Den svenske militärhistorikern Mikael Nilsson på Försvarshögskolan vill att Sverige inte bara fokuserar på NATO vid internationella övningar utan sprider gracerna och även övar med Ryssland. Detta för att inte behöva ta sida i ett kommande kallt krig.
Vad Mikael missar lite grand är att vi faktiskt har övat en hel del med Ryssland.
- Inom ramen för PfP har vi deltagit i ett antal marina övningar i Östersjön, med början i BALTOPS 1993 om jag inte minns helt fel.
- Inom ramen för det internationella ubåtsbärgningssamarbetet har den svenska URF samövat med både England, USA och Ryssland. Det är ett samarbete som fick högsta fokus efter olyckan med Kursk. URF går också att vid behov transportera i en rysk An-124.
- Strax innan Georgienkriget 2008 så var bl.a Livgardet på väg till en samövning med Ryssland som dock ställdes in vid krigsutbrottet av svenska politiker. Så länge svenska politiker använder denna typ av bestraffning så lär vi få svårt att samarbeta med Ryssland. Georgien är nog inte en engångshändelse.
Sverige bygger numera, med slopandet av värnplikt och fokusering på internationella uppdrag, upp ett beroende av de länder som vi samarbetar internationellt med. Med tanke på vårt medlemsskap är EU vårt huvudfokus. Inom EU så är det i realiteten NATO som står för alla resurser och infrastruktur. Så för att kunna göra en insats inom ramen för ett EU uppdrag så gäller det att vara NATO kompatibel och samövad med NATO förband. Även den dag Sverige skulle ligga illa till och önskar stöd från omvärlden är det i första hand EU som kommer att ställa upp. Därmed behövs det även för det nationella försvaret NATO kompabilitet.
Även, som Mikael mycket riktigt påpekar, om det inte är träningen med det specifika förbandet som är nyttan med en NATO övning så är vinsten att träna med gemensam materiel, terminologi och procedurer. Faktum är att om Ryssland vill vara med på internationella insatser så får dom nog i dagsläget krypa till korset och bli NATO kompatibla dom också.
Slutsats: Försvarsmakten är nog reda att samöva med Ryssland, men frågan är om våra politiker verkligen är det? Eftersom vi har tagit ett beslut om att kraftigt minska vårt nationella försvar så måste vi lita på någon annan stat/organisation. Blir detta i så fall EU (NATO) eller Ryssland? Handen på hjärtat, så tror jag det lutar åt EU (NATO) och därmed är också behovet av att träna med dessa länder störst. Den dag Ryssland blir medlem i EU och NATO omvandlas till EUs gemensamma försvar, hamnar frågan i ett helt annat läge.
måndag 24 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ryssland slutade också att delta aktivt i Pfp i samband med Georgienkriget, vilket Mikael Nilsson också missar att nämna.
SvaraRaderaJapp. I BALTOPS 2009 lyste Ryssland med sin frånvaro. http://blt.se/opinion/ledare/baltops-2009---halla-riksmedia(1367096).gm
SvaraRaderaOm det var för att dom inte blev bjudna eller inte ville komma är nog inte helt klart. PLaneringen för övningen började November 2008 och efter Georgien kriget så var nog känslorna mellan NATO/PfP och Ryssland lite upprörda.
Man sade faktiskt offentligt för ett år sedan att man inte ville ha med Pfp att göra. En annan intressant aspekt under första halvan av 2008 som nog de flesta glömt nu är att Ryssland ensidigt sade upp CFE-avtalet i mitten av juli 2008. Drygt tre veckor senare ägde Georgienkriget rum.
SvaraRaderaLäs gärna detta som publicerades vid tillfället: http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6898690.stm