Det diskuteras mycket om de metoder som USA använt i Irak det senaste åren och som lett till att England nu lämnat Irak och USA minskar sin truppnärvaro kan användas som modell för insatser även i Afghanistan.
Men har "The Surge" verkligen lyckats? De senaste tre dagarna har över 100 människor dött i Irak i olika bombdåd. Al Qaida antas ligga bakom dåden som inte längre är riktade mot den utländska militära närvaron, utan bara mot civilbefolkningen.
Syftet är dels att skapa motsättningar mellan de olika grenarna av Islam samt att underminera den sittande presidenten Nouri Maliki inför valet i Januari. Regimen anklagas för korruption och armén anklagas för att ta emot mutor av civilbefolkningen.
"I have to give a bribe to join the army, I have to bribe at checkpoints, I have to bribe the commander if I am in the army - everywhere I turn I have to bribe," said Ali, a resident of Baghdad.
Att USA nu gradvis lämnar Irak sätter press på den nuvarande regimen. Är dom verkligen mogna att ta det ansvaret?
"The attacks are still happening, it is too soon to bring the walls down. I'd rather have the Americans here, because our government is not ready to protect us."
Vi bör därför passa oss för att använda Irak lösningen som modell för Afghanistan. Dels för att den inte lyckats i Irak och dels för att skillnaderna mellan Afghanistan och Irak är för stora.
Inlägg
Irish Air Corps Orders Four Airbus H145M Helicopters
9 timmar sedan
Våldet har huvudsakligen varit mellan Irakier sedan al Qaida bombade al Askari-moskén Samarra i februari 2006. Syftet var att starta ett inbördeskrig mellan Sunni och Shia som skulle tvinga Sunniminoriteten i armarna på dem.
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Iraq_civil_war
Till en början var al Qaida väldigt framgångsrika, men till slut gick man för långt. Det storskaliga dödandet av civila vände opinionen i arabvärlden mot dem och stammarna i Anbarprovinsen tröttnade på att utlänningar körde med dem.
Parallellt med att amerikanerna förstärkte och bytte inriktning började så ett uppror mot al Qaida i Anbar som kallats Shawa, Uppvaknandet eller Iraks söner.
http://en.wikipedia.org/wiki/Sunni_awakening
Händelseutvecklingen i Anbar var inte en del av planen för the surge men gick att samordna i den. Sunnimilisen slutade skjuta på amerikanerna och började skjuta på al Qaida istället. Milisen förväntade sig att i framtiden få utgöra den lokala polisen, men sedan frågan togs över av den (Shiitiska) Irakiska regeringen har de lämnats ute i kylan.
Så: ja, the surge var en framgång. Våldet idag är inte i närheten av att vara lika omfattande som under 2006-2007, al Qaida kontrollerar inga områden i landet och det finns grundförutsättningar för en politisk lösning.
Hur konflikterna mellan olika grupper i Irak ska lösas, och om det ska ske fredligt, är dock ingenting USA kan styra. Det är en fråga för Irakierna.
Om man ska kontrollera ett territorium är COIN det enda alternativet som lämnar någonting kvar av territoriet. Att avstå från att kontrollera territoriet och bara bekämpa misstänkta gerillamål i det (vilket är vad du förespråkar) motverkar det strategiska målet att stabilisera Afghanistan.
Forsno: Du argumenterar bra för din sak, det får jag hålla med om.
SvaraRaderaDock så tror jag du missar en viktig del av min argumentering och det är att låta afghanerna själva ta över säkerhetsansvaret (kontroll av territorium), givetvis efter en inledande utbildningsfas.
Därefter så går ISAF mer in i en supportande roll. Specialstyrkor och flyg/UAV som understöd för insats och underrättelse. Deras syfte är inte att aktivt hitta och slå ut terrorister, men att kunna slå till hårt när de afghanska styrkorna behöver stöd samt försvåra rörelse för terroristerna.
Det fyller två syften:
1 - ISAF minskar antalet egna soldater (minskar kostnaderna)som exponeras för talibanerna (minskar antal egna förluster), vilket gör att stödet för insatsen i väst kan bibehållas, samtidigt som talibanerna inte vinner PR poäng hos radikala falanger i den muslimska världen.
2 - De afghanska styrkorna får ta förlusterna. Detta gör att stödet för talibanerna i den muslimska världen kommer att minska. Troligtvis kommer det att splittra talibanstyrkorna i flera mindre delar med olika agendor, som var och en för sig blir lättare att slå ut.
Det som jag ser som den stora svårigheten med att låta afghanerna själva driva kampen är korruptionen hos den politiska ledningen i Afghanistan. Det finns stor risk att det ekonmiska stöd, som måste fortsätta för att säkerställa att den afghanska armén och polisen fungerar, i stället hamnar i politikernas fickor.
Valet blir mycket avgörande. Hur stort stöd har regimen hos befolkningen? Kan bättre representanter utses?
Det är möjligt att vi i väst gör fel när vi fortsätter att behandla dessa länder baserat på de territoriela gränser som vi själva en gång i tiden har dragit upp. Det bästa kanske vore att kalla till ett arabiskt toppmöte, ställa sig runt ett kartbordet och rita om gränserna för Irak, Pakistan, Afghanistan m.m.
Tyvärr tror jag att många arabstater som t.ex. Saudiarabien hellre vill att Irak, Afghanistan m.m. fortsätter att vara oroshärdar eftersom det drar uppmärksamheten från dem själva.
De flesta länder (även i väst) satsar på "Relativ lycka", d.v.s. att invånarna ska se att dom har det bra relativt andra länder, snarare än "Absolut lycka" att invånarna har det så bra som möjligt.
Jag håller med om att afghanerna bör hantera sin säkerhet själva så snart som möjligt. ANSF har dock inte ens i närheten av tillräcklig numerär. Kilcullen uppskattar att det finns ungefär 10 000 talibaner. En traditionell COIN-formel kräver att säkerhetsstyrkorna behöver vara minst 20 gånger fler än gerillan. Det behövs med andra ord minst 200 000 man i södra och östra Afghanistan för att pressa tillbaka talibanerna.
SvaraRaderaAv de 21 000 man som USA förstärkt med i år var 4 000 utbildare. Enligt ryktet kommer McChrystal att be om resurser för att dubblera ANSF till 2011 när han presenterar den nya Afghanistanstrategin.
Vi kan dock inte vänta flera år till på att utbildningen av dubbelt så många poliser och militärer som idag blir klar (då kommer talibanerna i så fall redan att kontrollera minst halva landet).
Men om vi t ex ser till att de ANA-bataljoner med mest krävande uppgifter har både ett OMLT och ett ISAF-kompani får vi både utbildning/handledning och omedelbar effekt på marken. När utbildningsinsatserna börjar leverera fler afghanska soldater kan man ta hem skyttekompaniet. Men detta förutsätter att alla länder som bidrar till ISAF är beredda att delta i offensiva operationer, och det är ju inte på något sätt säkert.
Jag tror att det skulle vara väldigt farligt att börja ändra på Afghanistans gränser. Varken Afghanistan eller Pakistan är nationalstater och skulle kunna bli väldigt Balkan väldigt fort.
Den här RAND rapporten (http://www.rand.org/pubs/monographs/2009/RAND_MG845.pdf) pekar på ett planerat behov av ANA - Afghan National Army på 122.000 man + 12.000 under utbildning, d.v.s. något mindre än dina 200.000. Efter 6 år har ANA idag en storlek på 79.000 man och planeras nå full storlek 2011. Fram tills en fullt utbyggd ANA behövs stridande förband i ISAF och OEF som komplement till ANA.
SvaraRaderaProblemet är ekonomi för att utbilda och utrusta de resterande 40.000. Här kan EU definitivt ställa upp. Det måste vara billigare att betala afghanska soldater i stället för att skicka dit egna? Det här blir i så fall ett långsiktigt åtagande även efter 2011.
Fram tills 2011 är problemet tillgång på OMLT - Operational Mentor and Liasion Team med idag en bemanning på endast ca 50% av behovet. Här borde ISAF och Sverige förstärka kraftigt. Den politiska diskussionen med att dessa officerare deltar i strid med den afghanska armén måste stoppas. Det är bättre att den afghanska armén lär sig att slåss och ta ansvaret för säkerhet än att ISAF ska behöva göra det.
ANA bedöms av RAND som accepterad av majoriteten av befolkningen och i stånd att bedriva även större operationer. ANA:s utrustning är dock av varierande kvalitet. Vi borde ha en hel del i våra svenska överskottsförråd som borde kunna skickas till Afghanistan. Dock är detta med en "vapenexport" till Afghanistan känsligt eftersom vissa av dessa vapen med stor sannolikhet riskerar hamna i talibanernas nävar.
Även med en fullt utbyggd ANA måste ISAF vara med och stötta i framtiden avseende underrättelse, logistik och vid behov tyngre resurser som attackflyg. Det är detta som blir vår 30-40 åriga närvaro.
Den utökningen är redan godkänd och på gång. Jag menar de här ryktena:
SvaraRaderahttp://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/asia/article6735640.ece
"The aim would be to take the Afghan National Army from a size of 134,000 to about 240,000. The police force would be increased from about 92,000 to about 160,000."
Men om vi väntar till 2011 med att pressa tillbaka talibanerna är Afghanistan förlorat. It's crunch time.
Utrustningen är ett mindre problem. Även om soldater och plutonchefer går att få fram på två år blir det svårare att få fram kompetens att leda bataljon eller högre förband i tid.
Det finns nog ingen som menar att vi ska ha fotpatruller i de afghanska byarna i årtionden framöver.
Jag ser ett par svagheter i resonemanget:
SvaraRadera* Även om ISAF och OEF förstärker, hur länge kan vi hålla ut? Trenden i Irak verkar vara att bomberna kommer tillbaka när trupperna dras ur.
* Det har tagit lång tid att nå nuvarande styrka på ANA och polis, hur ska då dessa ytterligare förstärkningar gå till? Ekonomi och tillgång på OMLT?
I artikeln trycks det på behovet att komma i kontakt med lokalbefolkningen och få över dom på vår sida. Allt för stora militära insatser mot talibanerna riskerar att skada civila och ge motsatt effekt.
Rensa ut korruptionen i regimen. Förstärk med OMLT och bygg upp ANA. Se till att bygg upp en civil infrastruktur, så att civilbefolkningen ser att dom får ut någonting av den militära närvaron. Skydda civila stödorganisationer. Varför inte skicka dit ingenjörstrupper och bygg väg samt rensa minor? Tyvärr så kommer IED och självmordsbomber att finnas kvar i många år och det är något som vi får acceptera och leva med. Försöker vi att lägga alla våra resurser på att slå ut dom så kommer vi långsiktigt att misslyckas. En kortsiktig seger kanske, men dom kommer tillbaka.
* Tills ANSF kan ta över (2011-2013)
SvaraRadera* Det viktigaste skälet till att det hittills tagit så lång tid är resursbrist orsakad av Afghanistankrigets låga prioritering. USA kommer att satsa vad som krävs och är förmodligen realistiska nog att inte räkna med Europa mer än på marginalen. I alla fall när det gäller den militära delen.
Det är ju just det som är poängen med COIN. Den utökade truppstyrkan ska användas för att ge säkerhet till befolkningen - inte jaga talibaner.