söndag 5 september 2010

Det får ta den tid det tar (uppdaterad)

Jag noterade i nyhetsrapporterna att ETA lägger ner sina vapen. Utmärkt! Det innebär att en av de längsta konflikterna i Europa kanske kan få en lösning. Den spanska regeringen tar dock löftet med en nypa salt då det brutits ett antal gånger tidigare.

ETA har två gånger tidigare utlyst ensidiga vapenvilor, men avslutat dem båda på eget bevåg.

Den här gången klargörs inte heller huruvida vapenvilan är permanent eller tillfällig.
...
Tidigare våldshandlingar försvaras, men mot slutet låter gruppen sin omvärld veta att de nu vill nå fred på demokratisk väg, utan vapen.

”Eta bekräftar sitt åtagande att finna en demokratisk lösning på konflikten,” lyder ett uttalande.

I den fortsättning som följer talar rörelsen om att gå "steg för steg" på frihetens väg. Gruppen tar åt sig äran för att det baskiska folket "hållits vid liv" och kritiserar samtidigt det regionala självstyre som utvecklats i Spanien efter Franco-tiden, vilket accepterats inte minst av icke-militanta baskiska nationalister.


Jag har tidigare tagit upp exemplet med Nordirland som en COIN-insats för den brittiska försvarsmakten. Baskien har länge varit ett spanskt "Nordirland".

Det man kan ha i åtanke för svensk del är att studera hur lång tid det tar att trycka ner en motståndsrörelse som har stöd från lokalbefolkningen. Nordirland tog i grova drag 40 år att lösa, Malaysia tog 12 år men resulterade sedan i ytterligare ett krig med Indonesien strax därefter. För Spaniens del så har kampen mot ETA pågått i mer än 40 år.

Har vi dessa tidsaspekter i åtanke när det gäller Afghanistan så är det orealistiskt att tro att vi kan börja dra hem våra trupper redan efter 10 år. USA lämnar Irak efter sju år, men kommer att även fortsättningsvis ha stora trupper på plats för att stödja den lokala polisen och arméns kamp som kommer att fortsätta i många år framöver.

Förutsättningarna för ett svensk tillbakadragande från Afghanistan är:

- Tillräcklig storlek på ANA/ANP för att dom själva ska kunna hantera säkerhetsläget.

- En tillräckligt väl accepterad regim i landet.

- Få slut på det pakistanska stödet till delar av talibanrörelsen.

Uppdaterad 10-09-10, 23:39
SAK har ställt sig bakom behovet av militär närvaro i Afghanistan för att möjliggöra civila insatser. Men då och då dyker det upp förespråkare (oftast "avdankade" SAK medlemmar som inte hängt med i utvecklingen i Afghanistan) och anser att ISAF bör lämna fortast möjligt eftersom militära insatser bara skapar mer våld och förder fler talianer.

Frågan är bara vad SAK egentligen har för praktiska idéer om hur vi tillsammans ska gå framåt på bästa sätt i Afghanistan?

SAK:s årsmöte antog i maj i år ett uttalande där vi ställer oss bakom fortsatt internationell militär närvaro i Afghanistan. Samtidigt underströks att det övergripande målet – att främja fred och utveckling i Afghanistan – måste få ett tydligare genomslag i avvägningen mellan olika insatser.
...
Samtidigt står det klart att kriget i Afghanistan inte kan vinnas militärt, att talibanerna vinner så länge de inte förlorar och att de har tiden på sin sida. I denna situation finns inga enkla lösningar. För SAK:s del är det viktiga att vi får möjlighet att bygga vidare på 30 års arbete i Afghanistan, där vi har byggt upp en gedigen kompetens och en stark organisation.


Jag håller helt med om dessa påståenden, men samtidigt ser jag inga direkta konkreta förslag på hur vi går vidare? Med den erfarenhet SAK har så borde dom veta en tevvig väg framåt för att nå framgång? Enligt min syn så är ISAF i landet för att skapa tillräcklig stabilitet och säkerhet för att afghanerna själva ska kunna ta över ledningen av landet och det ska kunna skydda SAK och andra internationella hjälporganisationer.

I dagsläget drivs insaterna framåt mot militära mål. Låt i stället organisationer som SAK ställa mer praktiska förslag på vägen framåt och ISAF övergå till att stötta dessa insatser.

Uppdaterad 10-09-25, 22:52
ETA kommer nu med fler fredstrevare. Precis som tidigare är spanska regeringen tveksam.

ETA announced a "permanent ceasefire" in March 2006, and shortly afterwards Prime Minister Jose Luis Rodriguez Zapatero's Socialist government said it was launching tentative peace talks with the outfit.

But in December 2006 the group set off a bomb at a car park at Madrid's airport, killing two men, and in June 2007 it formally called off its ceasefire citing a lack of concessions by the government in peace talks.


DN, SvD

Uppdaterad 10-09-26, 17:03
Nu har ETA lagt fram sina krav för fred.

I ETA-språkröret Gara kräver man bland annat att en färdplan för erkännandet av ett oberoende Baskien arbetas fram, att vissa ETA-fångar släpps ur fängelserna, att gruppen får ha vapenförråd samt att man fortsatt får rätt att försvara sig.

Tror knappast att spanska regeingen går med på detta...