändå förr eller senare tar slut), men vi kan tjäna tillbaka dessa pengar genom att ha ett ekonomiskt utbyte av tjänster och produkter. Kanske Coca-Cola till slut kommer att vinna även i Iran.

Uppdaterad 09-12-30, 11:00
Den iranska regimen efterlyser nu bl.a. 10 svenskar och anklagar dom för "terrorism". Interpol har skickat ut en efterlysning på begäran av den iranska staten.

Männen kom som politiska flyktingar från provinsen Kurdistan för 20 år sedan och har varit aktiva motståndare till den iranska regimen i mer än 30 år. Sedan drygt en månad är de efterlysta på Interpols hemsida för bland annat terroristverksamhet och organiserad/internationell brottslighet.

Tyvärr så är det alltid så här i inbördeskrig. Den enes terrorist är den andres frihetskämpe.

Uppdaterad 09-12-30, 21:30
Den iranska regimen arrangerar nu motdemonstrationer. Detta för att fylla två syften. Dels visa omvärlden att folket minsan stöder regimen och dels att lättare kunna peka ut regimkritikerna som terrorister. Ahmadinejad pekar ut Israel och USA som anstiftare till upploppen.

En företrädare för Irans högste ledare sade på tisdagen att oppositionsledarna är "fiender till Gud" och bör avrättas, rapporterar statlig tv.

- De som ligger bakom upproret är mohareb (fiender till Gud) och lagen är mycket tydlig när det gäller bestraffning av en mohareb, sade Abbas Vaez-Tabasi, som representerar ayatolla Ali Khamenei.

Hmm. Det luktar lite Nordkorea äver det här agerandet från regimen, men samtidigt pekar det på att dom börjar bli desperata. Inbördeskrig är ett starkt ord, men Iran står i varje fall inför stora inrikespolitiska problem. Om demonstranterna får med sig medelklassen i de mindre städerna och inte bara den intellektuella eliten i Teheran kan det gå från demonstrationer till en ny revolution.

Hur kommer det att sluta i Iran? Oblodigt som i Östtyskland, mindre våldsamheter som i Baltikum, mer våld och avrättningar av den forna regimen som i Rumänien eller blir det bara en återupprepning av Prag 1968 och Budapest 1956?

Uppdaterad 09-12-31, 10:49
En följdeffekt av oroligheter inom Iran är att möjligheten till stöd av Shiamuslimska grupperingar i Irak kommer att minska. Paradoxen är att ett instabilare Iran kan ge möjlighet till ett andrum och ett mer stabilt Irak.

Both the Iraqi government and the US military have said Iran has backed various Shia terror groups inside Iraq, including elements of the Mahdi Army. While the Iranian government has denied the charges, Iraqi and US forces have detained dozens of Iranian Qods Force officers and operatives, captured numerous Shia terrorist leaders under Iranian command, and found ample documentation as well as Iranian-made and Iranian-supplied weapons.

En annan följdeffekt är givetvis att USA lättar på trycket mot Iran. Oroväckande är dock att en del av de dokument som har använts för att bevisa att Iran har ett kärnvapenprogram har visat sig vara falska.

Dokumenten ska enligt den tidigare CIA-anställde Philip Giraldi troligen ha förfalskats i Israel men utan USA:s vetskap. I dem beskrivs en detonator som ska användas till kärnvapen. Giraldis källa inom CIA vill dock inte säga hur man har kommit fram till att dokumenten, som publicerades av The Times i London den 14 december, var falska.

Att Israel gärna vill slå ut Iran för att på så sätt minska stödet till bl.a. Hizbollah är självklart. Israel genomförde 1981 en attack mot Iraks kärnkraftanläggning i Osiraq. Man har även haft planer på att anfalla Irans kärnanläggningar i Qom med F-16 beväpnade med s.k. taktiska kärnvapen. Anledningen till användning av kärnvapen för att slå ut anläggningen är att den är placerad djupt nere i marken för att vara skyddad mot normala anfall. Iran har lärt sig läxan från Israels anfall mot Osiraq.

Vem bryr sig om Dawit Isaak? (uppdaterad)

I fallet Mehdi Ghezali så uttalade sig Sveriges dåvarande utrikesminister m.fl. för att han skulle släppas från Guantanamo fängelset. Detta trots att han tagits tillfånga i Pakistan i klart misstänkt umgänge. Att han senare återigen bevisat var han står gör inte saken bättre.

Frågan är då varför vi i Sverige gör så lite åt Dawit Isaak? Eritrea är i jämförelse med USA en liten struntnation där Sverige borde ha betydligt bättre möjligheter till politiska påtryckningar. Dawit är bevisligen en journalist och inte en terrorist och borde därför väcka mer intresse bland svenska politiker än Mehdi Ghezali.

Tidningen Fokus har en mycket intressant analys av situationen, där man menar att svenska företags ekonomiska intressen i regionen väger tyngre än en enstaka persons öde. Ett av de mest kända (eller ökända) företagen med intressen i Eritrea är Lundin Oil, vars intressen tyvärr ofta ligger förknippade i geografiska områden som styrs av diktaturer.

Lundins finns också i Eritrea, en ökänd diktatur i östligaste Afrika. Två bolag i vilka Lundin Mining har en betydande ägar­andel, Sunridge Gold Corporation och Sanu Resources Ltd, prospekterar efter guld, zink och koppar. Lundin Mining äger cirka 10 procent i bolagen.

- Tittar man på Sunridge Golds hemsida så har man den 2 december gått ut med nyheten om att stora möjligheter finns att vinna ut guld och silver i Eritrea.

- Sanu Resources Ltd går än så länge med förlust. Men precis som Sunridge så håller man på med geologisk prospektering i Eritrea och söker efter bl.a. nickel, koppar, zink, silver och guld. Bolaget ägs numera till största delen av kanadensiska bolaget Canadian Gold Hunter.

Vår utrikesminister Carl Bildt har som känt haft kopplingar till och även aktier i Lundin Oil, även fast han numera tagit avstånd till deras metoder. Om detta påverkar Sveriges ovilja till att kritisera Eritrea är oklart.

Frågan är hur FN:s senaste resolution att införa sanktioner mot Eritrea påverkar Lundin Oils arbete i Eritrea? Borde inte svenska regeringen sätta press på svenska företag som arbetar i länder under ett odemokratiskt styre där dessutom FN gått ut med sanktioner? Svensk vapenexport till liknande länder regleras hårt, men att vi ger samma länderna möjlighet till ekonomiska intäkter som sedan används för att köpa vapen är inte lika självklart att kontrollera. Resolutionen lär nog tyvärr inte göra det enklare för Dawit Isaak.

Klart är dock att företag mer och mer får inflytande på den politiska arenan. Jag har tidigare beskrivit en ny typ av hotbild där företagens ekonomiska intressen kan påverka Sveriges säkerhetspolitik. Både som potentiell "fiende", men även som potentiell påtryckare från "eget" håll på våra svenska politiker. Den nya gasledningen i Östersjön är ett tydligt exempel. Wiseman har tagit upp begreppet Peak Oil där minskad oljeproduktion kommer att innebära ändrade förutsättningar i norra ishavsregionen då oljan kommer att öka i pris och det därmed blir ekonomiskt lönsamt att utvinna även i regioner som tidigare bedömts som för svåra/dyra att arbeta i.

Den s.k. tysta svenska diplomatin är intressant. Går det bra kan våra tysta diplomater ta åt sig äran. Går det inte bra har dom möjlighet att förneka all inblandning. Jämför denna taktik med president Obamas uttalanden efter det senaste terrordådet mot flyg till USA. Han säger i klartext vad USA tycker och vad dom tänker göra. Tyvärr väger Sverige inte riktigt lika tungt i internationella sammanhang.

Sammanfattningsvis så styrdes Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik förr av militära intressen. På senare år har jag dock sett en kraftig tendens till att den styrs mer och mer av ekonomiska intressen. Om detta är tack vare eller på grund av att svenska politiker anser att Sverige saknar ett militärt hot är oklart, men jag vill inte hålla det för otänkbart. Om det sedan är en medveten strategi eller inte är en helt annan sak. Den lär dock aldrig skrivas ner officiellt i en svensk utrikesdeklaration.

Uppdaterad 10-01-04, 00:00
Som en del inlägg nedan kommenterat så finns det kopplingar mellan läget i Eritrea, Somalia och Etiopien. Inbördeskriget i Somalia har lett till bildandet av al-Shabab som numera räknas som en anhängare av Al Qaida.

al-Shabab har förklarat krig mot FN, den afrikanska fredsstyrkan Amisom, och de utländska organ som försöker nå de miljontals somalier som är beroende av utländsk livsmedelshjälp. Även somalier som arbetar för att distribuera hjälpen mördas av al-Shabab.

Läget förvärras av Eritreas inblandning. Isaias Afewerkis regering förnekar bestämt att man stöder al-Shabab, men de källor som bland annat FN:s säkerhetsråd grundar sig på är så tillförlitliga att FN just infört sanktioner mot Eritrea. Eritreas motiv ska vara den gamla rivaliteten med Etiopien, enligt principen att min fiendes fiende är min vän.

Då oroligheterna i Somalia är en stor anledning till det ökade antalet piratattacker mot fartygstrafiken i Adenviken så påverkar detta i högsta grad Sverige.

Hur fungerar en helikopter?

Jag kunde inte undgå att dela denna definition av hur en helikopter fungerar från boken "US Helicopter Pilot in Vietnam" av Gordon L Rottman i Osprey Warrior serie. Den kan vara bra att mentalt ha i bakhuvudet när det pratas om att skicka helikoptrar till Afghanistan.

"The thing is, helicopters are different from planes. An airplane by nature wants to fly, and if not interfered with too strongly by usual events or by a deliberately incompetent pilot, it will fly. A helicopter does not want to fly. It is maintained in the air by a variety of forces and controls working in opposition to each other, and if there is any distrurbance in this delicate balance the helicopter stops flying immediately and disastrously.

There is no such thing as a gliding helicopter.

This is why a helicopter pilot is so different from being an airplane pilot, and why, in general, airplane pilots are open, clear-eyed, boyant extroverts, and helicopter pilots are brooder, introspective anticipators of trouble. They know if something bad has not happened it is about to."

Så rätt, så rätt. Kunde inte sagt det bättre själv. Gripenpiloter är generellt sett mycket snyggare än de små breda helikopterryttarna... :-)

Krigets dimma

"The Fog of War" är en utmärkt film med en intervju av Robert McNamara. Jag rekommenderar den skarpt! Men det var inte vad detta inlägg skulle handla om utan snarara begreppen krigets dimmma och friktion i Clausewitz definition.

Krigets dimma kan vara fysisk som den Gustav II Adolf upplevde på Lützens slagfält, men den kan även bestå i avsaknad av information eller tillgång till felaktig information som leder till felaktiga beslut.

Friktion är skillnaden mellan det som generalerna planerar och verkligheten på slagfältet. Men den kan även den vara fysisk i form av sand i en växellåda på en viktig räddningshelikopter i Afghanistan.

Hur påverkar dessa två begrepp oss idag? Jag blev lite förvånad av en del kommentarer på mitt inlägg om UAV. Många har en i mina ögon lite för stor tilltro på tekniken.

Under Kosovokriget 1999 så tillbringade många generaler sin aktiva krigstjänst på staber i bl.a. Florida. Via data- och videolänkar kunde dom mer eller mindre i realtid se hur kriget förlöpte. Ett stort problem var dock att dom trodde sig ha bättre koll på läget än cheferna på plats och även försökte att leda förband på den taktiska nivån direkt via t.ex. en UAV:s videobilder. Detta är inte att leda, detta är mikromanagement.

Ledning av förband ska ske via uppdragstaktik. Hur mycket man än tro sig se via en UAV:s videobild så saknas det en väsentlig faktor och det är närvaron på slagfältet. Det är till och med tveksamt om en general verkligen ska sitta och titta på realtidsvideo. Detta borde filtreras via underrättelsetjänsten till ett bra beslutsunderlag i stället. Uppdragstaktiken togs en gång i tiden fram just för att kunna hantera friktionen. Varje chef visste om målet med sitt uppdrag och vilka resurser han fått tilldelade. Om saker och ting hände så kunde han direkt anpassa planen för att nå det tänkta målet.

Jag kan endast tänka mig två anledningar för en general att lägga sin tid på att sitta och titta på en UAV:s sensorbilder:

- Få en grov uppfattning om hur slagfältet ser ut. Bör dock användas med stor försiktighet på högre nivåer då det i grund och botten är ett taktiskt hjälpmedel.
- Vid enstaka tillfällen fatta realtidsbeslut. Detta är t.ex. där ROE kräver att högsta ledningen fattar besluten. Det kan röra sig om att slå ut ett s.k. High Value Asset som ledaren för en motståndsgrupp i Pakistan. Ett politiskt känsligt mål med stor risk att skada civila. Det skulle även kunna vara att skjuta ner ett civilt flygplan som man anser kommer att användas för självmordsbombning á la 9-11.

Vilka problem finns med en UAV:s sensorer.
- Yttäckning kontra upplösning. En pilot i ett flygplan kan med sina ögon söka igenom terrängen och där något intressant dyker upp så kan han avända en optisk sensor för att titta närmare och få detaljer. På så sätt kan stora ytor täckas. En UAV följer oftast en fördefinierad rutt och kan med hög uplösning se alla detaljer, men att det t.ex. befinner sig civila strax utanför sensorbilden är mycket svårt att avgöra.
- Dom är känsliga för väder och smuts. En stor myggsvärm kan ställa till elände för en optisk sensor. Regn påverkar en IR sensor kraftigt.
- För att få realtid måste informationen skickas tillbaka till marken. Då komprimeras ofta bilden för att inte ta upp för mycket bandbredd. Denna kommunikationslina är känslig för störning och bl.a. i Irak har motståndarna lyckats lyssna på kommunikationen då det är svår att skydda.

En UAV är därmed perfekt för att hitta det man söker efter, men tveksam att hitta något oväntat utanför det tänkta sökområdet. Den är mycket bra för realtidsbeslut som t.ex. att fälla en bomb på ett visst mål, men sämre på att se var i en stad målet befinner sig. För det krävs att underlaget behandlas av en underrättelseofficer.

I Flygvapnet kallar vi den falska känsla man kan få av ett informationssystem för att "flyga gröna gubbar". D.v.s. man litar mer på det som presenteras på skärmarna än den riktiga omvärlden utanför. Det finns många piloter som flugit vilse för att han följt sitt navigeringssystem som fått något fel i stället för att helt enkelt titta ut och använda sin papperskarta.

De taktiska ledningssytem som finns idag är också tveksamma för en general att använda. Värst är det för flygstridskrafter där man i ett taktiskt ledningssystem kan se var flygplanen befinner sig, vilket för en general för det mesta är ointressant. Det är betydligt svårare att se vilka mål som är bekämpade och med vilket resultat. Hur ligger man till enligt den tänkta operationsplanen? Informationen behöver aggregeras. I stället för att se var enskilda stridsvagnar befinner sig behöver generalen se var stridsvagnskompaniet befinner sig, var frontlinjen går, var underhållslinjerna ligger och status på personal, ammunition och bränsle.

Förr när tillgången på data var dålig så kunde en general ta beslut med stora marginaler, för att han visste att han inte kände till allt. Krigets dimma var med andra ord en verklighet för honom. Idag tror många generaler att dom vet allt eftersom det presenteras snyggt på skärmar framför dom. Dom "gröna gubbarna" är verkligare än verkligheten. Det finns inte längre någon krigets dimma och då skapas heller i planeringen inga marginaler för friktionen som alla vet kommer att uppstå.

Som Dwight D. Eisenhower sade; "Plans are nothing, planning is everything."

Tora Bora tur och retur

I inledningen av kriget i Afghanistan gjorde USA allting rätt. Man utnyttjade en existerande upprorsrörelse som gjorde grovjobbet, man fick över allmänheten på sin sida och man tvingade ut talibaner och Al Qaida till regelrätta strider som dom givetvis förlorade.

Men sedan gick allt fel, vilket vi nio år senare fortfarande lider av. Men var började USA:s misstag? Läs denna utmärkta sammanställing av striderna vid Tora Bora som visar hur Usama bin Laden tilläts slinka ur nätet och därmed gavs möjligheterna att bygga upp Al Qaida igen. Talibanerna hade inte klarat av att fortsätta striden utan det ekonomiska stöd som Al Qaida och anhängare i Pakistan ger.

Det jag förvånas av när jag läser artikeln är hur välplanerad reträtten till Tora Bora var. Det var inte ett Al Qaida som med svansen mellan benen flydde.

USA tog dock upp striden, fast med en minimal närvaro av amerikanska sodlater i Afghanistan.

At the end of November, the team of eight decided to split into two groups of four, one of which would head farther into the mountains with ten Afghan fighters as guides. The team’s members included an Air Force combat controller who specialized in calling in airstrikes, and they took with them a laser capable of “painting” targets with a signal that U.S. bombers could then lock onto. The expedition was delayed when a poorly packed RPG carried on a mule blew up, killing two of the Afghan guides. Finally, the group reached a mountaintop from which it could see several hundred of bin Laden’s men arrayed below. For the following 56 hours straight, the team called in airstrikes from all of the bombers available in theater.

"Grottorna" i Tora Bora var mycket välkonstruerade. Usama bin Ladens familj var ingenjörer och mycket kunniga i väg och byggnadskonstruktion. Trots massiva amerikanska bombningar så slogs Al Qaida inte ut. (Detta visar också på att de svenska bergsrummen skulle fungera mycket väl även i ett krig mot en motståndare med precisionsvapen. Det finns inga vapen i världen som slår igenom 30 meter berg.) Men bombningarna fyllde ändå en funktion då kommunikationen med omvärlden bröts och alla som försökte ta sig in eller ut ur grottorna riskerade livet.

För att blockera Al Qaidas reträttvägar över gränsen mot Pakistan så begärde CIA 800 soldater från den amerikanska militärledningen (Att jämföra med de 100.000 amerikanska soldater som är i Afghanistan idag). Men inga förstärkningar skickades dit.

In the end, there were more journalists--about 100, according to Nic Robertson of CNN and Susan Glasser of The Washington Post, who both covered the battle--in and around Tora Bora than there were Western soldiers.

Under Fury’s command during the battle were 40 Delta operators from the “black” Special Forces, 14 Green Berets from the less secretive “white” Special Forces, six CIA operatives, a few Air Force specialists, including signals operators, and a dozen British commandos from the elite Special Boat Service.

Den amerikanska ledningen tvekade helt enkelt för länge. Tyvärr hade erfarenheterna från Kosovokriget 1999 där inga marktrupper användes fått dom att tro att även det här kriget skulle gå att vinna från luften. Dessutom hade man redan börjat fokusera på ett krig i Irak. Detta var en tanke som aldrig dött hos framför allt Dick Cheney och Wolfowitz. 9-11 gav dom nya möjligheter att fokusera på Irak i stället för Afghanistan som hade varit det riktiga, vilket Obama nu erkänner.

Två gamla militära sanningar visar sig i erfarenheterna från Tora Bora. Behovet av fokusering, d.v.s. att ena alla tillgängliga styrkor åt ett håll (inte som USA splittra dom på Irak och Afghanistan). Samt att ett fåtal soldater vid rätt tillfälle kan vara avgörande. För att dra liknelser med VK2 så var Afghanistan och Irak "en bro för mycket" medan 800 extra amerikanska soldater vid Tora Bora 2001 hade kunnats genomföra det som över 100.000 man idag har problem med. I efterhand hade de kunnat liknats med de engelska piloterna under slaget om England.

Hade Tora Bora sköts på rätt sätt hade vi sluppit den långa närvaron i Afghanistan. En talare av Churchills kvalitéer hade kunnat säga något i stil med: "Never in the field of human conflict was so much owed by so many to so few." Let us therefore brace ourselves to our duties, and so bear ourselves, that if the British Empire and its Commonwealth last for a thousand years, men will still say, "This was their finest hour."

Zimbabwe nästa? (uppdaterad)

Insatsen i Afghanistan motiveras dels med att öka säkerheten i världen för att Al Qaida finns i landet. Men om det vore den enda anledningen, varför ökar vi inte med insatser i Pakistan, Jemen, Somalia eller Indonesien där Al Qaida är mycket aktiva. Eller varför inte i Birmingham?

Den andra anledningen till vår närvaro är för att ge möjlighet till humanitär hjälp. Men varför ska alla länder ställa upp i samma insats? Borde vi inte sprida på gracerna en smula?

Ett land som omvärlden definitivt borde gripa in i innan det är försent är Zimbabwe. Robert Mugabe håller på att driva ner landet i en avgrund som det kommer att ta mycket lång tid att ta sig ur från. En slags omvänd rasism har införts där de vita farmägarna fördrivs ut ur landet. Zimbabwe var tidigare "Afrikas kornbod", men får nu importera mat och i många områden förekommer svält. De före detta soldater som tar över de vita farmarna är helt enkelt inte utbildade att sköta storskaliga bondgårdar och produktionen sjunker därför katastrofalt. Lösningen är inte att göra sig av med de vita utan möjligtvis att fördela inkomsterna från produktionen på befolkningen.

Sida har nu problem att få fram stödet till befolkningen i Zimbabwe. Borde vi inte skicka ner trupp till Zimbabwe för att liksom i Afghanistan säkra de civila insatserna?

Problemet med länder liknande Zimbabwe som är på väg utför är att dessa kommer i framtiden att bli perfekta rekryteringszoner för organisationer liknande Al Qaida. Det gäller att göra en insats nu innan det går helt åt pipan. Det kommer att bli mycket dyrare, svårare och ta längre tid om ett nytt Rwanda inträffar i Zimbabwe.

När jag var nere i Soweto i våras så syntes tydligt effekterna av läget i Zimbabwe. Kåkstäderna som den sydafrikanska regeringen försöker byggas bort töms i och för sig på fattiga sydafrikaner. Men i stället så hyrs skjulen ut till fattiga Zimbabwier. Med andra ord kommer slummen aldrig att försvinna. Zimbabwiska sedlar på flera miljarder går att köpa som tavlor. Man ser helt klart likheter med Tyskland under depressionen. Vad kan en ny stark ledare ställa till med? Faran för inbördeskrig är mycket stor.

Sverige var mycket aktiva att stödja Mugabe i hans kamp att införa demokrati i Rhodesia. Var är alla dessa människor nu som stödde Robert Mugabe på hans väg upp? Borde vi inte ta vårt ansvar att göra oss av med Mugabe när vi i Sverige trots allt har en stor del i att han kom till makten? Vi har ett samarbete militärt med Sydafrika i och med försäljningen av Gripen. Borde vi inte utöka det till en gemensam insats i Zimbabwe? Sydafrika har trots allt viljan att ta ett ansvar för demokratiuppbyggnaden i Afrika. Tyvärr så har ANC gamla band med Robert Mugabe och liksom Sverige ett par lik i garderoben som gör att det blir svårare att ta sitt ansvar då man först måste erkänna sina misstag. Vi kanske behöver en ny Olof Palme som piskar upp lite stämning i sveriges befolkning för att vara mer solidariska med omvärlden?

Uppdaterad 09-12-28, 11:29
USA tänker nu sätta press på Jemen att slå ut Al Qaida som har ett starkt fotfäste i landet. Med starkt så innebär det ett 100-tal Al Qaida aktivister samt en befolkning som inte tar avstånd mot islamistiska läror.

Det är inte första gången som Jemen ställer till problem för USA. Kom ihåg bombningen av USS Cole som var en del av upptrappningen inför anfallet på Afghanistan och så sent som förra året så sprängdes den amerikanska ambassaden i Jemen.

Hur säker är flygplatskontrollerna? (uppdaterad)

Nu har det hänt igen. En passagerare har försökt att detonera någon typ av bomb i ett flygplan. I de första rapporterna talades det i och för sig bara om att någon hade avfyrat en nyårsraket i kabinen.

Två saker gör mig dock en smula fundersam:

- Vi har infört hårda kontroller av passagerare och bagage innan man får komma ombord på flygplan. Dyrbar utrustning har installerats på alla flygplatser för att undersöka alla som ska ombord på flygplan. Vätska får hällas ut och enbart tas ombord i småbehållare på 100 ml. Men ändå lyckas han ta sprängmedel med ombord på flygplanet!

- När man kontrollerade mannens namn så dök han snabbt upp i en databas som registrerad Al Qaida medlem. Vad har då de nya elektroniska passen för funktion? Samarbetar inte säkerhetspolisen med flygplatsbevakningen? Risken är att underrättelseoperationer görs så pass hemliga att ingen information skickas till organisationer som riskerar att läcka data. Men vilken nytta gör då underrättelseoperationerna om dom inte lyckas stoppa skurkarna? Jämför med 9-11 där USA var medveten om att någonting var på väg att hända. Man hade bevakning på Al Qaida och visste att terrorister hade genomgått pilotutbildning. Men rätt personer fick inte ta del av den informationen. Homeland Security organisationen var ett försök att bygga över dessa gap mellan underrättelseorganisationer och de som var i behov av datat. Bevisligen så fungerar det ännu inte.

Jag har hela tiden varit mycket kritisk till dessa aktioner. Ett par behållare med 100 ml vätska räcker alldeles utmärkt till att bygga en bomb utav som spränger ett flygplan i luften. Kombinerar man det dessutom med ett par flaskor sprit på Tax free shopen så har man en utmärkt brandbomb.

Kontrollerna fyller i dagsläget bara två funktioner:

- Ge passagerarna en falsk trygghet att man gjort någonting för säkerheten. Detta tjänar flygbolagen pengar på då folk fortsätter att resa med flyg.

- Tvinga folk att handla på flygplatsen eller flygplanens tax free i stället för att handla på de billigare affärerna på resemålet. Detta tjänar flygplatserna pengar på. Detta gör att flygplatserna är mycket ointresserade av att ta bort kontrollerna även om det visar sig att dom bara är ett spel för galleriet. Kostnaden för att bygga upp kontrollerna tas nog ut av den ökade tax free försäljningen.

Mitt förslag är att föbjuda flygplan att ta med sprit över huvud taget. Nu packar alla dumma resenärer sitt tunga bagage i hyllan ovanför stolarna. Dom är definitivt inte designade för den tyngden! På hyllan ska jackor eller motsvarande placeras. Väskor ska placeras på golvet under stolen framför. Vid olyckan i Gottröra så lossnade en hel del takförvaringar och en av de allvarliga skadorna på passagerare orsakades just av detta. Jag har själv varit med om hårda landningar där det bölrjat falla bagage ut ur förvaringshyllorna. Som tur väl är utan skador på de passagerare som satt nedanför. Låt folk köpa sprit när dom kommer hem till sin hemmaflygplats i stället. Detta skulle dessutom ur miljösynpunkt vara betydligt bättre, då det går åt mindre flygfotogen om man slipper frakta en massa vätska fram och tillbaka. Ur brandsynpunkt är det givetvis idiotiskt att över huvud taget ha sprit ombord på flygplan.

I slutändan är det som vanligt pengarna som styr. För hårda säkerhetsregler skrämmer bort passagerare och då går bolagen i konkurs. Flygbolagen tjänar massor av pengar på "Tax free" försäljningen ombord på flygplanen. Dessutom så är vi dumma svenskar mer intresserad av billig sprit än vår egen säkerhet...

Uppdaterad 09-12-26, 20:49
De extra säkerhetskontrollerna har redan börjat. Arlanda inför extra kontroller av passagerare till USA. Fram tills dess att ny teknik finns tillgänglig så är detta bara ett spel för galleriet och terroristerna har egentligen redan nått sitt huvudmål. Dom är egentligen inte ute efter att spränga ett flygplan eller ens rasera World Trade Center i USA. Dom är ute efter att sprida fruktan samt att få politiker att vilja dra sig ur Afghanistan och Irak.

Sedan kan man fråga sig varför bara säkerhetskontroller på flyg? Al Qaida har trots allt bombat tåg, tunnelbana och buss i London och Madrid.

Ny teknik är dock på väg:
- Biometriska data i passen. Redan i dagsläget finns möjlighet till att identifiera vissa delmått i ansikte samt fingeravtryck. Tyvärr används inte denna teknik av alla flygplatser och fortfarande lär det finnas många länder som saknar denna teknik i sina pass. Den talar dessutom bara om vem personen är. Om han är terrorist eller inte kräver mer information från andra källor.
- Terrahertzkamera. Ser "igenom" kläder och kan avslöja om någon har t.ex. en bomb fastklistrad på ena benet. Lite politiskt känslig eftersom passagerare känner sig "nakna". Landvetter flygplats prövar just nu tekniken.
- Biosensor som "sniffar" bagage och luktar efter sprängämnen. En hund är i och för sig oslagbar i denna roll, men tröttar fort och hundföraren kan missa signaler från hunden.

Sedan är jag tveksam till för mycket teknik. Risken är dels att man litar på tekniken och slappnar av för mycket (inget kan ersätta en misstänksam kontrollant). Dels så kan teknik försvåra för mycket och då tar användarna genvägar, vilket ofta leder till sämre säkerhet. Anställda på en flygplats är alltid en stor risk i dessa sammanhang.

Tyvärr så motiveras teknik i vissa fall enbart för att undvika att kontrollanter blir beskyllda för rasism. Alla vet att metalldetektorerna på en flygplats ger utslag inte bara när dom verkligen hittar något utan även gör slumpvisa stickprov samt när en kontrollant vill styra en extrakontroll av någon som beter sig misstänksamt.

Jag glömde i den ovanstående analysen en kategori som tjänar grova pengar på säkerhetshysterin. Förutom flygplatserna och flygbolagen så är det givetvis bolagen som tillverkar säkerhetsutrustning. Saab Avitronics har t.ex. börjat tillverka motmedelsutrustning för civila flygplan.

Personligen så ser jag precis som Forsno nedan fram emot de nya snabbtågen till södra Sverige, så att jag slipper åka inrikesflyg. Bara besvär med transport till Arlanda, incheckning av bagage samt kontroller innan man får gå ombord. På tåget kan man komma behagliga 5 minuter innan avfärd och köpa en Latte och ta med sig ombord. Naturskyddsföreningen och Greenpeace borde alliera sig med Al Qaida! Som jag skrivit tidigare så driver kriget i Afghanistan fram mer miljövänliga bränslen och motorer som drar mindre bränsle. Allt för att minska behovet av bränsletransporter som Al Qaida och talibanerna överfaller längs med de afghanska vägarna.

Kuriosa. Sök på Google med orden "bristande säkerhet flygplats" så får ni upp en hel del träffar...

Uppdaterad 09-12-27, 00:37
Attentatsmannen har nu formellt blivit anklagad för brottet av amerikanska justitiedepartementet.

Den terrormisstänkte har identifierats som Umar Farouk Abdul Mutallab, en 23-årig man från Nigeria som uppges ha studerat i London.

Den federala polisen FBI lämnade in anklagelseakten till en distriktsdomstol i Michigan på lördagen. I handlingen uppger FBI att man hittat sprängämnet med beteckningen PETN på mannen.

Men den stora frågan är trots allt hur en känd terroristsympatisör kan komma ombord på ett flygplan och dessutom inneha sprängmedel? Några huvuden på Homeland Security borde börja rulla...

Wikipedia har redan uppdaterat avsnittet om PETN med den aktuella händelsen.

Varför åker han till Jemen för att skaffa sprängämne? Instruktioner för att blanda ihop PETN finns både här och där på Internet. Jag skulle dock inte rekommendera någon att följa recepten. Sheikh Omar Abdel-Rahman praktiska erfarenheter av sprängmedel borde vara tillräckligt avskräckande bevis för hur det kan gå när man blandar ihop sprängämnen utan fullständig kontroll på processen.

Det intressanta är att enligt uppgifter började vätskan att brinna i stället för att explodera. Dessutom blandade han ihop ämnena. PETN är instabilare än dynamit och används primärt som initiator. Alltså vill man inte gärna springa omkring med ämnet utan väljer en tvåkomponentlösning. Att det brann tyder på dålig blandning av ämnena och att detonationshastigheten blev för låg. Alternativt saknades ett tillräckligt yttre tryck för att innesluta och bygga upp ett gastryck. Alla som lekt med smällare som liten vet skillnaden mellan en kinapuff som smäller och en s.k. pysare. Men även Al Qaida lär sig av sina misstag.

Uppdaterad 09-12-27, 09:23
Nu börjar det klarna en smula. Anledningen till att Abdul Mutallab inte var uppsatt på no-fly listan var att anklagelserna mot honom inte var tillräckligt starka. Här får nog svenska politiker och svensk press ta på sig lite av ansvaret. Vi i Sverige brukar skrika högt för att skydda individens rättigheter. Engelsmännen var som vanligt praktiska och hade tidigare nekat ge Abdul visum till England.

Ta exemplet med de terrormisstänkta svenskar vars bankkonton frystes av USA och EU. Jag kan för lite om det fallet för att uttala mig om de var skyldig eller inte. Men frågan är hur mycket individens rättigheter är värda jämfört med allmänhetens? Vi får å ena sidan inte blåsa upp en hysteri och misstänka alla i vår omgivning, för då har terroristerna vunnit. Men å andra sidan får vi heller inte vara för naiva och tro alla om gott. Balansen är svår att hitta.

Uppdaterad 09-12-27, 23:03
Mer detaljer börjar komma ut om den misstänkte terroristen Umar Farouk Abdulmutallab. Inte helt förvånande så rör det som en rik överklass yngling. En bakgrund som liknar i mångt och mycket Usama bin Ladens egen. Abdulmutallab har vuxit upp i London och har en god utbildning.

Det är intressant att se att de typer av personligheter som engagerar sig i Al Qaida har många likheter med t.ex. vänsteraktivister som engarerade sig i RAF och högeraktivister som engagerar sig i diverse nazistorganisationer.

Det finns tre angreppssätt för att få stopp på internationell terrorism:
- Utrota grunden till den i religion maskerade politiska kampen. Tyvärr är det svårlöst då länder som Saudiarabien och Pakistan står bakom detta problem.
- Förhindra de som skyddar Al Qaida och låter dom utbilda och rekrytera. Insatserna i Afghanistan har hittills inte lyckats med det.
- Stoppa rekryteringen. Här har vi åtminstone en möjlighet att se till att det inte kommer några fler svenska rekryter.

Här kan man börja ta sig en funderare på vad det är som skapar terrorister? Är det levnadsförhållandena i Irak, Afghanistan eller i London? En irakier eller afghan som begår terrordåd gör det oftast i sitt eget land. Han kan mer ses som en motståndsman än en internationell terrorist. Roten i Al Qaida är till största delen saudiarabier eller egypter, men även engelsmän, svenskar och en och annan från USA. Saudiarabien och Egypten är knappast länder som vi planerar att göra insatser i. Vad är det som egentligen gör mest nytta för Sveriges säkerhet, insatser i Afghanistan eller att se till att våra invandrare blir bättre integrerade i Sverige?

Lösningen heter därför inte enbart förbättrad social status (Abdulmutallab hade det bevisligen ganska så bra), utan mer minskat utanförskap. En välbärgad, intellektuell person som känner sig utanför samhället är minst lika benägen att begå brott som en fattig och outbildad.

Vad gör vi då för att minska utanförskapet i Sverige? Tyvärr inte tillräckligt mycket. Vi snarast förvärrar det. När högerextremister tillåts driva en invandrarfientlig politik i Sverige där man buntar ihop alla muslimer under begreppet islamister så kommer de fåtal svenskar som hittills engagerat sig i islamistiska rörelser att öka. Frågan är bara varför dom hittills har nöjt sig med att åka till Afghanistan för att slåss. Frågan är inte längre om, utan när kommer svenskar att begå terrordåd i Sverige?

Uppdaterad 09-12-28, 11:02
Paniken har börjat. En stackars nigerian som hade magproblem och därför sprang på toaletten hela tiden under flygningen blev misstänkt för att vara bombman. Detta medförde att ett flygplan från Amsterdam anmälde att det fanns en terrorist ombord och mannen blev arresterad efter landning.

Samtidigt meddelar CNN att Umar Farouk Abdulmutallabs bomb var tillräckligt kraftig för att skada flygplanet. Självklart, det krävs inte mycket sprängämne för att förstöra ett flygplan. Placera en mindre bomb på flygplanets yttervägg så kan den göra stor skada. Den bakre toaletten är ett bra val då ingen ser när bomben placeras ut och en explosion kan påverka fena och stabilisator. När flygbolagen inser detta lär dom nog göra som Ryan Air och ta betalt av alla som vill gå på toaletten. I USA har man redan infört förbud mot att gå på toaletten en timma innan landning. Tåg ser mer och mer ut som ett tranportmedel att investera sina aktiepengar i...

Att ta med ett sprängämne ombord är inte så svårt. En bra detonator är en smula knivigare. Att försöka tända eld på sprängämne fungerar inte. Vanlig sprängdeg går t.ex. alldeles utmärkt att använda som "ved" för att värma upp en kanna kaffe på. Det krävs en initial chockvåg för att starta explosionen. Detta går inte att hitta i en vanlig metalldetektor, men ganska så enkelt med en biologisk "sniffare" då även svaga spår av sprängmedel på kläder och i håret är detekterbart. Vissa falsklarm kommer det att bli då ämnen liknande PETN och nitroglycerin används bl.a. i hjärtmedicin.

Hmm. Det intressanta är att enligt FBI terroristlista så finns det 550.000 personer i världen som var klassade som mer troliga terrorister än Abdulmutallab. Bäva månde Arlanda...

Uppdaterad 09-12-28, 22:40
Nu tar Al Qaida officiellt på sig skulden för attentatsförsöket. USA:s minister för Homeland Security Janet Napolitano erkänner nu bristerna i säkerhetssystemet. Frågan är bara hur säker vi egentligen vill göra systemet? Det allra säkraste är trots allt att inte flyga över huvud taget. Snarare bör vi söka oss till roten på problemet som jag beskrivit ovan och se till att nyrekryteringen till terroristgrupperna stoppas.

I den här och den här artikeln finns en mer detaljerad beskrivning av Abdulmutallabs bakgrund och resa till Nigeria. Här kan ni se Obamas tal där han beskriver vad som hänt samt hur utredningen kommer att gå vidare. Det är intressant hur USA kan beordra t.ex. Arlanda att öka säkerheten på just amerikanska flygplan. Visst tycker Al Qaida illa om USA, men med tanke på hur många andra länder (t.ex. Sverige) som är inblandade i Afghanistan borde det finnas fler potentiella mål? Kapning av en Vikinglinefärja på nyårsafton vore en PR-kupp för Al Qaida. Att det kan begås piratdåd i Östersjön har redan bevisats med Arctic Sea. Nu saknas bara en upprepning av MS Achille Lauro kapningen, fast i stället för medelhavet mellan Stockholm och Åland.

En video skickades ut fyra dagar INNAN attentatsförsöket där Al Qaida hotade om att nya attentat skulle genomföras. Det gör det en smula märkligare att inte säkerhetsrutinerna lyckades fånga en redan misstänkt.

Julläsning: Vulcan 607

Förkylning i kombination med en massa mat och socialt slöande under julhelgen ger ett perfekt tillfälle att försöka tömma biblioteket. SMB ger tyvärr ut för många böcker som fångar mitt intresse och likt en drogberoende köper jag fast jag inte hunnit läsa föregående bok.

Nu har jag i varje fall hunnit läsa igenom "Vulcan 607" av Rowland White. Utmärkt bok som får fem rattmuffar i betyg! Historien är välkänd. Det handlar om engelsmännens bombning av flygfältet i Stanley den 30 april till 1 maj 1982 under Falklandskriget. Operationen skulle bli känd under kodnamnet "Black Buck".

Anledningen till operationen var två delad:
- Engelsmännen togs med byxorna nere och kunde inte svara direkt på Argentinas invasion den 2 april 1982. Järnladyn Thatcher blev givetvis ursinnig och krävde att England skulle kunna militärt agera. Men frågan var med vad? Det logiska valet blev givetvis Royal Navy som med två hangarfartyg i spetsen snabbt satte ihop en invasionsstyrka. Redan den 9 april nådde de första engelska ubåtarna Spartan och Splendid vattnen utanför Falkslandsöarna.

- RAF ville givetvis vara delaktiga i operationen. Man lånade ut Harrier GR3 som stationerades ombord på hangarfartyget Hermes som komplement till RN Sea Harrier som opererade från Hermes och Invincible, men enbart i jaktrollen. Flygvapenpiloterna fick snabbträning i att landa på fartygsdäck. Men detta var inte en operation i egen regi. Lösningen för att nå Falklandsöarna hette lufttankning. Engelsmännen använde sig av det beprövade lufttankningsflygplanet Victor. Men vilket flygplan skulle genomföra själva anfallet? Tornado GR1 hade varit operativ på förband i enbart ett par veckor och bedömdes som ett för omoget system. Buccaners oljeförsörjning till motorn skulle inte tåla ett så pass långt uppdrag som en bombning av Stanley skulle innebära. Lösningen hette Vulcan som var i slutet av sin karriär i RAF.Flygbasen i Waddington var planerad att stängas den 1 juli 1982. Den 9 april fick Vulcandivisionen på Waddington order om att planera ett uppdrag mot Falklandsöarna. Den 29 april så påbörjades första delen av resan med flygning till ön Ascension.

Som ni ser på bilden av Flight Lieutenant Martin Withers ovan så var det inte bara själva flygplanen som var på väg att pensioneras. Även besättningen tillhörde det gamla gardet.

Jag tänkte inte säga särskilt mycket om själv operationen. Den får ni läsa er till i boken, alternativt via länkarna ovan. Men det finns ett antal generella slutsatser som man kan dra av att studera denna operation som Sverige borde tänka på.

- Förmågeglapp. Engelsmännen hade börjat reducera sin långräckviddiga förmåga innan Tornado GR1 var operativ. I Sverige diskuterar vi mycket om förmågeglappen i stridsledningssystemet vid övergång från nationella länkar till internationella Länk 16 samt i spaningsförmåga vid övergång från AJSF 37 till JAS 39 Gripen spaningskapsel SPK. Detta är någonting som är naturligt och givetvis inträffar vid generationsväxling. Men det måste finnas möjlighet till parallell användning och planering för hur man ska agera vid förseningar vid införande av nya system. Väpnaren hade ett inlägg om just detta för ett par dagar sedan.

- Lufttankning är farligt. Engelsmännen som har hållit på med detta i många år har stora problem med skador på både lufttankningsflygplan och den som tankar. I fredstida övningar är det lätt att sätta begränsningar i väder och se till att det finns utrustning som kan laga skadorna. I en krigsoperation kan man bli tvungen att genomföra lufttankning i allt annat än stabila väderförutsättningar. I Sverige har vi precis genomfört de första lufttankningsutbildningarna på svenska divisioner. Vi får inte glömma bort att lufttankning är en av de farligaste aktiviteter som går att genomföra med stridsflygplan i fred.

- Integrering av ny utrustning. Vulcanflygplanen hade inte använts i den konventionella bombrollen på massor av år. Lufttankning hade inte övats på 20 år. Man fick resa runt på museum och skrotgårdar för att samla ihop luftttankningsutrustning och bombmagasin. De ca 100 sista kvarvarande bomberna hittades i ett förråd. För att navigeringssystemet skulle klara av den långa flygningen över öppet vatten så integrerades två stycken tröghetsnavigeringsssystem. En motmedelskapsel hängdes på flygplanet med en egentillverkad balk. Under de senare Black Buck uppdragen så integrerades den signalsökande roboten Shrike. Kan vi göra detta i Sverige? Knappast! Ta exemplet NVG - Night Vision Goggles. Trots att det testats i många år på FMV Provflyg så tog det över två år att få ut det på förband, trots att en s.k. "snabbrutin" användes. Problemet är att RML - Regler för Militär Luftfart har lagt allt ansvar i händerna på industrin när det gäller tekniska frågor. Det innebär att allt nytt som ska in på flygplan tar tid och kostar pengar. Felet som Försvarsmakten har gjort här är att man har kopierat ett civilt regelverk rakt av och inte tänkt på att det kan finnas särskilda militära behov. Flygingenjörskåren som tidigare hade ett lokalt tekniskt ansvar på flygflottiljerna är därmed inte användbar längre. Begreppet krigsreparation tränas inte längre utan allt bygger på godkända data från leverantören av flygplanet, d.v.s. för Gripen är det Saab. Flygvapnets tekniska underhållsorganisation har därmed blivit mycket fredsanpassad.

- Träning på nya förmågor. Besättningarna på Vulcanflygplanen hade inte tränat lufttankninge eller fällt konventionella bomber. Som tur väl är så är RAF stort och kunskapen fanns inom de andra flygande systemen. Hur gör vi i Sverige om vi snabbt skulle behöva lära oss en ny förmåga? Låt säga Hot&High operationer med HKP 10B i Afghanistan. Hur landar man med en helikopter i Brown Out? Hur startar man med en MEDEVAC helikopter i 45 graders värme på 3000 meters höjd samtidigt som man beskjuts med finkalibrig eld? Det är bara att bita i det sura äpplet och hyra in utländska instruktörer.

- Hotbilden kan ändras. Sist, men kanske mest viktigt är att vad vi än planerar att använda vårt försvar till så kommer det att bli någonting annat. Engelsmännen tränade för tredje världskriget och Vulcan hade helt konverterats till rollen att fälla kärnvapenbomber. I själva verket blev det till att snabbträna en styrka för att invadera en ö. Detta är någonting som svenska politiker bör ha i åtanke. Bara för att hotbilden ser ut på ett visst sätt idag innebär det inte att den kommer att se likadan ut i morgon. Är det någonting som historien lärt oss så är det att en försvarsmakt är designad att vinna föregående krig. Engelsmännen hade en hel del i förråd som dom kunde återanvända. Sverige har sålt ut sina förråd på bättre-begagnat-marknaden. Om någonting oväntat skulle ske, hur lång tid tar det oss att ställa om systemet? Hur starka politiska signaler krävs det för att t.ex. börja utbilda värnpliktiga igen? Vilka instruktörer är det i så fall som vi ska använda om behovet skulle uppstå? Hur återaktiverar vi våra flygbaser och strilanläggningar?

Vi kan givetvis göra som strutsen, stoppa ner huvudet i sanden och nonchalera ovanstående problem. Eller så kan vi göra som många liberala politiker förespråkar och lite helt på att EU och NATO ska vid behova hjälpa oss. Men vem vill hjälpa en som inte kan hjälpa sig själv? Jämför med sjukvård. Visst kan man för det mesta lita på att det finns ambulanser, men ändå så är det bra om befolkningen i allmänhet kan hjärt- och lungräddning, då det tar ett tag innan ambulansen kommer.

Jag tvivlar på att Reinfeldt i framtiden vill tvingas återupprepa Chamberlains berömda "Peace for our time".

God Jul (uppdaterad)

Så här i juletid så skådas en syn som är sällsynt på Sveriges himmel nu för tiden. En klassisk julgransformation över Luleå signerat grabbarna på F21. Om jag inte minns helt fel så flög man tätare ihop förr i tiden. :-) Var den sjunde kärran tog vägen är det bara tomten som vet.

Tolgfors har redan fått sin present, men för oss andra är det fritt fram att önska. SoldF har en önskelista för ett framtida Flygvapen. Anders Borg lär sätta julglöggen i halsen om han slinker in på den sidan. Eftersom lumpen numera är ett minne blott, så lär inga fastrar och farbröder få ett par kronans kalsonger i julklapp från någon långfingrad brorson. Själv så önskar jag att jag blev kvitt min irriterande förkylning. Få se om en smula spetsad glögg kan ta kål på den.



Hmm, ingen gör det numera som Satchmo...

From all of me, to all of You a very, merry Christmas!

Uppdaterad 09-12-24, 10:11
SvD har en julhälsning till FS 18 nere i Afghanistan. Jag tänker givetvis inte vara sämre, utan vill givetvis önska God Jul till alla killar och tjejer där ute. Det kanske är för mycket att hoppas på, men en upprepning av det spontana eldupphöret under julafton på västfronten 1914 vore en lämplig julklapp till utlandsstyrkan.

To be, or not to be

En kommentar från Wiseman i mitt inlägg om Neuron avseende UAV:ers möjlighet att operera i krig utan luftherravälde samt Cynisk blogginlägg om manöverteorins död har fått mig att fundera en smula på hur framtidens användande av luftstridskrafter kommer att se ut.

Hur ser framtiden ut? Det finns nog ingen som kan avgöra det. Det vi kan lära av historien är dock att varje försvarsmakt är designad för att vinna det föregående kriget. För Sveriges del så innebär det till glädje för den svenska befolkningen att vi får gå tillbaka till kriget mot Norge 1814. Vi har alltså inte så mycket egna erfarenheter att stå på. Framför allt inte för luftstridskrafter... Visst så har vi deltagit i internationella operationer m.m., men hur typiska är dom för ett eventuellt krig som Sverige skulle bli inblandad i? I stället så försöker vi lära oss av andra länder erfarenheter och tyvärr hänga med i deras teknikutvecklingar. Då är det USA som är den stora förebilden till fasa för Anders Borg.

Vi tittar dessutom lite för ofta på den anfallande sidan. Är det verkligen det som vi borde studera? Vi heter trots allt Försvarsmakten och inte Krigsmakten numera av en viss anledning. Vi tittar också i stort sett enbart på den vinnande sidan. Men hur representativ är dom för svenska Försvarsmakten? Jag är helt övertygad av att vi har mer att lära av att göra tvärtom i stället. Därmed så har vi större möjligheter att lära oss hur vi får ut mesta möjliga effekt av begränsade resurser och begränsade ekonomiska medel.

Intressanta kampanjer att studera är bl.a.

- Serbernas försvar under Kosovo kriget 1999. Jag är mycket imponerad av bl.a. deras maskeringsteknik. De allierade var övertygad om att dom slagit ut alla Mig-29 flygplan på backen. De visade sig vara modeller i skala 1:1 som byggdes av en lokal modellbyggare. (Sverige hade samma möjligheter på våra BAS 90 system fast våra "modeller" var inte lika effektiva mot dagens satellitfotografering och högupplösta kameror). Man byggde hinder för kryssningsmissiler i form av enkla nät som spärrades upp i lämpliga dalgångar (jämför med de klassiska spärrballongerna över London under VK2).

- Engelsmännens tekniska förberedelser inför Falklandskriget. På bara ett par veckor hade man bl.a. förberett Vulcanbombare för insats där man återintegrerat lufttankning och fällning av frifallande bomber, något som inte använts på 20 år och där delarna fick hämtas frun museum och skrottippar världen över. Man integrerade även nytt navigeringssystem samt störkapsel. Med RML och dagens certifieringskrav i Sverige skulle samma process ta minst två år.

- Indonesiska flygvapnets kamp mot den tamilska gerillan. Jag är mycket imponerad över den flygskicklighet som deras piloter visade upp samt den tekniska skicklighet som teknikerna hade med att hålla en mycket divigerande flotta av flygplan i luften. Detta liknar i mycket den svenska flygtaktiken på 60-80 talet. Vi hade inte bästa tekniken i världen, men vi var mycket bra på att slåss i just den terräng och hotbild som rådde i Sverige.

- Sydafrikas strider mot Angola i det s.k. "Bush War". En mycket effektiv kombination av helikoptrar, specialstyrkor och vid behov insats av attackflyg.

- Irakernas bunkerteknologi under Gulfkriget 1991 och Irakkriget 2003. Trots USA:s luftherravälde, kryssningsmissiler och precisionsvapen så hade dom svårt att slå ut irakernas ledning. I Sverige håller vi på att fylla igen alla bergen med betong. Nu lyckades vi dock i sista sekunden rädda Hästveda från att ersättas med ett par kontorslokaler ovanpå marken i Enköping.

- Vi har även vår egen historia att lära av. Uppsättandet av F 22 i Kongo var en bedrift utan like. På bara ett par veckor hade förbandet satts ihop och var på plats nere i Kongo. Nu för tiden är det svårt och dyrt för Flygvapnet att åka ut på en internationell mission. Vi måste hela tiden ha mer utrustning till följd att Flygvapnet tappat sin stora operativa fördel nämligen förmågan till snabb ombasering. Flygplanen är i och för sig lätta att flyga till en annan plats i världen, men vår logistik kräver C-17 och stora RoRo fartyg för att få på plats. Jag hörde ett rykte att containrarna till NBG08 skulle ta 11 mil på landsväg om dom ställdes upp på rad.

För att se hur framtiden ser ut så är det två begrepp som jag vill titta lite närmare på; Luftherravälde och Manöverkrigföring. Hur aktuella är dom idag med den fokusering svenska försvaret har på strid i Afghanistan och hur väl uppdaterad är vår svenska "Doktrin för luftoperationer"?

Betydelsen av Luftherravälde
På FHS får Flygvapnets elever lära sig allt om begrepept luftherravälde och luftarenans betydlese för krigföringen. Teorin har byggts upp via teoretiker som Douhet, Mitchell och Trenchard.

Deras teorier byggde på erfarenheterna från första världskriget och det statiska skyttegravskriget. Det behövdes något som kunde bryta dödläget. Två system växte fram. Stridsvagnen och flygvapnet. Ironiskt nog så är bägge systemen något som Sverige på senare år använt mindre och mindre. Stridsvagnarna förrådsställs på Gotland och Flygvapnet är inte politiskt korrekt att använda i stridsoperationer utomlands.

En annan erfarenhet var värdet av att använda flygstridskrafter till att slå på djupet. Det var en för dyrbar resurs för att slösa bort i småstrider här och där. I stället skulle det kraftsamlas och användas mot strategiska mål. Detta tänkande låg bakom bildandet av flygvapnet som fristående vapengrenar i England (1918) och Sverige (1926). Genom att vara en fristående vapengren så skulle man säkerställa att resurserna inte "stals" för arméns behov.

För Sveriges del så kulmerade det med E1 klubba under det kalla kriget, d.v.s. attackflyget som skulle sänka invasionstonnaget över Östersjön samt slå på djupet mot ryska divisioners underhåll och frammarch. Jaktflyget var mest till för att skydda baserna som det offensiva attackflyget opererade från. CAS övades över huvud taget inte annat i en indirekt form bestående av de Lätta Attack förbanden.

Med fokus på COIN så har flygvapnets roll blivit mer understödjande. Vi övar CAS för att understödja markförbandens strid och likt engelsmännen i Malaysia så är det som eftersöks mest helikoptrar och transportflyg för understöd av marktruppernas logistik, transporter samt sjukvård. Egentligen har behovet av Flygvapnet som fristående enhet totalt försvunnit, vilket Försvarsmakten realiserat i form av den gemensamma staben enligt NATO modell.

I efterklokhetens bleka sken så kanske vi skulle ha köpt in attackhelikoptrar i stället för stridsvagn 122? Vi skulle definitivt haft mer nytta av dom i Afghanistan.

Teorin om luftherravälde säger att "Med luftherravälde garanteras du inte seger, men utan så förlorar du". Bevisen har genom historien varit tydliga med t.ex. tyskarnas initiala segrar under Ardenner offensiven men totala förlust då vädret blev bättre och de allierade kunde återställa luftherraväldet. På senare år har teorin använts i Gulfkriget 1991, Kosovo 1999 och Irak 2003. Kosovo blev också det första krig där man kan hävda att segern kom utan att markstridskrafter behövdes sättas in. Därmed föll en av markförespråkarnas teorier att "endast markstridskrafter kan hålla ett territorium". Den är helt rätt, men i moderna krig är kanske territorium inte längre det viktiga?

Ska man tro på Douhets teorier så går det att knäcka en befolknings vilja. Detta låg som grund för "Bomber" Harris kampanj mot Tyskland under VK2. Men för att knäcka en befolkning krävs det kraftiga metoder som slutar med Hiroshima, Nagasaki och Dresden. Jag tvivlar på att vi vill upprepa det igen? Även precisionsbombning har sina nackdelar, se analysen av Warden nedan.

I Irak och Afghanistan har vi totalt luftherravälde. Ett fåtal Stinger och SA-7 robotar är inget större hot och eldrörsluftvärn samt finkalibrig eld klarar man bra genom att flyga på 3000 meters höjd med bra fart och några svängar då och då. Men enligt teorin skulle Al Qaida och Talibanerna förlora kriget. Ja, det gör dom nog. Men frågan är bara hur lång tid det tar. Detta tar oss över på manöverteorin.

Manöverteorins död
Manöverteorin för luftstridskrafter bygger inte som många tror helt på arméns uppdragstaktik. Den är snarare en effekt av amerikanarnas generande uttåg ur Vietnam. Trots lokalt luftherravälde, överlägsen teknik och stora resurser så kunde dom inte besegra de konventioella stridskrafterna i Nordvietnam och gerillan i Sydvietnam. I stället så begav dom sig med svansen mellan benen hemmåt, begravde alla kunskaper om gerillakrigföring och fokuserade sig på teknikkriget i Europa i stället.

Resultatet blev AirLandBattle doktrinen som släpptes 1980 i form av FM100-5 (numera ersatt av FM 3-0). Liksom skapandet av de fristående flygvapnen som effekt av att man vill undvika ett nytt första världskrig så blev AriLandBattle doktrinen ett sätt att systematiskt använda sina stridskrafter för att nå det operative slutmålet som önskades. Man tog Jominis teorier om att systematisera krigföringen, men glömde Clausewitz klassiska sanning att det de militära operationerna är bara ett sätt att nå det politiska målet, vilket senare skulle straffa sig både i Irak och Afghanistan.

Två teorier har utvecklats ur AirLandBattle doktrinen:

- Wardens teori om att systematiskt bryta ner en motståndares försvar genom att fokusera på "Center of Gravity" och kritiska sårbarheter. Warden var en av strategerna bakom strategin för luftstridskrafterna under Gulfkriget. Den finns dock två aspekter av Wardens teori som gör det mycket svårt att tillämpa för svensk del (om vi inte är en del i en stor koallition). Den första är givetvis omfattningen av kampanjen. Det krävs stora resurser, vilket vi inte längre har i Sverige. Den andra är hur man väljer ut sina mål. USA har med all rätt identifierat folkets vilja att stödja sin ledare som en kritisk sårbarhet. man har slagit ut civil infrastruktur som broar, elkraftverk, vattenförsörjning, kommunikation m.m. Och visst kriget vanns, men till vilket pris? Resultatet blev en civilbefolkning som i stället för att vara tacksamma för att blivit av med en doktator blev hatiska därför att deras värld hade förstörts.

- Boyds OODA loop. Boyds teorier bygger på att en snabb beslutsprocess ska leda till att våra trupper blir mer effektiva än motståndarens och till slut leda till s.k. systemchock. D.v.s. att fienden helt enkelt slutar agera och enbart reagerar på våra operationer. En mycket bra teori mot en västanpassad fiende. Men hur fungerar det mot en fiende som klarar av en mycket lång beslutsprocess och långa krig? Små taktiska segrar behöver inte leda till en strategisk vinst. Titta bara på USA i Vietnam och fransmännen i Algeriet. mängder av taktiska segrar, men i slutet en strategisk förlust av krigen. Dessutom är vikten av underrättelse mycket stor för att det första O-Observe ska fungera. Al Qaida och talibanerna är svåra att komma inpå skinnet.

Precisionsbombning och användning av UAV leder till en syn i väst på krig som något "kliniskt rent". Civilbefolkningen i väst drabbas inte särskilt svårt (förutom familjerna till soldater som dödas/skadas i krig). Dock så är kritiken från omvärlden över dödade civila i Irak och Afghanistan är stor. Under VK1 så var striderna fokuserade till fronten, vilket av naturliga skäl innebar att de flesta som dödades av direkta stridsaktioner var soldater. Sedan ledde kriget dock till svält, sjukdomar (spanska influensan)och etniska utrensningar (Armenier i Turkiet) som dödade mer civila än det totala antalet militärer under kriget. manöverkrigföringen och flygvapnet har dock lett till att civila påverkas i allt större grad. Det finns helt enkelt inget försvar som kan förhindra att civila skadas.

Tittar vi dessutom på ett samhälle som Afghanistan så finns det ytterst få kritiska sårbarheter och inga strategiska mål och därmed ingen möjlighet att effektiv använda precisionsvapen förutom CAS. Det enda som jag kan komma att tänka på är talibanernas behov av omvärldens stöd och det enda stöd som finns är Pakistans säkerhetstjänst ISI. Där har USA mycket svårt att lyckas. Det går inte att bomba Pakistan då dom trots allt har kärnvapen och vem vet vad dom gör med dom? Ett sönderbrutet Pakistan kan dessutom leda till att dessa vapen hamnar i händerna på Al Qaida. I stället försöker man med att fjäska genom att sälja F-16 flygplan och tillverka delar till Boeing flygplan i Pakistan. Parallellt genomförs smyguppdrag med UAV som försöker bomba utvalda talibaner som gömmer sig i pakistan. Läs Long War Journals mycket bra sammanställning om UAV operationer i Pakistan. Dessa operationer leds av CIA och liknar i mycket det berömda "Air America":s operationer i Laos och Kambodja under Vietnamkriget. Xe/Blackwater används också i en del uppdrag i pakistan där USA vill förneka sin närvaro.

För att nå effekt av precisionsbombning och hitta strategiskt viktiga mål krävs en bra underrättelsetjänst. Detta är något som USA har stora problem med i både Irak och Afghanistan. Al Qaida och talibanerna är svåra att infiltrera och mycket rörliga. Tittar man på Internet så får nog talibanerna ut mer av informationsspridningen än USA. Det som gett mest effekt är nog kontrollen av Al Qaida sympatisörer i västvärlden. Passkontrollerna nu för tiden är bökiga, men ger resultat. De viktiga mål som slagits utmed UAV i Pakistan har ofta befunnit sig på resa i väst och sedan spårats på sin väg tillbaka.

Sammanfattning
Det finns ett antal slutsatser man kan dra av ovanstående analys:

- Flygvapnets "Doktrin för luftoperationer" är tyvärr helt byggt på ovanstående syn på luftherravälde och manöverktigföring för luftstridskrafter. Om vi ska fortsätta med enna huvudinriktning måste doktrinen snarast skrivas om för att fokusera på understödjande operationer som CAS och NTISR. Utbildningen på FHS bör fokusera mer på Mao och Sun Tzu (Sun Zi) teorier om gerillakrigföring och östlig syn på krigföring. Luftstridskrafterna bör dessutom titta mer på sjöstridskrafternas begrepp "Fleet in beeing". D.v.s. det är inte alltid användandet av stridskrafter som är det viktiga, utan förmågan att vid behov kunna använda dom.

- TUAV måste snarast införas i Sverige om vi avser att fortsätta satsa på operationer liknande de i Afghanistan. Vikten av underrättelse är stor för precisionsbekämpning. Jag tvivlar dock på att Sverige har den politiska viljan att gå vidare till nästa steg och införa CUAV för bekämpning av markmål.

- I både Afghanistan och Irak finns stora behov av utbildning i arabiska språk och muslimsk kultur. Sverige som skryter med att ha tagit emot flest irakiska flyktingar i världen i förhållande till storlek borde ha utmärkta förutsättningar att skapa en mycket bra underrättelsetjänst med fokus på dessa områden. Vi kanske ska sluta skicka militärer och i stället skicka tolkar till Afghanistan?

- Om hotet i Afghanistan ska vara det dimensionerande för luftstridskrafter bör vi studera införandet av s.k. COIN flyg. D.v.s. att återinföra Lätta Attacken, fast med precisionsvapen.

Resultatet av denna teknikdrivna satsning satsning har för Sveriges del mest inneburit en egen systemchock (Boyd må snurra i sin grav). Kostnaderna för att införa NBF - Network Centric Warfare resulterade i svarta hål i försvarsbudgeten. Det resulterade också i ett försvar som inte var lämpat för operationer i Afghanistan.

Jag skulle därmed vilja skriva om scenen på kyrkogården med Hamlet som en gammal Flygvapenchef som pratar om sitt fjärde största flygvapen som numera är bortglömt och begravet. Slutklämmen borde i stället för "Att vara eller inte vara" bli "Att ha eller inte ha", som Hemingway skrev...

P.S. Jag vet att illustrationen ovan är fel, men den passar in i detta blogginlägg. Hamlet sade inte de berömda orden med en dödskalle i näven. Det inträffade i en senare akt och Hamlets monolog var då "Alas, poor Yorick".