Snart så får vi reda på om det blir ett svenskt deltagande i insatsen Libyen. Det blir i så fall inte första gången svenska krigsmän befinner sig i detta område. Det är heller inte första gången vi gör det som allierad med USA. I SvD hade de idag en historisk genomgång av Libyens och Benghazis historia. Tyvärr så gick de lite väl snabbt igenom den ur svensk synpunkt kanske mest intressanta perioden.
Mellan 1711 och 1835 styrdes Benghazi från Tripoli av Karamanlidynastin, som bland annat levde på sjöröveri med sultanens goda minne. Efter denna period återtog turkarna kontrollen över Benghazi, som på 1800-talet var den fattigaste och mest underutvecklade av de osmanska provinserna.
Barbareskpiraterna (eng. Barbary) var en plåga för sjöfarten i regionen och även svenska sjömän togs till fånga och såldes som slavar. För att skydda de svenska intressena så eskorterades med början år 1724 svenska fartyg i Medelhavet av svenska örlogsfartyg (jämför med dagens operation utanför Somalia).
Till slut fick Sverige nog.
År 1800 lät paschan i Tripoli såga ner den svenske konsulns flaggstång. Det var en krigsförklaring. Svenske kungen Gustav IV Adolf beslöt att sända en örlogsexpedition. Paschan måste bestraffas.
Den svenska sjöattacken skulle sättas in mot Tripoli, det som är Libyens huvudstad i dag. Först var det meningen att åtta fartyg skulle göras i ordning, men det blev bara fyra: fregatterna Fröja, Camilla och Sprengtporten, samt kutterbriggen Husaren.
Straffexpeditionen pågick 1801-1802. Sverige var heller inte de enda som tröttnat på piraterna.
Efter många strapatser och nya olyckor nådde de flesta av fartygen i den cederströmska straffexpeditionen så småningom Malaga på den spanska kusten. Där skulle Cederström inleda förhandlingar med kommendör Richard Dale, som förde befälet över en amerikansk eskader i Medelhavet och som var ute på en liknande expedition. Sverige och USA skulle gå till en gemensam attack mot Tripoli.
Frågan är egentligen vem som tröttnade först på piraterna, Sverige eller USA? Passade svenskarna, liksom idag, på när en växande stormakt skramlade med sablarna? Eller var det helt enkelt så att bägge länderna reagerat ungefär samtidigt? Tydligen fick sig den amerikanska flaggstången samma behandling som den svenska, fast ett år senare.
Consequently, in May 1801, the Pasha declared war on the U.S., not through any formal written documents but in the customary Barbary manner of cutting down the flagstaff in front of the U.S. Consulate.
Lite symptomatiskt så nöjde sig svenskarna att förhandla med Paschan och åkte hem med 137 stycken befriade fångar och ett avtal som tvingade svenska staten att betala en summa varje år till piraterna för att slippa bli attackerade. Den svenska "tysta" diplomatin i ett nötskal. USA fortsatte sin närvaro i området och 1805 så genomförde den amerikanska marinkåren en räd mot Tripoli som skulle bli legendarisk.
In 1805, the United States government refused to continue paying Barbary Coast pirates to refrain from raiding American merchant ships.
When negotiations for a treaty failed, President Thomas Jefferson assembled an expeditionary force of Marines to respond.
Lieutenant Presley O'Bannon and his Marines marched across 600 miles of the Libyan Desert to successfully storm the fortified Tripolitan city of Derna and rescue the kidnapped crew of the USS Philadelphia.
Historien har som sagt en viss vana att återupprepa sig själv. I USA är man väl medveten om sin historia och gissa om marinkårssoldaterna ombord på USS Kearsarge är sugna på att landstiga i Tripoli och få återuppleva en historisk insats. I Sverige har vi som vanligt glömt bort vad som hände för ganska exakt 200 år sedan och den svenske konsuln i Tripoli bör nog bevaka sin flaggstång de närmaste kvällarna...
Uppdaterad 11-03-29, 12:13
Regeringen har idag beslutat om att skicka åtta stycken Gripen till Libyen. Riksdagen kommer att få en proposition klockan 13.00 att ta ställning till.
Beslutet bygger på en förfrågan från NATO om 6-8 stycken Gripen. Även en Tp-84 för transport är inkluderad i förfrågan. Det ryktas även om lufttankning, även om det är en smula förvånande då Tp-84 i lufttankningsrollen bara är en utbildningsresurs inom Sverige enligt ATP-56(b). Det finns dessutom ytterst få besättningar som är utbildade på lufttankningsversionen av Tp-84. Vad det är för spaningsflygplan som eftersöks är ett frågetecken, men i våra internationella styrkeregister finns ASC890 för radarövervakning och S102 Gulfstream för signalspaning. Bägge dessa resurser är dock tveksamma att använda internationellt, vilket jag kommenterat tidigare. Ett bättre alternativ vore att ställa upp med kustbevakningens flygplan på samma sätt som i Adenviken för att övervaka havsytan och bidra till sjöblockaden av Libyen.
Det är dock oklart i vilka roller Gripen kommer att användas. Blir det enbart deltagande i jaktrollen för att övervaka luftrummet och stoppa det libyska flygvapen som enligt Storbritannien och Frankrike knappt existerar längre? Eller blir det även i CAS-rollen för att stötta rebellerna? Jag har en känsla av att våra politiker är mycket tveksamma till att låta svenska piloter släppa bomber. Personligen håller jag med Teaterdirektörens inlägg nedan, d.v.s. "All in or nothing!".
Ingen kommentar på forsvarsmakten.se eller regeringen.se ännu... Regeringen säger dock att man kommer med besked 13.00.
SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, AB2, AB3, SVT1, SVT2, SVT3
Uppdaterad 11-03-29, 13:45
En sak som gör mig mycket besviken över den ringa förståelsen hos svenska politiker är motviljan att använda Gripen i attackrollen.
TT: Hur ser du på att Gripenplanen inte får attackera markmål?
-Det tycker jag är bra. Vi har varit ytterst tveksamma till att attackera markmål. Flygvapen är ett trubbigt instrument. Konsekvenserna kan bli stora i civila dödsoffer. Vi tycker inte att det är värt att ta den risken, säger Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin.
Då vet man inte vem det är som beslutar om en insats. I Afghanistan så har de svenska förbanden vid upprepade tillfällen använt sig av NATO-stridsflyg för att bekämpa talibaner. Dessa insatser har ofta letts av svenska FAC - Forward Air Controller. Faktum är att det är FAC som beslutar om insatsen och avgör vilket mål som ska bekämpas. Piloten i flygplanet är bara en transportresurs som fraktar bomber från flygplatsen till en punkt där FAC:n vill att de ska hamna.
I Libyen används med stor sannolikhet också FAC, även om NATO vill hålla tyst om specialstyrkor på marken. I de fall FAC inte används så anfalls bara tydliga mål, då NATO är fullt medveten om vilken dålig PR-effekt som civila dödsfall innebär.
Om våra svenska politiker har tveksamheter om insatser med stridsflyg mot markmål så borde analogt med detta även FAC-resurserna tas bort från det svenska förbandet i Afghanistan?
Se även Tokmoderaten.
Inlägg
