Som ni säkert har läst så har en JAS39C havererat vid landning på F17. Det innebär att om flygplanet inte går att reparera att Försvarsmakten, efter genomförd A/B till C/D modifiering, i framtiden är nere på 98 stycken Gripen.
Skönt att allt gick bra med föraren och jag hoppas att vi slipper alla slags spekulationer om mänskliga misstag i tidningarna.
I en analys av en händelse liknande den här så ska man följa Toyota modellen. Hittar man ett fel så ska man ställa 5 stycken "Varför" frågor. T.ex. Varför gick däcket sönder? - Det var dåligt dimensionerat. Varför var det dåligt dimensionerat? o.s.v. På så sätt hittar man inte bara felet utan även grundorsaken till felet.
Vad som i så fall kan vara mer intressant i detta fall är att fokusera på är erfarenheterna från haveriet i Hönöbukten 2005. SHK haverirapport pekade då på mänskliga faktorn, men att den grundläggande orsaken var den dåliga tilldelningen av flygtid till Flygvapnets piloter. 2008 var ett uselt år ur ekonomisk synpunkt för Försvarsmakten då många piloter inte fick flyga över huvud taget.
Inlägg
1983 Aerocenter Trafikflyg/Swedair i Växjö
9 timmar sedan
"SHK haverirapport pekade då på mänskliga faktorn, men att den grundläggande orsaken var den dåliga tilldelningen av flygtid till Flygvapnets piloter."
SvaraRaderaOch ännu värre lär det bli vid skarpa insatser. Man kan inte förvänta sig att vinna serien om man bara tränar 2/3 av lägsta nivån för de andra lagen i serien.
och dessutom aldrig får skjuta på ett riktigt fotbollsmål på träningarna.
SvaraRaderaEtt problem som jag ser det är bredden på allt som en pilot ska kunna. Förr så var piloter uppdelade i jakt, attack och spaningspiloter. Nu ska en och samma pilot klara alla tre roller. Och detta med i de flesta fall mindre flygtid tilldelad per år och pilot än tidigare. Flygplanen må klara av det mesta, men piloten är en klar begränsning i detta fall.
SvaraRaderaEtt annat problem är att piloter ska kunna internationell taktik (NATO) och samtidigt någon typ av svensk taktik. Förr i världen var svenska piloter bäst i världen på bl.a. lågflygning. Detta fortfarande på samma eller mindre flygtid än tidigare.
För att inte tala om alla störmoment som datorkörkort, värdegrundsutbildning m.m. Inte fel som grädde på moset, men när det tar tid från officerarna att bli duktiga krigare så är det tveksamma aktiviteter.
Vi kanske ska återinföra den gamla hederliga fältflygarkategorin nu i samband med införandet av det nya befälsystemet? En sergeant som sitter längst bak i divisionens ordersal och inte gör annat än flyger om dagarna.
Vore det inte bättre för hela Försvarsmakten om man återinförde det stöd som man faktiskt behöver lokalt, nämligen löner och personalhantering, istället för att det ska trilla ner på chefer på lägre nivå som nu får ägna icke oansenliga andelar av sin arbetstid åt sånt som har mycket lite med kärnverksamheten att göra.
SvaraRaderaHåller helt med. Man kan jämföra med andra yrkesgrupper som poliser och läkare. Det finns en intressant rapport om svensk sjukvård som faktiskt visar att det idag finns fler läkare per svensk än för 30 år sedan. Felet är bara att vi i vår besparingsiver har skurit ned på alla stödfunktioner så nu sitter läkarna själva och skriver rapporter m.m.
SvaraRaderaProblemet är att anställda i Försvarsmakten mäts mer på kvantitet (=förbrukad tid och därmed lönekostnader) än kvantitet (=vad dom egentligen producerar och hur duktiga dom är på sitt yrke). Frigör tid för officerare att hålla på med sin kärnverksamhet genom att anställa lite fler administratörer. Det innebär givetvis en merkostnad, men staten får ut mer pang för pengarna i ordets rätta bemärkelse.