Saab satsar på Danmark

Norrmännen har svårt med matematiken och bevisligen stor plånbok. Finland valde för flera år sedan att knyta kontakterna närmare med USA och köpa F-18. Men Saab har ännu inte gett upp försöken att sälja Gripen i Norden. Trots att Danmark finns med på listan över länder som är intresserade av JSF så har Saab börjat förbereda en eventuell Gripen försäljning.

Det bästa sättet är givetvis att knyta upp danska underleverantörer så att att danskarna ser att ett Gripenköp inte bara innebär pengar ut ur Danmark, utan även ger inkomster för dansk industri. Om Danmark köper 48 stycken Gripen för ca 22 miljarder så kommer Saab att från tre danska företag att köpa bl.a. elektronik och simulatorer för ca 500 miljoner. Mer liknande avtal lär dyka upp om Danmark börjar visa större intresse för Gripen.

Norrmännen får i stället göra tvärtom och åka till USA för att kräva att amerikanarna investerar i Norge. Dessutom kommer dom att ta upp frågan om den eventuella prisökningen på JSF som riskerar att uppstå då USA beställer färre antal flygplan.

För Saab är Norge och Danmark stora Gripenkunder som skulle få mycket stort fokus i deras utvecklingssamarbete. För USA är Norge i och för sig en viktig första kund, men totalt sett på den tänkta försäljningen ganska så obetydlig.

Fienden finns inte längre på Siauliai

När jag flög svenska spaningsflygplan längs med den baltiska kusten för flera hundra år sedan så var Siauliai en av "fiendebaserna". Det ryska jaktflyget hade längs Östersjön ett antal baser med avancerade jaktflygplan och Siauliai var en av de baser där ibland Su-27 kunde dyka upp, även om det var sällan i slutet av Kalla Kriget.

De senaste åren har dock NATO tagit över och idag avslutade tjeckiska flygvapnet sin fyra månaders basering i Litauen för att skydda luftrummet över Baltikum. Det som är lite unikt är att detta skedde med Gripenflygplan! Teoretiskt kunde därför svenska och tjeckiska Gripen mötas mitt över Östersjön, även om ingen den närmaste tiden kommer att erkänna det.

Vi svenskar kan dock ta åt oss en del av äran. Tjeckerna är mycket nöjda med deras Gripenflygplan och har under dessa fyra månader genomfört 400 timmars flygning fördelat på 336 flygpass, varav 8 stycken skarpa incidentuppdrag (QRA - Quick Readiness Alert inom NATO).

Gripenexport ger oväntade bonusar

Att tillverkningen av Gripen gett Sverige många tekniska fördelar är nog ganska så välkänt. Vad som nog är mindre välkänt är de stora vinster som gjorts i samband med exporterna av Gripen till Ungern, Tjeckien och Sydafrika i form av motköp och samverkan i alla olika möjliga sammanhang.

Lidköpings kommun där F7 är lokaliserat och där alla svenska och utländska Gripenpiloter utbildats har skrivit ett parterskapsavtal med staden Kecskemét i Ungern där de ungerska Gripen flygplanen är stationerade. Bl.a. annordnas resor till Ungern för att ge möjlighet för lokala lantbrukarna och näringsliv att skapa nya kontakter.

Svenska kossor mår alltså bättre av Gripenexporten!

Aftonbladet får stora journalistpriset

Läste precis kvällsnyheterna på Aftonbladet och får till min inte allt för stora förvåning ytterligare ett bevis på hur lågt nivån på svensk journalistik sjunkit.

Standardreportage 1A i svensk kvällspress går ut på att:
1 - Hitta någon som är villig att uttala sig om vad som hänt. Det kan vara allt från grannen som inte har en aning om vad som hänt till någon lokalpolitiker som är djupt upprörd.
2 - Samla ihop en massa fakta från liknande händelser som egentligen inte har ett dugg med den senaste att göra.
3 - Dra några skandalslutsatser som pekar ut en skyldig. Ju tokigare desto bättre för det kan skapa ett fint drev som säljer lösnummer den närmaste veckan.

Det senaste skandalreportaget i Aftonbladet hamnar om ett haveri med en vitrysk Su-27 i Polen under en flyguppvisning och givetvis dyker Gripenhaveriet på Långholmen 1993 upp som en kanin ur trollkarlens hatt.

Kan svenska journalister inte hitta bättre exempel om nu detta måste med enligt punkt 2 ovan? Haveriet utanför Moskva på flygshowen MAKS den 16 augusti 2009 där två Su-27 ur den ryska uppvisningsgruppen Russian Knights vore kanske mer lämpligt? Långholmenhaveriet har endast två faktorer gemensamt med det i Polen. Det var ett flygplan som havererade och det skedde under flyguppvisning.

Rekryteringsproblem i Försvarsmakten?

Jag var på Saab i Linköping i veckan med en ungersk kollega och tittade in på deras presentshop. Döm om vår förvåning när dom nästan helt tagit bort alla produkter med Gripen på. Nu är det varumärket Saab som ska visas och inte bara en enstaka produkt. Mycket märkligt då Gripen trots allt är deras flaggprodukt! Shopen hade dock börjat ta in Gripen produkter igen då försäljningen inte helt oväntat hade minskat.

Nu kanske man inte bara ska skaka på huvudet åt Saab. Vi gör samma sak i Försvarsmakten. För några år sedan så blev det mer eller mindre förbjudet att marknadsföra de olika försvarsgrenarna. De olika förbandsbutikerna fick inte ta in egna produkter. I stället för kepsar och t-shirts med Flygvapnet på så ska det numera stå Försvarsmakten. Och vad har resultatet blivit?

När jag en gång i tiden sökte Flygvapnet så tillhörde jag Top Gun generationen. 3000 sökande konkurrerade om 40 platser för att bli stridsflygare. Idag rör det sig om ca 300 sökande, varav precis tillräckligt många klarar av testerna för att fylla upp ca 20 utbildningsplatser per år. Jag vill inte påstå att detta är enbart beroende på att det inte längre finns kepsar med Flygvapnet på, men jag tror att det är ett symptom för att det inte längre är OK att vara stolt över det man är. I Försvarsmakten ska alla bara vara officerare. Men som alla vet så är "Alla djur jämlika, bara vissa mer jämlika än andra". Om det nu är så svårt att få folk att söka till att bli pilot, hur är det då med de övriga yrkesfacken?

Ryktet säger att en uppföljare till Top Gun är på gång med Tom Cruise som avdankad lärare den här gången. Det kan behövas om inte annat för att få tillbaka suget att bli piloter hos sveriges ungdom. Top Gun gör mer nytta än alla guldägg i världen på reklamtävlingar.

Fusk i det afghanska valet? (uppdaterad)

Talibanerna lyckades inte störa valet i afghanistan nämnvärt. Nu börjar det dock dyka upp fler och fler rapporter om organiserat valfusk. Risken är att det som talibanerna misslyckades med kan valfuskandet åstakomma, d.v.s. ökade oroligheter och tappat förtroende för den demokratiska processen. ISAF kommer kanske att inte bara behöva skydda afghanerna från talibaner, utan även de olika fraktionerna från varandra.

Hittils har 35% av röstsedlarna gåtts igenom. Nästa vecka kommer en fullständig sammanräkning av rösterna vara genomförd. Just nu ser det ut att bli ytterligare en valomgång mellan de två huvudkandidaterna Hamid Karzai som idagsläget har 46% av rösterna mot Abdullah Abdullah's 31.4%. Om afghanerna känner att första valomgången blev bortfuskad så kan det innebära lägre deltagarfrekvens i nästa omgång, vilket lär gynna Hamid Karzai.

Uppdaterad 09-08-31, 18:57
Risken är att EU och USA initialt försökte att blåsa upp den positiva bilden av valets genomförande för att på så sätt bevisa att västmakterna lyckats i sitt uppdrag. ISAF har nog lyckats med sin del, d.v.s att få ett val genomfört utan större påverkan av talibanerna. Frågan är bara om den oberoende valkommisionen IEC har lyckats med sin del. Genom att inte ha personal till att övervaka mer än ca 30% av vallokalerna och inte övervaka vallokaler i de otryggare regionerna så har risken för manipulation av rösterna varit stora.

Uppdaterad 09-09-01, 17:44
Vad gör USA om Kharzai vinner? Risken finns att USA ogiltigförklarar valet inte bara för att det förekommit valfusk, utan för att bli av med Kharzai. Detta skulle dock vara ett stort misstag, eftersom då kommer USA förutom att slåss med talibaner även slåss mot mer än 50% av afghanistans befolkning.

SMB vill börja med tecknade serier

Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek vill börja ge ut serier med militär anknytning och tar upp som exempel den gamla klassiska tidningen Pilot. Genast får jag nostalgikänslor och börjar komma ihåg när jag själv köpte varje nummer av Pilot och slukade serier som "Tante Ju" och "Dix Dogfight".

Pilot är dock lite svår att ge ut av ett bokförlag då rättigheterna för varje serie kan vara knepiga att få tag på.

Personligen tycker jag att en del av de serier som producerats i albumform vore lämpligast:
- Dan Cooper. Lite väl mycket Sci-Fi koppling, men en utmärkt tecknad serie.
- Buck Danny. Mycket vältecknad serie som följer flygutvecklingen från andra världskriget till nutid. Ett av albumen hade faktiskt svensk anknytning då han deltar i en internationell flyguppvisning där svenska J35 Draken är en av huvudnumren. I Frankrike har denna serie getts ut i en jubileumutgåva som vore utmärkt att ge ut på svenska.

Sverige blåsta av Norge?

Eller är det den norska befolkningen som är blåsta av den norska staten?

Den Norske försvarsanalytikern John Berg anser att Sverige inte tillräckligt väl har kritiserat varför Norge lade fram falska siffror för vad JSF respektive Gripen skulle kosta i anskaffning och drift, till fördel för beslutet att gå vidare med JSF anskaffningen.

Vid utvärderingen av JSF den 20 november 2008 angavs anskaffningspriset till 18 miljarder. Vid propositionen inför stortinget den 19 december 2008 var JSF anskaffningspris helt plötsligt 42 miljarder! Mycket kan hända på en månad...

"I en debatt med mig i tidningarna Aftenposten och Klassekampen har statssekreteraren i försvarsdepartementet, Espen Barth Eide, ofrivilligt avslöjat att inköpspriset på 18 miljarder, som angavs den 20 november på Joint Strike Fighter, inte inkluderade stödfunktioner (logistik, utbildning och så vidare) under införingsfasen. I det svenska erbjudandet på 24 miljarder för 48 Gripen med vapen ingick ett mycket omfattande stödpaket."

Endast i vaga formuleringar har Sverige kommenterat att norrmännen inte räknade riktigt rätt. I stället så har den officiella svenska analysen varit att Gripen inte riktigt passade det norska försvaret.

Vilka var då det stora tekniska fördelarna som JSF vann på? Stealth är framför allt den faktor som lyfts fram i diskussionen. Visst är Stealth en viktig egenskap, men i all debatt så har två viktiga fakta inte lyfts fram.

- Gripen har goda stealth egenskaper. Inte för att den ursprungligen är designad för det, men för att den helt enkelt är mycket liten och till stora delar i komposit.
- JSF har bra stealth egenskaper så länge som den bara bär last innuti skrovet (mest avsett för jaktlast). Så fort som det hänger bomber utanpå så ökar radarmålytan kraftigt.

JSF är i grund och botten ett attackflygplan och kommer därför nästan alltid att bära bomber på utsidan av skrovet. Därmed är det enda tekniska försprånget som JSF hade över Gripen utraderat. I det amerikanska flygvapnet är det F-22 som kommer att sköta luftförsvaret och F-35/JSF som kommer att deltaga i internationella insatser. Kampanjchefen för Eurofighter, som i ett tidigt skede gav upp då han tyckte att norrmännen inte var helt ärliga, hade en bra kommentar angående JSF. "We have a fighter that can bomb, they've got a bomber that can't fight".

Varför har då Sverige valt denna låga profil mot Norge i sina kommentarer kring Gripen affären?

- Det nordiska försvarssamarbetet. Vår försvarsminister Sten Tolgfors har vid upprepade tillfällen nämnt planerna på ett utökat militärt nordiskt samarbete. Det har även föreslagits av den norske utrikesministern Thorvald Stoltenberg.
- De gemensamma materielanskaffningarna. Logistiken och underhållet för HKP14 sker i samarbete med Norge. Anskaffningen och utvecklingen av Archer sker i samarbete med Norge.

Försämrade relationer till följd av Gripen affären var helt enkelt inte accepterbara och därför så har Sverige valt att inte kommentera utgången med särskilt hög röst. Mellan stater är det helt enkelt inte möjligt att göra som Hägglunds i SEP affären.

Varken priset eller tekniken är egentligen till fördel för JSF. Hade Norge varit ärliga så hade denna utvärdering inte genomförts. I stället så borde dom redan från början lagt fram det viktigaste argumentet, d.v.s. vikten av det transatlantiska bandet mellan USA och Norge. Norge är för sitt försvar helt beroende av NATO och vill därför fortsätta att bygga på relationerna med USA som framför allt det norska flygvapnet haft sedan andra världskriget.

Det som är lite intressant med tanke på fortsatt export av Gripen är att Norge har sina statliga oljeinkomster och därför har råd att göra dåliga affärer för att köpa sin trygghet. Danmark och Holland är inte riktigt lika rika. Har dom verkligen råd att välja JSF, eller har Gripen fortfarande en chans i dessa länder? Till och med USA och England har fått dragit ner på sin anskaffning av JSF på grund av det höga priset. I Holland har det varit stora diskussioner om deltagande i utvecklingsprogrammet då bara en prototyp visade sig kosta en bit över en miljard per styck.

Vad händer då för Norges del om dom blir en av få kunder av JSF i Europa? Det gör att dom kommer att knytas hårdare mot England och USA, i stället för mot övriga NATO länder som Danmark och Holland. Norge kommer att på samma sätt som England få visa sitt deltagande i amerikanska insatser som den i Irak. Då Norge står även står utanför EU är dom i behov av europeiska export-/importsamarbeten. Nu riskerar det i stället att ytterligare öka levnadskostnaderna för den norska befolkningen.

Frågan är om Sverige trots allt är den stora förloraren i denna affär? JSF kan mycket väl i framtiden bli den gökunge för Norge som Gripen tidigare ansågs vara i Sverige.

Länge Leve Nördarna!

Det Försvarsmakten i många år har levt på är alla människor som engarerar sig inom frivilligutbildning som FVRF, Hemvärnet m.m. För Flygvapnets del är den stora fancluben de s.k. "spotters" som åker runt på olika flygshower och fotograferar flygplan, samt givevis alla privatflygare med stort intresse för allt som har med flygning att göra. En stor del av rekryteringen till Flygvapnet kommer från dessa grupper.

På senare tid så har det dessutom dykt upp en och annan fanatiker som bygger simulatorer av gamla uttjänta stridsflygplan som AJ 37 och J 35.

- Novelair. Bygger en AJ 37 simulator i samarbete med flygmuseumet på F 15. Även en J 35 simulator är under framtagande.
- Swesim. Denna grupp har lyckats få tag på F 15 gamla uttjänta AJ 37 simulator. Den har jag själv loggat ett antal timmar i för en massa år sedan. Så vitt jag vet så har den gått en krokig väg via flygteknikerutbildnigen på Västerås gymnasium till en simulatorfirma som höll till på Heron City i Kungens Kurva. Se här en liten smakbit på hur det är att flyga Viggen...

Jag misstänker att det finns en och annan på FMV som bevakar var allt flygmateriel har tagit vägen som funderar var dessa flygfanatiker får tag på sina flygplansdelar. Personligen så tycker jag att så länge delarna används till liknande projekt så är det bra PR för Flygvapnet och Försvarsmakten.

Heder åt er allihopa! Utan alla frivilliga "nördar" som engagerar sig så här mycket så skulle Försvarsmakten dö ut.

Väktare, ombud, kritiker

I torsdags höll Jerker Widen ett seminarium på FHS kring sin avhandling Väktare, ombud, kritiker. Sverige i amerikanskt säkerhetstänkande 1961-1968. Han har belyst detta ämne genom att studera diplomatiska rapporter från den amerikanska ambassaden i Stockholm med utgångspunkt från 1962 års riktlinjedokument Guidelines for Policy and operations - Sweden. Han har därefter valt att fokusera kring tre viktiga säkerhetspolitiska kriser mellan Sverige och USA.

- Notkrisen 1961-61. USA försökte i denna kris ta hjälp av Sverige för att stötta Finland. Dock så grusades dessa förhoppningar. USA försökte få Sverige att stödja Finland genom det nordiska rådet. Regeringen i Sverige var dock inte intresserad, även om LO chefen Geijer gjorde flera försök.

- Wennerströmsaffären 1963-64. Sverige tog ingen större skada av denna episod, snarare tyckte amerikanarna att vi fångade våra spioner till skillnad från t.ex. England.

- Vietnamkriget och då framför allt Olof Palmes agerande samt konsekvenser i samband med köp av luftvärnsroboten Redeye 1968. Det som är förvånande är att trots den massiva kritik som Sverige gav USA under vietnamkriget så påverkades enbart den utrikespolitiska debatten mellan Sverige och USA, medan det säkerhetspolitiska samarbetet pågick som normalt.

Sverige intar i relationen med USA under tidsperioden tre olika roller:

- Väktare. Sveriges geopolitiska läge och militärstrategiska funktion i norra Europa och vid NATO:s norra flank ansågs som enormt viktig av USA. Dels som skydd för NATO-länderna Norge och Danmark och dels som en naturlig motståndare till sovjetisk politisk och militär dominans i området. Att Sverige trots den massiva krititiken kring vietnamkriget fortsatte ha goda säkerhetspolitiska relationer med USA visar vikten av denna roll. Sverige fick ofta ta del av avancerad krigsmateriel av samma kvalitét som NATO-länder. USA delade även med sig av militärteknisk information och underrättelser. Sverige var inte bara en mottagare utan också en högt värderad partner.

- Ombud. Sverige var en potentiell budbärare för USA:s ståndpunkter och intressen. Sverige tjänade amerikanska intressen genom att agera som medlare, brobyggare och opartisk aktör inom ramen för FN och internationella organisationer. Sveriges deltagande i FN fredsbevarande insatser sågs mycket positivt i den mån det inte var i konflikt med USA:s intressen. Framför allt State Department önskade Sveriges stöd för att hitta diplomatiska lösningar till konflikter i världen. Sveriges agerande under notkrisen och vietnamkriget visade dock att USA inte hade någon större framgång i sina strävanden.

- Kritiker. Om de två första rollerna är önskade av USA så är den tredje en icke-önskad följd av Sveriges säkerhetspolitiska (alliansfrihet) och inrikespolitiska vägval. Olof Palmes uttalanden om vietnamkriget uppfattades dock i USA som främst ett inrikespolitiskt spel för att skaffa sig en maktbas i partiet och en position för att kunna ersätta Tage Erlander. Dock så blev rollen som ombud lidande av kritiken då Sverige inte längre uppfattades som neutralt av USA.

Det som gör det lite svårt att bedöma om Jerker Widen har rätt i sina slutsatser är avsaknaden av information om det militära samarbetet mellan Sverige och USA. Möjligtvis kan det vara så att rollen som väktare gavs större effekt genom t.ex. underrättelsesamarbete, signalspaning och operationell planläggning där svenska insatser fokuserades mot öst och med förberedelser för att stödjas av NATO. Genom att dessa dokument fortfarande är hemligstämplade, så lär det dröja ett antal år innan en fullständig analys kan göras.

Det jag började fråga mig själv efter seminariet var: Vilken roll intar Sverige idag och inom den närmaste framtiden?

Väktare
Sveriges geopolitiska läge har genomgått en hel del förändringar. Efter Sovjetunionens fall har Rysslands ekonomiska situation samt förlusten av de framskjutna baserna i Baltikum medfört en relativt lugn period, utan militärt hot från Ryssland. Detta har noterats av svenska politiker och i samband med omstruktureringarna mot ett mer modernt insatsförsvar så har stora reduceringar gjorts av Sveriges förmåga att försvara svenskt territorium. Problemet är att Sverige har ännu inte börjat reagera på de senaste årens kraftiga ändringar i rysk militär förmåga och vilja. När vår utrikesminister Carl Bildt framför farhågor om den ryska upptrappningen bemöts han av spott och spe från bl.a. svensk press och uttalanden som att han lider av "rysskräck".

Faktorer som på senare år ändrar det geopolitiska läget är:

- Modernisering av militär materiel. Ryssland har lyckats bibehålla sin idustriella kapacitet genom att under ett antal år exporterat den senaste tekniken till bl.a. Indien och Kina. Nu kommer bl.a. ryska flygvapnet att genomgå kraftiga förbättringar.

- Storskaliga övningar. Detta år genomförs de storskaliga övningarna Ladoga, Zapad och Kavkaz. Som jag har sagt tidigare så fyller dessa övningar inte enbart en funktion som träningstillfällen för rysk trupp, utan även som utrikespolitisk signal till omvärlden och då framför allt grannländer som t.ex. Finland och Georgien. Övningarna visar på Rysslands kapacitet att leda stora förband och kan användas för att maskera anfall som vid georgienkriget 2008.

- Anfallet på Georgien. Detta visar med all tydlighet på Rysslands vilja att visa omvärlden att NATO och PfP inte stoppar Rysslands möjlighet att påverka politiken i omvärlden och då framför allt i de före detta sovjetstaterna.

Frågan är bara om Sverige med det försvagade nationella försvaret verkligen spelar samma roll som väktare i dagens norra Europa? Finland har i och med upplösandet av VSB pakten mer och mer övertagit Sveriges roll som den yttersta utposten mot Ryssland. Baltstaterna har i och med sitt NATO medlemsskap bildat en buffertzon mellan Ryssland och Sverige. Östersjön spelar i och med att Ryssland endast har kvar hamnarna i St Petersburg och Kaliningrad en allt mindre roll. I ett eventuellt krisläge i norra Europa så är det därför mycket troligt att det är Finland som USA i första hand kommer att stödja. Finlands anskaffning av F-18 i stället för Gripen visar också att bandet mellan USA och Finland har vuxit. Den militära konkurrensen mellan JSF och Gripen kan också leda till en minskad vilja från USA att ge med sig av de senaste tekniska framstegen till Sverige.

Ombud
Sveriges deltagande i internationella insatser tillsammans med USA och NATO visar på en ökad vilja att kanske inte direkt gå USA:s ärenden, men åtminstonde att inom ramen för FN och EU öppet stödja amerikanska operationer på ett sätt som under 60-talet varit helt otänkbart. Under kalla kriget var Sverige ett av få neutrala länder, vilket t.ex. gav möjlighet till vår framskjutna position som medlare i Koreakonflikten. Detta givetvis i den mån att vi inte var för kritiska mot de inblandade. USA kommer helt klart vilja ha Sverige mer och mer som ombud, men frågan är om omvärlden accepterar oss på samma sätt som tidigare? Sveriges roll inom EU och samarbetet med NATO kommer innebära att vi av andra länder än USA ses som mindre neutrala och därför så kommer vi kanske att återta en mer undanskymd plats på den internationella politiska arenan.

Då vår roll som väktare har minskat så är den enda möjligheten till att få ökad betydelse i västvärlden (inklusive USA) att öka vår roll som ombud. Med stor sannolikhet är det också en anledning till Sveriges ökande deltagande i internationella insatser. D.v.s vi tvingas till insatser utomlands på grund av vår oförmåga att försvara Sverige, snarare än att våra insatser utomlands skapar denna oförmåga.

Kritiker
Den minskade rollen som väktare och den ökade rollen som ombud innebär att det kommer att finnas mindre utrymme i framtiden för att vara kritiker. Allt för stor kritik kan leda till konsekvenser i militära samarbeten och svårigheter att få tillgång till den senaste militärtekniska materielen. Jämför den svenska vietnamkritiken med den mot Irak och Afghanistan. Vårt medlemsskap i EU innebär också att det mer sällan kommer att komma kritik från Sverige som enskilt land, utan denna kommer att kanaliseras via EU.

Ett antal andra intressanta slutsatser gick också att dra från Jerker Widens redovisning:

- Den amerikanska ambassaden i Stockholm har alltid varit förhållandevis stor för ett så litet land som Sverige. Mottagarna av den specifika informationen om Sverige har också varit ganska så få i USA. Det indikerar att Sverige i själva verket användes som en lämplig åskådarplats för att se in i mer intressanta regioner, läs Sovjetunionen och Östersjön.

- I samband med muren och Sovjetunionens fall i början av 90-talet blev det lättare för forskare att få tillgång till tidigare hemligt material. I samband med 9-11 så ströps detta och vissa rapporter blev till och med återigen klassade som hemliga. Nu har det på senare tid åter börjat avhemligas mer material. Om det kalla kriget mellan USA och Ryssland startar igen lär möjligheterna för forskare bli sämre. Det har kanske under denna epok mellan 1990-2010 funnits ett unikt tillfälle för forskare att få insyn i spelet mellan öst och väst. Den kunskap som byggts upp måste tas till vara för att kunna analysera den situation som återigen kan uppstå.

Fotnot: Det som kan påverka ovanstående analys är om Rysslands militära förmåga fortsätter att öka och därmed behovet av Sveriges roll som väktare i norra Europa ökar. Samt om USAs ekonomi fortsätter att försämras innebär det att deras möjlighet att själva deltaga i internationella insatser minskar. Det innebär i sin tur att behovet av stöd från andra länder, inklusive Sverige kommer att öka.

Civila flygplan saknar laserskydd

Ny Teknik skriver i en artikel om den senaste tidens tidens ökade antal försök att blända piloter på trafikflygplan med laser. Problemet är att det idag är enkelt att köpa en kraftig laserpekare som kan blända en pilot, samtidigt som det finns få bra skydd på den civila marknaden.

"- Det kommersiella flyget har inte något försvar att ta till, säger Cesar Lopes, forskare vid Försvarets Forskningsinstitut."

Detta tycker jag låter mycket märkligt då laserskydd för militära piloter har funnits i många år. För 20 år sedan var det ganska så klumpiga "solglasögon" som var besvärliga att bära innanför hjälmen, men idag används i stället särskilda visisr på hjälmen som är designade att stoppa ljus med frekvenser för de vanligaste typerna av laser. Dessa laserskydd används dels när hotet från t.ex. fartygsluftvärn är stort då laser ofta används på luftvärn för att mäta in avstånd till ett mål. Dels används som när man har en laserkapsel monterat på det egna flygplanet vid utpekning av mål för laserbomber. Visst så ser man lite sämre än utan laserskyddet. Men det är inte mycket annorlunda än att ha solglasögon, vilket de flesta piloter ändå bär i någon form. Möjligtvis så är det lite besvärligare i molnigt väder, men då är det också svårare för någon på marken att belysa flygplanet.

Varför köper inte civila flygbolag in hjälmar med laserskydd? Hjälm är dessutom bra att ha vid en eventuell fågelkollission, som i samband med start och landning kan slå en pilot medvetslös. Jag misstänker dock att en hel del civila piloter har samma attityd mot hjälm som vissa cyklister...

Polisen JK anmäld för Gripen utredning

Svenska Freds skickar nu in en JK anmälan mot Rikspolisstyrelsen för att dom inte tilldelat tillräckliga resurser vid utredningen av eventuella mutor i samband med försäljning av Gripen. Överåklagare Gunnar Stetler som efterträtt den tidigare rikskändisen Christer van der Kwast tycker att denna anmälning är mycket bra.

"Är utredningsresurserna för viktiga ärenden ifrågasatta så är det lika bra att en utomstående organisation tittar på det här och ser vad som är rimligt och om det behövs mer resurser. Det här är en viktig fråga för Sveriges trovärdighet. När det gäller frågor om mutor så är det viktigt att det hanteras på rätt sätt, säger Gunnar Stetler."

Christer van der Kwast meddelade i våras att förundersökningen lades ner då det inte gick att hitta några bevis för mutor. Faktum är att Uppdrag Granskning nog lyckades hitta mer än vad van der Kwast trots flera års arbete lyckats med. Det enda som har kunnat gå att visa är att det funnits skumma personer inblandade och att det initialt pratades om stora summor pengar. Men dessa summor var så pass horribla att det aldrig skulle kunna gå att göra någon förtjänst vid en eventuell affär.

Vad är då en muta? I samband med alla försäljningar mellan stater används helt legitimt s.k. motköp, d.v.s. att industrin går in med satsningar i det land som köper en produkt. Ta planerna på Gripen försäljningen till Brasilien som exempel, där Saab lovar att lägga ut delar av produktionen i Brasilien. Är inte detta egentligen en form av gigantisk statlig muta?

Det lustiga är att resultatet av hela denna korruptionsutredning kan bli att Rikspolisstyrelsen fälls, och BAe samt Gripen International går fria.

Gulf War Syndrome?

I SvD så fins idag en kort artikel om soldater som fått felaktiga besked att dom har ALS, en obotlig nervsjukdom. Det intressanta med artikeln är inte att soldaterna fått felaktiga besked, utan att sjukvården över huvud taget behöver skicka ut ett sådant meddelande till ett antal soldater.

Ända sedan Gulf kriget 1991 så har ett antal soldater lidit av olika typer av sjukdomar utan att det helt fastställts vad de beror på. Samlingsnamnet för dessa sjukdomar är Gulf War Syndrome. Orsaken till varför så många drabbats är oklar, det finns spekulationer om Posttraumatisk stress, ammunition som innehöll uran samt kemiska ämnen som frigjordes vid sprängning av vapenförråd och oljekällor. En annan misstanke är att de sprutor soldaterna fick innan kriget som bl.a. skulle skydda mot nervgas kan ha framkallat sjukdomen.

Vad det än är så är det helt klart att ett krig innebär en gigantisk miljöförstörelse. I Bosnien och Kosovo finns t.ex. många exempel på radioaktiva ämnen som kommit på avvägar. Dessa finns i det civila samhället i t.ex. sjukvårdsutrustning och är normalt under sträng bevakning. Men i samband med en krigssituation så upphör denna typ av kontroll.

Det här är en aspekt av internationella uppdrag som det sällan diskuteras om i pressen. När vi skickar ut svenska soldater och även civila hjälparbetare så utsätter vi dom inte bara för risken att bli beskjuten, utan också för ett samhälle där dom normala kontrollfunktionerna har helt försvunnit och enkla vardagliga objekt helt plötsligt förvandlas till dödsfällor. De flesta svenska soldater som dött eller skadats under internationell tjänstgöring har inte varit i strid, utan råkat ut för olyckor. Frågan är dessutom vilka typer av skador våra veteraner bär med sig när dom kommer hem och som inte kommer att synas förrän ett antal år framöver?

Förstärkningar till Afghanistan

Efter den senare tidens ökade antal incidenter i Afghanistan så har arméinspektören, generalmajor Berndt Grundvik beslutat om förstärkningar i den svenska styrkan i samband med att FS18 ersätter FS17.

- Extra skyttepluton på 30 man. Mycket bra då det ökar effekten av den svenska närvaron. Tidigare har det relativt lilla förbandet haft en stor ledningsdel och liten verkansdel. Nu ges förbättrad möjlighet att vara ute bland lokalbefolkningen.
- Antalet rådgivare och mentorer, s.k. OMLT ökar från 9 till 37. Detta är lysande då det bästa sättet att avveckla ISAF närvaro i Afghanistan är att bygga upp den afghanska armén, ANA.
- Antalet stridsfordon 90 fördubblas från nuvarande 3. Denna förstärkning kommer att verka avskräckande då talibanerna måste ha minne av vad som hände senast stridsfordon 9o sattes in under en eldstrid.

Ökar detta då säkerheten för den svenska styrkan? Delvis, då flexibiteten att besvara alla typer av hot ökar. Men det innebär även ökade risker:

- Fler svenskar är ute och rör sig på marken, vilket gör att fler exponeras för IED, krypskyttar och självmordsbombare. Sannolikheten att en svensk enhet råkar in i stridigheter ökar då givetvis.
- Den ökade svenska närvaron kan tvinga fram en respons från talibanerna för att politiskt skrämma hem våra trupper.

Nu gäller det för våra politiker att bita ihop. Vi ökar vår närvaro för att få ökad effekt av operationen, inte enbart för att skydda den svenska truppen. Om vi får förluster får detta inte innebära att vi drar oss tillbaka då det skulle innebära att talibanerna får segervittring och blir mer aktiva för då har syftet med förstärkningen helt och hållet förlorats.

Träna för Afghanistan

Trots de protester som den engelska försvarsmakten har lagt fram mot att skicka sina Merlin helikoptrar till Afghanistan så har träning för uppdraget påbörjats genom en 4 månaders övning i USA.

Fokus i Sverige har hittills bara legat på hårdvaran och de tekniska problemen inför leverans av HKP-10B. Om nu Sverige skickar HKP-10B till Afghanistan och ISAF 2011, var och när ska träningen av våra besättningar ske?

Det finns ett antal faktorer som kommer att kräva mycket träning och där våra svenska helikopterpiloter har mycket att hämta in:

- Hot&High. Afghanistan är mycket varmt och de flesta insatser sker på hög höjd. Detta sänker prestanda på helikoptrarna och minskar möjlig mängd last ombord. Det kräver även andra typer av start och landing för att få tillräcklig effekt. Besättningarna måste vara förberedda för att t.ex. dricka vatten så att dom kan hålla koncentrationen uppe.
- Ny helikopter. VMS system och den ökade vikten gör att HKP-10B kommer att kräva en del träning för besättningarna innan dom är fullt operativa.
- Nya faror. HKP-10B har i Sverige aldrig använts i denna typ av taktiska scenarier. Hur ska man flyga vid markhot? Frågan är hur väl insatta besättningarna är i kunskapen om hotsystem m.m.?
- Operationsområdet. Väderförhållanden (sandstormar, dust-out vid landning), geografiska förutsättningar m.m.
- NATO taktik. Detta har i stort sett enbart våra piloter i insatsförbanden med Tp-84 och Gripen tränat på.
- CSAR. En nedskjuten eller havererad helikopter innebär att det plötsligt hamnar många personer samtidigt på marken i ett eventuellt hotområde. Hur överlever dessa tills hjälp kommer? Denna typ av utbildning är ett krav för Tp-84 och Gripen besättningar.

Att åka till USA och träna i en öken låter i min värld som ett mycket bra sätt att få en besättning väl tränad för en eventuell insats. Men eftersom våra helikoptrar hela tiden har dröjt så är frågan när denna typ av missionsträning kan starta.

Som jag tidigare sagt så är jag en smula skeptisk till denna typ av insats. Om Sverige tillför en helikopter är det en ISAF resurs, INTE en exklusiv resurs för de svenska trupperna vilket vissa reportrar verkar tro. Med tanke på Försvarsmaktens budget så bör pengarna i stället läggas på att förstärka markförbandet samt Tp-84 förbandet.

Rättegång fastställer EUNAVFOR juridiska existens

Nu inleds rättegången mot de sju misstänkta pirater som ME01 tillfångatog för ca tre månader sedan. Det ska bli mycket intressant att följa utgången av denna rättegång för att en gång för alla kunna fastställa om EUNAVFOR har några rättigheter att fängsla misstänkta pirater.

Innan insatsen påbörjades fanns det stora frågetecken om vem som skulle kunna fälla en eventuell tillfångatagen pirat. Ett avtal har dock slutits med Kenya för att pirater ska kunna dömas där.

Citat av en fransk journalist under ett EU möte: "What's extraordinary about the European dimension is that, basically, here we're going in to judge pirates who aren't nationals of any of the member states, who have not attacked any of their interests, other than to violate international law. Therefore, Europe needed to cobble together a sort of international arrest warrant, while inside Europe the penal policy is still learning to crawl. Paradoxically, we move faster on a military operation outside our borders than within them."

Frågan är bara efter vilken lag fångarna ska dömas? Internationell havsrätt (rätten till självförsvar m.m.), lagar i Somalia (piraternas hemland), lagar i det land vars fartyg fångade piraterna (i detta fall Sverige) eller Kenyansk lag. Det utslag som rättegången får kommer att visa om EUNAVFOR, eller liknande operationer i framtiden fyller någon effekt. Piraterna i Somalia lär sitta på en strand med öronen mot en transistorradio och fundera på om deras affärsidé har någon framtid eller inte.

Ny valomgång i Afghanistan

De första preliminära siffrorna pekar på att ingen av kandidaterna i valet i Afghanistan kommer att nå 50%. Därmed så blir det en andra valomgång och då med stor sannolikhet mellan Hamid Kharzai som ligger på ca 40% och Abdullah Abdullah 38%.

Frågan är bara vem de som nu lagt sina röster på t.ex. Ashraf Ghani Ahmadzai röstar på i en andra omgång? Det blir nog knappast Kharzai, utan då ligger Abdullah bra till. Enda möjligheten för Kharzai i så fall är om talibanerna inser att Kharzai är att föredra framför Abdullah och minskar sina aktioner i Kandahar och Helmland regionerna. Ett alternativt scenario är om Kharzai sträcker ut handen och på samma sätt som han nu slutit avtal med vissa ökända krigsherrar skapar en pakt med delar av talibanrörelsen.

Detta ligger i så fall i linje med vad Anders Fogh Rasmussen anser att ISAF ska göra. Men jag tvivlar på att ISAF vill att denna förhandling ska ske på Kharzais villkor.

Ett framtida stabilt Afghanistan kommer med stor sannolikhet se mycket annorlunda ut än vad vi är vana vid i väst. Om Kharzai kommer att sträcka ut en hand mot talibanerna kan detta givetvis stabilisera regionen något, men frågan är vilka eftergifter som han är villig att göra för att vinna valet och om ISAF kommer att acceptera dessa?

I områden där talibanerna har en stark närvaro som t.ex. Kandahar så har regimen redan gjort stora eftergifter för att inte själva bli en allt för stor måltavla för talibanerna. "The Taliban's position on the issue is well known, but what do you do when a high official close to our democratic president opposes our request for funds on grounds that we are indulging in un-Islamic activities?"

Kvinnofrågan har ett starkt fokus hos ISAF, så där tror jag inte Kharzai vågar släppa efter på dessa frågor, men det finns många andra aktiviteter som talibanerna skulle vilja förbjuda som t.ex. fri press, radio och även att spela schack!

Samövningar med Ryssland

Den svenske militärhistorikern Mikael Nilsson på Försvarshögskolan vill att Sverige inte bara fokuserar på NATO vid internationella övningar utan sprider gracerna och även övar med Ryssland. Detta för att inte behöva ta sida i ett kommande kallt krig.

Vad Mikael missar lite grand är att vi faktiskt har övat en hel del med Ryssland.

- Inom ramen för PfP har vi deltagit i ett antal marina övningar i Östersjön, med början i BALTOPS 1993 om jag inte minns helt fel.

- Inom ramen för det internationella ubåtsbärgningssamarbetet har den svenska URF samövat med både England, USA och Ryssland. Det är ett samarbete som fick högsta fokus efter olyckan med Kursk. URF går också att vid behov transportera i en rysk An-124.

- Strax innan Georgienkriget 2008 så var bl.a Livgardet på väg till en samövning med Ryssland som dock ställdes in vid krigsutbrottet av svenska politiker. Så länge svenska politiker använder denna typ av bestraffning så lär vi få svårt att samarbeta med Ryssland. Georgien är nog inte en engångshändelse.

Sverige bygger numera, med slopandet av värnplikt och fokusering på internationella uppdrag, upp ett beroende av de länder som vi samarbetar internationellt med. Med tanke på vårt medlemsskap är EU vårt huvudfokus. Inom EU så är det i realiteten NATO som står för alla resurser och infrastruktur. Så för att kunna göra en insats inom ramen för ett EU uppdrag så gäller det att vara NATO kompatibel och samövad med NATO förband. Även den dag Sverige skulle ligga illa till och önskar stöd från omvärlden är det i första hand EU som kommer att ställa upp. Därmed behövs det även för det nationella försvaret NATO kompabilitet.

Även, som Mikael mycket riktigt påpekar, om det inte är träningen med det specifika förbandet som är nyttan med en NATO övning så är vinsten att träna med gemensam materiel, terminologi och procedurer. Faktum är att om Ryssland vill vara med på internationella insatser så får dom nog i dagsläget krypa till korset och bli NATO kompatibla dom också.

Slutsats: Försvarsmakten är nog reda att samöva med Ryssland, men frågan är om våra politiker verkligen är det? Eftersom vi har tagit ett beslut om att kraftigt minska vårt nationella försvar så måste vi lita på någon annan stat/organisation. Blir detta i så fall EU (NATO) eller Ryssland? Handen på hjärtat, så tror jag det lutar åt EU (NATO) och därmed är också behovet av att träna med dessa länder störst. Den dag Ryssland blir medlem i EU och NATO omvandlas till EUs gemensamma försvar, hamnar frågan i ett helt annat läge.

Archer till artilleriet

Äntligen, som Gert Fylking brukar säga, får artilleriet nya bössor. FMV har fått i uppdrag att köpa in 24 stycken Archer-pjäser, lika många som Norge med stor sannolikhet kommer att ta beslut om. Artilleriet som tidigare var Arméns stolthet har i alla de senaste försvarsbesluten fått stryka på foten och är numera nere på det sista regementet, vilket innebär att numreringen numera oftast slopas. A9 kallas därför Artilleriregementet i singularis.

Tyvärr så är det fortfarande problem med Excalibur, som förvandlar yttäckande artilleri med förmågan att träffa en fotbollsplan till ett precisionsvapen. De första seriepjäserna kommer dock att levereras först 2011 och då borde problemen med Excalibur vara lösta.

Tankar finns på att använda Archer under internationella insatser. Frågan är bara vilken politisk vilja som finns för detta? I likhet med Gripen så är det lite för stor verkan i målet och lite för stor risk att civila skadas för att någon svensk regering eller riksdag ska våga ta ett sådant beslut.

24 st artilleripjäser är heller inte mycket att skapa yttäckning med. Därför så borde man tänka om hur artilleriet utnyttjas rent taktiskt. Artilleriregementet har de senaste åren stått för sveriges utbildning av FAC - Forward Air Controller, som kan leda insatser med attackflyg. Här finns det en hel del gemensamt arbetssätt att ta till vara på. Artilleri och attackflyg kompletterar varandra bra med olika styrkor och svagheter.

- Flyget har räckvidd och kan täcka stora ytor, men har långt ifrån samma uthållighet som artilleri. Inom ett närområde kring varje artilleripjäs kan 24 timmars beredskap hållas. UAV har en förmåga som ligger någonstans mitt emellan artilleri och flyg.
- Varje laser- eller GPS bomb har mycket stor verkan i målet, men ett flygplan kan enbart bära ett par stycken bomber och när lasten väl är fälld är det bara att återvända till basen.
- Artilleri har inte samma möjligheter till slutfasstyrning som en laserstyrd bomb har. Därför kan det aldrig bli samma precision som i ett anfall med attackflyg. Det finns heller inga möligheter till insats mot rörliga mål med artilleri om inte stora målområden beskjuts. GPS styrningen i Excalibur har dock fördelen av att vara väderoberoende.

Arbetssättet för en FAC och en eldledare påminner mycket om varandra. En gemensam utbildningsplan och gemensamma verktyg borde tas fram. Att styra en insats med en GPS bomb från ett flygplan via Rover datalänk har många likheter med att ge en målkoordinat till en Archer försedd med Excalibur.

Det svenska artilleriet borde också öva mer med UAV för att snabbt hämta in underrättelser för ett anfall utan att behöva skicka ut en eldledare. Nu har dock TUAV systemet i Sverige tillfälligt lagts på hyllan, vilket minskar möjligheterna till träning i Sverige. Det svenska systemet Falken är mer till för spaning i närområdet, där räckvidden inte blir optimal för Archer.

En mycket intressant lösning är kombinationen Arthur (Artillerilokaliseringsradar) och Archer. I stället för att låta våra få artillerisystem syssla med att understödja infanteri borde det fokuseras på att slå ut fientligt artilleri. I en internationell miljö finns det många scenarier där en sådan förmåga skulle vara mycket användbar. Tänk t.ex. hotmiljön på gränsen mellan Georgien och Sydossetien eller Gazaremsan och Israel. I dessa områden finns terrorister/frihetskämpar (beroende på vems sida man står på) som försöker provocera fram våld genom beskjutning av civila mål med enkla raketsystem. Om dom skulle veta att det i området finns ett artilleri med mycket hög precision och förmåga att inom ett par sekunder mäta in och beskjuta en uppskjutningsplats så skulle dom nog dra sig för att försöka. I stället för att skicka svenskt artilleri som måste verka i målet för att göra effekt så kan vi skicka ett artilleri som med enbart sin närvaro avskräcker kombatanterna från att fortsätta slåss, vilket borde vara helt i våra politikers smak.

Håkan Lantz löser gåtan Arctic Sea? (uppdaterad)

Ny Teknik har lagt ut plottar från AIS sändaren på Arctic Sea. Tack vare Håkan Lantz så finns det möjlighet att följa fartyg, även fast radartäckningen är dålig. I och för sig så har dom all möjlighet att slå av systemet och då är det ingen som riktigt vet var dom tar vägen.

Det räcker med de plottar som Sjöfartsverket gjort tillgängliga för att misstänka att något mystiskt skett. Synd bara att det inte finns radarplottar på övriga fartyg i närheten och vad som hände under tiden AIS utrustningen var avslagen. Svensk press har också börjat vakna och bidrar med olika typer av konspirationsteorier. Givetvis så har jag ett par stycken själv, men det kan ju vara så enkelt att någon vill testa den svenska beredskapen?

Svensk polis ska nu utreda själva bordningen och finsk polis utpressningsmotivet. Synd bara att ryssarna han först med att lägga beslag på kaparna och troligtvis alla andra bevis som fanns på fartyget.

Sedan gäller det bara att på ett slugt sätt montera in transpondrar och AIS sändare på alla potentiella fienders skepp och flygplan, så kan vi spara in lite mer pengar genom att ta bort fler radarstationer.

Uppdaterat 09-08-28, 16:31
Piraterna är inga pirater, dom är bara miljöaktivister som blivit kidnappade av den ondskefulla kaptenen på Arctic Sea. Mera! Jag har bunkrat upp med Popcorn och tycker att detta är mer roande än den värsta reality såpan.

Uppdaterat 09-09-06, 18:14
Håkan Lantz ansåg när han lanserade AIS att det behövdes backup sändare ombord som gick igång utifall den ordinare slogs av. Utav någon anledning så infördes aldrig detta.

Carl Bildt skapar sig mäktiga ovänner

Den som följer Carl Bildts blogg Alla Dessa Dagar förundras säker som jag över att han verkar aldrig vara hemma. Nu verkar dock omgivningen ha tröttnat på hans frisvängande arbete.

Inom EU kritiseras Carl Bildt för sitt argumenterande för att Turkiet ska få bli medlem. Detta retar framför allt upp Tyskland och Frankrike som är oroad över att Turkiet med sina 80 miljoner invånare skulle få för stor påverkan på maktbalansen inom EU.

Bildts kritik mot Ryssland drar givetvis åt sig en hel del ilska från vänstern samt från de svagare politiker som inte vågar konfrontera ett Ryssland som på senare år börjat visa att dom vill vara med och spela i superligan igen. Även här har Frankrike och Tyskland ekonomiska intressen att försvara genom att bibehålla goda relationer med Ryssland.

I den senaste veckans bråk med Israel så har Carl Bildt fått kritik från bägge sidorna:
- Att han inte tydligare fördömde vår ambassadör i Israel Elisabet Borsiin Bonniers uttalande om Aftonbladets artikel.
- Att han inte fördömde Aftonbladet för att publicera en anti-semitisk artikel.

Jag har inte alla fakta i målet, men det är ändå intressant att varje gång en negativ artikel om Israel publiceras så är det automatiskt anti-semitism. Dessutom har Carl Bildt helt rätt i att Israel som stat inte stoppa den svenska yttrande- och pressfriheten.

Jag tycker inte att all kritik är helt rättvis. Carl Bild spelar i en division över de vanliga svenska politikerna. Man kan jämföra honom med Zlatan och de normala svenska politikerna med spelare i gärdsgårdsserien. Men i stället för att ta vara på den internationella status och kontakter som Carl Bildt har så verkar de flesta skämmas över att han helt enkelt överglänser dom. Jag tycker att det är en frisk vind att Sverige som EU ordförandeland vågar utmana de gamla uvarna i EU. Om inte detta är tillåtet så kommer EU förr eller senare att stagnera. Som Ulf Henriksson sade "Det är inte dom svarta eller vita kulorna i påsen som i slutändan avgör vem som vunnit, utan hur många kulor man har i påsen."

Sedan förstår jag helt kritiken att hans frånvaro gör att arbetet inom UD inte bedrivs på bästa sätt, men varför inte göra det bästa av situationen. Tillsätt en stab som gör grovarbetet så kan Carl fokusera på det han gör bäst, d.v.s. representera Sverige. Jag tror att det Carl Bildt talar över ett middagsbord i Kabul har mer påverkan på omvärlden än vad 1000 svettande UD medarbetare producerar på ett kvartal.

Vi får nog inte behålla Carl Bildt särskilt länge till i Sverige. Tips från avbytarbänken: Carl Bildt till EU kommissionär och Margot Wallström tillbaka till Sverige för att rädda socialdemokratin från Mona Sahlin. Frågan är inte om, utan när.

Rosengård Rules

Det glädjer mig att se att invånarna i Rosengård slängde ut dessa evinerliga bråkmakare i form av Afa och Reclaim the Streets. Som ett inlägg på Wiseman påpekade var det extra kul att Afa fick ta skydd från Rosengårdsborna på det i vanliga fall förhatliga kapitalistiska McDonalds.

Nyfiken som jag är så började jag givetvis fundera på hur dom politiskt korrekta rasisterna i Sverige skulle vinkla denna historia. Jag tittade runt på SD sfärens bloggar som "Fröken Sverige", "Mitt i Sverige" och "Spikharry". Vad hittade jag? Jo ingenting. Dessa sidor brukar annars vara mycket snabba med att ta upp brott och oroligheter med invandrare inblandade, men detta nämner dom inte ett ord om.

Det måste skära i hjärtat för SD att stå på samma sida som de vanliga motståndarna Afa. :-)

Heder åt alla invånare i Rosengård som gör det som vi vanliga svenska medborgare är för fega för, d.v.s. säger nej till alla bråkmakare! Det är sådana som ni som bidrar till ett tryggare Sverige.

Valet i Afghanistan får godkänt betyg

EU:s observatörer anser att valet i Afghanistan har gått till på ett rättvist sätt. I varje fall så rättvist som det kan gå till i Afghanistan med talibaner som hotar med att kapa det finger som färgats blått på de röstande och korrumperade politiker som söker oheliga allianser med brottslingar.

Det vi i Sverige kan klappa oss på axlarna för är att våra trupper i Afghanistan trots alla skriverier om dålig utrustning, avsaknad av helikoptrar lyckats genomföra sin uppgift att skydda afghanerna under valet. Att genomföra ett val i ett land med dålig infrastruktur är en logistisk utmaning och att lyckas skydda denna omfattande organisation så pass bra som ISAF gjort är imponerande. Talibanerna har en stor fördel i detta krig. Dom kan slå till när som helst och var som helst. Detta resulterar för ISAFs del att dom måste vara överallt och 24 timmar om dygnet, vilket givetvis är omöjligt.

Tyvärr så blev som jag skrivit tidigare valdeltagandet i framför allt Helmand och Kandahar lågt. Detta visar med all tydlighet att de brittiska och amerikanska trupperna trots stor närvaro inte har kontroll i dessa områden. Frågan är också hur väljarna i dessa områden kommer att stödja utgången av valet eftersom dom inte fått vara med och påverka?

Man beräknar att runt den 3:e september så kommer resultatet att vara klart. Blir Kharzai segrare, eller blir det en till valomgång i oktober?

PR övning i Stockholm (uppdaterad)

På måndag startar Livgardet sin övning Operation Stockholm. På nära håll kommer stockholmarna få se värnpliktiga öva strid i statsmiljö.

Jag tycker att detta är lysande. Inte bara för att soldaterna får en bra träning i en realistisk omgivning (även om fotograferande turister kanske förstör realismen en aning), men framför allt för att det visar skattebetalarna i Stockholm att Försvarsmakten är mer än bara Högvakten.

Uppdaterad 09-08-28, 17:21
Här finns lite bilder från övningen.

Finns ondska i svenska Försvarsmakten?

William Calley ber efter 40 år om ursäkt för vad han gjorde i Son My 1968. 504 obeväpnade människor dödades i två småbyar, Tu Cung och My Hoy. De flesta av dem barn, kvinnor och åldringar. I amerikansk press blev händelsen känd som My Lai massakern.

"Om ni undrar varför jag inte opponerade mig när jag fick ordern, så måste jag påpeka att jag var en löjtnant som fick order från min befälhavare och jag lydde dem - dumt nog, antar jag."

Givetvis så är det försent att bli förlåten, men det väcker ändå en hel del tankar. Skulle en svensk soldat givet att han placeras i en liknande situation kunna göra likadant?

Det fanns ett antal faktorer som kan ha drivit Calley och hans män till vad dom gjorde:

- Det dåliga stödet från USA. Hemmaopinionen började 1968 att svikta ordentligt och soldaterna fick ofta skulden för det som politikerna inlett.
- Dåligt ledarskap. William Calley säger att han bara lydde order. I så fall varför gavs ordern och vem gav den? Varför ifrågasatte han inte ordern? Att lyda en felaktig order har sedan Nurnbergrättegångarna varit en mycket dålig ursäkt.
- Dålig moral hos truppen. Soldaterna hade tidigare blivit beskjutna utan möjlighet att besvara elden. Svårigheterna med ett krig som i Vietnam är att skilja de skyldiga från de oskyldiga. Viljan att hämnas var nog en stor anledning till att soldaterna själva inte ifrågasatte William Calleys order.

Tyvärr så finns det mängder med liknande händelser genom historien. Massakern som utfördes av reservbataljon 101 är en känd händelse under VK2. Tyska poliser inkallade i armén mördade ca 1500 judar i närheten av staden Józefów. Det som var förvånande med denna händelse var att nästan ingen ifrågasatte vad dom sysslade med, trots att dom inte var tvingade att göra vad dom gjorde. Tvärtom så frågade deras chefer innan massakern om det var någon som inte ville deltaga och den som anmälde detta slapp vara med.

Tendenser till liknande händelser finns även idag i Irak och Afghanistan där frustrerade soldater inte gör sitt bästa för att skydda civilbefolkningen, utan skjuter först och frågar sen.

Morgonsur hade ett utmärkt inlägg på sin blogg där han jämförde insatsen i Afghanistan med den i Bosnien. Han tillhörde själv det svenska FN förband som var först på plats i Stupni Do. Det är ett antal saker som slår mig med hans inlägg.

- Vid vissa tillfällen måste våld användas för att bekämpa de "onda". Folkmord stoppas inte av tyckare i TV soffan. Tyvärr så innebär det också att oskyldiga hamnar mitt i mellan.
- Ibland är FN regelverk ett hinder för att utföra ett bra jobb. Det krävs i dessa fall en god portion sunt förnuft för att inse vad som behöver göras samt mod för att göra det. Ta Rwanda som exempel där endast Belgien från början ville ha starka mandat för UNAMIR och där de första förlusterna resulterade i att politikerna i Belgien tappade modet och förbjöd sina soldater att ingripa.
- De soldater som utförde denna strålande insats i Bosnien var grundutbildade som värnpliktiga, vilket visar på att det dagens diskussion att slopa värnplikten till förmån för heltidsanställda insatssoldater inte enbart är för att dom ska bli bättre soldater under internationella insatser, utan mest för att det är billigare.
- Ulf Henriksson sade efteråt att det var de svenska soldaternas goda moral som avgjorde att en liten styrka svenskar kunde klara av uppdraget trots att dom var numerärt underlägsna.
- Vi är inte i Afghanistan för att skydda Sverige eller visa vårt internationella deltagande. Vi är där så att vi som svenskar ska kunna se oss själva i spegeln på morgonen.

Finns då risken att svenska soldater skulle kunna utföra något liknande massakern i Son My? Givetvis är svaret JA på den frågan. Om svenska politiker och svenska militärer lämnar våra soldater utomlands utan stöd och låter dom utföra en uppgift utan mål och utan rätt resurser så finns alltid en sådan risk. Afghanistan har stora likheter med Vietnam, framför allt svårigheten att se skillnaden på vän och fiende. Råkar våra soldater ut för förluster kan viljan att hämnas väckas bland deras kamrater och då även risken för att fel personer drabbas av den hämnden. Vi är inte bättre än alla andra!

För att motverka detta krävs god moral hos våra soldater. Denna goda moral får dom genom att veta att det dom gör är det rätta och att dom har stöd hemifrån. Den dagen våra soldater tappar sympatin med civilbefolkningen i Afghanistan, eller våra politiker inte ger dom tillräckligt med stöd så måste trupperna dras hem. Tyvärr så innebär ett sådant beslut inte att livet blir bättre för afghanerna.

COIN flyg, var kan dom verka?

Wiseman hade för ett tag sedan ett inlägg om COIN flygplan (COunter INsurgency). Som flygfrälst så kan jag inte förneka att jag gillar denna typ av flygplan. Mullret från kolvmotorer får mig att mentalt resa tillbaka till ett flygfält i sydöstra England 1940.

Men, i vilken typ av hotmiljö kan dessa flygplan verka?

Jag har försökt att läsa mig runt i literaturen för att hitta bra exempel. Då läste jag Air Forces Monthly, juli 2009. Där fanns det ett mycket bra reportage om argentinska flygvapnets användning av Pucará under Falklandskriget 1982. Pucára har en hel del egenskaper liknande de flygplan som nu studeras av USA.

Jag kommer ihåg att när kriget inleddes var det två saker som engelsmännen var oroliga för. Excocet robotarna och Pucará. Rädslan för Pucará var att den kunde baseras nära det brittiska anfallsmålet Goose Green på en liten bas kallad Base Aérea Militar (BAM) Cóndor med en banlängd på 411 m och därmed förhindra det engelska anfallet. Övrigt argentinskt stridsflyg opererade från fastlandet (Mirage och Skyhawk kunde inte landa i Port Stanley) med långa an- och återflygningssträckor och därmed kort tid och verkan i målet. Ursprungligen fanns fyra stycken Pucará på BAM Cóndor, men de förstärktes av åtta den 25-26 April.

Därför så ansträngde sig engelsmännen för att slå ut flygfältet i Port Stanley och Pucará flygplanen redan innan dom skulle landstiga.

Mellan den 30 April och 1 Maj genomfördes en av de mest berömda insatserna under kriget när ett engelskt Vulcan bombflygplan bombade flygfältet i Port Stanley (BAM Malvinas) och BAM Cóndor. En Pucará förstördes på marken och en skadades.

Den 15 Maj lyckades ett anfall av SAS förstöra sex stycken Pucará och ytterligare fem andra flygplan på marken.

Den 21 Maj sköts två stycken Pucará ned under den brittiska landstigningen vid Port Carlos. En av en bärbar LV robot, Blowpipe och en av en engelsk Sea Harrier. I och med det fanns bara tre stycken Pucará tillgängliga och de ombaserade till BAM Malvinas eftersom BAM Condór nu låg för nära de engelska styrkorna.

Den 27 Maj påbörjade SAS 2 Para sitt anfall mot Darwin och Goose Green som försvarades av argentinska arméns Regimiento de Infanteria 12. Engelsmännen hade tänkt sig att inta Goose Green innan gryningen den 28 Maj, men stoppades i sin framryckning av de argentinska försvararna.

Den 28 Maj genomfördes ett CAS anfall av de kvarvarande tre Pucará (A-537, A-532 och A-533) mot Camilla Creek. Ett av flygplanen (A-537) skadades av luftvärn, men återvände till BAM Malvinas. I nästa anfall användes två flygplan (A-533 och A-532) varav ytterligare ett skadades (A-533). I det tredje anfallet användes två flygplan (A-532 och A-537 som reparerats).

"As all close air support battlefield missions were made one after the other, there was time enough only to re-arm, refuel and change pilots. The aircraft returned full of hits, but had to take off anyway.

We took off and flew along the coast to the target. The hills, which until that day were our protection had converted into our worst enemy, because the Brittish occupied them and, flying close to these, everything transformed into a curtain of tracers and missiles looking for us.

Ehen we arrived over the Brittish lines close to Goose Green, we saw two helicopters and imediately I heard Giménez designate one target to me. Very low as we were we fired our cannons. Giménez made a direct hit on the first helicopter, Westland Scout XT629, whose pilot, Lt R J Nunn of 3 Commando Brigade Air Squadron (CBAS) died in the attack, but his aircrewman survived the crash sufferuing severe leg injuries. The second Scout avoided the Pucarás and returned to Camilla Creek, East Falkland."

Detta var den enda luftstridsseger som argentinska flygvapnet skulle få under kriget. Under återfärden till BAM Malvinas så havererade Giménez (A-537) på ett berg då han oavsiktligen efter anfallet flugit upp ibland molnen.

Vid lunchtid förstärktes divisionen med tre flygplan (A-536, A-515 och A-555). I och med det fanns fyra användbara flygplan då A-533 ej gått att reparera.

Dagens sista anfall genomfördes med A-536 och A-555. A-555 blev nedskjuten av den kraftiga eldgivningen från marken, men piloten Teniente Cruzade lyckades skjuta ut sig och blev tillfångatagen av brittiska trupper. A-536 återvände till BAM Malvinas med svåra skador och flygplanet bedömdes vara omöjligt att reparera. Eftersom endast ett flygplan (A-515) var luftvärdigt och ett (A-532) krävde reparationer för att kunna flyga igen så evakuerades de kvarvarande piloterna till Argentina i en C-130H Hercules. Därmed så var Pucarás flygande deltagande i Falklandskriget över.

Den största insatsen under kriget av Pucará gjordes faktiskt efter alla flygplan var bekämpade. Argentinska soldater byggde om tre av raketkapslarna från Pucará flygplan till improviserat raketartilleri som dom använde med stor effekt för att bekämpa de anfallande engelsmännen.

Slutsats: COIN flygplan har mycket svårt att operera i luftrum som försvaras av reguljära trupper utrustade med luftvärn. Behovet av krigsreparationer är stort efter CAS uppdrag då dom utsätts av kraftig beskjutning från finkalibrig eld. Även om denna inte lyckas skjuta ner flygplanen så krävs det reparationer. Flygfälten är en inneboende svaghet då alla flygplan är lätta att bekämpa på marken.

För Sveriges del visar detta på behov av förmågan att kunna genomföra krigsreparationer samt spridda flygbaser. Något som vi på senare år låtit förfalla i glömska.

Om inte pappa säger ja, går jag till mamma

På SvD opinion uttalar sig Isabella Jernbeck (m) om behovet av att stödja svensk försvarsindustri och tar framför allt upp behovet av att köpa nya ubåtar för att industrin ska fortsätta att vara världsledande i undervattensteknologi.

Hallå Isabella, är du medlem i samma regeringsparti som Anders Borg (m)? Jag blir tillräckligt förvirrad när oppositionen går ut och gör uttalanden som går stick i stäv med vad som är på väg att beslutas. Men när de dubbla budskapen kommer inifrån samma parti, då vet jag inte riktigt vad jag ska tro längre.

I ena stunden så pekar regeringen på att Försvarsmakten ska fokusera sig på internationella insatser. Vi ska ha NATO kompatibel teknik. Vi ska ha heltidsanställd insatssoldater m.m. I andra stunden så är det helt plötsligt så att vi ska ha en inhemsk försvarsindustri för att den dag fienden anfaller Sverige så kan vi klara oss på egen hand. Vad är det som gäller?

Försvarspropositionen 2008/09:140 - Ett användbart Försvar pekar tydligt och klart på internationella samarbeten för materiel och logistik. Fokus ska ligga på operativ användning, d.v.s. inte slänga alla pengar på att köpa prylar och sedan inte ha råd och öva. Som det gamla uttrycket säger, "Det är inte storleken som är avgörande, utan hur väl man hanterar den". I propositionen står det att undervattensförmågan ska vidmakthållas, dock inget om det innebär nyanskaffning eller livstidsförlängning. I propositionen står det också att friheten att beställa försvarsmateriel har ökat genom att minska andelen långsiktiga åtaganden. Rätta mig om jag har fel, men en nyutveckling av ett U-båtssystem låter som ett ganska så långsiktigt åtagande?

"Försvarsberedningen har anfört att gårdagens materielförsörjningsprocess karaktäriseras av långa utvecklings- och leveranstider, vilket bl.a. sägs ha fått till följd att Försvarsmaktens långsiktiga investeringsplan, materielplanen, innefattar liten flexibilitet, långa ekonomiska bindningar samt ett långsamt inflöde av nya materielsystem till insatsorganisationen. "

"Följande principer bör tillämpas:
- vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel bör, om det är ekonomiskt försvarbart och operativa krav kan uppnås, väljas före nyanskaffning,
- nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel och
- utveckling bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses enligt ovan."

Jag får nog bläddra tillbaka till sidan 1 och se där! Maud Olofsson (c) och Sten Tolgfors (m) har minsann skrivit på propositionen. Men det var ju i maj 2009. Läget kan ha förändrats. Och minnet är kort.

Om vi nu ska se till att bevara svensk försvarsindustri (vilket jag alls inte är emot), så ska vi köpa produkter som verkligen är efterfrågade av Försvarsmakten. Det ska finnas ett taktiskt behov. Annars ska ta mig sjutton regeringen plocka fram ett annat konto. Försvarsmaktens budgetdirektiv borde i så fall kanske vara indelat i fyra delar:

- Förbands och insatsverksamhet
- Materielanskaffning
- Forskning och teknikutveckling
- Stöd till svensk försvarsindustri.

Den sista raden ska dock inte tas av Försvarsmaktens surt ihopsparade miljarder utan komma separat. Om det nu är för att bevara jobb i Sverige, så skulle det kunna tas från arbetslöshetsersättningar eller socialbidrag? Att köpa produkter enbart för att stödja arbetsplatser inom försvarsindustrin är dock att lägga ut hemskt mycket pengar per arbetsplats.

SvD länkar dessutom på sin hemsida ihop detta inlägg med den överklagade upphandlingen av SEP. Jag har i och för sig kommenterat den tidigare, men repetition är kunskapens moder.

SEP var från början ett utvecklingsprojekt där FMV kraftigt stödde svensk försvarsindustri (brott mot anskaffningsprincipen enligt propositionen ovan). Dessutom är det korkat att sätta för hårda krav då den produkt som uppfyller dessa krav kan bli på tok för dyr och ta på tok för lång tid att köpa upp. Jämför HKP 14 och den 20 cm extra höga kabinen som vi svenskar av någon anledning skulle ha. Var är våra helikoptrar nu?

Vid utvärderingen 2007 så kom FMV fram till att det var för dyrt att fortsätta utvecklingen om det inte dök upp någon utländsk kund som ville vara med och dela på kostnaderna. Att vara ensam kund till ett system är mycket dyrt då man inte bara får betala alla utvecklingskostnader, utan även fortsätta och hålla ett företag under armarna i många år för att bibehålla teknisk kompetens. Någon sådan dök som ni säkert kommer ihåg inte upp.

Därför så gjorde FMV helt rätt som gick ut med en ny upphandling. Denna gång med en enklare kravspecifikation då samma gamla kravspecifikation återigen hade pekat på SEP som ju var för dyr. Nu vann 2009 Patria med en produkt som var tillräckligt bra, fanns färdig på marknaden och var billigare. SEP var som design bättre, finns ej som serieprodukt och blir kanske billigare om dom lyckas sälja 2000 st. Hur den färdiga produkten blir är det ingen som kan säga. Då tjurar Hägglunds ur och säger att man förlorade tack vare en enklare kravspecifikation! Hägglunds kräver att det måste vara den svårare kravspecifikationen, som enbart pekar ut SEP som vi fortfarande inte har råd med...

Försvarsmakten måste lära sig att definiera en kravspecifikation som är kostnadseffektiv (Cost - Benefit). Det går alltid att få någonting som är bättre genom att pumpa in oändligt med pengar. Det svåra är att skriva en kravspecifikation som pekar ut en produkt som är tillräckligt bra.

Svensk försvarsindustri borde lära sig att skapa lite mer internationella samarbetsprojekt (inte bara bli uppköpta). Det går inte att överleva själv eller förlita sig på att hela tiden få stöd av staten. Ta Saab Automobil som ett lysande exempel. Här har staten tröttnat på att hålla ett företag under armarna som i och för sig gjorde trevliga bilar, men som hela tiden trodde att dom var bättre än dom var. I själva verket är det ganska så dyra bilar som inte riktigt når upp till de bilar som dom försökte konkurrera med.

Svensk försvarsindustri borde dessutom lära sig att satsa egna riskpengar. Det är rätt så intressant att titta i t.ex. Ny Teknik när svenska bolag skryter om hur mycket dom satsar på forskning och utveckling. För svensk försvarsindustri så bekostas denna forskning och utveckling nästan enbart av FMV. Egensatsningar är sällsynta.

Jägarbataljonen en del av upprustningen i norr

Efter det ökade intresset kring den norra delen av skandinavien som märkts med bl.a. Loyal Arrow, Ladoga och Zapad så rustar I19 jägarbataljon upp för att möta hotet.

Den existerande stridsutrustningen kommer att bytas ut och dessutom utökas med 300%!

Bäve månde lede fi...

Två segrare i Afghanistan

Långt ifrån alla röster har räknats, men Kharzai har snabbt utropat sig själv till segrare i Afghanistan. Nu börjar även hans främsta konkurrent Abdullah Abdullah att kalla sig själv för segrare.

Detta tyder på att det lutar åt en ny valomgång i oktober. En oklar utgång av denna nya valomgång vore upptakten till en katastrof. Betydligt mer demokratiska länder än Afghanistan har fått stora problem vid val med ett jämt resultat, se bara på valet i USA år 2000. Det finns även påståenden om manipulation av rösterna. Jämför detta med vad som hände i Florida år 2000. Om 1000 röster blev stora problem i USA, så är det ingenting mot vad som skulle kunna inträffa i Afghanistan.

En annan oroande aspekt är att valdeltagandet endast blev ca 40-50% jämfört med 70% år 2004. Det visar dels att talibanerna lyckats störa valdeltagandet i de södra provinserna och dels att den afghanska befolkningen inte längre tror lika starkt på demokratiska val. Vissa folkgrupper som ej röstat riskerar att känna sig utanför möjligheten att påverka politiken i Afghanistan och därmed ej känna sig delaktiga i den afghanska staten. Pashtunerna är den största folkgruppen i Afghanistan, men också dom med störst koppling till talibaner och troligtvis de som förhindrats mest att rösta. Därmed så är risken stor att en majoritet av befolkningen styrs av en icke accepterad minoritet. Jämför dessa förutsättningar med Rwanda 1994.

En ny valomgång ger tyvärr talibanerna en ny chans att stoppa valet.

Slutstrid i Brasilien

Brasiliens deadline för när dom ska välja sitt framtida stridsflygplan har skjutits upp från september till oktober. Därmed så finns det lite extra tid över för lobbyisterna att sända in de sista finputsningarna i offerten. Samt att givetvis förtala sina konkurrenter!

Alla tre tävlande har nu stora investringar och teknologiöverföringar till Brasilien med i sina offerter. Embraer är Brasiliens stolthet och en mycket viktig partner i sammanhanget.

Att som fransmännen påstå att USA skulle eventuellt förhindra försäljning av de delar till Gripen som är från amerikanska leverantörer anser jag som osannolikt. Det innebär ju trots allt att även om inte F-18 blir vald så får USA en del av kakan. Jag misstänker för övrigt att det sitter en och annan del även i Rafale som inte är fransk.

En intressant aspekt som jag tidigare tagit upp är att Europas flygindustri och även de "billigare" programmen i USA (F-16,F-18 m.m.) för närvarande har planerade beställningar fram till ca 2014. Därefter så är det tomt. Om något flygvapen skulle vilja köpa flygplan 2020 så finns det inte längre så många leverantörer kvar att välja mellan.

Därför så är det en strid på kniven där det är mycket tänkbart att USA och Frankrike kommer att sponsra sin flygindustri genom att helt enkelt tillåta dom att sälja med förlust. På så sätt kan industrin överleva ett par år till för att senare hämta in vinsterna. Frågan är om svenska staten på samma sätt kan sponsra Gripen?

Lite förvånande är att inte Brasilien kommit med några krav från sin marin och möjlighet att basera det kommande flygplanet på hangarfartyget NAe São Paulo (A12). Detta är den franska marinens gamla hangarfartyg Foch och är för tillfället beväpnad med upphottade A-4 Skyhawk som köpts från Kuwait. Om Brasiliens marin vill byta ut sina A-4 i framtiden vore det logiskt att ha samma flygplanstyp som flygvapnet. F-18 och Rafale har möjlighet till hangarfartygsbasering, Gripen har det för tillfället inte...

Seminarium om Afghanistan

Den 30 september kommer Folkpartiet samt Folk och Försvar att hålla ett seminarium om Afghanistan meddelar Allan Widman på sin blogg.

Det jag vill se förbättrat avseende insatsen i Afghanistan från både politiker och Försvarsmakten är:
- Tydlig svensk politisk styrning som visar målet (politiskt och militärt), inte bara metoderna med Sveriges insats.
- Bättre samordning mellan svenskfinansierade civila och militära operationer. De civila operationerna har ingen möjlighet att verka utan militärt skydd och de militära operationerna får inte tillräcklig stort stöd från lokalbefolkningen utan anknytning till den civila hjälpen.
- Större svenskt bidrag till OMLT. ANA måste få tillräcklig styrka, utbildning och utrustning för att sakta men säker ta över från ISAF. Därmed kommer även OEF att kunna avvecklas. Det svenska förbandet är ett av de minsta i ISAF. Förstärk med mer soldater så att vi får ut mer operativ effekt och lägg dessa resurser på OMLT.
- Det ska finnas rätt utrustning, inklusive bepansrade fordon så att våra soldater klarar av en varierad hotmiljö. Alla fordon ska vara skyddade mot finkalibrig eld. CV90 och Galten är inte lösningen på alla problem då dom bl.a. har problem med dåliga vägar! De svenska fordonsförstärkningarna har även noterats i internationell press,
- Skicka inte helikoptrar om det tar ekonomiska resurser från markförbandet. Helikoptrar är en gemensam ISAF resurs och de utländska helikoptrarna är betydligt bättre än HKP-10B. HKP-10B är en nödlösning för Flygvapnet att kunna deltaga i Afghanistan. Tp-84 gör då ett betydligt bättre jobb och C-17 från HAW kommer att stötta fortsättningsvis.
- Svensk TUAV är inte ett måste. Falken duger utmärkt. Dock måste det säkerställas att det svenska förbandet har tillgång till bästa möjliga underrättelsedata från gemensamma resurser.

Man vet aldrig, kanske kommer Chefsingenjören eller Greasemonkey att närvara någonstans i publiken...

Var tog kassaskåpet vägen? (uppdaterad)

Eftersom jag precis suttit och svettat med en inventering av mina hemliga handlingar (hittade allihopa) så är det en smula intressant att notera att när F4 lades ner så försvann tydligen hela kassaskåp fulla med hemliga handlingar. (OBS: Redaktionell överdrift)

Om man tittar på exempel över vad som försvunnit så är det som att gå in på Armémuseum. ”Plan avseende Fortifikatoriska funktionskontroller (FFK) 2004-2008” innehåller en lista över hemliga anläggningar från Treriksröset i norr till Jämtland-Härjedalen och Medelpad i söder. Om denna handling fortfarande är särskilt hemlig så blir jag ytterst förvånad. Troligtvis så listas många av dessa anläggningar på den här sidan med hemliga bergrum eller boken "Kalla Krigets Kronoberg". Som jag har berättat tidigare har de flesta av Flygvapnets krigsbaser lagts ned och med stor sannolikhet så har de flesta av dessa anläggningar mött samma öde.

Mycket har hänt sedan 2003. Invasionsförsvaret har i stort sett lagts ned och värnplikten är på väg att försvinna. Alla dessa soldater som skulle gömma sig i alla dessa värn går därför inte längre att få tag på och då kommer nog värnen mest att stå och sakta växas över av mossa. Det som igår var en del av invasionsförsvaret är numera en del av historien.

Åter till det inledande ämnet. Jag har en nära vän och kollega. Vi kan kalla honom för Mariningenjör X. När X för ett antal år sedan skulle börja jobba på TeK Fartyg på Berga örlogsbas så blev han introducerad till sitt arbetsrum av en äldre rutinerad kollega. I samband med detta så fick han en nyckel. "Vad går den här nyckeln till", frågade X sin äldre kollega. "Den går till kassaskåpet". X tittade in i rummet och bakom dörren stog ett gigantiskt kassaskåp som skulle göra Charles-Ingvar Jönnson sjuk av avund. "Vad innehåller kassaskåpet?", frågade X. "Några hemliga handlingar", svarade kollegan. "Hur många då?", frågade X. Då blev det tyst en stund och sedan " ca 1500 stycken!".

Givetvis så vägrade X att ta emot nyckel och i stället gjordes en inventering av kassaskåpet. Krigsarkivet gjorde här en hel del fynd, bl.a. haveriutredningen av Ubåten Ulvens förlisning...

Sensmoral av denna historia: Det finns alldeles för mycket gamla hemliga handlingar i omlopp och med de senaste årens omställning av försvaret är ändå det mesta inaktuellt, d.v.s. lämna in och bränn!

Uppdaterad 09-08-28, 19:20
Försvarsmakten kan pusta ut. De hemliga bergen är inte röjda eftersom de hemliga handligarna som visade var bergen ligger aldrig var borta, bara gömda i ett arkiv i Boden. Bernhard Neumann borde få medalj!

Arméinspektören om Afghanistan

Försvarsmaktens generaler börjar att gå till moteld mot den kritik som förekommit i svenska pressen den senaste tiden. Tidigare har C INSATS yttrat sig och nu kom turen till Arméinspektören generalmajor Bengt Grundevik som kritiserar den diskussion som förekommit i framför allt Expressen.

Han har helt rätt i att kritiken har fokuserats för mycket mot vilka fordon som används. Det finns inga fordon som klarar alla typer av IED. Där är ofta ett flexibelt uppträdande mer effektivt. Engelsmännen ifrågasätter sina lätt skyddade fordon som Land Rover och Hägglunds BVS10. Dock så agerar dom i en provins med betydligt hårdare strider.

Den nye befälhavaren i Afghanistan, General McChrystal vill införa en mer direkt kontakt med befolkningen. Detta innebär också att medvetet utsätta soldaterna för större risker.

"When he spoke to the French officers he suggested that patrolling without body armour and dark glasses was one way of showing local people that Nato was on their side. "

Jag tvivlar på att de svenska soldaterna vill patrullera utan skyddsväst. En liten fråga efter kritiken om kroppsskydd som inte passar kvinnor. Tydligen har polisen bättre skyddsväst som är anpassad för kvinnor. Ger dessa för dåligt skydd? Om inte, varför helt enkelt inte låna in ett par stycken?

Svenskarna verkar ha klarat av sina uppgifter under valdagen. Trots ett antal attentat och en IED attack mot ett svenskt fordon så har valet genomförts. Nu ska det bli intressant att se vem som vunnit. Kharzai har redan börjat utropa sig själv som segrare.

Veteranvård efterfrågas

För att var lite elak så är det enkelt för Försvarsmakten när en soldat dör i internationell tjänst. När någon skadas så blir det betydligt värre eftersom den personen måste tas omhand. Givetvis så finns det bra exempel på detta, men även många allt för dåliga. Försvarsmakten förlitar sig i dessa fall på den normala sjukvården som i Sverige ofta inte är helt kapabla att hantera dessa typer av fysiska, men framför allt psykiska skador. Det som är oroande om man ser på USA och England är det stora antalet veteraner som begår självmord.

Den moderna sjukvården, snabba transporter av skadade och bra skyddsutrustning gör att numera överlever ca 9 av 10 soldater som skadas i stridsområden. Det innebär också att allt fler soldater kommer att komma hem med skador som kräver lång behandling.

Det finns ett FN monument utanför sjöhistoriska museet för att hedra svenska soldater som stupat i fredens tjänst. Det ligger mycket vackert, men är lite för anonymt. Ett bra förslag som framförts tidigare är att komplettera detta monument med en stenvägg där namnet på dessa soldater ristas in på motsvarande sätt som minnesväggen på FMV (Gamla Försvarsstaben) över flygande personal som förolyckats i flygtjänst i svenska Flygvapnet. Den närmar sig tyvärr 1000 namn...

På så sätt kan de som besöker monumentet lättare förstå de risker som tas av svenska soldater för att bidra till en säkrare värld. Dessutom så kommer veteranerna att kunna gå dit för att komma ihåg sina stupade kamrater, på samma sätt som Vietnammuren i Washington. Detta tror jag kommer att kunna vara en del av deras möjlighet att psykiskt komma tillbaka till vardagslivet. Försvarsmakten måste stödja dom som kommit hem och visa tacksamhet mot dom som aldrig kom tillbaka.

"De älskade icke så sitt liv att de drogo sig undan döden", Upp. 12:11 och inskrift på Flygvapnets minnesvägg.