tisdag 28 september 2010

Mer än vad vi önskar? (uppdaterad)

I övergången till ett insatsförsvar så tittar Sverige mycket på Danmark och Norge som har goda erfarenheter av internationella insatser i miljöer som Afghanistan och Kosovo. Sverige har deltagit i samma insatser, men jämfört med t.ex. danskarna så har vi tillbringat våra missioner en bit utanför de värsta striderna.

I Danmark så har "skandalerna" kommit en efter en. Först boken "Jaeger - I krig med eliten" som avslöjar detaljer om hur danska soldater opererar i Afghanisan och nu senast filmen "Armadillo" som följer en pluton under deras insatsperiod i Afghanistan. Regisören av filmen har fått mycket kritik för att han har valt ut de "smaskigaste" scenerna och många av de deltagande soldaterna har tagit avstånd från det dom sagt då dom anser att det var i stridens hetta. Men hur man än försöker att förneka det som visas och sägs så har det trots allt inträffat. Kollegor som har deltagit i t.ex. Bosnien bekräftar också att danskarna har en mer Rambo-liknande attityd till soldatlivet.

Nu har en norsk tidning ett reportage där man intervjuar soldater som tjänstgjort i Afghanistan och det är en rå verklighet som kommer fram. Det visar sig att många helt enkelt inte åker till Afghanistan för att rädda världen, utan för att hitta spänning. Förvånande? Knappast! Lite ironiskt är det när en reporter frågar norska ÖB om han inte tror att en soldat kan reagera konstigt efter att ha varit i strid. Det visar sig att ÖB inte kan svara på frågan då han själv aldrig varit i skarp strid! Även norska försvarsministern tar avstånd från de norska soldaternas uttalanden. Personligen tycker jag detta är hyckleri och i samma klass som den svenska kritiken mot soldater som dekorerar en båt med en flagga med en sn*pp på.

Jag har tidigare varnat för att övergången från ett värnpliktsförsvar till ett insatsförsvar med yrkessoldater kan mycket väl leda till liknande tendenser även här i Sverige. Norskar och danskar skiljer sig egentligen inget från oss svenskar, så varför skulle vi bete oss på ett bättre sätt? Det är tänkt att våra yrkessoldater skall göra upprepade insatser till områden som Afghanistan och behöver då ett sätt att lätta på trycket. Det är en naturlig reaktion att efter man har varit i en farlig situation skämta på ett ganska så makabert sätt. Med stor sannolikhet kommer det att byggas upp en subkultur även i svenska Försvarsmakten. Frågan är om den inte alltid har funnits även fast begrepp som Värdegrund och ÖRA försöker att polera ytan? Om en svensk tidning t.ex. skulle göra ett reportage om svenska flygvapendivisioners aktiviteter under fjällresor så skulle nog svenska folket få en chock och ÖB sätta morgonkaffet i halsen. Det är inga helyllesgossar, men att tro att kombinationen krigare och svärmorsdröm finns i en och samma person är ganska så naivt.

Denna typ av kultur finns inte bara inom Försvarsmakten. Jag har många vänner inom sjukvården och min mor arbetade i många år på sjukhus. Det som förvånar mig är vilken hårdkokt attityd som finns hos sjukvårdspersonal när man pratar om sjukdomar och elände. Givetvis är detta en försvarsmekanism. Det går inte att arbeta med dessa saker om man tar åt sig för mycket och säkrast är att distansera sig en smula. Akutmottagningar nyttjas för utbildning av nya läkare. Delvis för att dom ska få uppleva många olika typer av skador, men även för att härdas. Flygvapnet nyttjade under många år sjukhusens akutmottagningar för att träna sina ytbärgare. Ett par veckors praktik är dock inte till för att ytbärgarna ska hinna lära sig något. Nej, det handlar om att härda ytbärgaren så att han inte svimmar eller kräks första gången han ska hantera en allvarlig skadad patient. Frågan är bara om man verkligen är samma person efter att ha varit med om ett trauma? Vad hände efter upprepade trauman?

Förr eller senare kommer de första svenska memoarerna från våra senaste internationella insatser. Jag blir inte helt förvånad om det då dyker upp en debatt liknande den i Norge där Försvarsminister och ÖB tävlar om vem som kan förneka händelsen kraftigast.

Sensmoral i detta inlägg: Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar! Man kan heller inte tro att vi kan gå över till ett yrkesförsvar som är konstant insatt i internationella insatser utan att det får konsekvenser för våra soldaters beteende.

P.S: Det här inlägget kommer säkert att få en del kritik av de liberala falangerna i Försvarsmakten, men det kan det vara värt. Och nej, jag försvarar inte soldaternas uttalanden, jag bara säger att det finns en logisk förklaring.

Verdens gang, Aftonbladet, KKrVA, The Foreigner, Vasabladet

Uppdaterad 10-09-28, 19:23
Chefsredaktören för tidningen Alfa som publicerade reportaget är kritisk mot norska försvarsmakten som försöker dölja tendenser som inte anses som rumsrena.

Forsvaret har trent disse soldatene til å være i krig, de har sendt dem i krig og når soldatene da forteller hvordan det faktisk er å være i krig og hva de holder på med i Afghanistan, så svikter Forsvaret dem. Det synes jeg i beste fall er en skandale fra Forsvarets side, sier Rønningen til VG Nett.
...
Dette er en intern krig innad i Forsvaret mellom befal som har erfaring fra krig og befal som har erfaring fra kontorgangene. Det Forsvaret gjør nå er å svikte sine egne soldater. Det gjør meg kvalm. Forsvaret prøver å skjule virkeligheten, ved å gjøre norske helter i Afghanistan til syndebukker over noen uttalelser, sier Rønningen.
...
Denne dokumentaren er et sant bilde fra en krig. Krig handler om å ta livet av en fiende før han tar livet av deg. Og at det føles bra når det går veien, burde ikke komme som en overraskelse. Dette er unge gutter i en ekstrem situasjon de er satt i av norske politikere, sier Rønningen som mener Forsvaret har en skjult agenda.


Uppdaterad 10-09-28, 19:57
Även om soldater som återvänder från internationella insatser har synliga fysiska skador eller ens märkbara psykiska skador så får många ett förändrat beteende.

Urquhart said the changes are normal, and the anger often subsides after about six months. It can take awhile to get out of the combat mentality.

"It doesn't mean your husband has PTSD," Urquhart told a group of Army wives at a Battlemind training session this summer. "It means he's been to war."

But everything won't just eventually go back to normal for a family that has experienced a deployment to Iraq or Afghanistan.

"A soldier will never be the same when he sees the tragedy of war," he said. "It may be an inch of change. It may be a mile of change.

"You don't just change and go back. Usually, you change permanently."


Uppdaterad 10-10-18, 22:42
Rekryteringen till utlandsinsatser ÖKAR efter att dödsfallen samt tidningarnas reportage om hårdare strider.

Detta kan man givetvis tolka på flera olika sätt:
- Svenska soldater känner att dom ska bära sin del av bördan nere i Afghanistan.

- Striderna attraherar de som är intresserade av att slåss. jämför då gärna med de danska och norska uttalandena ovan. Går vi med andra ord mot en personalkår som mer liknar den i Norge och Danmark?