
Med stort buller och bång har Försvarsmakten drivit igenom ett nytt anställningsavtal för anställda som innebär skyldighet att delta i internationella insatser och hela försvarsmakten har ominriktats mot just detta mål. Värnplikten har offrats till förmån för ett system med anställda och insatsklara soldater och sjömän. Omställningen har inte skett utan förluster, både personellt och avseende förbandsmassans volym. Officerare har valt att lämna Försvarsmakten, sagts upp eller satts i karantän i en övergångsorganisation. Varför är svårt att begripa, mot bakgrund av hur nationen agerar Här och Nu.
Kanske är vi vid en brytpunkt i historien, i stort och smått. Har vi sett USA som Leading Nation för sista gången? Har EU lagt ner sina ambitioner att vara en global maktfaktor, beredd att ingripa militärt varhelst en humanitär katastrof seglar upp på lagom avstånd från Bryssel? Den gemensamma utrikespolitiken har lyst med sin frånvaro under hela den korta processen med oroligheter i Mellanöstern.
Ett område där vi lidit nationella förluster är nog inom Försvars- och säkerhetspolitikens område. Hur ser Solidaritetsförklaringen ut i den nya kontexten, kan man fråga sig. Själva grundbulten i den nya doktrinen för rikets försvar! Dog den, efter att ha legat i sotsäng sedan lanseringen, är en annan fråga.
Hur kommer den nya retoriken att se ut, nu när begrepp som Omedelbart, Här och Nu, Insatta Insatsförband och Användbara fallit offer för omild kontakt med verkligheten. Själv tror jag att begreppen efter detta måste bytas ut mot nya, fräscha begrepp, för försvarsministern, ÖB och reklambyråer att använda.
Största möjliga tystnad från försvarsministern kontrasterar skarpt mot tidigare. Kanske tar det tid att ta fram en ny floskelsamling som är Användbar Här och Nu och som kan sättas in Omedelbart.
Jag ser med spänning fram emot nästa utgåva av Perspektivplanen. När vi valt att passa i två konsekutiva och pågående konflikter, så blir det nog inte lätt att få historien att gå ihop efter all ominriktning.
Kanske dags att skapa en övergångsorganisation för vankelmodiga politiker? Kanske kan de uppträdda på Gröna Lund som desillusionister. Folk kommer att gå därifrån jävligt besvikna, för att nu citera ett gammalt skämt ur Blandaren.
/Sumatra