Officersförbundet har lagt ut resultatet från den undersökning man genomfört under våren bland officerare i Försvarsmakten. När jag läser resultatet så anser jag att det är ganska så dystert.Jag häpnas dock när jag läser hur Tolgfors analyserar resultatet:
Intressant här är åldersfördelningen i svaren. Stödet bland yngre officerare är mycket stort. Bland officerare mellan 20-30 år är 55 procent mycket eller ganska positiva till den nya inriktningen, 20 procent är negativa. Bland de över 51 år är 33 procent positiva och 46 procent negativa. Eftersom det nya försvaret är annorlunda än det man tidigare arbetat i är svaren från de äldre kanske i någon grad väntade.
Är deta särskilt förvånande? Officerare anställda efter 2003 har redan ett obligatorium inskrivet i sitt kontrakt. Om dom vore kritiska till detta skulle dom aldrig ha tagit anställning. Att de över 51 är positiva är heller inte särskilt förvånande, eftersom där finns en majoritet av de högre befälen på HKV som drivit igenom ändringen. De har heller oftast inte små barn eller ens barn i skolålder som kan ställa till stora planeringsproblem för en officer när han ska på insats.
När det gäller officerarnas negativa syn på förbandens stridsduglighet så väljer Tolgfors att åter fokusera på anskaffning av materiel.
Det är precis därför regeringen reformerade försvarspolitikens inriktning – kravet är nu att hela insatsorganisationen IO14 skall vara tillgänglig och användbar omedelbart om Sverige hotas.
...
Undersökningen är gjord i våras, det vill säga innan regeringen fattade beslut om anskaffning av en rad centrala materielsystem, bland annat ubåtar, splitterskyddade fordon, radarjaktrobot för Gripen och helikoptrar. Materiel som är nödvändig för IO14. Svaren på frågan om de materiella förutsättningarna att lösa uppgiften blir därför i vart fall delvis inaktuella. Undersökningen berör också många frågor där Försvarsmakten beslutar och ansvarar, som myndighet och arbetsgivare.
Sedan är det en fråga om inte politikerna lurar sig själva. I regeringsdirektiven står det att insatsorganisationen skall vara intagen 2014 och att inget förband ska ha en längre beredskapstid än 6 månader. I FMUP så står det dock att fullständig bemanning med de nya soldat/sjömanskategorierna sker 2011 för Marinen. För flygstridsförband gäller 2010 (anställda) resp 2013(kontrakterade). För markstridsförband samt flygvapnets basförband är full bemanning klar först 2018 (anställda) resp 2019 (kontrakterade)!
D.v.s. materiel i form av nya helikoptrar och terrängfordon kommer att finnas 2014, men personalen långt senare. Hur ska vi då kunna träna och vara insatsberedda?
Hur ser det ut i praktiken ut för Flygvapnets del?
Den kommande materiella anskaffningen ser bra ut med Meteor, nya helikoptrar och uppgradering av Gripen, men för att kunna använda den nya materielen krävs övning.
En pilot får idag ca 100 flygtimmar per år i genomsnitt. Kravet för att vara tillräckligt tränad för insatser är inom NATO 160-180 flygtimmar per år. Kommer det att finnas budget för detta? 6 divisioner (fyra insats- och två utbildningsdivisioner) med 20 piloter och 160 timmar per pilot innebär 19200 timmar per år, d.v.s. 192 timmar per Gripenflygplan ska årligen produceras. Piloterna ska också bl.a. öva lufttankning var 90:e dag. I sverige finns enbart en demonstrator för begränsad utbildning så vi måste hyra in lufttankningsflygplan från USA, Tyskland eller Frankrike. Hur ofta får piloter öva med skarp ammunition? Finns det med anda ord över huvud taget budget för att hålla alla piloter insatsberedda?
Knappast! Resultatet kommer att bli att pengar finns för anskaffning av materiel, men bara delar av Flygvapnet kommer att kunna vara insatsberedda. Att få upp beredskapen på en division som gått ner i flygtidstilldelning tar heller inte 30 dagar eller ens sex månader, utan minst ett år! Med andra ord så kommer det att på våra insatsdivisioner finnas olika insatsberedskap helt enkelt beroende på att alla divisioner inte har tillräcklig budget för att hålla sig i topptrim.
Frågan är dessutom vad som händer med Flygskolan på Malmen samt Gripenomskolningen på F7. Ska denna verksamhet fortsätta i Försvarsmaktens regi eller finns det politiska planer på att lägga ut det på industrin i en s.k. OPS-lösning? I alla politiska underlag nämns aldrig grundorganisationen, utan det listas bara de fyra insatsdivisionerna på F17 och F21. Hur många av de 100 Gripenflygplanen skall ställas undan för utbildning och test av nya förmågor?
Exporten av Gripen är bra, för det ger tillskott i kassan för fortsatt drift av Saab som MTC, men det ställer samtidigt krav på Flygvapnet att stötta fortsatt drift och utbildning i Tjeckien, Ungern och Thailand. Inte heller deta nämns särskilt väl i de politiska underlagen. Oftast är det bara en mening i stil med "fortsatt stöd för exportverksamhet". De piloter som håller på med utbildning och utveckling är knappast insatsberedda..
Med andra ord så finns det många aspekter som Tolgfors inte redovisar i sina löften om att alla officerare i framtiden skall vara insatsberedda. Jag är ingen expert på Marinen och Armén, men jag misstänker att liknande prioriteringar kommer att göras även där.
Man får därmed lyssna på politikernas utspel i valdebatten med viss försiktighet. Statistik går som bekant att tolka på helt olika sätt beroende på vilket resultat man är ute efter. Det heter som bekant "Dikt, lögn och förbannad statistik".
Inlägg
Jo, men Tolgfors har rätt! I framtidens försvar är det nog de yngre officerarna som är viktiga. OF har gjort en välgärning när de blåser liv i debatten. Det betyder dock inte att Tolgfors har fel i något avseende när han analyserar statistiken.
SvaraRaderaDet är nog de äldre officerarna som inte gillar nyordningen, eftersom de inte går att använda i det nya FM.
@Pellefant: Säg inte det. Det nya FM är inte så nytt som man skulle vilja tro. I varje fall inte för FV och M som fortfarande enligt regeringsdirektiv ska ha fokus på försvaret av Sverige.
SvaraRaderaEn av erfarenheterna från veckans Flygvapenövning var att det fuinns mycket kunskap kvar i huvudet hos de som varit med och bygga upp Flygvapnets bas- och ledningsstruktur. Nu gäller det att se till att detta arv förs vidare till den nya generationen. Annars så får vi göra som danskarna och skicka elever på utbildning i Sverige.
Även för Armén finns det gamla kunskaper att ta tillvara på. Jämför även med OMLT behovet i Afghanistan där man söker officerare med erfarenhet att leda brigad samt artilleri. Denna kunskap finns i dagsläget också i stort sett bara hos de äldre officerarna.
De yngre är mycket duktiga på NATO-taktik och Internationella Operationer, men har knappt fått träna på det som var vanligt förr...
Frågan lyder ju "Är du själv positiv eller negativ till den beslutade inriktningen för det svenska försvaret?", inte huruvida man är positiv till att tjänstgöra utomlands, obligatorium, etc. Visst är de två relaterade, men man kan ju faktiskt acceptera internationell tjänstgöringsskyldighet, men samtidigt vara kritiskt till att det läggs så stor vikt vid internationella insatser. Likaså kan man vara positivt inställd till inriktningen, men negativt inställd till obligatorium.
SvaraRadera/Benny
Ytterligare en statistisk slutsats man kan dra, är att av de som inte gjort sin värnplikt men ändå väljer att yttra sig i ärendet, är 100% positiva till regeringens försvarspolitik och har stor tilltro till försvarets förmågor.
SvaraRadera@chefsingenjören
SvaraRaderaJag medger att min kommentar var både svepande och lite oförsiktig, men samtidigt så borde det vara möjligt att kompetensöverföra ändå och enligt Tolgfors intentioner.
Kostymen är för stor i förhållande till den verklighet som traditionella försvarsvänner inte förmår att se. Många äldre officerare uttrycker oro (berättigad) för att förmågorna enligt de normer som de fostrats i inte finns eller ens kan återupprättas. Det är lite näpet faktiskt och intentionerna är goda, men likväl missriktat.
Verkligheten är dock en annan. En verklighet som Tolgfors ser. Hotet mot Sverige är så lågt att det inte är ekonomiskt försvarbart att vidmakthålla ett traditionellt försvar.
Den enda politiskt försvarbara skälet till att ha en försvarsmakt är att när andan faller på och inom ramen för internationellt arbete skicka mindre förband utomlands för att visa god vilja.
De problem som den äldre generationerna ser kommer dock att lösa sig själv genom att målsättningar och kravnivåer för försvaret av Sverige kommer att bli lägre efterhand som insikten om förmågorna (bristen på) tilltar.
Det handlar mest om politisk formuleringskonst och timing för att åstadkomma måljusteringarna. Därför kommer vi sannolikt under en tid att höra både officerare och politiker ondgöra sig över sakers tillstånd. Efterhand kommer dessa att tystna i takt med de politiska justeringarna av mål och medel.
Detta har redan börjat, vi ser det allihopa men vi tolkar det olika!
@ Pelle f 14:21
SvaraRaderaHur ser den verklighet ut som du och Tolgfors verkar att se bättre än oss andra? Hur långt in i framtiden sträcker sig er verklighet? Har du några heta tips om nästa veckas lottorad som du vill dela med dig av?
Själv tycker jag att just verkligheten och verklighetens utveckling är svår att beskriva, för att inte tala om att förutse framtida händelser och utvecklingar. Ett icke-linjärt kaotiskt tillstånd låter sig svårligen beskrivas, inte ens som ett, i tiden fruset, tillstånd.
Här krävs förenklade resonemang som frånser komplexiteten hos verkligheten. Så här: har vi om 2, 10 eller 20 år åstadkommit ett fungerande försvar, givet att nuvarande utveckling extrapoleras? Här tror jag dock att officerskårens gissningar är bättre än dina och Tolgfors.
@Sumatra
SvaraRaderaThose words where just my two cents...
Vi får väl se, egentligen så ser du en verklighet och jag ser en annan. Jag är inte kapabel till att se de hot eller osäkerheter som du ser, samtidigt ser jag på det hela utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv där en stor andel av de årliga 40 mdkr som detta kostar kan göra reell nytta på annat håll.
Hur förklarar du de faktiska förmågeglapp som råder? Varför har de uppstått? Varför är det så svårt för FM att göra rätt?
@ Pelle f
SvaraRaderaFör den hågade spekulanten av t.ex en luftvärmeväxlare, brukar försäljaren bre ut sig över antal år tills investeringen börjar att leverera ett överskott i förhållande till investerat kapital. Helt naturligt och ett sunt ekonomiskt tänkande.
FM har investerat enorma summor på att avveckla anläggningar, investeringar som i en del fall har sitt break even både 20, 30 och 40 år fram i tiden med motsvarande resonemang.
Vad det kostat skattebetalarna att bli av med kustförsvar och flygbassystem m.m vet inte jag, men vi har köpt förmågeglapp för pengarna. Dyrt att bli av med den materiel och de anläggningar som utgjorde del i vårt nationella försvar. Att avveckla kräver investeringar.
Anledningen till att det kan vara svårt för FM att göra rätt, är att "rätt" ändrar sig hela tiden. En dellösning vore om politikerna kunde komma fram till en blocköverskridande överenskommelse avseende försvars- och säkerhetspolitiken, med en inriktning som inte är en dagsnotering.
En floskelsamling och en högst begränsad expeditionell förmåga är det som återstår.
Det finns mycket i statens budget som kunde göra bättre nytta någon annanstans. Det är tragiskt att notera hur de politiska partierna försöker köpa röster med hjälp av skattebetalarnas pengar, pengar som skulle göra mer reell nytta om de användes av dem som tjänade in dem i första ledet.
Kan vi inte bevara och försvara vår frihet, så är de övriga budgetposterna ointressanta.
@Sumatra
SvaraRaderaDå är alltså slutsatsen att alla de etablerade partiernas politiker under lång tid samarbetat (genom att att inte samarbete i en blocköverskridande överenskommelse)för att uppnå dagens läge.
I andra änden finns det upplysta och kloka försvarsvänner och yrkesmän som sett detta men inte förmått ändra utvecklingen(avvecklingen).
Jag delar din uppfattning om förmågan att försvara vår frihet och budgetposterna, men om du är ärlig så ser du samma sak som mig men tolkar det annorlunda.
Enligt FMs hemsida kommer det bara finnas befattningar som kräver internationell arbetsskyldighet i den nya organisationen.
SvaraRaderaHär kan man utläsa att stora förändringar behöver göras.
Hur ser man t.e.x. på hela stödfunktionen?
Vi här på teatern, som inte ens får lämna rummet tillsammans med vår dator eller "sticka". Vi kommer givetvis att få helt andra arbetsuppgifter som kan utföras utomlands.
Egentligen ser jag, med min trångsynthet, ett väldigt litet antal tjänster kvar i det nya försvaret.
Undrar vem som skall göra allt det där andra som blir över?
Teaterdirektören.
Pellefant skrev "Kostymen är för stor i förhållande till den verklighet som traditionella försvarsvänner inte förmår att se.
SvaraRaderaVerkligheten är dock en annan. En verklighet som Tolgfors ser. Hotet mot Sverige är så lågt att det inte är ekonomiskt försvarbart att vidmakthålla ett traditionellt försvar."
Sumatra svarar att det är svårt extrapolera framtiden. Och det har han rätt i.
Som icke arbetande i försvaret men något historiskt påläst vill jag minnas att resonemangen var i princip ungefär desamma före första världskriget och alldeles särskilt efter detsamma.
Påföljden blev att beredskapen och förmågan var väldigt dålig när världsläget tämligen hastigt blev sådant att förmågorna egentligen hade behövts i närtid. Man kunde då inte se att det fanns några hot i närhet eller närtid.
Känns det igen? Kommer vi ha lika stor tur nästa gång? Nej visst ja, det ska ju inte bli någon nästa gång. Så naivt av mig att tro historien upprepar sig.
/Morfar
1. Om man ändå planerar vika sig vid påtryckningar är nyttan med att kunna försvara sig mot hot låg.
SvaraRadera2. Om de hot man kan tänkas råka ut för skulle kräva en förmåga man ändå inte kan skaffa sig, då skulle förmåga mot mindre hot vara bortkastade pengar.
3. Bara för att det med nuvarande ekonomiska situation skulle lönat sig att behålla anläggningar i 30 år är det inte säkert att man om 20 år skulle haft råd att ha anläggningarna öppna ändå. Tvärtom är det nästan säkert att samhällsekonomin kommer att se helt annorlunda ut om 20 år.
Därmed inte sagt att jag tycker det är smart att minska försvarsförmågan, bara att de som tycker det kan se det ur ett lite annat perspektiv.
00:42, Med andra ord så spelar dina två sista punkter ingen roll så länge man följer din första punkt.
SvaraRaderaDin punkt två är obegriplig, ett hot är ändå ett hot, vi kunde inte försvara oss mot kärnvapen under det kalla kriget innebär det att försvarsbudgeten var bortkastade pengar?
Punkten 3 är lika obegriplig den om man inte heter Saida. Är anläggningarna funktionsenliga i dag och kan vi se att dom är det på en tio års sikt? Om ja så får vi taktikanpassa om vi inte längre har råd.
Om man anför ett förvirrat perspektiv kan man komma undan med vad som helst.
J.K Nilsson
@Anonym 00.42: Vår strategi idag är som den alltid har varit, d.v.s. vi tror inte att Sverige blir anfallen som ett enskilt mål utan som del i en större händelseutveckling. T.ex. för att stoppa oss från att lägga oss i en utveckling i Baltikum.
SvaraRaderaMen oavsett om vi får hjälp elle inte så handlar det om att hålla ut de veckor som krävs för att omvärlden ska hinna reagera. Det var detta som Georgien misslyckades med 2008. Kriget var helt enkelt över innan EU och NATO fattat vad som hände.
Därför som svar på dina argument:
1 - Vi planerar inte att vika oss utan att göra det så jobbigt för en angripare som möjlig. I slutändan är det det fria kriget som gäller, d.v.s. Gerillataktik. Vissa partier förespråkar detta som enda försvar, men inser då inte hur hårt civilbefolkningen får lida när en potentiell fiende väl finns i landet. Flygvapnets och Marinens roll har alltid varit att förhindra fienden innnan han befinner sig innanför tullarna i Stockholm.
2 - Vi vet inte vad framtiden har att komma med och därför måste det finnas en förmågebredd. Helt enkelt för att planera med det okända.
3 - Är det något man kan säga om framtiden är det att vi inte ens kan gissa hur framtiden ser ut. Et ytre hot i form av t.ex. an asteorid eller solstormar kanske enar världen och gör slut på behovet av försvarsmakter? Å andra sidan kanske tredje världskriget startar då Israel atombombar Iran? Därför så är det fel att säga att vi inte har råd med något vi inte kan beräkna. Vill man försvara Sverige så finns det alltid ekonomi (stor eller liten). Satsningar på Försvarsmakten är som en bilförsäkring. Vilken nivå vill du lägga dig på. Trafikförsäkring, hel- eller halvförsäkring? Det enda historiska faktumet är att: om kriget kommer så har vi alltid satsat för lite.
Tjena CI,
SvaraRaderasom vanligt tycker jag att du sätter fingret på grundproblemen. Tyvärr tror jag inte att den intellektuella rörligheten finns hos våra ledare (politiska och militära) för att läsa och förstå, (i bästa fall), annat än de budskap som uttrycks i klartext. De flesta ser inte skogen för alla träden.
När det gäller åldersanalysen så är du prick på. Vi är några som rekryterades till ett annat försvar. Kanske är vi dödkött, kanske inte. Vi är några som är i en fas i livet, då självförverkligande och äventyr måste stå tillbaka för att ta ansvar för nästa generation officerare. Inte minst inser vi att det är några få år som aldrig kommer tillbaka.
När det gäller balansen mellan materiel och träning, så brukar jag säga att: "prylarna blir aldrig bättre än hur vi använder dem". Det gäller syftkompasser, såväl som stridsvagnar, förband och Försvarsmakter.
Hur vi använder dom handlar dels om praktisk hantering, metoder och taktik, men också om personalens kunskap och förmåga att omsätta kunskaperna i en effektiv praktik.
Ett historiskt exempel är den tyska västoffensiven 1940, där en tekniskt och numerärt underlägsen tysk offensiv, totalt krossade det, på papperet, överlägsna allierade försvaret. Det som avgjorde var inte prylarnas kvantitet ELLER kvalitet. Det som avgjorde var hur tyskarna använde sin materiel och sina förband. De var ytterst vältränade och tillämpade en helt ny doktrin och ledningsfilosofi.
Idag är det olyckligt fokus på materiel och teknik som någon typ av mirakelmedicin som man kan köpa off-the-shelf. Kanske för att slippa en massa jobbigt arbete och jobbiga interaktioner med jobbiga människor som klagar, har synpunkter och ställer krav. Alla verkar vi leta efter en genväg till lyckan.
Det vore lika olyckligt om saken vore omvänd. Vi lägger all vår tilltro till doktrin, taktik och metoder för att slippa handla dyra prylar. Nu vet vi att den grundläggande kompetensen, professionalismen och intellektuella rörligheten (i praktiken och tillämpningen - annars har vi gott om tänkare och tyckare som aldrig tas på allvar) för att gå en sådan väg inte är möjlig i Sverige ändå - alltså satsar vi på att ha vassa prylar istället för vass personal.
Vi måste hitta en rimlig balans. Om vi inte tränar tillräckligt mycket så får vi inte ut mer effekt ur världens bästa stridsvagn än att världens femte bästa stridsvagn hade gett samma operativa effekt (till halva priset). Oavsett hur mycket vi tränar så finns det begränsningar i vilken effekt vi kan klämma ur prylarna. Balansen handlar om att varken träna för mycket, eller betala för mycket för ett överskott av teknisk potential i materielen som vi ändå inte får förmåga att utnyttja.
Mycket i livet handlar om attityder och förhållningssätt. När det gäller Försvarsmakten, både utifrån och inifrån, så finns det grava problem drivna av djupt rotade attityder och förhållningssätt. Jag är pessimistisk och lyckligtvis numera en utomstående betraktare.
Tolgforgs uppenbara försök att misskreditera kritikerna till alliansens hantering av säkerhets- och försvarspolitiken är beklämmande och patetiskt, samtidigt som det är en sund reaktion som visar att någon börjar känna hur det bränns. Frågan kanske börjar dyka upp på agendan till sist?
Jag har varit inne på Tolgfors blogg, men det är ju bara en megafon går inte att kommentera där.
SvaraRaderaJag vill vet hur han ser på Bundeswehr's analys och vilka slutsatser han dra för svenskt försvar, detta om något borde vara en ögon öppnare om
Peak oil.
http://www.asposverige.se/2010/09/bundeswehr-och-peak-oil/
1,2,3 är inte vad jag tycker själv, utan förklaringsmodeller man måste ha i huvudet när man funderar över varför politiska beslut blir som de blir. Så det är inte mig ni ska försöka övertyga.
SvaraRadera