Schwerpunkt vs Center of Gravity

Jag har haft en intressant bloggdebatt på mitt inlägg om svenskt deltagande i Afghanistan. Tyvärr så när man diskuterar militärteori så sker det nästan alltid ihopblandning mellan begreppen Schwerpunkt och Center of Gravity.

Anledningen är mest att teorin bakom de bägge ser likadan ut, men den praktiska tillämpningen skilljer sig markant.

Schwerpunkt som begrepp brukar sägas vara uppfunnet av militärteoretikern Clausewitz. Dock så har begreppet egentligen blivit helt felöversatt till Tyngdpunkt eller Center of Gravity. En riktigare översättning är det som inom modern militärteori kallas Focus of Effort.

Enligt Clausewitz ursprungliga tankar kunde en Schwerpunkt både vara av fysisk karaktär som t.ex. en stad, eller psykologisk karaktär som t.ex. viljan att för ett krig.

Clausewitz used Schwerpunkt on several occasions in his seminal work On War (see chapter 4, "Closer Definition of the War's Objective: Suppression of the Enemy," of Book 8). In countries subject to domestic strife, he claimed, the Schwerpunkt is generally the capital. In the same paragraph he states that "in small countries that rely on large ones, it [Schwerpunkt] is usually the army of their protector; among alliances, it lies in the community of interests; and in popular uprisings it is the personality of leaders and public opinion. It is against these that our energies should be directed."

Dock så är det som det gamla uttrycket. "Om man har en hammare så tenderar man att se alla problem som en spik". Det vill säga i praktiken så pekade Schwerpunkt ut mål för armén att anfalla.

Moltke och senare Schlieffen utvecklade dessa teorier i den tyska generelstabens metoder för planering av kampanjer. Genom att fokusera alla insatser på dessa tyngdpunkter så skulle kriget vinnas snabbt. Detta såg bra ut i teorin, men alla vet hur resultatet blev av utförandet av Schlieffen planen under VK1. Den nytta som teorin kring Schwerpunkt resulterade i för Tyskland var mer att definiera målet för uppdrag på en taktisk och operativ nivå, men sällan på vare sig militärstrategisk eller politisk nivå. I sin rafinerade form ledde det till utvecklingen av uppdragstaktik på den taktiska nivån i slutet av VK1.

Sammanfattningsvis. Swchwerpunkt i det tyska utförandet blev aldrig det Clausewitz hade tänkt sig.

CoG - Center of Gravity i det mer moderna sammanhanget "återuppfanns" av amerikanska marinkåren och implementerades i Field Manual 100-5 från 1986 och framåt.

The Center of Gravity is the hub of all power and movement, upon which everything depends.It is that characteristic, capability, orlocation from which enemy and friendly forces derivetheir freedom of action, physical strength, or will tofight. Several traditional examples of a potential cen-ter of gravity include the mass of the enemy army, theenemy’s battle command structure, public opinion,national will, and an alliance or coalition structure.

Det vill säga den anglo-saxiska definitionen av CoG är mer tillbaka till den ursprungliga Clausiwitzianska definitionen. Schwerpunkt i den tyska modellen kan fortfarande användas på den taktiska och operativa nivån av militära befälhavare för att definiera Lines of Operation och även det som kallas JIPTL - Joint Integrated Prioritized Target List. Tyvärr så används i praktiken Center of Gravity inte på den politiska nivån, vilket kanske skulle ha underlättat kriget i Irak då den militära operationerna i så fall hade lett till ett politiskt slutmål.

Svårigheten ligger i att hitta ett CoG och då framför allt rätt CoG. I praktiken har det ofta handlat om att bomba allt och hoppas på att man lyckas träffa rätt. Ännu värre blir det om det handlar om lösa fraktioner som t.ex. Al Qaida...

Hur bör man då använda begreppen? Center of Gravity är det bästa begreppet på militärstrategisk och politisk nivå eftersom det täcker även icke militära mål. Dessutom behöver dessa mål inte alltid fysiskt bekämpas. Schwerpunkt bör endast användas om militära mål på taktisk och operativ nivå.

Fotnot: Anledningen till att Clausewitz fortfarande är så pass populär bland militärteoretiker är att hans idéer var så löst skrivna och inte låsta till det rådande militärtekniska klimatet. På så sätt blir det mer en religion än en praktisk handbok med många olika tolkningar.