Vi är solidariska, är ni det?

På SvD ledarsida tar dom idag upp frågan om den enkelriktade solidaritetsförklaringen som Sverige för närvarande sprider, utan att egentligen ha fått svar på hur intresserade andra länder är av detta eller om dom över huvud taget tänker vara solidariska tillbaka. Senast stod detta med i bl.a. Regeringsförklaringen och Budgetpropositionen.

Varför ger vi ut dessa löften som ingen annan verkar ta på allvar? Börjar svenska politiker att inse verkligheten att vi inte längre kan försvara vårt eget territorium och för att förhindra eventuella krav på att gå med i NATO så vill man förebygga detta med att skapa ett egenpåhittat försvarsförbund?

Kärnfrågan är dock. Vem vill försvara ett land som inte kan försvara sig själv? Man kan inte gå in i en förhandling när ens kort är svaga. Förhandla kan man bara göra när man är stark. Är man svag, som vi för närvarande är så får man krypa till korset och följa husses röst.

Övriga Europa har insett detta. Det är därför som NATO nu lyder USA att ställa upp med mer trupp i Afghanistan. Inte för att alla länder verkligen anser att det behövs, men för att dom inser att om inte dom ställer upp när USA önskar så kommer heller inte USA att ställa upp den dag Europa behöver det.

Tolgfors har haft tuffa dagar i Göteborg. Hur kan Sverige visa att vi ställer upp för Europa och USA tillräckligt mycket för att slippa gå med i NATO?

Hönan eller ägget (uppdaterad)

Den senaste tiden har det förekommit diskussioner om att implementera delar av de metoder som framgångsrikt användes under "The Surge" i Afghanistan. Men var det verkligen USA:s metoder för Counter Insurgency som var nyckeln till framgång i Irak? Militära trupper kan bekämpa symptomen, men inte grundorsaken. Med tanke på vad som har hänt på senare tid i Irak så var "The Surge" inte heller den slutgiltiga lösningen.

Det här mycket intressanta BBC reportaget pekar i stället på en annan nyckel till framgång, nämligen de civila hjälpoperationerna. Genom att framför allt lägga ut arbete på de lokala afghanerna så kan man "köpa" deras välvilja på samma sätt som talibanerna betalar för att få motståndsmän. $25 är talibanernas belöning för att beskjuta amerikanska soldater med en granatkastare. Lägg motsvarande summa per månad på afghanska män som arbetar inom uppbyggnad av landet så tjänar dom på att inte stödja talibanerna. Samma lösning borde användas för opiumodlingen. Betala bönderna att odla någonting annat i stället. Givetvis kommer talibanerna att försöka erbjuda mer, men då gäller det bara att höja ersättningen en smula till. På så sätt kommer vi att införa marknadsekonomi i Afghanistan.

SvD hade ett intressant reportage om den afghanskfödde författaren Atiq Rahimi (har försvunnit i SvD serverbyte). Han tyckte att man skulle betala afghanska mödrar att se till att deras barn skötte sig och att deras män inte brukade opium. Lite som ett avancerat barnbidrag med andra ord.

För en bråkdel av vad de militära styrkorna kostar går det att med investeringar se till att talibanerna inte längre har några rekryter. Men för att kunna få civila hjälporganisationer att påbörja sitt arbete i Afghanistan så måste det finnas en viss nivå av säkerhet.

"You can't wait for the security problem to be solved before you work on reconstruction," he said. "If you wait to solve the security problem before you improve the infrastructure, you may never solve the security problem."

Lösningen på problemen i Afghanistan är alltså som ägget och hönan, vilken del kommer först?

Uppdaterad 09-09-30, 22:18
McChrystal driver alternativa lösningar för Afghanistan. Han nämner själv liknelsen med hammaren och spiken. Tyvärr så tar han inte upp några andra resurser än hammaren i artikeln. Risken är att han har för bråttom. Det är som Wiseman säger: I öst har dom inte lika bråttom och kan därför vänta ut oss västerlänningar.

Jag sitter själv just nu och läsar boken "The Forever War" av Dexter Filkins, rekommenderas skarp. Sidan 51-53 tänkte jag kommentera här senare då den verkligen pekar på att pengar är en drivande faktor i Afghanistan, snarare än politisk fanatism som många i Sverige verkar tro.

Nästa Pakistan (uppdaterad)

USA har som bekant framfört behovet av ytterligare 40.000 soldater i Afghanistan. Dock så börjar man även på att fundera på nya strategier. I Pakistan har talibanerna och Al Qaida områden där dom kan rekrytera och träna sina soldater. Hittills har USA mest genomfört begränsade attacker med UAV - förarlösa flygplan i Pakistan för att slå ut viktiga personer inom motståndsrörelsen.

Nu börjar det att framföras åsikter om att förstärkning på marken bara kommer att intensifiera striderna. I stället bör man slå hårdare mot Pakistan för att slå ut roten till problemen.

Hur ska USA göra detta utan att ytterligare öka Pakistans motvilja mot USA? Två tredjedelar av Pakistans befolkning ser USA som en fiende. Ett destabiliserat Pakistan kan även medföra oroligheter i regionen mellan Indien och Pakistan. Vi får inte glömma att detta är två länder som bägge innehar kärnvapen och som har mer eller mindre konstant varit inblandade i konflikter och krig ända sedan staternas bildande 1947. Glöm inte heller att det viktigaste stödet till Pakistan kommer från Kina samt att Indien supportas kraftigt av Ryssland. Vi skulle därmed kunna få en konflikt där alla tre supermakter är inblandade på varsin sida och då är vi tillbaka till ett Korea/Vietnam scenario. D.v.s. en konflikt som ingen kan vinna, då det automatiskt skulle inebära att någon annan måste förlora.

Kina, USA, Ryssland och Pakistan måste därför kalla ihop till ett toppmöte för att bestämma vilka insatser som är godkända. En insats ska därefter sanktioneras av FN säkerhetsråd.

En sak är i varje fall helt klar. Det går inte att hitta en lösning för Afghanistan utan att samtidigt lösa problemen i Pakistan.

Uppdaterad 09-09-30, 22:14

Denna artikel beskriver CIA:s flygningar med UAV i Pakistan. Någon mer än jag som ser likheter med Air Amerika i Kambodja och Laos under Vietnamkriget?

Snart ångrar Österrike sig

Jag var med och utbildade 2:a Österrike omgången på JA37 Viggen en gång i tiden. Det var för att piloterna skulle få flygtid och lära sig flyga moderna flygplan innan bytet från J35OE Draken till Gripen. Gissa om vi blev snopna när dom inte köpte Gripen! Österrike som tidigare köpt J29, Saab 105O (SK60) och J35OE från Sverige köpte i stället Eurofighter från Tyskland.

2003 skrev Österrike på ett kontrakt att köpa 18 Eurofighter från Tyskland till en kostnad av 2,5 miljarder Euro. Efter valet 2006 började Österrike inse att dom inte hade råd med detta och försökte häva kontraktet. Budet dom fick var att för endast 1,2 miljarder Euro skulle dom få NOLL flygplan... Till sist lyckades dom få till 15 flygplan för 1.63 miljarder Euro (ca 16 miljarder kr).

Gissa om dom blev lurade av tyskarna. Det dom fick var Tranch 1, d.v.s. de första Eurofighter maskinerna som bara har jaktkapacitet (i och för sig användes J35 till enbart detta).

Några fakta:

- 2003 skrivs kontraktet.

- 12 Juli 2007 levereras det första flygplanet.

- 1 juli 2008 tar dom över försvaret av luftrummet i Österrike
- 24 september 2009 levereras det 15:e flygplanet och hittills har flygplanen tillsammans flugit 1100 timmar.

Jämför detta med Gripenförsäljningen till Tjeckien:
- 14 juni 2004 skrivs kontraktet 12x39C och 2x39D.
- April - Augusti 2005 levereras alla 14 flygplan.
- 30 Juni 2005 står Gripen redo i NATO QRA! Piloter och tekniker var redan utbildade i Sverige. Sedan dess har dom haft två flygplan i ständig 15 minuters beredskap dygnet runt, året runt.
- 1 Oktober 2008 har Tjeckien flugit ca 4800 timmar på 5100 uppdrag. Tjeckiska piloter får ca 160 timmar flygtid per år.
- Maj - Augusti 2009 Tjeckiska Gripen bedriver NATO QRA i Baltikum samtidigt som dom bedriver QRA i Tjeckien. Oerhört imponerande att klara av detta med endast 14 maskiner.

Totala kostnaden för Tjeckien inklusive support i 10 år är 19,650 miljarder CZK (ca 5,7 miljarder SEK), d.v.s. ca en tredjedel av Österrikes Eurofighter.

Sammanfattningsvis så skedde leveransen betydligt snabbare för Tjeckien, trots samma förutsättningar. Bägge länderna köpte flygplan ur en pågående produktion (Eurofighter för Tyskland och Gripen för Sverige). Anskaffningskostnaden för Österrike är tre gånger så hög som för Tjeckien. Tjeckerna har flugit 5 gånger mer än Österrike.

Jag misstänker att Österrike drar sig för att samöva med Tjeckien. Det skulle bli en sista spik i kistan om deras flygplan fick stryk av den betydligt billigare Gripen...

Försvarsministermötet på agendan (uppdaterad)

På måndag startar EU Försvarsministermöte i Göteborg med Tolgfors som svensk värd. Carl Bildt har lyckats att hemlighålla det mesta som sades på utrikesministermötet i Stockholm, men jag misstänker att Tolgfors inte är lika tystlåten.

Bl.a. ska man diskutera ett mer flexibelt användande av EU Battlegroups. Jag skulle nöja mig om dom diskuterade ett användande av trupperna och inte bara beredskap för symbolikens skull.

Det som ska bli mycket intressant att se är om USA:s krav på ökad närvaro i Afghanistan från NATO och EU kommer att få något genomslag i debatten. Dessutom skulle jag gärna se att de länder inom EU som nu bidrar med trupp till ISAF synkar sina bidrag lite mer så att den totala effekten blir bättre. Sist men inte minst så hoppas jag på ökad synkronisering mellan civila och militära hjälpinsatser.

Vi får hoppas att inte Göteborg får utstå nya kravaller likt de som inträffade vid EU toppmötet 2001. Den svenska polisen vill ju definitivt inte ha hjälp av Försvarsmakten, även om den högste politiske representanten för försvaret ska skyddas. Hade det här mötet hållts i Europa hade det varit Gripen i luften 24 timmar om dygnet samt luftvärn stationerat mitt i centrum. I Sverige räcker det med några poliser med hundar och hästar.

Uppdaterad 09-09-29, 22:01
NATO stöttar Obamas begäran om mer trupp till Afghanistan och frågan ska ha diskuterats på EU försvarsministermöte i Göteborg på en informell arbetslunch. Frågan är om EU har samma syn på detta som NATO?

"Svenska försvarsmakten vill utöka styrkan från cirka 500 personer i dag till 630 år 2011. Men försvarsminister Sten Tolgfors (M) sade att förslaget är ett av flera underlag för den proposition som ska lämnas till riksdagen i höst."

Utlandstjänst påverkar familjen

Försvarsmakten har äntligen börjat inse att en av de viktigaste faktorerna för att en soldat ska känna sig trygg när han åker ut på utlandstjänst är att familjen är trygg. Ekonomiska ersättningar och pansarterrängbilar i all ära, men det är ändå kända faktorer. Det okända som händer där hemma och hjälplösheten om någonting skulle hända kan psykiskt bryta ner en soldat och få honom att tappa motivationen för tjänstgöringen.

“You can train your crew as much as you want, but what do you expect that will happen if there is war and these men and women walk around with the idea that there is nobody who takes care of their family? They won’t fight, I can assure you!”, Norman Schwarzkopf, 1992

Min syster är gift med en f.d. engelsk sergeant i RAF. När han tjänstgjorde i Bl.a. Irak och Afghanistan så fanns det ett gott stöd på hemmaplan.
- Hustruföreningar
- Helpdesk på flottiljen, inte bara centralt. Dom ställer upp på det mesta, inklusive bära in och montera den nya tvättmaskinen.

Det som kritiseras i England är det ekonomiska stödet och framför allt vid eventuella dödsfall, men även här i Sverige har detta brustit.

Louise Weibull har för FHS gjort en studie om stöd till militära familjer under utlandstjänstgöring. Hon bygger sin studie på dels en Kanadensisk studie och dels att intervjua tre familjer före, under och efter en mission. Den viktigaste faktorn som många familjer nämnde var behovet av stöd för att kunna förklara för barnen vad det var som skulle hända.

"Vissa lokala initiativ har också tagits på svenska förband, som exempelvis hjälp med snöskottning och utförande av andra mindre tjänster. Denna verksamhet tvingades man dock avbryta, då den betraktades som en tjänsteförmån av Skatteverket och därmed beskattningsbar."

Detta är typiskt svenskt idiotiskt regeltolkande. Tyvärr så är det oklart om det är vi militärer som tolkar regelverket så pass dumt att vi inte vågar ställa upp för familjerna, eller om det helt enkelt finns små byråkrater utan empati som sätter stopp för denna verksamhet.

En intressant iaktagelse som Louse gör är att förr i tiden var det lättare för officerare att ta med sig familjen på alla flyttar, då frun var hemmafru och därmed lättflyttad. Dagens samhälle där kvinnor i större grad arbetar och där det ställs sociala krav på att mannen ska vara hemma och sköta barnen krockar med det militära yrket. Dessutom har det för många militärer kraftigt förvärrats på senare år då utlandstjänst inte längre bara är frivilligt utan ett krav för karriär.

De krångliga familjesituationer som många har med barn i tidigare förhållande ställer också till problem, då före detta fruar/män nog inte har samma förståelse för utlandsuppdraget som den nuvarande familjen.

Internet är en faktor som både underlättar och ställer till besvär. E-mail och SMS gör att kontakten med dom där hemma är enklare, men när barnen surfar runt på Internet kan det hända att dom stöter på information som kan göra dom oroliga för vad det är som händer. Här ställer givetvis spekulerande journalister och (ähum) bloggare till det en hel del...

Ett stort problem med att ta fram lösningar för att stötta familerna är att deras familjesituationer är så olika från fall till fall. I stället för en färdig lösning för alla måste det i stället finnas en anpassningsbar organisation som kan ta hand om olika typer av behov.

Jämförelsen mellan Kanada och Sverige blir mer intressant i framtiden med tanke på att vi gör oss av med värnplikt och går mot mer av ett yrkesförsvar.

Officersförbundet har också gjort en undersökning av hur familjer påverkas av utlandstjänstgöring. Detta är en mer kvantitativ undersökning med intervju av 900 personer som under de senaste åren haft en anhörig i utlandsstyrkan.

"Familjerna är i grunden positivt inställda till sina anhörigas tjänstgöring i Utlandsstyrkan. 54 procent hade innan utlandstjänsten genomfördes varit positiva eller mycket positiva till detta. Men denna siffra sjunker betänkligt efter att utlandstjänsten är genomförd, och framför allt familjerna med små barn är negativt inställda till fler utlandstjänster. 40 procent av dem är negativt inställda till fler utlandstjänster."

"Bland barnfamiljerna finns också ett stort behov av både psykosociala stödåtgärder och praktisk handräckning, till exempel hjälp med barnpassning, snöskottning, däckbyte och skötsel av hus... Rent generellt finns en stor efterfrågan av mer och bättre information till de anhöriga... Officersförbundets undersökning visar också att utlandstjänsten innebär både fysiska och mentala påfrestningar för de anhöriga här hemma."

Svenska soldathemsförbundet har i sitt första nummer av tidningen Kornet ett tema om Anhöriga. Här finns sammanfattningar av de bägge studierna ovan.

En faktor som ofta missas är sekretessen. Vi måste tänka på att det kan finnas personer i Sverige med kopplingar mot de länder eller organisationer som våra soldater befinner sig i konflikt med. Om de får reda på adressen till familjemedlemmar så finns det risk för hot och utpressning.

Det finns ett antal organisationer som har erfarenhet av utlandstjänst:
- Svenska Soldathemsförbundet.
- Fredsbaskrarna
- Individzonen. Mycket läsvärt! Här finns en hel del länkar till Bloggande familjemedlemmar. I och för sig trevligt, men man får tänka sig lite vad som läggs ut för att inte i onödan dra på sig ögonen. OPSEC!

Vår ÖB, Sverker Göransson uttalade sig på ledarsidan i senaste numret av Försvarets Forum.

"Det är en självklarhet att de (soldaterna i Afghanistan) och soldaterna och sjömännen i andra insatser ska ha det stöd och den uppbackning vi i Försvarsmakten kan ge dem... Återigen - våra trupper behöver vårt stöd."

Sea King i Afghanistan

Sea King är en imponerande helikopter. Royal Navy upptäckte i samband med Falklandskriget behovet av att få upp en radar på hög höjd ovanför sina fartyg för att på så sätt upptäcka fartyg och lågflygande flygplan på långa håll. Genom att placera en kraftig radar på en helikopter så används den helt enkelt som en hög mast.

Nu har Sea King baserats i Afghanistan. Engelsmännen har nämligen upptäckt en svaghet i talibanernas bombbyggande. Sprängmedel finns överallt, men det behövs även batterier till bomberna och dessa smugglas in från Pakistan i skydd av mörker. Sea Kings avacerade radar och IR sensorer gör att dom kan följa smugglarnas framfart även mitt i natten.

Det som jag tycker är intressant i artikeln är engelsmännens praktiska inställning till internationella operationer. Dom tror inte som vi naiva svenskar att det är bara att ta ett civilt FRÄD koncept med sjuksköterskor ombord, addera lite bepansring och motmedel och sedan tro att man har en fulländad MEDEVAC helikopter för operationer i Afghanistan.

Vad gör man då:
- Byter propeller för att få högre lyfteffekt, vilket behövs i hög temperatur och på hög höjd.
- Ger sina besättningar 5 veckors träning i infanteristrid. Dom är där för att stödja marktrupp och då ska dom inte vara en belastning för marktrupperna utifall dom råkar hamna i strid utanför helikoptern.

Nya lufttankningsplan till USA och Sverige?

Pentagon gör ett nytt försök att köpa in lufttankningsflygplan. De KC-135 som idag utgör stommen till USA:s lufttankningsflotta faller för ålder och kraftigt slitage. En amerikansk general har hörts säga "Det är inte längre bara en fråga om rost, jag kan slå min näve genom plåten på vingarna." Utan lufttankningsflygplan så finns det ingen världstäckande operativ effekt för det amerikanska flygvapnet och uthålligheten i luften för t.ex. flygplan ovanför Irak och Afghanistan skulle sjunka till mellan 50% och 25% av dagens förmåga.

I Europa finns exakt samma problem. De få lufttankningsflygplan som finns tillgängliga går åt för att träna piloter inom NATO för att kunna åka ut på internationella uppdrag. Detta har lett till att vi i Sverige inte alltid har haft det lätt att få en lufttankningskärra tillgänglig för att träna piloter som flyger Gripen C/D. Vi har skaffat lufttankningskapacitet på en Tp-84, men med tanke på Tp-84 fortsatta framtid så vore det smart att titta på en alternativ lösning.

Varför inte göra som med C-17 på HAW? Köp med ett antal andra nationer gemensamt in t.ex. tre stycken A330 MRTT och basera på t.ex. Pápa basen i Ungern. Dessa skulle kunna användas av Sverige för att träna våra piloter i lufttankning på samma sätt som C-17 används för svensk strategisk transport. Om inte flygplanen används fullt ut för lufttankning går dom även att använda som transportflyg. Hur många piloter ska vi träna varje år och hur många timmar tar träningen per pilot? Detta är behovet som vi i så fall skulle köpa upp av denna gemensamma resurs.

Kustbevakningen till Somalia? (uppdaterad)

Försvarsmakten funderar nu på att förlänga insatsen utanför Somalia och eventuellt skicka iväg HKP-15 som förstärkning. Övning har redan genomförts i att landa med HKP-15 på en Visbykorvett. Detta är i mitt tycke inte en optimal lösning. HKP-15 är en skolhelikopter och har ett för underdimensionerat landningsställ för att vara lämpad för fartygsoperationer.

Nej, ta en titt i stället på Kustbevakningens tre nya flygplan av typ Dash 8 Q-300. Dessa flygplan är designade med havsövervakning som specialitet. Uthålligheten och räckvidden är överlägsen en HKP-15. För att inte tala om deras sensorpaket! Skulle vi dessutom utrusta dom med Link 11/16/22 för att skicka ner övervakningsinformationen i realtid till fartygen så skulle det ge mycket stor effekt på omvärldsuppfattningen. Framför allt då små piratfartyg utan AIS transponder och radarreflektorer som kan vara svåra att detektera med fartygsradar då antennhöjden är för låg. Deras visuella och IR-sensorer kan dessutom användas för att dokumentera eventuella brott innan fartygen hinner komma fram för att stoppa piraterna.

Sverige måste titta på ett bredare förmågeutbud när det gäller internationella insatser. Poliser, kustbevakning och civila hjälporgan har alla sin roll. Att skicka iväg militärer för att jaga pirater får mig att minnas svenska marinens och USA:s jakt på pirater utanför Barbareskstaten Tripoli 1801-02. Förhandlingskonsten låg på den tiden på en annan nivå...

"Bland annat förevisades den svenska konsuln i Tripoli i ett avgörande förhandlingsskede en svavelindränkt skjorta, med försäkran att Paschan skulle låta trä på svensken denna skjorta och sedan tända eld och bränna ihjäl honom om de svenska fartygen började beskjuta Tripoli", ur Lars Ericssons "Svenska Frivilliga", sid 208.

Uppdaterad 09-09-29, 21:52
På EU försvarsministermöte i Göteborg så diskuteras operation Atalanta. Enligt försvarsminister Tolgfors så utreds nu möjligheterna att skicka ner kustbevakningens flygplan. Det ska bli mycket intressant att se resultatet av denna utvärdering. Jag hoppas då på ett Joint förband med Försvarsmaktpersonal och Kustbevakningspersonal. Detta samarbete skulle vi kunna ha nytta av inför framtiden även i Sverige. Särskilt om det tas fram kommunikationslösningar som gör att vi blir mer interoperabla.

Även Carlskrona lär behöva en uppfräschning på kommunikationsfronten om hon ska agera ledningsfartyg för för operationen.

"Guldburkar" till polska skolbarn

Vi tycker att vi serverar usel mat till barnen i våra svenska skolor. Dom ska vara glada att dom inte bor i Polen. Där servereras nämligen gamla konserver från svenska beredskapslager. En och annan "guldburk" har man ätit genom åren och dom smakade inget vidare för 25 år sedan. Lär nog inte smaka något bättre idag.

Lustigt med det svenska livsmedelsverkets klassificering att innehållet i burkarna får ges till människor utanför EU, men bara till djur inom EU. Det säger något om vår syn på utlänningar.

En grossist jämförde köttet med en gammal Volvo: ”Jag kan ärligt säga att det är bra kött. Jag litar på det. Jag kör en Volvo sedan 1992 och den har inte gått sönder. Och köttet är också från Sverige.”

Det här bevisar verkligen den gamla sången "Allt går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt".

Jag undrar var den där lilla äckliga burken med vita bönor och prinskorvar tagit vägen? Om den hamnat i t.ex. Afghanistan så är det inte undra på att talibanerna är sura...

Två Rafale havererar (uppdaterad)

Två franska Rafale M krockade i luften under en test med basering på hangarfartyget Charles de Gaulle. En pilot saknas och den andra har räddats med helikopter.

Med tanke på att det är två flygplan inblandade så tyder det på mänskliga faktorer bakom olyckan, snarare än tekniska problem. Dock så är det aldrig bra med negativ press och särskilt inte just nu när slutstriden pågår mellan Rafale, F-18 och Gripen i Brasilien.

Uppdaterad 09-09-25, 17:41
Den här länken innehåller en intressant diskussion om framför allt Charles de Gaulles nackdelar.

Uppdaterad 09-09-26, 11:14
Den saknade piloten har ännu inte påträffats. Jag blev lite imponerad av hans flygerfarenhet. 5000 timmar är något som vi svenska piloter nu för tiden bara kan drömma om.

Här är en lite Top Gun inspirerad video som visar Rafale som opererar från Charles de Gaulle.

Man kan se ett antal detaljer som jag tycker saknas hos svenska Gripen:
- Multi Storage lavetter. Hänger man t.ex. en bomb på en Gripen idag så har vi ingen möjlighet att på samma balk hänga en jaktrobot. Nu är det i och för sig sällan som tillfället dyker upp att använda många vapen samma uppdrag. Det resulterar i att man i stället för att förbruka vapen genom att fälla dom förbrukar dom enbart genom att flyga. För hangarfartyg är detta extra känsligt eftersom risken att landa med skarpa vapen är stor och varje landning påverkar vapnen negativt då det är en rackarns smäll som skadar elektroniken.
- Buddy-Buddy refuelling. Gripens bom sitter lite för långt bak för att detta ska vara praktiskt. Rafales bom sitter utmärkt, men lär skymma sikten framåt. Ta dessutom en titt på Mirage F1 videona där man kan se vilken dålig sikt framåt piloterna har i franska flygplan på grund av den smala nosen. Sikten runt omkring och framför allt bakåt är nog bättre än Gripen tack vare den höga placeringen av huven.

Ett modernt transportflyg

I budgetpropositionen finns en liten intressant rad i tabell 3.14 om uppgradering av våra Tp-84 Herkules. Exakt vad den innebär eller vad den får kosta är lite oklar, trots att den listas under kapitlet redan ingångna åtaganden.

"Förmågan till taktiska och strategiska flygtransporter är av stor betydelse för många av Försvarsmaktens insatser och bör därför utvecklas, t.ex. genom livstidsförlängande åtgärder på transportflygplan Tp 84, samt fördjupat nordiskt och internationellt samarbete. "

Lite fakta om våra åtta svenska Tp-84 (C-130E/H). Sverige är Europas äldsta operatör av Herkules och har flugit dem sedan 1965, det yngsta är från 1985. Jag känner mig gammal och grå men en del av dessa flygplan har varit med ett litet tag längre. Allihopa har flugit längre än vad jag har gjort, och enligt Flygvapenledningen så är jag redan pensionsfärdig från flygtjänst.

På senare år har det talats mycket om Internationella Insatser som huvuduppgift för Försvarsmakten, men för våra Herkulesbesättningar är detta gammal skåpmat. Dom har använts frekvent av FN och Röda Korset för hjälptransporter runt hela världen. Just nu baseras en Herkules nere i Afghanistan för att stötta ISAF, Swedish Air Element C-130 (SAE C-130). Det pratas mycket bland våra svenska politiker om att skicka helikoptrar till Afghanistan eller Somalia, men taktiskt transportflyg är en minst lika eftersökt resurs.

Sverige har på senare år baserat på erfarenheterna från Tsunamin i Thailand och transportbehovet för NBG gått med i transportsamarbetet SALIS - Strategic AirLift Interim Solution och nu det senaste året SAC - Strategic Airlift Consortium där vi tillsammans med ett antal NATO och PfP länder köper in tre stycken C-17 Globemaster och baserar dom på HAW i Ungern. Detta är en mycket ekonomisk lösning för tunga transporter på långa avstånd, men det finns fortfarande stort behov av taktiskt transportflyg inom Sverige samt inom länder där det sker insatser. Det strategiska transportflyget flyger in stora mängder utrustning till en central bas, som sedan med taktiskt transportflyg fördelas ut i landet.

En bra lösning för transportflygenheten vore att lägga ner idén med en AMP - Avionics Modernisation Program. Våra Tp-84 börjar bli gamla och slitna och vem vet vad som försigår djupt inne i några balkar. Risken finns att det någonstans har börjat uppstå sprickor motsvarande den som fick Kustbevakningens CASA 212 att haverera vid Falsterbokanalen 2006 (fortfarande är SHK haveriutredning inte klar med sin slutgiltiga rapport). Man kan dra liknelsen med en gammal Amazon (tidsperioden stämmer). Även om man stoppar in en ny stereo, GPS navigering, en Wunderbaum och fräcka lättmetallfälgar i en Amazon så är det fortfarande ett gammalt bil.

Konungen är död, länge leve konungen. Sälj våra gamla Tp-84 och köp in Tp-84B i form av C-130J. Med tanke på att vi nu har tillgång till C-17 för långdistanstransporter så skulle 4-5 stycken räcka för att ersätta de nuvarande åtta. Dom är inte billiga i anskaffning, men om vi går in i ett gemensamt underhållssystem med våra grannländer Danmark (4 st) och Norge (4 st) som redan opererar C-130J så kommer kostnaderna i ett helt annat läge. Vi skulle kunna dela servicekostnader, utbildning av personal m.m. och på så sätt kunna få en driftskostnad som är lägre än vad dagens Tp-84:or har. Med tanke på att nya C-130J lätt kan flyga i 40 år till och vi med en AMP kanske får ut 10 på de nuvarande, så blir anskaffningskostnaden utslagen per år inte dyrare än AMP:en. Efter dom 10 åren måste vi dessutom köpa ett nytt transportflygplan, så kostnaderna kommer hur som helst ändå. Det är bara frågan om vi ska ta dom idag, eller vänta 10 år till.

Bygg om vår Tp-84 simulator på F7 till C-130J status och sälj flygtid i den till Danmark och Norge. Idag finns det flera länder som hyr in sig i Tp-84 simulatorn på F7. Men eftersom allt fler Herkules operatörer går över på C-130J så kommer intresset för detta att minska, då den svenska simulatorn helt enkelt simulerar en antik version av Herkules.

En basering i t.ex. Afghanistan skulle göras mer effektiv än idag genom att Sverige, Danmark och Norge bygger upp en gemensam underhållslösning. Sedan baserar Sverige 4-månader, Danmark 4-månader och Norge 4-månader och använder den utrustning som hela tiden kan stå kvar. På så sätt får förbandet en täckning under lång tid, utan att behöva överanstränga organisationerna i respektive hemland.

Visst finns det alternativa lösningar som A-400 m.m., men det trevliga med just C-130J är möjligheterna till samarbete med Danmark och Norge, vilket borde ligga helt i linje med Tolgfors uttalade vilja för nordiskt samarbete och även skrivningen ovan i budgetpropositionen.

På SD Hatlista

Tydligen har vissa SD-sympatisörer retat sig på mina tidigare inlägg om att främlingsfientligheten förvärrar Sveriges säkerhetsläge.

Jag har hamnat på "Tankesmedjan Feminix" lista över olämpliga Bloggare. Därför kan ni se på många av mina inlägg att dom länkas från Feminix blogg, trots att inga kopplingar finns i innehållet på blogginlägget. Antingen är SD ute efter att dra till sig läsare av denna blogg, eller smutskasta innehållet på denna blogg. Syftet med deras länkande är annars ganska så oklart...

Personligen är jag ganska så stolt över att SD tycker att jag är en nagel i ögat!

Exportstödsmyndighetens oklara roll

Svensk vapenexport går strålande bra. Förra året exporterade vi för 12,7 miljarder och låg på 10-i-topplistan över världens vapenförsäljare. Nu vill regeringen enligt inriktningen i budgetpropositionen 2010 bygga upp en exportstödsmyndighet för att effektivisera exportsatsningar.

"Regeringen avser att under 2010 inrätta en exportstödjande myndighet för försvars-materielfrågor. Försvarsmaterielexport är per definition politiska frågor. Export kan inte ske med mindre än att tillstånd lämnats. De flesta försvarsmaterielaffärer kräver någon form av försvarspolitiskt samarbete. Det är sällan länder endast anskaffar en produkt, utan att söka samarbete kring utbildning eller garantier för vidareutveckling av systemet. Genom en ny myndighet till stöd för exporten kan stödet ges mer effektivt och samordnat med öppnare processer, tydligare roller och en klarare ansvarsfördelning. En ny myndighet ger också ökad öppenhet och transparens vilket är en förutsättning för att få ökat folkligt stöd och förtroende för försvarsmaterielexport."

Det finns ett antal frågetecken kring denna myndighet:

- Vem finansierar exportsatsningarna? Ska det tas statliga medel eller ska industrin ställa upp?
- Till vad går vinsten? Nya satsningar, eller tillbaka till staten?
- Vem gör vad i marknadssatsningarna, industri eller staten?
- Den ska lyda under Försvarsdepartementet, men hur ser kopplingarna ut till ISP, UD, FMV och FM?

Det många kommer att fråga sig är givetvis varför Sverige över huvud taget ska exportera vapen, när så många fredsälskande människor är mot det?

- Bra för svensk industri - Genererar jobb och skatteintäkter, vilket i sin tur är bra för svenska staten
- Bra för svenska försvaret, som kan dela utvecklings- och anskaffningskostnader med andra länder. Detta minskar trycket på försvarsbudgeten, vilket också är bra för staten
- Bättre insyn, vilket ger ISP bättre förutsättningar att kontrollera att affärerna går rätt till.

Dessutom om man ska vara realist. Om inte vi gör det kommer någon annan att göra det.

Att staten sedan måste stötta beror på att många utländska köpare kräver en garant för att bolaget dom handlar från inte ska gå omkull. Riksbanken kan dessutom garantera bra lånevillkor för länder med sämre ekonomi. Statliga avtal kan ge betydligt mer än bara teknik, som t.ex. samarbeten med utbildning, övningar m.m., vilket svensk industri har svårt att erbjuda.

En myndighet att samordna denna verksamhet är givetvis bra, men det gäller att dom lyssnar på sina egna experter i Försvarsmakten och FMV och inte för mycket på industrin som trots allt alltid har ett syfte att tjäna pengar, även genom att ta vissa risker.

En nackdel är givetvis vad som händer om den inhemska industrin börjar gå dåligt. Då måste staten stötta eftersom dom annars kommer att tappa trovärdighet hos det land som köpt svenska produkter från svenska staten. Om Saab skulle gå omkull kommer det att stå köpare av Gripen i Thailand, Ungern, Tjeckien och Sydafrika i korridoren på Rosenbad och knacka på Reinfeldts dörr. Då är det betydligt ilsknare och mäktigare kunder än ägaren till en Saab 9-3, eller Volvo V70 som vi pratar om.

Sist men inte minst så är det inte bara svenska staten som tjänar pengar. De svenska kommunerna har också mycket att tacka den svenska vapenindustrin för. Ta exemplet Linköping. Sveriges 5:e största stad (eller vad det nu är på senaste listan). Vad skulle dom ha varit utan Saab? Skulle det över huvud taget funnits en teknisk högskola? Vad har inte i sin tur LiTH inneburit för uppkomsten av Mjärdevi och alla små avknoppningsföretag? Utan Saab hade Norrköping fortfarande varit storebror i regionen.

Som Brynäsare hade jag i och för sig gärna sluppit Linköpings HC i Elitserien. Utan Saabs existens hade dom fortfarande häckat någonstans nere i gärdsgårdsserien tillsammans med Vita Hästen....

Danska Gripendebatten pågår

Lockheed Martin har gått ut i danska media och ansett att både Gripen och F-18 Super Hornet är mindre säkra köp än JSF. Detta beroende på att dom tillverkas i mindre antal exemplar.

Saabs försäljningsansvarige dementerar dock dessa påståenden.

Precis som vanligt så är det dock olika siffror som figurerar i debatten. Danmark har fått ett erbjudande om 48 Gripen för 43,6 miljarder DKK (fast pris) = 60,6 miljarder SEK (1 DKK = 1,39 SEK). Då har dom med miniräknaren fått det till en anskaffningskostnad per flygplan på 300 miljoner DKK = 417 miljoner SEK. Detta ska i så fall vara samma som JSF erbjudit. I Norge har man fått indikationer på ett styckepris på 600 miljoner SEK per JSF.

Vi svenskar gör nog tabben att stoppa in för mycket i våra paketerbjudanden för att visa att vi är ärliga och bäst i klassen. Utbildning, logistik, infrastruktur, simulatorer m.m. Problemet blir då att journalister som trots allt styr politisk vilja, med sina miniräknare kommer fram till helt fel slutsatser. Eftersom komkurrenterna erbjuder betydligt mindre utrustning utöver det rena flygplanet så framstår dom som billigare än vad dom är. Det gäller för politiker och journalister att kunna läsa det finstilta...

Det intressanta att ta med i analysen av Danmarks kommande val av flygplan är att dom till skillnad mot Norge är mer bunden mot NATO snarare än USA. Gripen finns redan hos NATO-länderna Tjeckien och Ungern.

Till sist. Att ett flygplan tillverkas i stor serie är inte bara fördelar. Sista flygplanet lär vara mycket olikt det första, vilket gör att alla kunder inte kommer att kunna dela på en gemensam logistik. Att stå som en liten kund med 48 flygplan och försöka få igenom krav på ändringar när det ska synkas med 3000 andra flygplan kommer heller inte att bli lätt.

Förlängd tidsfrist för Gripen till Brasilien (uppdaterad)

Brasilien har förlängt tidsfristen för att komma in med en slutlig offert till den 2:a oktober. Budgetpropositionen visar klart på att svenska staten kommer att stödja en försäljning av Gripen till Brasilien, vilket lär underlätta försäljningen. Saabs VD Åke Svensson är därför mycket optimistisk trots tidigare uttalanden från president Lula. Saab har som nämnts tidigare redan dragit igång med motköpsaffärer för att visa politikerna i Brasilien att dom menar allvar.

Klart är att Gripen är det billigaste flygplanet att flyga av de tre alternativen och uppfyller de flesta krav lika väl som F-18 och Rafale. Det brasilianska flygvapnets utvärdering lär därför med stor sannolikhet peka mot Gripen. Det finns dock två stora frågetecken:

- Politisk vilja. Fransmännen har mycket att erbjuda och lockar bl.a. med att stötta Brasiliens kampanj för en stående stol i säkerhetsrådet.
- Eventuella framtida behov av en hangarfartygsvariant. Både F-18 och Rafale är designade för hangarfartyg. Gripen kan kortlanda, men kräver en hel del nytänk för hangarfartygsoperationer.

Uppdaterad 09-10-01, 20:46
Nu får vi se hur mycket Brasiliens förlängda tidsram för den nya offerten bara var spel för galleriet, eller om diskussionerna med Sarkozy var ett mycket slugt sätt att få de olika flygplansfabrikörerna att ytterligare pressa avtalet.

Uppdaterad 09-10-02, 23:31
Den 23 oktober förväntas Brasilien komma med sitt svar på de olika offerterna.

Analys av Försvarsbudget 2010

Enligt Tolgfors Blogg är det framför allt tre huvudområden som prioriteras i försvarsbudgeten för 2010:

- Materielanskaffning. Radarjaktroboten Meteor till Gripen, nya splitterskyddade fordon, TUAV och nytt signalspaningsfartyg anskaffas. (utveckling av JAS39C/D glömmer han)

- Exportstödsmyndighet byggs upp. Det visar på vikten av vapenexport för att få våra svenska materielsystem att löna sig. Det kan bli intressant att se hur samspelet blir mellan ISP och den nya myndigheten. Frågan är också var gränslinjen dras mellan FMV och den nya myndigheten samt hur samspelet mellan myndigheten och industrin kommer att fungera. Kunskapen om produkterna kommer trots allt bara att finnas på FMV och industrin samt om dom är i operativ drift hos Försvarsmakten.

- Stödutredningen går ett nytt varv baserat på den föregående utredningens förslag och de remissvar som FMV, FM och FOI har lämnat in. Denna utredning kommer att skötas av s.k. genomförandekommitéer. Ett viss underkännande av den första utredningens resultat med andra ord.

Utvecklingen de senaste åren i försvarsbudgeten har faktiskt vänt. 2008 - 43,0 miljarder (utfall), 2009 - 42,3 miljarder (prognos) och 2010 - 45,5 miljarder (budget).

Sammanfattat så ser utvecklingen i utgiftsområde 6 - Försvar och Samhällets krisberedskap positiv ut. Satsningen på nyanskaffning av materiel syns tydligt, 2009 års budget var 8,8 miljarder medan 2010 blir 10,8 miljarder. Förbandsverksamheten och internationella insatser står kvar på samma nivåer (var ryms då eventuella ökade satsningar i Afghanistan om USA får sin vilja igenom? 300 miljoner finns som en buffert om behov uppstår). Vidmakthållande får stryk på foten med en sänkning från 6,97 miljarder till 5,98 miljarder. Förvånande är att krisberedskap sänks från 1,5 till 1,1 miljarder (MSB har knappt börjat fungera och influensahysterin borde peka på behov av någon typ av beredskap).

Vad vill då regeringen använda Försvarsmakten till?

"Regeringen konstaterar att dagens hot mot fred och säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Regeringen förväntar sig att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Samma förband ska kunna användas i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Regeringen anser att Sveriges engagemang i fredsfrämjande insatser under EU:s, FN:s och Natos ledning bör öka."

En viktig punkt anser jag är att för att få ut bästa effekt av internationella insatser bör militära och civila bidrag samordnas:

"Regeringen har påbörjat inrättandet av en samverkansfunktion inom Regeringskanslietmed stöd av berörda myndigheter och andraaktörer för att stärka den civil-militärasamverkan i samband med svenska bidrag till insatser internationellt."

2008 var ett mörkt år för Försvarsmakten:

"Försvarsmaktens värdering 2008 visar att den samlade operativa förmågan har nedgått jämfört med 2007 avseende exempelvis förmågan att upptäcka kränkningar av sjöterritorium och förmågan att bidra till att förebygga och hantera kriser i vår omvärld. Det beror bl.a. på att tillgången till kontrakterade markförband minskat sedan NBG08 avvecklades. Dessutom har Försvarsmakten under 2008, för att nå balans mellan verksamhet och ekonomi, begränsat övningsverksamheten utan att regeringen förändrat kraven och målsättningarna för verksamheten."

Lite oroväckande är skrivningarna om de kostnadsökningar som uppstod i samband med NBG08. Nu planeras NBG11 samt ett deltagande i den engelska stridsgruppen 2013! Risk för nya svarta hål med andra ord. Personligen är jag inte så imponerad av dessa stora förband som när det kommer till kritan är för stora att skicka ut. Bättre i så fall att satsa pengarna på utbildning av mindre förband som vi verkligen avser att skicka ut.

Ledningsorganisationen verkar fortfarande ha problem att skapa en fungerande enhet:

"Inom Försvarsmakten pågår en utredning om en gemensam lägescentral (GLC). Försvarsutskottet har framfört att eventuella, genomgripande förändringar av dagens organisation kopplade till detta bör ske efter godkännande av regeringen. "

Armén får ta stryk och går ner från 6 mekaniserade bataljoner, 2 lätt mekaniserade och 1 luftburen bataljon till 7 manöverbataljoner och 3 stridsvagnskompanier. Utgår träningen med förflyttning av trupp med helikopter helt? Då tappar vi möjligheten att täcka stor yta med liten mängd trupp. Då blir effekten av truppneddragningarna betydligt mer markanta.

"I enlighet med den tyngdpunktsförskjutning som ska ske, från dagens tunga och medel-tunga stridsfordon mot lättare splitterskyddade fordon, kommer antalet stridsvagnar och stridsfordon 90 att reduceras till det antal som motsvaras av manöverbataljonernas, stridsvagnskompaniernas och förbandsreservens behov."

Här har man verkligen missat en av slutsatserna från Irak. I strid i bebyggelse så är det enda som duger rejält med pansar.

För marinen kommer regeringen under hösten 2009 att fortsätta fundera på nyanskaffning av ubåt som i så fall kommer i en tilläggsbudget våren 2010. Ett nytt signalspanings och ett stödfartyg anskaffas. Visbykorvetterna kommer att tas i drift. Personligen hade jag hellre sett en inriktning mot YS Ny då jag anser Visby vara en halvmesyr.

För Flygvapnet är det intressant att två av våra Gripen divisioner (F7 utbildning) inte nämns under avsnittet insats, betyder det att incidentberedskap stryks helt och hållet för 39A/B? Livstidsförlängning av Tp-84 nämns, men till vilken storlek? En interoperabel (Länk16) markbaserad stridsledningsfunktion för utbildning anskaffas, men hur blir det för stridsledning vid t.ex. incidentverksamhet? Den nya stridsledningsfunktionen är baserad på befintlig operativ struktur. Bibehålls något berg, eller är det GLC? Det finns en rad kallad Vidmakthållande StriC med i budgeten...

För helikoptrar är det fortfarande ett beslutsvacuum. För många politiska tyckare och för lite jävlaranamma från Försvarsmakten.

"Regeringen tillsatte den 18 december 2008 en särskild utredare (Fö 2008:07) för att se över hur förmågan att understödja Försvars-maktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras, samt vilka krav det ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbanden. Utredaren ska redovisa sin slutrapport senast den 1 mars 2010. "

Värnplikten skrotas, vilket jag tror vi kommer att ångra om några år. Tvåbefälssystemet fortsätts utvecklas. Detta tycker jag är utmärkt. Dock så är jag lite rädd för att Försvarsmakten kommer att ha svårt att ta hand om dessa ur löne- och kompetensutevcklingssynpunkt. Vi har lite för gammal syn på att det är det som finns på axlarna som ska avgöra lön och uppgifter.

"I den fortsatta uppbyggnaden av specialist-officerskåren bedömer regeringen att det är angeläget att så långt som möjligt fylla specialistofficersbefattningar med redan anställda officerare."

Hur är detta tänkt? Ska de äldre officerarna degraderas? Annars så finns stor risk att det inom specialistofficersfacken bildas två grupper av fin- resp fulspecialister. Jag tror att detta är en misslyckad idé. Bättre i så fall att helt och hållet avveckla äldre officerare och ersätta med nya specialister.

"Under 2008 ökade genomsnittsåldern för yrkesofficerare från 41,7 år till 42,2 år och för civilanställd personal från 46,8 år till 47,7 år."

Här ligger kanske kärnan i Försvarsmaktens problem. Vi är helt enkelt förgubbade, vilket inte bådar gott vid eventuella insatser. Nej, skär ner på dödköttet och öka med specialister och visa att vi satsar på den nya rollen. Regeringen pekar på behovet av karriärsväxling och jag kan bara hålla med.

"Försvarsmakten har problem med hög personalrotation. Regeringen avser ge Försvarsmakten i uppgift att vidta åtgärder som leder till ökad kontinuitet på befattningar."

Lysande! Men då måste hela karriärsutvecklingssystemet ändras. Fler befäl med lägre grader måste utnyttjas i ledningsorganisationen och uppgifter på HKV läggas ut på förbanden för att slippa rotation av personal.

Vikten av frivilligorganisationerna för framtida rekrytering påpekas särskilt. Detta tycker jag är mycket bra då jag som instruktör under många år fått se vilken positiv bild av Försvarsmakten det ger till de ungdomar som utbildas.

"I budgetunderlaget för 2010 redovisar Försvarsmakten förslag till utveckling av internationell militär test-, utbildnings- och övningsverksamhet i Sverige (ITÖ). Det intresse utländska försvarsmakter visar att utnyttja svensk övningsinfrastruktur bör enligt myndigheten tas tillvara för att nyttiggöra Försvarsmaktens överkapacitet."

Fler övningar motsvarande Loyal Arrow kommer alltså att genomföras i Sverige. På så sätt utnyttjar vi våra resurser i form av stora övningsområden och får på köpet kvalificerade utländska förband att öva mot.

"Kopplingen mellan utvecklingen av operativ förmåga och materielförsörjningen bör öka. Därvid bör omedelbart användbara förband prioriteras framför högsta modernitet och spetsprestanda. Det är viktigare att materielen är interoperabel, tekniskt mogen, funktions-säker och tillgänglig än att den har allra högsta tekniska prestanda."

Här är helt klart ett inlägg i SEP debatten.

"Möjligheterna att utnyttja olika former av tillgänglighetsåtaganden bör alltid prövas. Möjligheterna till samverkan med civila offentliga aktörer och näringslivet bör utnyttjas för att åstadkomma ett effektivt och ändamålsenligt resursutnyttjande."

Mycket av underhåll av militära system kommer att i framtiden läggas ut på industrin. Frågan är bara hur vi gör vid en insats? Hur kontrakterar man bäst civil personal att deltaga i operationsområden? Saab Aerotech har bl.a. varit med om att bygga upp förbansplatsen i Afghanistan.

För Gripen systemet nämns uppgradering till E/F om Brasilien eller annat land beställer flygplan. Men även nedanstående formulering, vilket visar att regeringen har förstått att det kommer att krävas ett vidmakthållande av Gripen.

"Oaktat beslut i Brasilien eller i annat land, kommer ett ställningstagande att krävas hur fortsatt vidmakthållande och utveckling av flygsystemet ska ske. Den operativa livslängden med dagens JAS 39 C/D bedöms vara uppnådd i perioden 2020-2025."

Jag är mycket positiv till att TUAV kommer tillbaka. Framtiden för flygburen spaningsverksamhet ligger helt klart inom UAV området. Meteor är jag också positiv till eftersom det visar på en vilja till invasionsförsvar.

Sammanfattningsvis: Ur materielanskaffningssynpunkt ser det rätt så hyffsat ut. Lite svagt i min mening för sjöstridskrafterna. Ur förbandsproduktionssynpunkt tycker jag att armén helt och hållet fokuserar på internationella insatser, vilket jag tror långsiktigt kommer att bli ett problem. Stridsvagnskompetensen mer eller mindre försvinner och ett antal enheter finns i så få exemplar att det är mer frågan om vidmakthållande av en kompetens än en reell förmåga (luftvärn, artilleri m.m.).

Helikopterverksamheten och ledningsorganisationen måste också snarast klarläggas!

Det är intressant att titta på SvD omröstning om vad svenska befolkningen önskar att budgeten satsas på. Givetvis kommer sysselsättningen på första plats med 39%, men sedan är det faktiskt dött lopp mellan försvaret och skola och utbildning, bägge på 12%. Vård och äldreomsorg får bara 10% och på en överlägset sista plats jämställdhet enbart 1%. (FI får svårt att fiska röster i nästa val)

Drömmar och sanningar

Igår natt delade jag inte samma säng, men åtmistone samma dröm som Tokmoderaten. Tyvärr så när man vaknar upp från en trevlig dröm så blir verkligheten desto mer bister.

Sverige har uttalat en ensidig solidaritetsförklaring, men hur ska vi praktiskt gå vidare? De neddragningar som redan gjorts på Försvarsmakten i kombination med den minskande försvarsbudgeten leder till att det i dagsläget bara finns två realistiska vägar framåt:

- Förlita sig på säkerhetsgarantier från militära stormakter. Räcker Norden verkligen till, eller behöver vi stöd från t.ex. USA?
- Ingå i en multilateral militär säkerhetsgemenskap, d.v.s NATO eller EU (om dom nu tillåts av USA att nå så långt). Ironiskt nog så har Sverige som icke NATO medlem NATO-anpassat sitt försvar så till den milda grad att vore vi medlem i NATO skulle vi vara bäst i klassen.

Sverige hade runt 1970 ett försvar som var dubbelt så starkt som övriga Norden tillsammans. Nu ser siffrorna betydligt annorlunda ut:

- Sverige har 2014 åtta insatsbataljoner. Tillsammans med HV blir det 48.000 man. Utbildningskostnad per man 867 713 kr.
- Finland kan mobilisera 350.000 man till en kostnad av 66 629 kr per man.
- Danmark förlitar sig helt på NATO, men kan skramla ihop 83 700 man till en kostnad av 367 264 kr per man.
- Norge litar på USA och har 66 000 tillgängliga till en kostnad av 642 424 per man.

Varför går Sverige ut med en solidaritetsförklaring? Börjar våra politiker inse siffrorna ovan och därmed även slutsatsen att vi inte längre klarar av att försvara oss själva? Problemet är bara att Sverige historiskt sett har visat att vi inte gärna hjälper till om det får för stora konsekvenser för oss själva. Våra nordiska grannar är inte mycket att hänga upp säkerhetsstrategin på. Om något händer i Sverige så påverkar det med stor sannolikhet alla våra grannländer och då är det var och en för sig som gäller. Det som hände i Georgien visar också på att både NATO och USA är tveksamma att ställa upp om det inte ligger mycket i vågskålen.

Frågan är bara: Om vi inte längre har förmågan att försvara oss själva, vem sjutton vill då hjälpa till med vetskapen om att dom kommer få dra det tunga lasset? Då måste vi ge mycket tillbaka. Det intressanta blir därför att ju mer vi drar ner på det nationella försvaret, desto mer måste vi ställa upp på internationella insatser.

Dagens SPAM

Jag tycker nästan det är småtrevligt att läsa all spam jag får. Det är kul att se kreativiteten hos Internetanvändare och det får mig att tänka på den gamla godingen "Rivierans Guldgossar" med Steve Martin i högform.

Jag kan dock bara inte låta bli att visa er mitt senaste kap:

Dear Friend,

I sincerely apologize for intruding into your privacy,especially by contacting you through these means for a business proposal of these magnitude. My names are Captain Scott J. Wright of the Engineering Unit of US Military here in Ba'qubah in Iraq, during our search in Iraq we found about 600 million U.S Dollars in Iraq. We have about $10 Million US Dollars that we want to move out of the country. My partners and I need a good person out there, someone we can trust to receive the funds on our behalf. I have made all needed plans for this deal.

Once the funds get to you, simply take out 25% as your share and keep the remaining 75% for us. Your own part of this deal is to find a safe place where the funds can be sent to, ours is sending it to you safely. Also you can view this Link for proper verification

If you are interested I will furnish you with more details upon receipt of your response. I can assure you that the whole process is safe. I look forward to your reply and co-operation. If you are interested please reply to this email below:capt.wright.j.scott@live.com

Regards,
Capt. Scott J . Wright

Den är så bra att jag nästan skickade iväg allt jag hade på banken. Just nu så är jag pank, men fredag så är det lönedag, 2,5 Miljoner Dollar, here I come!!

Sjung lågflygningens lov

Jag satt och slösurfade lite på YouTube när jag hittade den här gamla klassiker, Gula Divisionen från 1954. På den tiden var det fortfarande tillåtet att visa lite flygglädje. Lågflygning under Västerbron var en gång i tiden tecken på att man var en bra pilot. Omdömeslös visserligen, men i bra flygtrim.

Piloten till höger är en känd F10 profil kallad Svarte-Per om jag inte minns helt fel. I kanoten sitter divisionmedlemmar från en av de andra divisionerna på F10. Det gör dom INTE efter passagen. Det svenska spaningsflyget flög på den gamla goda tiden så här lågt över vatten, så att det bildades svallvågor av jetstråle och virvlar från vingarna samt att huven och kameralinserna fick göras rent från saltvattenstänk efter uppdragen.

Utomlands så görs detta fortfarande även om vissa svenska chefer för Tchad insatsen gick i taket när dom fick se sådana här bilder på en KC-135. För att inte tala om de här på Mirage F1...

Tyvärr så är vi i Flygvapnet på senare år blivit fruktansvärt politiskt korrekta och erkänner inte våra misstag. I varje fall inte på högre nivå i organisationen.

De här bilderna på en F-4 Phantom påminner mig om incidenten på F16 när en Viggen efter start skadade ett antal åskådare. Piloten passerade lågt över en kulle och åskådarna brändes av jetstrålen. Problemet var att piloten blev uthängd, medan cheferna klarade sig undan. Liknande överflygningar hade förekommit många gånger tidigare. Skillnaden var att den här gången så blev någon skadad. Piloten var ung och kanske inte helt införstådd i riskzonerna kring en efterbrännkammare samt åt vilket håll jetstrålen är riktad när man flyger i låg fart och med hög anfallsvinkel.

Jag har just suttit och letat i mitt bildarkiv eftersom jag har en bild tagen på F16 ett par veckor tidigare på exakt samma ställe med en Viggen som kommer farande på låg höjd mot publiken. Borde inte divisionschef, flygchef och eventuellt flottiljchef fått sin beskärda del av kakan? Nu lyckades dom låtsas som om dom aldrig varit medvetna om det som tidigare inträffat. Även flygledare borde varit väl medvetna om att det hänt tidigare, men alla ljög sig fria. SHK skrev ett par rader i slutet av sin rapport att fler händelser inträffat tidigare, men cheferna sopade sitt ansvar under mattan.

Den här filmen på en Tp-84 fick befälhavaren att bli av med flygtjänsten. Vilket fel gjorde han, förutom att flyga mycket lågt? Jo han blev filmad, så det fanns bevis efteråt som hamnade hos pressen. Flygvapnet har i många år haft en tradition av lågflygning med Tp-84 efter att fällning av fallskärmshoppare har genomförts. Så det piloten egentligen blev fälld för var inte incidenten i sig själv, utan att någon chef efteråt råkade få se filmen. Borde inte fler chefer får ta del av straffet?

Själv så har jag blivit beordrad till busflygning. För många år sedan i samband med en övning på Byholmabasen så skulle jag fota baschefen uppställd på banan med sitt kompani och den nya basflaggan i näven. Jag passerade snyggt och prydligt på 100 meters höjd vid sidan av banan i ca 500 km i timmen och tog några foton med min sidokamera. Vad chefen inte visste om var att hans kollegor hade begärt ytterligar en överflygning. Denna gång på 30 meter och med tänd efterbrännkammare. Jag svängde alltså runt efter den första passagen och gav full gas. I ca 900 km i timmen och med zon 3 brinnande så passerade jag rakt ovanför honom. Tyvärr så fick jag aldrig se bilderna, men jag misstänker att min lodkamera tog en intressant bild på baschef och flagga liggandes på marken med händerna för öronen (baschefen, inte flaggan). I dagens flygvapen hade jag nog fått sparken för detta...

Efter det här inlägget kommer nog HKV Flygsäk bara låta mig se flygplan på bild.

P.S. Om någon har bilder på 37 överflygningar på F16 så skicka gärna en kopia till mig. Själv så ska jag fortsätta rota i bildarkivet...

Bara "timmer" i lasten på Arctic Sea (uppdaterad)

Den ryske åklagaren hittade bara "timmer" i lasten på Arctic Sea när fartyget undersöktes. Oväntat, eller hur?

"Fartyget genomsöktes med modern utrustning, invändigt och utvändigt. Det fanns inget utom timmer och annat virke. Ingenting som kunde kompromettera Ryska federationen hittades", meddelade åklagarmyndigheten.

Den här artikeln i Russia Profile har ett par mer intressanta vinklingar på det som hänt EFTER Ryssarna bordade Arctic Sea.

- Det automatiska AIS lägesövervakningssystemet har varit avslaget. Varför? Vill ryssarna inte visa hur skeppet har rört sig på vägen tillbaka?
- Hur kunde ryssarna så lätt borda skeppet "utan att ett skott avfyrades" när det fanns gisslan? Utanför Somalia är situationer liknande denna betydligt bökigare
- Varför får besättningen inte själva styra sitt fartyg tillbaka? Om det bara fanns timmer i lasten kan dom knappast vara skyldiga till ett brott? Dom behandlas i praktiken som lika stora brottslingar som kaparna

Tips till ryska åklagare: En S-300 robot är ca 7 meter lång och tillverkad i någon typ av metallegering. En timmerstock ser ut som ett träd, fast utan grenar.

Uppdaterad 09-09-22, 22:39
Nu är Arctic Sea försvunnen igen. Tydligen finns det 11 ryska militärer ombord (och bevakar vad). Därför så fick dom inte lägga till i Las Palmas.

Uppdaterad 09-09-24, 07:28
Enligt piraterna var dom ute och testade ny navigeringsutrustning och kom vilse. Dom blev räddade av Arctic Sea och drack sedan vodka tillsammans med besättningen.

Det här förklarar Arctic Seas konstiga manövrar på Östersjön. Besättningen satt och drack Vodka. Sedan måste dom ha lånat "piraternas" navigeringsutrustning och hamnat vilse. Bästa ryska bortförklaringen sedan U-137!

Inget fel på Gripen innan krasch

Statens Haverikommission har till BLT uttalat sig om den Gripen som havererade i samband med landning på F17. Det rör sig inte om några tekniska fel, utan landstället var helt enkelt inte utfällt.

Haverikommissionen kommer inte att utreda vems fel det var, utan fokuserar utredningen på varför piloten glömde att fälla ut stället. En liten ledtråd: Titta på hur mycket flygvapnets piloter flög förra året och vilken usel flygtrim många är i nu för tiden. Skulden borde rimligtvis ligga på Flygvapenledningen som för att spara pengar lät 50% av piloterna stå på backen 2008. Nu blev besparingen inte så stor eftersom dom på köpet förlorade ett flygplan. Men det är ju bara materielpengar. Målet var att spara driftpengar, vilket dom lyckades med.

Jag brukar ofta få frågan: "Hur många timmar måste du flyga för att behålla ditt flygcertifikat". Jag brukar då svara: "Vi har inga certifikat, för då tror vår arbetsgivare att vi lättare skulle smita över till civila flygindustrin. Dessutom finns det ingen mingräns, bara en maxgräns. Det är hur mycket vår arbetsgivare har råd att ge oss".

Tyvärr så är det dåligt med kravbilden för hur många timmar en pilot ska ha för att vara insatsberedd. Det finns en utbildningsplan för att bli en färdigutbildad stridspilot, men därefter så är det upp till divisionschefen och budgeten hur mycket en pilot får träna för att klara av sina krigsuppgifter.

"Slokhattarna" stoppar alla ledningsystem

MUST har enligt IS/IT ackrediteringsprocessen i DIT-04 uppgift att granska alla nyanskaffade system ur säkerhetssynpunkt. Denna granskning ligger som grund för att HKV sedan kan ta ett BOA - Beslut Om Användning.

Detta är oftast inget problem där det gäller fristående system, vi tar bara med en stor RÖS (RÖjande Signaler) skyddad container att stoppa in vår lilla bärbara planeringsdator i så är alla problemen lösta! Att det sedan blir en mycket ohanterlig lösning gör ju inget.

Värre blir det när vi pratar om nätverkade ledningssystem. I FV 2000 fanns det en underbar idé att koppla ihop alla PLA - planeringsdatorer på flygdivisionerna så att när ett flygföretag utvärderades kom automatiskt det senaste underrättelseläget upp på alla andra planeringsdatorer, så att nya företag kunde planeras mot ett så aktuellt läge som möjligt. Dessutom skulle radarinformationen från stridsledningscentralerna skickas till dessa planeringsdatorer. Alla skulle ha samma omvärldsbild och den skulle vara så aktuell som möjligt. FV 2000 blev aldrig ackrediterat. Det var helt enkelt inte designat med alla säkerhetskrav som krävdes. Ackrediteringsprocessen "uppfanns" efter systemet beställts och anskaffats.

Under våren har det varit heta diskussioner kring stridsledning för Gripen, där det stått mellan mellan den gamla strildatalänken som fanns på JAS39A/B och den internationella Länk 16 som finns i JAS39C/D. Många tror att detta bara är för Gripen, men Länk 16 är mer än bara en flygplanslänk. Den medger kommunikation mellan stridsfordon, fartyg och flygplan. Att få upp alla andra enheters sensordata ökar omvärldsuppfattningen, s.k. "Situational Awareness". Annars är vi lika blinda som motståndaren.

Att vara internationellt kompatibel har sina stora fördelar om vi ska ut på gemensamma uppdrag i t.ex. Afghanistan. Det har också fördelar om vi i ett eventuellt skymningsläge skulle vilja ropa på hjälp här hemma i Sverige. De fordon, fartyg och flygplan som skulle komma och stötta oss kan då direkt kommunicera med våra ledningscentraler och enheter.

Men vad är det som hindrar oss? Länk 16 använder internationella krypton som MUST inte kan granska. Dessutom deltar det en massa andra länder på Länk 16 som då automatiskt får ta del av våra systems prestanda. MUST är mycket måna om sitt rykte som säkerhetsorganisation. Så måna att man hellre fäller än friar. Tyvärr så är det sällan militära chefer går emot MUST rekommendation. Skulle det läcka data så är deras karriär förstörd. Sunt förnuft finns inte definierat som en del av ackrediteringsprocessen.

Slutsats: MUST rykte bibehålls och Försvarsmakten kan aldrig skaffa ledningssystem.

Här finns ett stort logiskt fel i politikers och säkerhetsfolks resonemang. Om vi nu inriktar Försvarsmakten mot internationella operationer, så måste vi kunna nyttja de internationella ledningssystem som finns tillgängliga. Detta för att ge våra soldater och piloter största möjlighet att klara av och överleva sitt uppdrag. Då kan vi inte samtidigt skaffa unika svenska lösningar som inte går att använda internationellt? Sedan kan inte MUST sätta så stora säkerhetskrav att systemen inte går att använda. En mer verklighetsanpassad ackrediteringsprocess krävs.

MUST lever fortfarande kvar i det kalla kriget. Nu ska vi samarbeta internationellt, det innebär faktiskt att vi medvetet läcker data. Vinsten av internationella samarbeten överväger förlusten av vissa hemligheter. Bara det att vi flyger omkring i övningar med våra Gripen flygplan innebär att vi läcker data som IR och Rr signatur, frekvenser på radar, effekt av motmedelssystem samt givetvis hur bra tränade våra förband är.

Är det för övrigt någon som tror att MUST kommer att godkänna PRIO? Och även om så vore fallet, hur får vi med PRIO på internationella insatser?

Ryssland närmar sig USA

USA:s framsträckta hand till Ryssland att lägga robotförsvaret i Europa åtminstone tillfälligt på is möts av positiva reaktioner från Rysslands president Dmitry Medvedev.

Medvedev said that Russia "noted President Obama's announcement on the adjustment of the U.S.'s approach to the issue of missile defense."

"We value the responsible approach of the U.S. president to our agreement. I am ready to continue our dialogue," Medvedev said.

Däremot så nämnde Medvedev inte mycket om Iran. Detta kan påverka Obamas stöd i USA, eftersom mycket av anledningen till att USA försöker göra Ryssland nöjda är att USA söker stöd i FN säkerhetsråd att införa sanktioner mot Iran för att förhindra deras kärnvapenprogram.

Mr. Medvedev on Friday maintained that Russia did not feel obligated to respond to the United States as part of some deal. But he added: “There always is a score in politics. And if our partners hear some of our concerns, we will, of course, be more attentive to theirs.”

NATOs generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen närmar sig också Ryssland och nämner bl.a. tankarna på ett gemensamt robotförsvar för både Europa och Ryssland.

My first proposal concerns the short term. I would like NATO and Russia to strengthen their practical cooperation in the many areas where we have a clear common interest.

- Key among these areas is the fight against terrorism
- Another shared interest is preventing the proliferation of Weapons of Mass Destruction and their means of delivery
- Afghanistan is another area where we can and should do much more together,
- NATO and Russia have also achieved a great deal together in our joint work on counter-narcotics training.
- NATO nations and Russia face the common challenges of piracy and terrorism at sea

Hence my second proposal, which is to re-vitalise the NATO-Russia Council as a forum for serious dialogue.

Now to my third proposal...This is why I propose that we undertake a joint review of NATO’s and Russia’s common threats and challenges.

För Nordens del är kanske den mest positiva nyheten att Ryssland funderar på skrota idéerna om att placera ut taktiska robotsystem i Kaliningrad regionen.

Det intressanta är att se att de flesta av dessa förslag till närmande avser inte vad USA eller Ryssland avser att göra, utan vad dom INTE avser att göra. Sedan är det upp till NATO att se till att det praktiska samarbetet fungerar. NATO har därmed gått från att vara USA:s krigsinstrument i det kalla kriget i Europa, till att vara USA:s språkrör i dagens samarbetet med Ryssland. Det här är något som svenska NATO motståndare bör fundera en stund över...

En ny generation BK

Det gamla kallakrigsvapnet DWS 39/BK 90 -Bombkapsel kommer som redan känt att skrotas. Detta beror mycket på den internationella konventionen mot Klustervapen. Nu är jag inte den som gråter för detta, eftersom BK är ett ganska så bökigt vapen att använda i dagens hotmiljö. Precisionen är inte den bästa och därför behovet av att använda många substridsdelar för att täcka en stor yta.

Dock så har inte Svenska Freds alla fakta rätt i målet. BK 90 sprider inte ut minor på samma sätt som t.ex. de system som Israel använde Libanon. Givetvis kan det bli substrisdelar som inte sprängs, men aktiveringsmekanismen förstörs efter ett tag. Därmed så ligger det inte kvar några blindgångare kvar på backen som gör att området måste minröjas efter att en insats genomförts. Möjligtvis bör man undvika använda detta vapen i Afghanistan eller Irak då det trots allt blir en del skrot som går att använda för att bygga IED.

I den ursprungliga designen så fanns det dock en hel del vilda idéer om hur minor skulle kunna integreras. En BK 90 skulle t.ex. kunna fällas över en landningsbana. Där skulle vissa substridsdelar skada banan, vissa skulle detonera med fördröjning och vissa ligga kvar som minor. På så sätt skulle alla försök att reparera banan kraftigt försvåras.

Detta är numera historia. BK 90 ska skrotas och vi använder inte längre minor som vapen.

Men varför inte göra om BK 90 till ett precisionsvapen?

BK 90 som den ursprungligen var designad skulle fällas i hög fart på låg höjd och glida över terrängen för att sedan sprida ut sina substridsdelar på en begränsad yta. Varför inte göra tvärtom. Den grekiska varianten av BK 90 - AFDS har en bättre radarhöjdmätare som gör att den går att fälla från högre höjd än BK 90 och därmed får längre fällavstånd. Antagligen så går den även att lobba in i målet som man gör i s.k. toss-bombning.

Om man i stället för "dumma" stridsdelar fyller BK 90 med ett antal BONUS projektiler så har man vips förvandlat ett dumt yttäckande stridssystem till ett precisionsvapen med möjlighet att slå ut ett stridsvagnsregemente i en smäll. Vi kan kalla detta nya vapen helt revolutionerande för BK 2010!

Eftersom BONUS kommer att användas av Archer så finns det en möjlighet att samordna dessa projekt. Återanvänd BK 90 skalet, sätt i en bättre radarhöjdmätare och GPS, fyll på med substridsdelar från BONUS projektilen och genast så har vi i Sverige ett vapen för autonom bekämpning av stridsfordon, som skulle bli en succe på världsmarknaden och som inte ens Svenska Freds skulle kunna kritisera.

P.S. Bofors, om ni stjäl min ide så vill jag ha en del av kakan...

Saabs motköp har redan startat (uppdaterad)

Trots att Brasilien ännu inte valt vilken flygplan dom ska köpa så har Saab redan startat upp samarbete med Brasilianska flygteknikföretag.

"The actual cooperation with Saab started on August 31, with the objective of totally engaging all companies in the project, including the mastering of important technologies in the aircraft and access to all sensitive areas in the company plant in Linköping, Sweden", explains the Akaer CEO, César Augusto da Silva. T1, the holding joining the five Brazilian companies involved in the new Swedish fighter project, will be responsible for projecting and manufacturing the central and rear fuselages and wings of the Gripen NG. "

Produktion av flygplan i Brasilien har många fördelar.
- Närhet till kunden. Saab slipper dyra transporter av kompletta flygplan, vilket även ur säkerhets och försäkringssynpunkt är svårt
- Billigare industri. En ingenjör i Brasilien är helt enkelt billigare än motsvarande i Sverige
- Tillverkningen av flygplanet blir en del av offsetavtalen och då slipper Saab (Wallenbergsfären) anstränga sig att hitta andra affärsområden
- Politiskt mycket viktigt och i denna affär ett uttalat krav från Brasiliansk sida

Brasilien har genom Embraers internationella framgångar en mycket väl fungerande flygplansindustri. För militärt bruk har bl.a. utvecklingen av AMX och Tucano varit stora framgångar. Gripen skulle innebära att dessa företag får syssla med mer avancerad teknik än tidigare.

Få se nu om Lula har lovat för mycket till Sarkozy...

Uppdaterad 09-09-18, 20:44
Lula vill nog gärna styra över valet av flygplan.

"The air force has the technological know-how to make the evaluation, and it will do so," he added. "But the decision is political and strategic, and it's up to the president of the republic and no one else," Lula said recently.

Nu är vi fem (sex)

För den som har missat det hela så flög första Thailändska Gripen flygplanet i onsdags (artikeln säger den 18 september, men det är fel).

Det innebär att det nu finns fem flygvapen som har Gripen flygplan i sitt sortiment, Sverige, Tjeckien, Ungern, Sydafrika och nu Thailand. Saab brukar räkna upp ETPS som kund, men det är endast köp av flygtid för deras testpiloter.

Den thailändska beställningen är mer än bara stridsflygplan. Förutom Gripen levereras Saab Microwave Erieye luftburen radar på ett Saab 340 flygplan och en integrerad ledningsfunktion. På så sätt är det mer ett komplett flygvapen som Thailand har köpt med allt från sensorer via ledningssystem till verksanssystem.

Ny valomgång i Afghanistan förbereds (uppdaterad)

Trots att det verkar som den sittande afghanska presidenten Hamid Kharzai får mer än 50% av rösterna och därmed automatiskt skulle vinna valet, så lutar det åt en andra valomgång. Detta eftersom den oberoende valkommissionen inte kan garantera att det inte var just valfusket som fick homom att nå över 50% gränsen.

Personligen tycker jag att detta är en utmärkt kompromiss för att undvika oroligheter inom landet, även om det ger talibanerna en ny chans att störa valet.

Att Hamid Kharzai vinner nästa valomgång är inte helt säkert:
- Valfusket kan kanske stoppas mer effektivt
- De som röstade på andra kandidater lär hellre lägga sin röst på Abdullah Abdullah då Kharzai även bland afghaner anses som korrupt
- Röstande i talibandominerade regioner kan kanske tillåtas rösta i nästa omgång, vilket kan ändra förutsättningarna

I nästa omgång är det minst lika viktigt att säkerställa att det inte förekommer valfusk, som att skydda valet från talibanerna. Annars finns det risk att ISAF och det internationella samfundet tappar det lilla fortroende dom har hos den afghanska lokalbefolkningen. Det gäller också att inte räkna bort talibanerna även om dom i första omgången inte lyckades särskilt väl att störa valet.

Uppdaterad 09-09-22, 22:44
Luttrade afghaner är inte särskilt sugna på en till valomgång. Dom tror inte att en till omgång skulle leda till ett mer demokratiskt val, bara nya möjligheter för talibanerna att ställa till elände.

Godtyckliga krav på internationell tjänstgöring

Jag har i ett tidigare inlägg varit mycket kritisk till Försvarsmaktens nya krav att elever som genomgår nivåhöjande utbildning tvingas skriva på kontrakt, att dom i framtiden kommer att deltaga i internationella insatser.

Hur hanteras då denna nya situation av hemmaförbanden?

- Vissa förband har ändrat kompetenskraven på befattningar för att officerare ska "slippa" gå nivåhöjande utbildning.

- Löjtnanter som påbörjat kaptensutbildningen i Halmstad hoppar av utbildningen i stället för att skriva på kontrakten. Resultat för deras del blir i framtiden stoppade karriärer och löneutveckling.

- Kaptener som blivit skulle starta på stabsprogrammet och därför skrev på kontraktet har blivit lurade eftersom utbildningen blev inställt, men kontraktet gäller.

- Majorer från F21 som skriver C-uppsats för att eventuellt bli antagna till HSU har fått lägga sina påskrivna kontrakt i ett kassaskåp hos C F21. Kommer dom inte in på utbildningen rivs kontrakten.

- Piloter från F7 som läser kaptensprogrammet behöver inte skriva på kontraktet då C F7 ansåg att dom påbörjat utbildningen innan kravet på kontraktskrivning blev till.

Slutsats: Ett tveksamt tilltag från Försvarsmakten har lett till helt godtycklig behandling av olika officerskategorier beroende på vilket förband dom tillhör. Tyvärr så är det Flygvapnet som sticker ut med mild behandling, trots att dom minst av alla officerare "riskerar" att bli ivägskickade.

Mitt förslag från det tidigare inlägget borde införas i stället för detta system. Kravet för att få gå nivåhöjande utbildning ska vara att man genomfört internationell tjänst. Då är det fortfarande frivilligt, men man får tänka igenom vad man vill göra med sin karriär i Försvarsmakten.

Ett stort problem finns dock för de yrkesfack där det inte erbjuds lämpliga internationella tjänster. Där borde t.ex. deltagande i ett insatsförband som aldrig blev ivägskickat räcka till som merit (läs flygvapnets piloter och tekniker). För högre befäl finns det stabstjänster i överflöd. Men då gäller det också att alla ges chansen, även om man som i mitt fall råkar vara ingenjör och inte kan se skillnad på fram eller bak på en AK-5 (ironi, jag har tävlingsskjutit för F17 flottiljlag).

USA ej längre intresserade av Europa (uppdaterad)

USA lägger sin satsning på robotförsvar i Europa på is. Detta kan givetvis låta som en god nyhet, men hur är det ur en strikt militärstrategisk synvinkel?

- Fokus för USA:s militära intresse ligger numera mot mellanöstern, Kina och Nordkorea, trots att de senaste amerikanska militära analyserna pekar ut Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea som potentiella länder med kapacitet att utmana USA. Alltså ser USA inte längre Ryssland som ett av de länder som är potentiella hot, trots att kapaciteten finns.

- Syftet med robotförsvaret var aldrig att försvara Europa utan enbart USA och då från Iran och inte i första hand Ryssland. USA säger i artikeln rakt ut att anledningen till att robotförsvaret kan skrotas är att Iran satsar med på medeldistansrobotar i.s.f. interkontinentala robotar. Hotet mot USA är därmed borta.

- Minskat amerikanskt fokus i Europa i kombination med att USA av budgetskäl måste dra ner på sina internationella åtaganden innebär att EU kommer få dra större del av lasten internationellt samt att vi inte kan räkna med att få stöd av USA vid mindre konflikter i Europa.

- Tjeckien hade räknat med att få amerikanska investeringar i regionen, vilket hade varit bra i samband med eventuella köp av fler Gripen. Nu kan köpkraften minska. Å andra sidan kan köpvilligheten öka om dom känner att USA inte längre kommer att ställa upp som beräknat.

Sammanfattat är vi i Europa mer lämnat åt oss själva i framtiden.

Uppdaterad 09-09-18, 16:58
Enligt den här artikeln är Tjeckien och Polen inte lika nöjd som SvD påstår i sitt inlägg.

"But Mirek Topolanek, who was prime minister when Prague agreed to co-host the shield, said Obama's move was "not good news for the Czech state, for Czech freedom and independence."

In Poland, former president and Nobel laureate Lech Walesa said it might be time rethink close ties with the United States"

USA kommer i stället att satsa på fartygsbaserade SM-3 robotar, samt utveckla mobila landbaserade SM-2 system.

I relationerna med Ryssland har USA tagit många viktiga PR poäng. Syftet med Obamas vändning kan vara att få med sig Ryssland i försöken att stoppa det Iranska kärnvapenprogrammet. Frågan är för de forna öststaterna vad som är viktigast för USA. Relationerna med Ryssland, eller dessa staters säkerhet? Hemma i USA muttrar dock republikanerna.

Interndebitering, bara extra kostnader

Försvarsmakten har på senare år en förmåga att skapa separata interna enheter med eget ekonomiskt redovisningsansvar. Syftet är givetvis att samordna en del viktiga funktioner för att få ekonomiska vinster. Men eftersom det bara finns en kund så blir oftast resultatet det motsatta, d.v.s. ökade kostnader då administrationen av denna budgetering trots allt kostar extra.

Ett par exempel:

- Tidigt i min karriär skulle min division åka från F17 till F21. Det gick en tom Tp-84 från flottiljen upp till Luleå. Men när vi tittade på vad det skulle kosta i interndebitering per person så blev det billigare att åka med SAS. Resultat: 20 piloter åker SAS fram och tillbaka till Luleå i stället för att åka i en Tp-84 som ändå åkte tom upp till Luleå. Divisionens budgetramar hölls, men det var pengar som gick ut från Försvarsmakten.

- På F7 har ett centrum för utbildning av Gripenpiloter byggts upp. Där har man anskaffat simulatorer för ca en miljard och byggt en byggnad runt dem. Nu kostar hyran av simulatorbyggnaden ca 20 miljoner per år. En del är givetvis drift och underhåll, men merparten är avräkningskostnader på byggnaden som går till FortV. Resultat: En timme i en simulator som redan är köpt kostar ca 5000 som ska bekostas av divisionens budget. Detta riskerar att simulatorerna underanvänds p.g.a. divisionen inte har råd. I det långa loppet skulle det kunna vara en flygsäkerhetsrisk om piloterna inte tränar tillräckligt.

- På F21 skulle man bygga skärmtak för sina fordon. D.v.s. ett plåttak med fyra stolpar som håller det uppe. FortV gör en upphandling på företaget BDX i Luleå. Kostnad 1 miljon kronor. Visst krävs det en massa cement för att tåla att tunga maskiner kan stå på uppställningsplatsen, men att betala lika mycket som för en mindre villa låter lite magstarkt. Resultat: F21 har inte råd att bygga uppställningsplatser för fler fordon som i stället får stå ute och rosta.

- På F7 har man en massa byggnader. Om FortV vore ett riktigt företag så skulle F7 kunna tjäna pengar på att inte hyra byggnader som inte används. Problemet är att ingen annan av sekretesskäl kan hyra en byggnad på ett militärt område. Resultat: Byggnaden används inte, men den totala årshyran på flottiljen blir inte lägre.

- FHS gamla byggnad skulle kosta för mycket i hyra. Vasakronan är i och för sig inte en militär, men dock tidigare statlig hyresvärd. FHS bygger i stället en ny byggnad (i och för sig bättre än den gamla). När sedan Vasakronan inte kan hyra ut huset till vem som helst (för nära Valhallavägen) så erbjuder man sänkt hyra till FHS, men för sent...

Det finns massor av fler exempel, både bättre och sämre. Men exemplen var bara med för att belysa ett problem när FM bedriver interna debiteringar som bara ökar kostnaderna och inte tillför något mervärde.

Lägg ner interna debiteringsmyndigheter som FortV och FMLOG som separata enheter, eller sluta åtminstonde upp med interndebiteringen! Låt i stället dessa enheter få en budget för att klara av sitt jobb och låt övriga enheter bara betala för sina faktiska kostnader. Då slipper FM fördela driftpengar på en massa småenheter för att sedan bara betala tillbaka dom centralt.